Efter en vecka av isolering då jag först var förkyld så jag höll mig hemma för att inte sprida nån smitta. Sedan blev jag bara värre och värre så jag insåg att jag faktiskt var sjuk. När jag inte kunde göra något mer än 30 minuter i taget för att sedan vila tog jag kontakt med min vårdcentral. Att ringa 1177 var ju omöjligt. Fick telefontid och sedan svar: jag har bihåleinflammation. Hade anat det men skönt att få proffsig hjälp som bekräftar. Huvudet kändes som om det skulle explodera och varje rörelse var som om bomben räknade ner till BOOM.
Så en vecka hemma gör ju att jag blir tokig. Jag som älskar att träffa folk och prata massor är ju nu dubbelt knäpp. Inget positivt med Corona överhuvudtaget men om man vågar säga något som faktiskt är lite trevligt är ju att min man som nu jobbar hemifrån kan ge lite svar på tal så att säga. Och någon att få fika med.
När värktabletterna gav mig paus gjorde jag en gofika, because I’m worth it! Och för att vara lite så där överdrivet ambitiös (you know me…) så bytte jag ut lite av degvätskan till rödbetslagen från de inlagda rödbetorna. Bara för att skapa lite tjusigare våffla.
Jga har ett gäng tips på tillbehör för våfflor. Kanske kan vara lockande nu inför Vårfrudagen/våffeldagen? Kolla då HÄR. Vilken blir din favorit?
Där sitter han. Mysigt ändå.
Ser ju lite läskigt ut så här men de blir ju lite roligare tycker jag. Nu är mitt smak- och doftsinne inte de bästa då jag är helt täppt i hela huvudet men den lilla mängden från rödbetor ger ingen smak. Bara MASSA färg.
Tinade bär från frysen, fluffig grädde och socker. Kan inte bli bättre fika än så tycker jag.
En våfflas livslängd är inte lång. Poff så var de borta!
Tack för sällskapet älskling. Vi får väl se hur länge denna jobbsituation kommer hålla i sig. Vi kan inte fika så här varje dag för det är nog inte bra för hälsan. Men för själen!
Nu har jag fått tabletter och redan känner jag hur det sär skruvstädet som hålla mitt huvud i fångenskap börjar släppa lite. Med solen som lyser genom fönstret och mindre smärta så ser jag ljuset i tunneln.
Det här halvåret har inte varit mitt bästa. Den havererade tandoperationen i höstas, den obeskrivliga sorgen efter pappa, hur jag nästan skar av mig fingret innan sportlovet (kan fortfarande inte böja fingret!!!) och nu denna sjukvända borde väl räcka för ett tag. Sedan så har jag haft lite motgångar på det professionella planet både innan och nu i och med Corona så ljusare tider skulle jag verkligen behöva.
Ta hand om dig!
Så mysigt att chatmötas förra veckan i alla fall! När allt är över ska vi dansa igen! 🙂 Och pyssla, och skriva. Som jag förstår det kommer man att få gå ut för att motionera om det blir total karantän som i andra länder. Då springer vi ju av oss alla tröstfikor på ett kick! Vi måste se positivt på detta nu. Saknar dig, och världen! KRAM
Beundrar att du trots allt du nämner ändå kan vara så positiv!
Kram Cissela C
Tack! Jag har min kära mor att tacka för det. Ingen idé att deppa ner och jag har alltid älskat tanken på att det kommer bli bättre. Hoppet har alltid varit en god vän <3
Tack för ditt pepp och fina ord.
KRAM!
Den digitala världen är så bra i sådana här smittider. Kan ha varit bästa mötet på länge!
Ser så fram emot våra planer och tror starkt på dem.
Och oj vad vi ska dansa. Stegmätaren ska gå i taket!
Stora kramar och håll dig frisk!
Get well and hopefully the medicine works quickly! We all were so hopeful of the new decade 2020 and it has been a hard one. Towards spring and light, all the best!