Jag är sjuk. Ja, jag har en riktig sjukperiod nu när febern håller på och vandrar upp och ner. När den är ner känner jag mig stark och ”jaha, det var det det – nu går jag vidare” för att nån timma senare ta tempen och se att den ju inte alls är där den ska vara. Men jag är på det hela taget bättre än för nån dag sedan så jag kan väl säga att jag är rejält på bättringsvägen. Här om dagen var det djup dal på den där upp- och nedkurvan vilket påminde mig om det sanna uttrycket: när man är frisk har man tusen önskningar, när man är sjuk har man bara en, som jag skrev om HÄR när det var riktigt illa.
Hur som helst – det är inte synd om mig. Jag har det bra och kan jobba med datorn i knät från sängen. Sämre då för simlärare, vårdpersonal och tågförare. Men en sak stör mig. Jag har tappat smaksinnet. Jag är hungrig, det känner jag med hela min kropp. Brer mig en god macka extra saltat smör, hyvlar stark smakrik ost och toppar med krispig söt röd paprika för att sedan hälla upp nykokt te som är fruktigt. Tar mig ett bett och… känner ingenting. Av teet som brukar dofta som en godispåse är det noll.
Jag känner hur den där förkylningen som jag vet att jag har inte bara tagit min kraft, den har tagit även min stora aptit för när inget smakar – då kan jag ju lika gärna bara äta osaltad havregrynsgröt frukost, lunch middag.
Det får mig att tänka på hur vår värld hade sett ut om vi inte hade smaklökar. Alltså ingen av oss människor på jorden. Inga restauranger hade liksom haft sitt berättigande, inga tävlingar i årets semla, inga middagsbjudningar med långkokta mustiga grytor och inget lördagsgodis. Vad sjukt att tänka känner jag nu när jag skriver.
Att vi har smaklökar måste väl ha att göra av att vi skulle avgöra om det var giftigt eller ätbart det vi fick framför oss i tidernas begynnelse. Och att sött var lika med vitaminer och energi vilket var viktigt för oss att få i oss osv.
När Covid kom så var jag utan doft- och smaksinne i ett halvår. Det var mindre skoj fast då hade man fullt upp med att isolera sig, tvätta händerna och titta på CNN så att inte äta gott var inte så viktigt kanske. Men jag minns hur sjukt fattigt allt kändes. När inget var gott kunde man lika gärna skippa äta nästan.
Nu är jag till 100% övertygad om att min smak kommer komma rätt snart då jag känner hur jag är på bättringsvägen men jag blev lite rädd ett tag; om jag förlorat smaksinnet – hur sjutton skulle mitt liv då vara? Nä, mycket kan du ta ifrån mig men inte min kärlek till mat och dryck. Då skulle jag känna mig som rånad på allt av värde.
Jag blev också av med smaksinnet strax innan en semester till vårt andra hem i Spanien. Allt kändes som att äta frigolit. Andra som inte upplevt samma sak förstod inte riktigt, för jag skulle ju ändå kunna åka iväg.. Själv tänkte jag på alla grönsaker, frukt, alla middagar och luncher, morgonkaffet. Hade tur, efter några dagar i värmen kom smaken tillbaka. Hoppas att det går fort för dig också.