Varning! Osanningsenlig bild. Platsen är den rätta men situationen är det sannerligen inte.
Det är min fjärde dag i sängen med feber och en hel annan drös obehagligheter. Här finns ingen snyggt stylad bricka i avslappnad miljö utan det är snorpapperstussar, halvätna ostmackor, intorkade kaffekoppar och skrynkliga lakan som stoltserar i rummet. Bilderna är från det HÄR inlägget.
Men katten är densamme. Lille Birger har legat på mig, balanserat på mig eller legat i knävecken (bild två). Han snarkar högt och då han är döv har han ett ljud som är mer som en get än en liten gosigt mjauande katt. Rätt störande men fint med sällskap.
Det är många sjuka nu. Det har jag förstått och det är alla möjliga sjukdomar. Ja februari visar fortfarande vem som bestämmer…
Tack för alla supersnälla hälsningar jag fått. Ni är ju bara bäst ♥️♥️♥️
Till dig som är krasslig: krya på dig. Och du som hållit dig frisk: fortsätt så. Det är verkligen först när man är sjuk som man förstår hur frisk man är och hur dumt det är att man inte värdesätter det högre. Man har bara en önskan som sjuk, tusen som frisk.
