Serier jag sett & ser samt känslan av gammel-tv

Då står vi på randen till april och världen liksom öppnar sig igen. Efter att ha gömt sig hemma bakom ett gäng kuddar och myst i tv-soffan ska man ge sig ut. Väderrapporterna säger att det ska bli riktigt varmt vårväder närmsta tiden. Men, kanske du inte alls är sugen på det och vill ha tips på serier att njuta av hemma? Då ska jag lista de jag sett och de jag nu ser så kanske du får tips. Samt att jag upptäcker att jag har en ny känsla som känns igen från förr.

Om du inte legat under en sten senaste tiden så har du säkerligen hört om senaste säsongen av Love is blind på Netflix. Nu har de sista avsnitten i denna kärlekssökande resa sänts och hej vilken resa det blev. Om du inte ännu sett så har du en helt makalös tittning framför dig. Man kan konstatera att kärlek och relationer är en knepig sak men att utgångspunkten för att den är blind, att man får de rätta känslorna när man möter personen bakom ytan är den äkta. Men vågar man bortse från det yttre…?

Jag såg de fyra avsnitten av Adolescence, Netflix, på två dagar. Kanske jag borde tagit ett avsnitt per dag egentligen för det var en serie som tar på en, kräver sin eftertanke. Hur kan en 13-årig vanlig söt pojke anklagas för ett brutalt mord? Vad är sant och vad är lögn? Vad pågår i ungdomarnas värld som vuxna inte har nyckeln till? Jag mår fysiskt illa.
Sedan så är denna serie en makalös filmisk berättelse som är tagna i ett klipp per avsnitt. Det kräver så otroligt mycket av både de bakom och framför kameran så jag totalt golvas av det. Castingen här av rollerna är bland de bästa jag sett.

Jag har en svaghet för berättelser från det verkliga livet och Toxic Town, Netflix, är en sådan. En ort med tung industri släpper ifrån sig farliga kemikalier som resulterar i barn födda med deformerade kroppar eller så illa där an att de dör strax efter födseln. Pengar, makt och girighet styr staden och de vanliga som kämpar får lida. I sista scenen när man snabbt får se de verkliga personerna bakom historien faller mina tårar hårt. Som de fick lida, som de fick kämpa.

Apropå från verkligheten. Dramatiserade dokumentärer kan både bli bra och dåliga. Personer kan gestaltas och hyllas fast de kanske hade fler sidor än den som kom fram. Jag slukade Stenbeck, SVT, som om det var en mjukglass och ville bara ha mer. Otroligt bra berättat och rollbesättning men två saker fastnade i mig: Jag visste inte så mycket om Jan Stenbeck än den jag mött i media genom åren så att få denna berättelse med bakomliggande djup fascinerade. Ett mer komplext livsöde än vad jag hade en aning om. Det gjorde att jag direkt efter sett serien kollade på en ren dokumentär om honom. Det gjorde lite ont att liksom se en sådan framgångsrik person ändå vara så ensam…
det andra är hur otroligt scenografin skapat en tidskapsel. Jag liksom flög tillbaka till min ungdom och de trender, mode och stilar var. Och hur otroligt annorlunda land Sverige var då med två tv-kanaler, ett telebolag och ett uteliv som var nästan obefintligt för att gå på restaurang gjorde man bara vid födelsedagar typ.

Vilket genast tar mig till en dokumentär jag verkligen roades av. Clock – Socialist Burgers Inc, SVT, är en sann resa i tiden till en period då restauranger och uteliv totalt kontrollerades av staten. Just det som diskuteras i Stenbeck – hur han vill äta middag efter kl 20.00 men det går inte för det är olagligt att servera mat då. Och här kommer alltså Svenska Staten och startar en hamburgerkedja med Clock. Så intressant. Men tyvärr är serien ett kaos från produktionsrummet. Det är snabba konstiga klipp och berättat på ett mycket stökigt sätt med grafik som gör mig trött. Se inte detta om du är trött kan jag säga.

Idag är det måndag och då släpps ett nytt avsnitt av White Lotus, säsong 3, Max. Jag älskade de två tidigare säsongerna och mina förväntningar och förhoppningar på den tredje säsongen var tokhöga. Med just de erfarenheterna från tidigare blev jag besviken de första avsnitten men nu är jag nästintill besatt. Jag har längtat till denna måndag och ikväll är det jag som stänger av mobilen och bänkar mig utan att någon får störa. Vilket får mig att med nostalgiskt sting minnas hur det var förr när det just kom ett avsnitt i veckan. När jag och alla klasskompisar på måndagarna gick igenom senaste avsnittet av V, Falcon Crest, Tillbaka till Eden, Twin Peaks, Arkiv X mm som visats under helgen. Det var en unisont upplevd sak och så är det nu med med White Lotus. Mitt flöde på Instagram fylls av diskussioner om hur saker vi precis sett kommer leda till vidare handling. Folk försöker tolka olika symboler i scenerna för att gissa sig till vidare utveckling. Ingen på jorden har sett mer än vad jag har här utanför Stockholm, vi diskuterar samma sak, längtar efter nästa avsnitt lika mycket.

Ok, vad handlar White Lotus säsong 3 om då? tänker du som läser och inte ännu sett. Till ett mycket lyxig resort; White Lotus i Thailand reser tre olika amerikanska sällskap och vi får följa deras liv och upplevelser där, allt blandat med historier om lokala personer som jobbar på hotellet White Lotus. Allt nästlas in och blir dramatiskt för i första minutrarna i första avsnittet hör vi skott från pistol. Folk springer, gömmer sig i panik men vi får inget se utan tillslut ser vi en kropp flytande i vattnet – förmodligen skjuten. Sedan slängs vi tillbaka till när turisterna kommer till ön och vi förstår att det är uppbyggt för dramatik… Vem är skjuten, vem sköt, vad kommer hända? Om du inte sett denna och inte heller de två tidigare säsongerna – grattis. Du har något härligt framför dig och börja då från början!

Precis så här har de två tidigare säsongerna också startat så det är en mordgåta likt Agatha Christie men så mycket djupare. Och kläderna, musiken, detaljerna, mystiken…. Alltså jag längtar sååååå till ikväll.

Ännu en whodunnit, alltså en pusseldeckare, är The Residence, Netflix. Den äldre huvudbutlern hittas knivmördad i Vita huset under samma kväll som Amerikas president har galamiddag för Australiens premiärminister. In kommer den excentriske och kände detektiven Miss Cupp och på ett mycket okonventionellt sätt ska hon hitta mördaren – för hen är kvar i huset. Väldigt mycket Poirot skulle jag säga med mer humoristisk ton än läskig. Allt är typ det jag äskar men det är lite väl många tidshopp fram och tillbaka för att jag ska hänga med till fullo vilket gör att jag somnar nästan varje gång. Men jag gillar den, måste börja tidigare på kvällen för att hålla mig alert ha ha.

Varje onsdag sitter jag och barnen och kollar på Sveriges Mästerkock. Inte för att programmet är jättebra utan mer för att vi har det lite som en mitt-i-veckan-grej tillsammans. Ibland kan en serie göra det också.

Ja det var lite av det som fastnat hos mig.Har du några tips?