Man kan väl kalla det tajming?! När jag kände mig rätt låg och jag-har-inget-att-komma-med så blev jag bjuden på en väldigt härlig sensommarfest arrangerad av Bonniers bokförlag Forum ute på Djurgården och Rosendal.
Inget kunde ha kommit lägligare kan jag säga. Att få prata med andra ensamföretagare som tampas med samma känslor och nu kunde vi peppa varandra. Vilken grej.
Men sedan var det ju världens härligaste kväll med så många underbara människor i en fantastisk miljö. Jag har fått ta del av bilder från Kajsa Charlotta och alltså wow vilka fina bilder. Det var ju hundratals bilder men jag plockade ut några och så blandade jag mina lite platta bilder från mobilen också…
Incheckning och biljettutdelning.
Sötaste små biljetterna. Åh vad jag älskar sånt här.
Jag klev in i trädgården och var lite så där osäker som man kan bli när det är en massa människor man inte känner men ändå ska hänga med så att säga. Glad blev jag när jag då såg en vän i mängden…
Finaste Hanna Wendelbo. Blomdrottningen både i att odla och att måla. Kommer du ihåg inlägget från när jag hälsade på hemma hos henne? Se HÄR.
Med en vän i sällskapet visste jag att detta kommer bli en toppenkväll. För Hanna älskar att dansa lika mycket som jag!
Jag verkligen älskar att mingla. Jag har inga problem att möta och prata med folk jag inte känner. Här var det ju 98,5% jag inte kände. Härligt att utmana sig ibland.
Men vänner hittade jag. Här står jag med superduktiga fotografen Ulrika Pousette och Bonnerförlagens VD Mattias Fyrenius.
Hej och välkomna!
Och sen så var det då med alla dessa kändisar. Jag gick ju bara runt å gapade. Så många underbara kreatörer, artister, proffs och författare mm.
Blir inte större än så här!
Goda nybakade pizzor. Chevre, zucchini och getos. Den kombon var fantastisk.
Här står jag å pratar med Annika som formgivit min bok Julprassel. Ett år sedan nu den kom ut. Alldeles nyss och en evighet sedan. Jag hoppas den kan få hitta nya läsare denna jul.
Det blev lite kallt och man kunde röra sig in i växthuset eller…
Värma sig vid brasor. Så himla mysigt.
Ja men vilka stjärnor de är alltså de där Mandelmanns!
Sedan höjdes volymen rejält och det blev dans så det stod härliga till. Och så klart ägde jag dansgolvet. Eller det var vi många som gjorde och vad otroligt kul det var att få dansa med härliga människor man känner men ändå inte för de har man sett på tv eller läst deras böcker.
Man ska lämna en fest när den är på topp och det var precis vad jag gjorde. Smet iväg ut i den mörka natten. Ringde min man som fick hålla mig sällskap medan jag promenerade över hela Djurgården.
Ensamt, mörkt och lite kallt. Men väldig vackert.
Och när jag promenerar över Djurgårdsbron så kändes det som om jag var ensam i stan. Helt stilla, alldeles tyst. Magiskt faktiskt.
Jag hade tur som hann med en buss som tog mig till tunnelbanan. Lite mör i kroppen av allt dansande och ovan av att vara vaken sent på en vardag men det var det värt alla gånger. Åh vilken minnesvärd kväll. Tack Forum för att jag fick komma och fira med er.
