Vi har bott i vårt fina funkishus nu i tio år och vi har en diger lista på saker som ska göras, fixas, åtgärdas, renoveras och ses över. Det är nog alla som bor i gamla hus varse om, att det är ett konstant fixande. Under våra tio år har en hel del hänt , som DENNA fönsterrenovering, och vi försöker jobba tillsammans med huset så det får sin kärlek och vad det behöver men vissa saker har vi helt klart skjutit på framtiden. huset är nu 83 år och de delar som är i original kräver sin kärlek och extra omvårdnad. Och sedan kan vi konstatera att vissa saker som hade standard 1940 inte riktigt hade varit standard om vi byggt idag.
Vår altan/balkong/terrass, som man kommer ut på från matrummet, har vi haft så mycket glädje av sköna varma sommarkvällar men de senaste två-tre åren har vi inte suttit där så mycket alls faktiskt. Varför det är så har jag inte riktigt förstått men det har tagit emot varje gång vi sagt ”vi äter utomhus idag”. En anledning är det fina långa bänkbordet vi har i trädgården som är så bra men den största anledningen är denna: Det är så galet slitet och trasigt på altanen. Det heltäckande räcket, från 1940, har rostat så pass att det gått hål på sina ställen. Målarfärgen flagar och ser på ren svenska skit fult ut samt att den fina, röda klinkern på golvet spruckit och det har börjat växa små träd (!) där. Vi har liksom blundat och tittat åt annat håll och sagt ”det där tar vi tag i annat år” då det garanterat skulle bli en omfattande och kostsam historia. Som jag sagt många gånger: det går inte fort i det Lythska hemmet.
Vi har, till vårt försvar, haft hantverkare här som tittat på det och sagt att de skulle återkomma med offert på jobbet som de inte alls trodde skulle vara så svårt. De återkom aldrig!!! Och sedan faktiskt hela 3 bokade möten där hantverkarna inte ens dök upp. Så luften har väl gått ur oss.
Våra grannar hade hantverkare hos sig för en renovering och de verkade så himla bra så maken frågade om de kunde kolla på vår altan för att ge offert vid tillfälle. ”Vi har faktiskt precis fått en avbokning idag så vi kan göra det nu!” sa vår nyfunne vän och hjälte.
Jag som är lite av den där sorten att stora beslut måste få bordläggas ett tag och jag måste få sova på saker blev först lite chockad. Men sen helt överlycklig. Plötsligt händer det! Allt har en mening.
De satte igång omedelbart och OH MY GOD vad bra för när de började titta på det hela var det värre än vad någon vågat tro. Balkar hade rostat rejält och olika skikt av cement hade multnat bort så det hela var ju faktiskt farligt. Det fanns risk för att allt skulle rasa eller att fukt skulle ha tagit sig in huset. Det var i sista sekund ju!
Så nu är det massa gubbar här som slipar och bankar och gör ett helt fantastiskt jobb i den galna värmen. Kanske vi då kan få en härlig altan tillbaka, en plats att älska igen inom kort.
Snabbt som sjutton fick de bort den döda plåten som var som prickig korv av rost. Känns så naket att se in på altanen/balkongen och sittplatsen där.
Man ser att någon tidigare ägare gjort ett försök att reparera genom att de 3-4 yttersta raderna av klinker är borta och en betongplatta gjutits där istället. Den har nu spruckit helt och man kunde liksom pilla bort stora stycken utan att ens ta i.
Det gamla klinkergolvet är rostrött/terrakotta/brunt/bränt och vi funderar på om vi ska ha samma. Eller någon annan färg…?
Dessa funkiskompatibla färger finns. Lägga rutor som i badrummet? Eller ha röd-svart-rutigt? Åh dessa problem!
Vårt rutiga altangolv (original från 1934) ser exakt ut som de två översta klinkerplattorna, typ terrocottaröd och blågrå. Älskar färgkombinationen och känns inte alls så järv och skrikig som man kanske kan tro.
Aha, det låter ju så himla fint och jag kan se det framför mig. Blir verkligen då något unikt känner jag. Att ha helt terracotta är safe – vågar jag rutigt???
Men vad är det för fel på hantverkare?! Det är ju långt oftare som de inte dyker upp/hör av sig etc. än man träffar på en hantverkare som klarar av åtminstone basal kommunikation.
Hej Tina. Ja men exakt – fattar inte. Vi har jobb för flera hundratusen som behöver göras så det är liksom inga små grejer. Under pandemin när det var massa jobb på få hantverkare hade mycket jobb men nu, nu är det ju tvärt om.
Ja aj, allt har en mening tänker jag och vi har världens bäste och gulligaste gäng som fixar hos oss.
Kram
Helena