Följ mig:
Min dag

Skogsutflykt med lite svamp & mycket återhämtning

19 oktober, 2020

Jag får inte klaga. Det är det sista jag får med tanke på att jag i våras stod utan uppdrag och började fundera på vad jag skulle byta till för att ha jobb säkert nog. Att jag nu har så mycket uppdrag att jag inte har tid för återhämtning eller någon fritid i större utsträckning hade jag ju aldrig vågat tro då. Det var ju bara det jag ville då, önskade – att ha dagar att fylla med betalande jobb. Därför får jag inte klaga. Jag har nu nått min dröm, att kunna jobba heltid, men som egenföretagare är heltid oftast övertid. Alltid på jobbet, aldrig ledig.

Det här med återhämtning är inte min starkaste gren. “Jag ska få vila sen, jag ska bara ta det här projektet först.” Så brukar det vara men som det är nu fylls det på hela tiden så det där “sen” kommer aldrig. Jag får inte klaga men när jag börjar känna att världen gungar är det dags att pausa lite. Att då släppa allt och ta mig till lugnet.

Det är här återhämtningen är som bäst. En värmande sol i den klara luften och tystnaden är mjuk som mossan under foten.

Make och söner var med. Korg fylld med picknick och fika likaså. Korgen hade jag förhoppningar om att fylla med svamp. Har ju sett bilder i mina flöden från vänner som gått ut från skogen med hela famnar fylla av guldklimpar i form av kantareller. Sedan har jag förstått att det är gott om blåbär fortfarande så bärplockarna fick också följa med.

Den här lilla plockaren är perfekt för en liten hand.

Jo, visst fanns det blåbär men kanske inte så det skulle bli en hel tårta. Men tillräckligt mycket för att sönerna kände att det var kul att jaga blåbär. Men hur var det med svampen? Den lös med sin frånvaro.

Äsch, lika bra att ta picknicken. Inget att dra ut på.

Man får vara lite taktisk när man går i skogen med barn, så är det. Inte dra ut på tålamodet för länge.

Så med lite mer energi skulle vi hitta svamp. Vi har ju inte direkt haft tur när vi varit på jakt tidigare. (Förövrigt så kul att se hur åren går. HÄR var lillebror så liten, så liten i sin Babybjörn. Och HÄR är det tre lite större troll jag har med mig.)

Jo, vi hittade en massa svamp men inga som vi kunde ta med oss. Jag känner mig inte helt bekväm med att hantera fingersvamp som jag vet är ätlig tex.

Är det en liten liten Karl Johan?

Var helt klart mer lycka med bären.

Bristen på svampfynd kanske inte gjorde energin hög så då fick det blev fikapaus nummer två. Mycket bra drag att spara på kakorna till en senare fika.

Den lille livsnjutaren söker solen.

Vi bestämde oss för att vända och gå tillbaka till bilen. Vi skulle bara fika färdigt. Medan kidsen och maken åt upp de sista kakorna tog jag en lov runt vår plats. “Men vad är det där??!!” Är det inte typiskt att när man bestämmer sig för att sluta leta – då hittar man svamp.

Ja, det var inte världens största ådra av guld men än dock.

Vi fick nöja oss med det lilla vi fann men det var kanske inte fångsten som var vinsten egentligen. Det var nog det lugn jag tog med mig från vår utflykt. Så välbehövlig paus och återhämtning.

Aldrig värderat en liten svamphög så mycket. Nu är jag redo för veckan.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

  • Svara Cecilia Berntsson 19 oktober, 2020 at 08:31

    En sådan dag (energipåfyllardag) hade jag också igår. Jag hoppas att många hade chansen i det fina höstvädret!
    Men nej, det är ingen Karl Johan svamp 🍄
    Må väl 😊
    // Cicci på Tjörn

  • Lämna en kommentar

    Close