Vilken vacker hösthelg det blev. I lördags hade vi bjudit över tre familjer som vi inte träffat på evigheter och önskade få en riktig långträff med. Jag och maken planerade en skön promenad i skogen med stopp vid sjön för gofika. I vår plan var det underbar höstsol och naturen sprakade i brännande färger.
Nu blev det dis, grått och väldigt brunt istället. Men stämningen var precis lika härlig som vi hoppats. Kanske än bättre till och med.
Vi fyra familjer fick våra första barn ungefär samtidigt och bodde då alla i stan så vi umgicks nästan hela tiden. barnen kan man säga växte upp med varann som om de var kusiner. Minns som igår vår första nyårsafton som föräldrar. Vi hade klätt upp oss till tänderna med smoking, planerat lyxig middag och tänkte ”att bara för att vi fått barn så kan man väl ändå ha en riktig nyårsaftonsmiddag!”. Ingen satt vid bordet samtidigt, vid tolvlaget satt jag och ammade i ett mörkt rum och maten gick åt fanders. Men oj vad vi skrattat åt det.
Med pandemi plus att en familj bott utomlands var det längesedan vi sågs allihop så nu var det dags för träff.
Sjön var verkligen som en spegel. Med mobilkameran så gör man sitt bästa för att återge men det blir ju bara bla-ha, bla-ha. Du får föreställa dig djupet här…
Som sagt, en gofika hade vi med oss. Massa köpe-kakor och termosar med varm choklad. Och päronkonjak för den som ville göra drycken vuxen. Rekommenderas varmt, i dubbel bemärkelse.
Alla kakor uppätna, all dryck uppdrucken. Dags att gå hem till oss där lammläggen gick i ugnen sedan många timmar.
Som sagt, som kusiner alla barnen.
Smetana, löjrom, picklade gullök och gräslök som en tårta. Att liksom dippa i. Maken gillar detta sätt men jag är inte alls lika förtjust. Vet inte varför men jag gillar nog portionsservering av löjrom ändå.
Och maken hade även fått feeling för att göra en Venetian Spritz. Det var gott det.
Tunt skuret äpple, grillad ost, karamelliserad lök, valnöt och granatäpplevinäger.
Och inte att förglömma: en Mont D’Or som man tillagar på DETTA sätt.
Då vi var 16 stycken delade jag upp middagen i två sittningar. Blir ju enklare så. Och lammläggen serverades med pasta till barnen. Enklare så där med.
Och där var det skärmtid ha ha.
Lille Birger. Åh vad jag lider med honom nu sedan vi förstått att han blivit döv. Han vill gärna vara nära oss. Lite orolig liksom.
Ett plockepinn av lammlägg kan man tycka.
En varm sallad med morötter, brysselkål och persiljerötter. Lammlägg och kornett – dvs risotto på korn. Där har du middagen.
Som du veet älskar jag genvägar och här var det köperulltårta i botten, rabarberkompott som maken hittade i frysen och jag glömt att vi gjort. Lättvispad grädde och saltrostad valnötter. Bara att montera ihop.
Ja det var en väl spenderad höstlördag det. Och höstens tema att träffa vänner IRL fortsätter. Vad bra jag mår av det alltså. Så mycket av mitt liv och mitt jobb som varit digitalt senaste åren som gjort att jag knappt träffat någon ”på riktigt”. Så hösten blir social. Det är i alla fall min plan.
Köksgolv!!? Hurra!