Matdeprimerad

I bland så upplever jag att jag inte är sugen på något. Jättehungrig och vill äta men allt känns liksom inte gott. Eller så här, ingenting lockar mig. Jättekonstigt då jag verkligen är en matglad person som äter allt och mycket. Men så kommer det då en stund, kanske upp till en vecka, då inget faller mig i smaken. Inte det att jag inte vill äta, utan bara att inget verkar gott.

Jag förstod att jag inte var ensam om detta fenomen när en kollega för massa år sedan satte ord på det – matdeprimerad. Och att just hon var matdeprimerad var förvånande då hon jobbade på tidningen Gourmet som hade sin redaktion på samma reklambyrå som jag då arbetade på. Här jobbade hon hela dagarna med massa härliga matreportage och borde få en massa uppslag till god matlagning men icke, hon var inte sugen på nåt under perioder. Men hon hade hittat lösningen: raggmunk med fläsk och lingon. Det var en rätt som alltid funkade hur man än mådde. Jag har testat och det stämmer. Rätten innehåller så många smaker, mycket sälta, kolhydrater, fett, sött och syrligt. Full pott varje gång.

I dag hade jag en sådan kris till lunch. Då jag är hemma med bebis så är det kylen som är lunchrestaurangen och för dagen var den fylld av en massa härligheter. Magen kurrade men ingenting lockade. Okej, raggmunk kom jag då att tänka på men ingredienserna saknades. Då får det bli tvåa på listan över botemedel mot matdepression: kokt ägg. Världens bästa snabbmat enligt mig. Nu så mättar kanske inte två kokta ägg så nåt mer får jag ta, hur olockade det än må vara.

Hoppas min svacka är kortvarig för den där stuvade spenaten i kylen var ju så god här om dagen.