Förra året hade vi ett galet sportlov nu när jag tänker på det. Vi åkte till Tallinn första halvan och sedan Sälen den andra halvan. Det blev så för att i november 2019 när vi skulle boka stuga för sportlovet -20 var det helt omöjligt att hitta en passande stuga för oss 5 så då sa vi: vi gör något annat – vi tar färjan till Tallinn en halv vecka. Det visade sig vara en helt fantastisk resa och jag är så glad att vi gjorde den. Se reseinläggen HÄR.
Jo, det är ett år sedan jag höll på att skära av mig fingret, om du minns DETTA)
Några veckor innan sportlovet så frågade våra vänner om vi inte ville komma till dem i Sälen andra halvan av sportlovet – de hade ju ett rum över i den stuga de hyrde. Men så klart vi ville så vi kom hem med Tallinnväskor och bytte till Sälenväskor. Tjoff och vi åkte vidare. Vi fick helt fantastiska dagar i Sälen, se HÄR, och det kändes overkligt att bara någon vecka senare förstå att världen inte längre skulle vara så öppen som vi upplevde den under vårt sportlov.
Att vi totalmaxade vår resa kanske var lite galet men vi kände oss väldigt utvilade och energin var påfylld till bredden så det var ändå rätt. Det var som om vi varit lediga i två veckor. Och sedan med tanke på att det blev vår sista utlandsresa så är jag samtidigt glad över att vi gjorde resan. Åh vad jag längtar efter att få tågluffa och båtluffa igen med barnen. Att äventyra som familj är den bästa saken att göra tillsammans.
Hur blir det i år då? Stuga är hyrd sedan länge och vi har varit och är beredda på att avboka om något skulle ske. Längdskidor är hyrda så ingen trängsel ska riskeras och matpackningen är planerad i minsta detalj så inga butiker ska besökas överhuvudtaget. Hus- och kattvakt är kirrad och alla friska. Det är planerat för en kul resa på allra bästa sätt. Det jag främst ser fram emot är miljöombyte. Jag kan nästan nöja mig att bara få steka köttbullar på en annan spis än min egna, byta tv-kanal med en annan fjärrkontroll eller duscha i ett annat badrum. Allt annat är bonus.
Barnen har varit helt fantastiska under detta pandemiår. De har fattat helt och fullt att vi inte gör några aktiviteter på helger, planerar spännande resor eller besöker efterlängtade kusiner. De kan säga; ”om vi får resa igen – då vill jag till Schinoussa eller Legoland eller Berlin.” Jag kan bara hålla med och samtidigt undra hur detta kommer bli som minne för dem? Själv är jag uppvuxen med att från typ september (mamma bokade alltid tidigt) drömma om den charterresa jag och föräldrarna alltid gjorde på sommarlovet. Att alltid ha något att se fram emot. Jag är idag väldigt tacksam över alla resor vi gjort med barnen trots att de är rätt små. Jag har absolut ingen dröm om Thailand, Sydafrika eller Mexico utan jag har alltid en längtan till Europa. Det finns så mycket här nära att se och jag längtar efter att få upptäcka mer. Jag har aldrig vandrat i Alperna eller sett Lapporten, tågluffat på Engelska landsbygden, åkt båt i en norsk fjord eller badat på Polens riviera till exempel. Sånt längtar jag efter. Snart, snart hoppas jag!
Vad drömmer du om?
