Etikett: flytta till hus

Japp, då är flyttdagen här. Barnen kallar flytten för “Dagen då vi flyttar till Bernhard“.

Jag ska verkligen inte sticka under stol med att det har varit en ganska stökig period. Alla som gjort denna resa med att leva i flyttkaos vet att det inte på något sätt är en picknick på en klöveräng. Blod, svett och tårar har fallit ner på parkettgolvet.

En stor eloge till barnen som stått ut med att leva i detta kaos och se deras leksaker försvinna ner i lådor utan att ge ifrån sig några protester. Mitt i allt ville de vara konstnärer och jobba med fingerfärg. Ja, what the heck, tänkte jag. Kommer det färg på väggarna gör det ju inget, vi ska ju ända flytta! Kör hårt kids! 

Wow, den här helgen har då inte varit nån vilopaus direkt. Flyttpackning twentyfour-seven som det heter! Nu på söndagskvällen är vi uppe i 130 lådor och jag vet inte hur många sopsäckar (kläder och textilier) som packats. Och då är inte de lådor som är i mina föräldrars källare (rensing för visningen) och de som är på Shurgard (rensning för att få plats) med räknade. Om man säger så här; hoppas vi trivs i huset för jag har inte lust att göra om detta på ett tag! Och sen kan jag bli rädd för den mängd saker vi samlat på oss genom åren. (Barnsaker tar enormt stor plats!) Och sen även konstatera att vi typ aldrig mer behöver köpa nått mer för vi verkar äga det vi behöver, och lite till.

Inte lätt för en snart 4-åring och och 2-åring att tycka livet är strålande när två föräldrar svarar varje invit med: Skulle så gärna vilja rita/leka kurragömma/läsa bok/se på film/spela spel/bygga med lego men mamma och pappa måste packa. Måste faktiskt beundra deras tålamod. Passar på att tacka morfar för en hjälteinsats. Oj vad jag ska kompensera med toklek hela påskhelgen.

I morgon är det våffeldagen! Våffeljärnet ligger i fint förvar i nån låda så vår våffeldag får infinna sig i påsk, troligtvis. Åh, med grädde och hjortronsylt, det är goa grejer det. En bra morot i packningen kände jag nu 🙂

Nu när vi är på sluttampen av packningen börjar jag tackla av, dra ner på tempot. Inge bra, det är nu man ska vara snabb som vinden och sen belöna sig med en påse lakrits och ett avsnitt av Brottet. Oj, programmet börjar om en halvtimma, dax att sätta fart. Eller ta det lugnt och kolla på svt-play?? Nä, nu kör jag!

Tack för denna vecka. Go kväll!

Hoppas att ni har haft en härlig helg. Här var det mycket sol så det känns lite lättare att då stå ut med kylan. Söndagen innehöll två vitt skilda världar. Den ena en solig parkbänk med barnen fint sussande i vagnen i en hel timma. Enormt lyxigt och oplanerat! Sen var det full fart i parkleken.

Den andra; hemmavid sen var det flyttpackning för glatta livet. Då kändes solen jobbig som lös där ute och påminde om ledighet och lek. Usch ja, vad jag tycker att flyttpackning är urbota tråkigt. Men det är liksom bara in och igenom.

Mina föräldrar har sagt att den flytt de gjorde från lägenhet till villa, innan jag föddes, var det jobbigaste de gjort och att de då bestämde sig för att aldrig göra om det. Nja, så kanske jag inte känner men nästan.

Det var med stor spänning vi tog oss till vårt hus. Vårt hem. Solen jobbade för fullt och spred ett härligt och starkt vårljus och världen kändes som ny.

Barnen hade somnat i bilen på vägen så maken och jag turades om att gå in. När jag klev ur bilen kom en söt och stor svart katt jamandes emot mig. Han strök sig mot mina ben och spann. Som om han längtat efter mig och visste att jag skulle komma i precis den stunden. Det var Bernhard, en 7 årig, till hälften norsk skogskatt. Han har bott i huset i hela sitt liv och sover utomhus om somrarna. Att de tidigare ägarna skulle ta med honom till sitt nya liv i lägenhet inne i stan kände de inte var rätt mot honom. Vi fick frågan tidigt om vi kunde tänka oss att adoptera Bernard. Jag är djurvän av största rang och sonen är tokig (ingen överdrift) i djur så det kändes som en lätt och vacker gåva. Sen hoppas vi ju att Bernhard accepterar oss!

Katten gick mot dörren (med kattdörren) och jag följde efter, som om han ville visa mig huset. Vilket välkomnande!!

Hemmet är för oss en dröm och att gå runt där själv, med Bernard, var härligt. Att hälsa på huset i lugn och ro. Huset och jag. Nästa vecka ska det rollas i några rum men annars så gör vi inget innan inflyttningen.

Det är ett funkishus byggt 1940 och i mycket gott skick. Jag älskar funkis och håller på och pluggar på om funkisen. Har alltid försökt inreda efter den tid husen varit uppförda. Tycker att själen i hemmen kommit fram då.

Här är några detaljer från vardagsrummet, hallen och gästtoaletten som visar typiska funkisdetaljer. Det välvda fönsterbrädet, tazettak och synliga trädetaljer. De sociala ytorna är stora och sovrummen på övervåningen är just ämnade för sömn så det är små. Funktionellt helt enkelt.

När barnen hade vaknat tog vi alla en tur. De är överlyckliga över de stora springytorna. Speciellt nu när det är möbelfritt, så klart. Men sonen var nog mest förtjust över Bernard. De blev omedelbart bästa vänner.

SparaSpara

SparaSpara