Det är mellofinal ikväll, tjohoo! Det ska firas och så klart bullar vi upp framför tv.n och laddar för en helkväll. Massa gott ska fixas och jag kommer här med tipsen, ihop med Måns!
Jag fick ju besök av Melloproffset och Eurovisonvinnaren Måns Zelmerlöw i mitt kök sommaren -22 och vi gjorde en massa härliga snittar. De var tänkta till sommaren men hej, de kan ju funka när som, eller hur? Om du klickar HÄR så kommer du till alla recepten.
Men så klart har jag ju mer som kan passa en härlig tv-kväll som denna. Om du klickar HÄR så får du hur många goda tips på gottigheter att mumsa på framför tv.n ikväll.
Hoppas du nu får en härlig och mumsig kväll. Låt bästa låt vinna.
I onsdags var det pressträff och förhandsvisning av antikmässan. Vi som var ackrediterade fick en underbar presentation av den stolte smålänningen Johan Sjöberg som har världens största samling av stolar som han ställde ut delar av i kaféet som lämpligt nog hette Café Småland och även av Claes Johansson som ställer ut delar av sin antika mopeder. Det som kanske lockade mig allra mest var ändå ljuvliga Camilla Thulin som visade upp sin egna garderob. Hon samlar på klänningar från The Golden Era, dvs 1947-1955 och här var en del med och dessutom till försäljning!
Vi blev bjudna spå småländsk ostkaka och drinkar från The Golden Era. Fantastisk kombo.
En klänning som Camilla Thulin gjorde för Vouge som skulle göra ett reportage om Prinsessan Sofia. Är det du som köper den nu????
Sedan var det öppet för inbjudna förhandsbesökare med mingel och live band. Jag lät allt det vara och tog mig ett snabbt varv för jag hade bara en timma på mig för jag skulle vidare. Jag ville hitta kompletteringar till serier jag samlar på. Så ögonen var inställda på Royal Copenhagen och mina små vinglaskupor.
Det första jag såg som jag blev väldigt sugen på var denna svarta katt. Då vi var tvungna att säga hej då till våra älskade katter i somras så ville jag liksom hedra dem genom att ha en liknande hemma. Men för 4 600 kr så är det rätt mycket heder så att säga…
Två stora vita Muranoglaslampor fick mig att stanna upp. Oj vad snygga de var! Men då kommer insikten. Jag har ingenstans att ha dem, har inte ens känt behovet av två bordslampor hur snygga de än är. Jag känner en helt annat sak numer när jag går i butiker och som här på en mässa där allt går att köpa. Jag behöver verkligen ingenting. Men vill ha väldigt mycket. Jo, det finns saker jag skulle behöva ändra här hemma men inte fler små saker egentligen… Tråkig insikt när jag hade en hel mässhall med fantastiska saker att kunna fynda i.
Ja, alla möjliga saker….
Men jag köpte två saker faktiskt. Nu när jag har tagit hål i öronen så kollade jag i Pantbankens monter och fann ett par vackra gröna små stenar samt en sk bäddjacka i montern hos Camilla Thulin. De får jag visa upp. Och det är något nytt för mig; jag som tidigare aldrig köpt kläder second hand gör det mer och mer. Och smycken – aldrig. Men när hemmet nu är ”fullt” så blir det väl till mig jag då få fynda rariteter. Två så ting jag är väldigt glad över.
Spännande att se om någon äter så mycket surströmming så den behöver en helt egen serveringsdel.
Har du vägarna förbi Stockholm har du chansen att göra finfina fynd på mässan. Detta vill du inte missa.
”Ska vi mötas på Pharmarium?” frågade min väninna när vi skulle ses på en fredagsdrink. ”Ja det kan vi säkert, var ligger det och vad är det?” svarade jag. Det visade sig vara en bar i Gamla Stan, vid Stortorget och jag slås av hur spännande det är att ha bott i samma stad i hela sitt liv och ändå få lära sig något nytt. Jag hade aldrig hört talas om stället och inte heller någonsin tänkt på vad som funnits i den hörnan.
Namnet Pharmarium kommer av att det är där Sveriges första apotek låg. Nu snackar vi Gamla Stan så vi får resa i tiden hela vägen tillbaka till 1400-talet.
Men det är ingen medeltida grotta man går in i så klart.
Men det är inredning som skickar signaler om gamla apotek med lådor och flaskor. Men även en rätt spretig inredning med massa olika stilar och referenser. Inte helt övertygad om alla delar.
Jag har ju blivit väldigt förtjust i små barer efter resan till Amsterdam och de sk Speak easy som finns i många stora städer. Nu är inte denna superliten men ändå bara 45 platser vilket gör det intimt.
Det mest spännande är ju så klart alla drinkar, cocktails. En menylista som gav så många följdfrågor. Jag var ju tvungen att beställa Bone & Blossom för ofta får man chansen att dricka benmärg…
vad jag menar med att inredningen spretar är denna hörna som är som en resa till mellanöstern.
Och här känner jag mig som i ett modernt Dalarna.
Men det behöver man inte nörda ner sig i som jag utan bara fokusera på menyerna. Och alla drinkar serveras i olika sorters glas. Denna norrländska Nåjden med hjortron och lingon i vacker kåsa bland annat.
Benmärgsdrink till vänster.
Tack kära l för att du tog med mig.
En toaselfie så klart. Sedan var det hem med tunnelbana och landa i soffan framför TVn med familjen. Inga kaktusblommor, lakritsrot eller benmärg på bordet där inte.
Ja så heter veckans avsnitt av vår podd Hanna & Helena. Vi vågar sikta framåt även om det nu är en ganska lång resa av samma samma…
Vet inte vad det är men jag har absolut en dragning åt det franska när jag nu sitter här i den grå mars-onsdagen. Vill ha på mig pennkjol, rött läppsift och något flådigt.
Vi har kommit upp oss, hint hint, och ser ljuset. Det ger tankar och önskningar om vårens kläder och stil. Tjusigare tider kommer, hoppas vi. Välkommen in och hoppas du får trevlig lyssning.
Hör gärna av dig med din tankar så vi kan bli bättre. Ämnen, idéer, kommentarer – allt är välkommet.
Minns du att jag fick måla ett porslinsägg på Formex? Besökare fick chansen att måla varsitt ägg från Paradisverkstaden och signera det med ett nummer och sedan åkte ägget tillbaka till Öland för brännugnen. När allt var klart och vackert skulle de skickas vidare hem till konstnärerna. Väntan var så stor, hade min design blivit så snygg som jag hoppades? Nej men hoppsan, det blev ju fiasko faktiskt…
Jag var så nöjd med mitt ägg. Jag hade aldrig målat med sådan här porslinsfärg, eller är det kermikfärg? tidigare. Sträv yta på det ”råa” ägget och dessutom rundad yta gjorde det inte så lätt kan jag säga. Med otroligt tunn pensel gjorde jag stora S och med lite kraftigare pensel gjorde jag något som ska försöka se ut som blad.
Det som ser rosa ut på ägget ska bli ljusgult fick jag höra. vad den brunröda skulle bli fick jag aldrig höra. Ja ja, det blir säkert bra.
Innan sportlovet kom lådan med ägget. Spänningen så stor!
Åh vilka vackra färger. Så nöjd och glad. Kommer passa så bra här hemma.
Men… När jag tog upp ägget så…
.. var det det sprucket! Åh vilken besvikelse. Var det transporten? Tror inte det för då skulle väl det vara lösa bitar? Tror snarare att det var i brännugnen det sprack.
Om jag vrider bort toppen så ser man inte sprickan så det är ingen fara men jag är rädd för att det ska spricka i bitar så ingen får röra det.
Ja ja, är i alla fall stolt över mitt mönster och fått inspiration att göra liknade på vanliga ägg. Bara det inte srpricker de med för då blir det bokstavligen pannkaka av alltihop.
Att komma hem efter ett sportlov är verkligen som att uppleva två tidszoner samtidigt. Man har varit borta i en vecka men har varit så bortkopplad och verkligen använt alla dygnets timmar så det känns som om man varit borta i en evighet. Det blir dessutom extra mycket så när bilen rullar in i hemkvarteret som vi lämnade i vinter och massa snö, nu var det vår och varmt. Hur länge var vi borta egentligen???
Sedan kommer tanke nummer två när jag står med tvättkorgarna och plockar i diskmaskinen i köket – ingen tid alls har gått, allt är tillbaka som inget hade hänt. Vardagen slog tillbaka med snabb sving. Häpp och vi var på ruta ett, som inget hade hänt. Konstigt det där.
Men minnen har vi fått med oss så visst var vi borta, ha ha. Ska få ner de sista bilderna här i min bloggdagbok så minnena får leva vidare. HÄR är samtliga inlägg från detta sportlov.
Det vi nog pratade mest om under veckan var vilken tur med vädret vi hade. Det var första och tredje dagen det var mulet men i övrigt helt eller delvis klar himmel och lägg på helt vindstilla på det så förstår du lyckan. När vi var på toppen och en lift stannade ett tag var det så tyst som det bara kan bli i svenska fjällen om vinden är helt stilla. Inga träd som viner heller då vi är ovanför trädgränsen. Helt underbart.
Det som även var ett samtalsämne med alla man mötte var det dåliga snötäcket. Faktiskt helt uselt vilket gjorde backarna väldigt tuffa stundtals. Isigt som bara den och med uppkörda vallar av den snö som legat ovanpå. Den varma vintern var inte bra för backarna. Och jag vet inte varför men alla snökanoner var nedmonterade och låg utanför nedfarterna. Kanske ingen idé att skapa snö om det är för varmt? Eller för dyrt? Ja bra var det i alla fall inte och många mer skidåkstokiga än jag var upprörda. Jag kunde uppleva det som svåråkt men är inte så noga med att få rekordmånga åk och klättra på Skistars app över fallhöjd. Bara väldigt glad över att få möjligheten att åka och ge barnen densamma.
Roligt hur varje skiddestination ska ha en instagramvänlig vy. Jag älskar det och plockar fram mobilen på en gång så klart!
En ny sak för oss var hur alla vår barn hade vänner som också var i Vemdalstrakten vilket gjorde att jag och maken fick åka själva flera gånger. Alla barn borta, hade hur kul som helst och åkte säkert där de inte alls borde, vilket jag också gjorde när det begav sig. Bara att på min tid fanns det inte trend med hjälm och ryggplatta var det ingen som visste vad det var.
Vi åt lunch ungefär hälften/hälften på restauranger i backen och egen matsäck på grillplatser. Båda har sina fördelar men att få sin skidoutfit parfymerad av grillbrasa är något mycket speciellt.
Två tips: packa grilltång och använd skidglasögonen mot röken.
Försök inte göra det snyggt. Bara njut av kaoset.
Min nya favoritkombo på burgaren skapades detta sportlov: sallad, hamburgerdressing och dijonsenap.
När tårna är frusna, knäna slitna och all energi är borta är en liten paus med varm choklad bästa medicinen.
Det blev faktiskt ingen afterski för oss i år. Jo vi mötte upp min kusin med familj i en bar i Vemdalen men det var helt trubadurfritt och inte ens ett försök till pjäxdans så det räknar jag inte som en äkta afterski. Om det blir fler sportlov måste jag få uppleva en äkta afterski för jag tror jag bara har varit på typ 3 stycken i ett liv.
Några av barnen körde kvällsåkning en kväll. Tror inte jag skulle uppskatta det då backarna ju är än mer uppkörda då och belysningen är nog rätt knepig för mig som hade problem de dimmiga dagarna och lamporna var på, alltså på dagtid.
Vi njöt av så många härliga före-middag-i-relaxen i vårt hus så jag känner inte att jag missat något egentligen men lite ”Sweet Home Alabama” hade jag nog ändå velat få in.
Det var stjärnklart merparten av nätterna. Så mäktigt att få se så här mörka himlar vilket vi i Stockholm har svårt att få se. En av de saker jag älskar med att resa i Grekiska övärlden – stora, svarta och stjärnklara himlar.
Vad många fantastiska middagar vi haft. Jag borde kanske göra ett inlägg med hela veckans meny?
Den här röda linssoppan som älskas av både stora och små var en favorit så klart. God, nyttig och billig.
En vecka går som sagt både fort och långsamt men nu är nästan all tvätt tvättad, vardagen åter och våren vädras. Minnen lever vidare för evigt.
Jag tror att jag bara har tolkat efter vessla en gång tidigare och det var just i Vemdalen på klassresan i sjätteplats vilket då är 38 år sedan… Kan inte säga att jag mindes så mycket av det mer än att jag var väldigt rädd innan men hur snabbt jag förstod att det bara var kul.
Och nu var det dags, kanske jag hade en viss oro även nu. Hur fort går en vessla egentligen???
Väldigt långsamt visade det sig. Eller nja, inte långsamt utan snarare alldeles lagom fort. In i skogen åkte vi snällt på led, tolkandes på våra slalomskidor. Stavar fick åka med vesslan för att sedan kunde vi skida vidare ut i slalomsystemet. Perfekt ju.
Men ut i slalombackar var jag inte alls sugen på här. Snarare vidare ut på längdskidor och ut på kalfjället. Jag är så otroligt förtjust i att komma över trädgränsen och se vita vidder. Tror om jag vuxit upp i en familj med segelbåt hade det varit hav och horisont men nu är det snarare fjäll och kala vidder som ligger i mitt dna.
Tyvärr var spåren inte i bästa skick detta år pga snötillgången så det fick stanna vid slalom. Men fint då att ta denna medelväg, att tolka med slalomskidor ut på fjället.
Tyckte turen var alldeles för kort, hade kunnat tolka hur länge som helst. Så vackert och härligt. Men nu var det ju Jaktstugan vi skulle till och få vår belöning för den ”tuffa” strapatsen.
Stället hette jaktstuga och det märktes med alla olika djur. Både markabert men även mycket lärorikt att få ta del av allt liv som finns i naturen. Tyvärr fick vi inte se några av dem live under vår tur. Jag önskade få återse en liten lämmel då jag haft lyckan att möta en I Jämtland på ett sportlov som barn. Bland de sötaste djuren jag vet.
Hur som helst, nu var det något annat vi hade siktet inställt på…
Som min mamma alltid säger; våfflor på fjället är bland det godaste som finns. Hon har rätt. och med en kokhet varmchoklad och grädde blir det full pott.
Vet inte om jag drömt, efterkonstruerat eller att det är sant men jag tror minsann att jag åkt på en sådan här. Visst ser den både rolig och livsfarlig ut?
Efter kylig upplevelse här var det dags att ge sig ut i systemet för en heldag i backarna igen.
Tack för den välgörande turen hit, för både kropp och själ. Så otroligt vackert och fint minne denna lilla tur var. Det tyckte både stora och små.
Om vår första dag var mulen och rätt kämpig så var det det motsatt dag två. Oj vad solen bjöd på sig och gav oss en rejäl dos D-vitamin och härlig vinterkänsla.
Alltid härligt att mötas av starka solstrålar. Då vaknar man på riktigt.
För den som inte besökt Vemdalen kan jag förklara att det är tre skidsystem i ett men med 20-30 minuters bilväg mellan. Vi bor i Vemdalsskalet där det största systemet ligger men sedan finn då Klövsjö/Storhogna åt ena hållet och Björnrike åt det andra. Det ger att man kan variera sig varje dag vilket gör att veckan upplevs som längre tycker jag. Denna dag åkte vi till Klövsjö där vi har vänner som har hus och barnen skulle leta up sina kompisar från hemifrån.
Och vi vuxna var pepp vi med. Bästa möjliga med +4 grader, strålande sol och då vi kom upp på fredagen, hade vår första dag på lördagen som var mulen och sedan söndagen som är stugbytardag var det i princip ingen kö. Tyvärr hade backarna haft det kämpigt med väderomslag och kraftiga temperatursvängningar så det var isigt samtidigt som det var uppkört. Inte jättebra men som sagt; sol och inga köer!
Är det fint väder så tar man lunch i backen. Medpackad korvlunch och plats i solen.
Sista åket.
Vårt hem för en vecka.
Med många åk i benen så laddade vi om i husets fantastiska relax. Till huset finns en lite friggebod som är en relaxavdelning med bastu samt en hot tub utanför, syns till vänster på bilden ovan. Kanske är bland det lyxigaste man kan hänge sig åt.
Och i realen ska det vara härlig soft musik, massa snacks, sval dricka och fri tillgång till bastun. Lätt att fastna där, ha ha. Men middag sak göras så dags att gå vidare.
Jag var så trött så ögonen höll på att falla ihop under genomgången av reglerna till Ticket to ride men när jag och äldste sonen som var lag började få vittring på vinst vaknade jag till. Med knapp marginal stod vi som segrare. Från att ha legat sist i nästan alla vändor. Pigg blev jag vilket gjorde att jag sedan hade svårt att somna. Typiskt.
Hej från Vemdalen där vi firar sportlov. Vecka nio, en otroligt härlig paus från vardagen att åka iväg och ”bara få vara” tillsammans och ägna dagarna åt skidor, natur och upplevelser. Det är faktiskt tredje gången vi hyr det här huset ihop med våra vänner och det fjärde för dem, då vi var i Trysil förra året. Så för oss blir det då en tradition då man säger att om man gör något tre gånger så är det just en tradition.
Kameran är full av bilder och jag börjar här med några från vår första dag. Minnesalbumet fylls på.
Vi åkte hemifrån på eftermiddagen och kom fram strax före midnatt. En lång resa men så värt det när vi väl var framme. Med lätt packning, fördelaktigt fördelat i alla matkassar och att iv varit här tidigare så var det snabbt uppackat och vi kom i säng 45 minuter senare.
Att hyra samma stuga igen och igen har sina fördelar; man känner sig som hemma, barnen kommer snabbt in i lunken och vi vuxna behöver inte bry oss om något som har med husets underhåll att göra. Bara vara var ju ledorden.
Men bara för att man ska slappa så betyder inte det att man tallar på lyxen för det. Som nybakat bröd varje morgon till exempel.
En frukost är ju så viktig för att orka skida på en hel dag.
Våra och vår vänners barn har känt varann sedan de föddes och är väl mer som kusiner.
Nej, vår första dag var inte instagramvänlig. Det var grått, dimma, blåst, isande kallt och inte för den veke. Men skam den som ger sig.
Skönt då att kunna gå in i toppstuga och värma sig samt fylla på med energi.
Landade hemma i stugan och laddade om för middag och kvällsmys.
Vi brukar ha med en färdiglagad lasagne men denna gång blev det en rejäl laddning köttfärssås istället. Koka pasta, skära sallad och värma på köttfärssåsen och sedan var middagen klar.
En mycket bra start på ett mycket efterlängtat sportlov. Vädret kom att ändra sig så från detta gick allt uppåt. Hur kommer då veckan sluta? Bland stjärnorna???
Välkomna till ett nytt poddavsnitt av Hanna & Helena. Och det här är ett avsnitt vi velat göra länge. Vi båda kliver in i en ny fas i livet och förstått vad vi vill göra; lägga manken till. Lyssna i länken nedan så förstår du. Och håller du i så fall med?
Jag hoppas du ska gilla avsnittet och framförallt vill vi höra vad du tycker och tänker. Det är bara då vi kan bli bättre.
