Är jag funktionell för att jag bor i funkishus eller bor jag i funkishus för att jag är funktionell?
På senare tid har jag fått många meddelanden på olika plattformar om att jag inspirerar till läsares/följares funkishus. Jag blir så otroligt glad och tacksam över detta då jag ju egentligen bara visar upp hur jag och vi inreder, lever och skapar här hemma. Inte vara något rättesnöre eller så. Att det då kan inspirera och ge mig på något sätt en funkisstatus gör mig på riktigt rörd. För då har jag lyckats beröra och det är väl det finaste som finns?
Men det får mig också att ställa frågan till mig själv: varför är jag så funkis? Har jag valt huset för att jag har en funktionell-älskdane själ eller har jag blivit medveten om fördelarna med att leva funktionellt? Eller är jag bara väldigt nördig som gör smarta val som gör vårt liv väldigt funktionellt?
Flummig? Absolut – låt mig förklara.
När vi bodde i lägenhet och började titta på hus då vår familj växt ur lyan så var vi runt i alla förorter runt Stockholm. Vi hade öppenplanlösning i lägenheten och det var ett krav för huset: separat kök och matrum. (att se diskbänkens berg när man ska äta en mysig middag är inte bra för själen…) Så blev det och jag insåg då att köksbordet (för fyra) och matrumsbordet (för upp till 12 och 14 om man trycker in) skulle kräva fler stolar än de 6 vi hade i lägenheten.
Då slog mitt funktionella tänkande till: När vi är många runt matbordet vill jag att det ska vara samma stolar till alla. Men att ha bordet med alla iläggskivor i och 10 stolar där varje dag samt 4 i köket blir ju som om kungen skulle bo här. Hur många kommer sitta här till vardags egentligen? Fem. Orimligt att då ha så många stolar av samma sort.
Då slog det mig – när vi är 12-14 pers runt matbordet lär det inte vara någon som sitter i köket! Så om jag har samma stolar i köket som i matrummet och slår ihop de jag har till vardags för fest blir det ju långbord med samma stolar. (Inlägg HÄR från 2013 när vi fick hem dem, oj vad annorlunda det såg ut då!)
Så 4 stolar till köket (vi kan alltså aldrig sitta alla 5 i familjen runt köksbordet för det är för litet) och sedan 6 stycken runt matbordet och sedan 2 till arbetsstolar i hemmakontoret så blir det 12! Alla stolar används på ett mycket funktionellt sätt. Inga onödiga stolar och jag får ett snyggt långbord med samma stolar.
Är jag då funktionell eller bara perfektionist? har jag hittat en smart lösning eller bara snål?
Våra fina stolar som går under flera benämningar så som bauhausstol och cescastol.
En mycket klassisk stol som många har växt upp med. Inte trendig men inte heller modern.
Det jag gillar med dem som gjorde att vi köpte dem från första början är att de är breda. Man sitter bra och om det är något jag vill så är det att mina gäster vill sitta runt bordet länge.
Och sedan så är det det där med rottingen. Vårt funkishus från 1940 har en massa rotting i alla vackra elementskydd så det känns så passande. Kolla mitt rottinginlägg HÄR.
De två stolarna jag har som arbetsstolar har armstöd och träsits. De får vara på kortändarna av matbordet när vi behöver ha 12 stolar.
Så – är jag bara väldigt smart och praktisk som tänker funktionellt eller är jag kanske nördig och perfektionistisk? Eller både och kanske???
Senast vi hade långbord var i påskas. Då var vi 15 runt bordet men då det vara många barn som inte riktig satt still fick vi plats fast bordet som mest, med trängsel, 14.
Ja, det var en dos av funkis så här på söndagen.
