Man ska ju klippa lavendel efter blomning och just i augusti men jag vet inte om det var att augusti rusade fort för hippsan hoppsan var det ju september. Nästan så jag släppte allt när jag kom på det och rände ut i trädgården, som om jag höll på att missa tåget, ha ha.
Klippa lavendel efter blomning
Sansade mig och hämtade kameran för att det kan vara bra att ta ett tidsdokument och påminna mig själv via bloggen nästa år.
Ja du ser, inte en vacker syn. Borta är den ljuvliga lavendel(!)färgade blomman med den oefterhärmliga doften.
Nu var vi borta när lavendeln blommade som allra vackrast annars hade jag gärna gjort små doftbuketter till garderoben eller en svalkande citron- och lavendellemonad.
Så nu är buskarna rena från de där torra spröten som fult stack upp ur de gröna låga buskarna. Nu får jag inte glömma att klippa lavendel efter blomning i augusti nästa år.
Medan jag knipsade kom vår älskade Bernhard tassande mot mig. Katten med 9 liv kan jag tro. Han har börjat gå rätt så långsamt och med tanke på att han är 15 år så är det inte så konstigt. Men för två helger sedan haltade han riktigt illa. Maken och äldste sonen åkte akut till veterinär som sa att han förmodligen har skelettcancer. Vår hela värld rasade. Han är ju oss så kär, helt klart en familjemedlem.
Du kanske minns att han (och den andra katten Birger) bodde här när vi köpte huset så de ingick i köpet. Vi fick verkligen flytta in till dem och inte tvärt om. Under dessa år har vår (ömsesidiga?) kärlek växt och att han nu skulle tas ifrån oss gjorde väldigt ont.
Veterinären föreslog att han skulle få somna in där och då. Är det det bästa för honom eller skulle vi pina honom med att ta med honom hem för att få säga farväl ordentligt? Eller var det egoistiskt? Äldste sonen som var med hos veterinären gick i tusen bitar så för hans skulle fick Bernhard följa med hem och skulle få smärtstillande tabletter i en vecka. Vi skulle skämma bort hon allt vi kunde.
Men redan efter en dag med tabletter var haltandet borta, hans långsamma tempo var borta och han ville vara där vi var och inte dra sig undan. Han till och med hoppade över stängslet till grannen. Vad var detta för magiska tabletter?
Efter tablettkuren var klar trodde vi att vi nu skulle säga farväl och låta honom somna in hur smärtsamt det än skulle vara. Usch och fy! Men återigen visade Bernhard på livslust och hade inget haltande även utan tabletter alltså. Att då ta beslutet att låta honom få dö trots inga som helst tecken på lidande gjorde att vi inte kunde göra det. Nu har vi stenkoll på honom för vid minsta lilla tecken på lidande måste vi agera men han är nu hur pigg som helst. Det där med att katter har flera liv – det verkar vara sant.
Hoppas han och mina lavendelbuskar ska få ett friskt och frodigt liv framöver.
Följ mig gärna på Instagram: @helenalyth.se
Nöj er inte med veterinärens ”förmodligen”! Vi fick höra samma sak. Visade sig att diagnosen var fel och vår älskling blev 20 år!
Fina missen <3
Ja det var sådan sorg här i en vecka när vi trodde vi skulle förlora honom. Nu är han som vanligt. Sådan tur att vi inte lyssnade på veterinären.
Kram
Helena
Tack Kicki. Precis vad jag behövde höra. Så galet att vi kunde ha förlorat honom där och då.
Han sov inne i natt vilket han inte gjort sedan i maj så nu vill han vara ”som vanligt” och hos oss. Trippar i trapporna precis som förr. Hoppas innerligt att vi får ha honom länge än.
Kram
Helena
Så skönt att han mår bättre? Det kan ju ha varit en inflammation som hämmade honom… inte konstigt i den åldern. Hoppas att ni får många härliga dagar till med honom❤
Tack Jenny. Ja jag hoppas innerligt det. Han är verkligen som sitt gamla ja nu så jag tackar vår lyckliga stjärna att vi inte lyssnade på veterinären att låta honom somna in där och då. Lille gubben som vi gillar honom!
Kram
Helena