Jag är så glad att min hälsa blev stark nog att jag kunde åka på min resa hit till Frankfurt. Hälsan går alltid först men jag hade blivit så besviken om jag inte kunde komma iväg men allt blev så bra så.
Nu är jag här och har nu 26 mässhallar att besöka. Om du har varit på Stockholmsässan som är stor så är det ”bara ” tre hallar… Här i Frankfurt finns en helt otrolig byggnad, stor som en hel stad, och det är tre mässor samtidigt fördelat på olika hallar; Creativeworld med allt för eget skapande, Christmasworld för allt till julen samt Ambient som är en inredningsmässan. Tre ämnen jag gillar skarpt som du vet.
Det första jag gjorde var att köpa mig en frukost och så klart då en pretzel med smör. Kanske lite skral men oj så härligt att smaka på det tyska saftiga brödet.
Lämna bagage på hotellet och vidare till mässan.
Se massor, uppleva massor och delta på workshops.
Sedan följde middag med alla inbjudna journalister och kommunikatörer. Så kul att möta olika kulturer som ändå delar samma intressen.
Jag satt vid ScaniPandi-bordet. Det vill säga alla från Sverige, Norge och Japan. Ett litet gäng.
Jag får återkomma med lite mer sorterat inlägg men jag ville bara titta in och säga Guten Tag så länge.
Att vi lever i en värld där allt kan vända på en sekund tror jag villa kan hålla med om. Men att så mycket kan svänga samtidigt är rätt chockerande. Allt från det stora som berör en hel planet till det som sker inom närmsta familjen.
Den här veckan skulle vara ljus, vara kul, ge energi för resten av året. Fira kristallbröllop, roliga Design Week i Stockholm med massor av möten, mässa och mingel – en möjlighet att nätverka och sedan avslutas med att åka till Frankfurt och gå på världens största mässor för mina tre största intressen; pyssel, jul och inredning. Men det blev istället en mörk vecka som för evigt kommer ligga som datum att minnas med smärta.
På måndagen klev jag upp tidigt då jag skulle på designveckans första visning kl 08 inne i stan på Svenskt tenn, vidare till NK Inredning. Laddade med bekväma skor och bra energi. Fullt med möten och träffar hela dagen och kvällen stod på agendan. Men energin försvann och jag fick ställa in allt redan kl 10 och åka hem. Från ingenstans blev jag magsjuk och febrig. Oj vad det var synd om mig… Feberyrade mig genom natten och insåg att det inte blir någon mässa på tisdagen för mig eller vidare aktiviteter. Sedan visade det sig att yngste sonen också var sjuk så inte bara det att jag var hemma sjuk själv så hade jag behövt vara hemma med honom. Oj, nu var det verkligen syyyyynd om mig… Tills jag förstod att mina privata hinder på vägen var nonsens.
När nyheterna trillade ner om skolskjutningarna i Örebro kunde jag inte ta in det. Ville nog inte. Det var först på kvällen om jag orkade ta in allt. Förstå vidden.
Febern släppte på mig men inte sonen så onsdagen fick fortsätta på samma inlindade vis men nu med rapportering från Örebro som bara vred om magen mer och mer. Vad sker? Varför har vi hamnat här? Känns som om det är bilder, berättelser från en annan plats på jorden. Vi är vana att få rubriker av detta slag från det stora landet i väster men inte här väl? Att det sker rekordmånga bombningar och skjutningar här i närområdet har vi tyvärr redan fått som vardagsmat och kan knappt lyfta ögonbrynet över längre så detta blev nog för många en nyväckt ilska och rädsla. Nu får det vara nog! För att citera drottning Silvia: Vad har hänt med vårt fina Sverige?
När sedan USA säger att de ska ta över ägandet av en landyta där det bor 2 miljoner människor och skapa ett semesterparadis för, ja andra personer än de som redan bor där, vet jag inte längre hur vår värld mår.
Igår kväll kollade jag och maken på de två första avsnitten av Paradise på Disney+ och jag blev lite illamående av hur denna framtidsdystopi som serien visar helt plötsligt inte kändes allt för omöjlig. En civilisation byggs under mark då jorden har förstörts, då vi är på avsnitt två så vet vi inte ännu varför men det verkar vara människan som skapat olyckan. Vi har även börjat titta på serien Silo där också den utspelar sig under mark för att jorden ska vara obeboelig. Är det dit vi är på väg i våra framtidstankar?
Jag reser nu till Frankfurt och ska samla kraft för framtiden. Är rätt mör efter allt som skett denna vecka och hoppas nu få upp ett hopp om ljus igen. Kan vi inte alla försöka se på varann igen och mötas? Visa våra barn att världen är god och vi vill lämna över den med bästa möjliga förutsättningar? Får inte ge upp hoppet om godheten.
Som jag skrev så har vi då klivit upp på bröllopsstegen till nivå kristall! Det låter så himla festligt och 15 år är verkligen något att fira så vi tog då ett helt dygn på oss. Och så lämpligt att jag fick i julklapp av maken att vi skulle gå och se Glans & Batra 30 år tillsammans lördagen efter vår bröllopsdag så det blev så bra så att slå ihop jul med bröllop så att säga.
Men vi började med att efter frukost hemma och barnkramar åka in till stan (första gången barnen skulle sova själva utan barnvakt) och checka in på Hotell Ruth.
Jag har aldrig bott där tidigare, inte för att jag har bott på så många hotell i min egna stad… men hört så mycket gott om det. Som att de hade en grym frukost. Men nu var det bara att lämna väskor på rummet och ge oss vidare ut i staden.
När vi kommer ut säger min fine make: ”Nu när du tagit hål i öronen kanske du vill ha några örhängen? Jag tänkte att vi kunde kolla på det”. Han som aldrig köpt smycken överraskade mig. Och vad underbart för jag ville så klart se på örhängen av ovan nämnda anledning.
Han hade hört sig för hos kollegor och vänner om vart man nu ska gå för att kolla på smycken och fått tipset om Kaplans. De säljer antikt, vintage och second hand från det lilla till det orimligt stora. Jag hittade ett par supersöta små örhängen, rektangulära citriner. Aldrig hört om denna bruna ädelsten men oj så vacker. Om några veckor får jag byta örhängen och då åker de på.
Sedan var det dags för lunch och på vägen mot Cirkus där showen skulle vara ligger Calle P, i Berzeliiparken. Perfekt ställe att äta lunch på vår bröllopsdag då vi i huset bredvid, på Berns gifte oss!
Älskar den här lokalen. Lite böjd, som en paviljong. När jag var 20-something var det ett jäkla röj här med party uppåt väggarna. Sedan har den förändrats, blivit vuxen i takt med mig ha ha. Ett tag hette stället Bistro Berns men sedan tillbaka till Calle P. Oavsett alltid ett härligt ställe.
Jag tog en otroligt god linguine med räkor och med ett glas vin som var bland det godaste jag druckit, Ceretto hette det. Måste genast beställa.
Solen var på gott humör och bjöd på så vackert väder. Men skönt att ta en varm spårvagn istället för promenad då temperaturen var strax under noll.
Sedan framme och redo att roas.
Det visade sig att vi inte satt bredvid varann. Så med tre våningar mellan oss slog vi oss ner. Det gick så klart bra det med. Skrattade så jag grät och bondade med mina grannar där i publiken. Fint det med.
Middagsbokning på Teatergrillen. Jag har varit där någon gång för drinkar men aldrig ätit så det kändes härligt att verkligen vara på nybesök i staden så att säga.
Men först drink i lilla baren, Teatergillens Bar, som ligger i gatuplan, själva restaurangen är några trappor ner, fast fönster mot gatan. Förvirrande det där.
Jag tror jag har haft den här toppen på mig på minst två bröllopsdagar tidigare… Men vad gör väl det? Jag tycker så mycket om den och känner mig alltid fin fast det är ett gammalt plagg. Kanske jag gillar det just därför…? Förevigades med en toaselfie så klart.
Jag är verkligen svag för de här restaurangerna som har sett likadana ut sedan alltid. Det är inte många i den här staden som vågar stå stadigt i sin inredning. Tyvärr är det så många som allt för snabbt renoverar om och med det på en gång då aldrig kan behålla sin ursprungssjäl. Jag bör göra ett inlägg om vilka jag gillar…
Älskar exakt allt här. Så glad att nu få äta här, sitta ner länge.
Kan inte inte ta ostron när det finns med på menyn och när man vet att det är bra grejer. Maken valde en tricolor av lever.
På menyn fanns det en rätt som hette Stek Hasse och den flamberades vid bordet.
Det är helt otroligt hur kul det är med eld vid bordet! Och när det görs med sådan här finess, ja då blir man ju överlycklig. Men nej, jag tog inte den men är glad att våra bordsgrannar gjorde det så vi kunde få njuta av showen.
Jag tog den lite mer lågmälda råbiffen, körde vidare på temat rå kan man säga. Maken valde tydligen tema lever för han beställde Kalvlever Anglais. Ja vi är nog lite konceptpersoner ha ha.
Egentligen fanns det absolut inte plats för efterrätt men hej, vem är jag å säga nej när det är bröllopsdag. Jag fick knäppa upp lite på kjolen i midjan bara så gick det bra. Mums vad gott.
Inne på Teatergrillen var det stimmigt men lågmält. Utanför på Birger Jarlsgatan var det verkligen lördag och stadens nattliv hade kommit igång. Ska vi gå till hotellet nu, mätta och glada?
Nej så klart vi inte ska. Nu måste vi ju nytta att vi bor över i stan, inte har någon barnvakt att passa och äntligen får gå ut bara vi!
Maken hade tips om A Bar Called Gemma som låg stenkast bort så vi gick dit. En sådan där liten bar där det alltid är fullt men det samtidigt alltid finns plats. Fattar inte hur det går ihop.
Det är intressant att gå ut numer. Det är bara att inse att så fort vi kliver in på ett ställe i Stockholm höjer vi medelåldern markant. Det är verkligen annorlunda när vi tex var i Amsterdam i höstas. Där är det så mycket mer blandat. Och något vi verkligen pratade om när vi var i Paris första gången med barnen, att det var allt från vår lillkille som då var 5,5 år till enastående vackra damer på över 80 på samma restaurang. Varför är det inte så här?
Eller – kanske just det jag då får göra; gå runt och visa upp mig i Stockholms nattliv ha ha. Bra mission!
Men några brinnande aphuvuden beställde jag i alla fall inte, där går min åldersgräns. En brinnande Hasse på Teatergrillen hade lockat men det här – nej. Kanske annan gång.
Sedan var det en skön frisk promenad till hotellet och sådan lyx att få sova tills man vaknar och slippa fixa frukostbuffé åt en hel liga där hemma. Oj vad jag sov gott!
Jag var så spänd på frukosten då vi hade hört talas om den. Jag som är 1) frukostnörd och älskar all frukostmat samt noga med utbudet 2) gammal hotellfrukostvärdinna och vet både utmaningar och förväntningar var så nyfiken.
Jag säger tack och bock. Bland de bästa frukostarna jag ätit i den här staden. Så bra jobbat Ruth!
Ja det var ett firande i kristall det! Skönt att sedan få komma hem till gänget och landa i det vanliga. Lyx att få ha båda ben att stå på i samma stad. Staycation när den är som bäst.
Det är inte ofta jag får frågor om var jag köpt saker, kanske för att jag inte köper så mycket nytt… Men nästan alltid när vår tekanna dyker upp i bild så frågar många om den. Så då tänkte jag att det är väl bra att då faktiskt hjälpa till och säga var den finns att finna.
Du hittar den på Nordic Nest HÄR och den finns i många olika storlekar och färger.
Och jag kan gå i god för att det är ett bra köp. Den hade nämligen min make med sig till vårt gemensamma bo, när vi flyttade ihop. Och det är 26 år sedan!!! Hur länge han hade den innan måste jag fråga om, det har jag missat. Men med andra ord så är det ett riktigt bra köp.
Det är något med de där produkterna som har en sådan klassisk design att de håller för alla trender. Så ge dig själv eller någon du vet skulle gilla en klassiker. Läs och se mer HÄR.
Kul att leta i arkivet efter bilder där tekannan är med. Både i festliga och enkla sammanhang.
här ligger jag i sängen och skriver ett inlägg via mobilen, vilket jag aldrig gör. Vet inte ens om det kommer synas men testar. Laptop är min plats att jobba från.
varför jag gör det är för att jag har dragit på mig nått jäkelskap. Så fort jag sätter mig upp så är det som om jag åker berg- och dalbana. Illamående är bara förnamnet. Vi går inte in på detaljer…
det går jättedåligt att blogga via mobilen märker jag så jag ska bara säga detta: åh vad mycket kul som kommer på bloggen för det har hänt en massa innan jag fick den här skiten. Så tills dess: ta hand om dig när man är frisk har man tusen önskningar, när man är sjuk har man bara en!
BFU! Eller Bild För Uppmärksamhet som det heter i SoMe
En mycket trevlig bi(!)effekt av att göra egna bixavljus är att man kan få till ljus som passar just sin egna ljusstake.
Jag älskar min lilla samling, både ärvd och loppad, av Nagel-ljusstakar men har så svårt att hitta ljus till den. Lite större än julgransljus mindre än Christinaljus eller vad de där lite smalare ljusen heter. Så att göra mina egna hjälper ju massor.
Så nu blir det inte bara en vacker installation, dekoration utan faktiskt en ljusstake på riktigt. Att användas och synas.
Göra små smala bivaxljus
Gör så här: Mät upp hur mycket som behövs för din ljusstake. Hur brett du måste ha för att få rätt diameter på ljusen. För mina Nagelljusstakar var det 65 mm bredd.
Skär eller klipp rätt över så det blir långa rektanglar.
Klipp till veksnöre så det blir längre än bivaxkakan. Lägg på en långsida och tryck till så den fastnar i vaxet vilket hjälper när du sedan ska rulla, snurra ljusen.
Vik över en smal kant av vax över veken. Mjuka fingrar behövs då vaxet lätt spricker.
Snurra, rulla sedan vidare så vaxet kommer tätt och tajt runt veken. Fortsätt hela vaxkakan.
Om du som jag gillar lite rundade toppar högst upp trycker du runt veken runt toppen. Sedan bara att använda.
Egengjorda ljus är en så alltid bra present. Ska göra ett lager till mig och ett att ha som gå-borts-present.
Och en till bra sak med dessa ljus är ju färgen. Jag verkligen tokälskar den honungsgula färgen som ju är mer än trendig i år. Så kanske det ska bli fler ljus i alla möjliga storlekar. Hur du rullar de sneda långa ljusen kan du se HÄR. De är verkligen favoriter.
Vissa saker tar tid, beslut kan behöva marineras och motstånd ska övervinnas men tillslut sker det. Nu vid 50 är det dags för mig att ta körkort! Lite senare än de flesta och med det kanske också lite mer orolig. När jag var 20 var jag inte rädd för något och oövervinnlig medan nu kan en stege vara lika med fara och att gå utan mössa i 15 minuter ge mig förkylning. Hur ska jag då våga sätta mig bakom en ratt…? Men skam den som ger sig och nu ska det bli av, jag vägrar tro att jag inte skulle klara det.
Här sitter jag och tar körkort. Ja du läste rätt, jag ska nu 32 år senare äntligen få ändan ur och bli ordentligt vuxen. Körkortet ska bli mitt och du ska få följa med på denna resa. För en resa kommer det bli då jag aldrig någonsin tidigare suttit bakom ratten…
För så är det. Jag är uppvuxen i ett hem där ingen av mina föräldrar hade körkort och så klart ingen bil. Det tog 7 minuter att gå till tunnelbanan och vidare 22 minuter till T-centralen så att ta mig runt var det inga problem med. Sedan så valde jag att plugga och arbeta inom reklam och då var det Stockholm som gällde så jag behövde inte körkort vidare i vuxenlivet. Det ska också tilläggas att jag haft fantastiska vänner som agerat budfirma när det behövs samt att jag har en alldeles för snäll make som alltid ställer upp och kör fast vi har barn med massa aktiviteter och väljer som oftast bilsemestrar. Han är för snäll och familjen behöver lite avlastning på skjutsfronten till alla gympahallar, återvinningsstationer och helgutflykter. Och mitt företag skulle behöva minska på taxiresorna…
Jag lär behöva all pepp och hjälp jag kan få så jag hoppas innerligt på dina hejarop längs med vägen och till hjälp tar jag med STR, Sveriges Trafikutbildares Riksförbund, vid min sida som stödhjul. ”There is an app for that” heter det ju och i detta fall heter den Körkortsboken™. Som de flesta nog vet så består körkortet av två delar: den fysiska körningen och teoriprovet och det är här appen Körkortsboken™ blir min nya bästis. Att alltid ha teoriboken nära att läsa och plugga när och var jag vill samt att testa mig själv och hålla koll min körutbildning. 100-tals olika övningar och filmer varvat med fakta och teori.
Om du som jag är en som lite (!) senare än andra, eller kanske har en ungdom i din närhet, som är i startblocken för att sätta igång så ska du ladda ner Körkortsboken™ där du hittar appar. Du får testa på gratis i 48 timmar och sedan välja hur länge du önskar få tillgång till den genom köp och av mig får du 20% rabatt med koden Helena, gäller t.o.m. 30/6-25. Klicka HÄR och läs mer, nu börjar resan.
Jag tänker inte hymla, jag är livrädd och att sätta mig i skolbänken igen är inte helt enkelt. Men skönt då att jag kan plugga på bästa platsen. Jag kommer dela med mig av mina mot- och medgångar för det kommer nog bli av båda delar. Min första utmaning märker jag är att disciplinera mig och få in rutinerna på plugget… Är det bäst att sitta lite varje dag eller flera timmar vid ett tillfälle? Jag måste få upp hur jag ska lägga upp studierna för det här med att plugga var inte igår. Som sagt, jag ligger 32 år efter de flesta…
Säg att du nu är med mig på denna resa! Jag ska dela med mig om alla steg och kanske det kan inspirera någon annan att ta steget eller få någon att stödja en ungdom vid sin sida. För om jag kan kan du heter det ju. Det har nog aldrig varit mer sant än nu!
Det är 15 år sedan vi sa ja under takkronorna i Berns salonger. Du kan se mer från vår dag HÄR i ett gammalt utförligt inlägg. Jösses vad tiden går och det är knappt så man minns vilket år det var.
Det riktigt datumet för vår bröllopsdag var igår 30/1 och vi kommer fira på riktigt imorgon lördag. Då ska det firas så in i femton! Men presenter fick jag ge min älskade make igår. Och jag är så nöjd med dem.
Jag bad en fotofirma printa ut den mäktiga bilden från Berns. Där hela det vackra taket syns samt vår då lille 10-månaders son längst ner.
De viktigaste i livet med på samma bild kan man säga. Nu ska bilden ramas in och sättas upp. Får se var…
Jag gav en till present men den visar jag separat för nu måste jag rusa iväg.
När man inte vet vad man ska äta så är Pasta Aglio e Olio en av de bästa lösningarna. Nykokt spaghetti med massa vitlök och generös mängd olivolja som liksom kramar en med de godaste smakerna. En rätt som verkligen passar när man säger ”jag är hungrig men inte sugen på nåt”.
Pasta aglio e olio kan ätas som egen rätt men även som tillhör tycker jag. Oavsett så blir det lyckat! För vad kan gå fel med vitlök ch olja ihop med spaghetti liksom?
Pasta aglio e olio, spaghetti med vitlök & olivolja
Ingredienser2 pers: Spaghetti, (recept på egen pasta) 3 vitlökar 2 dl olivolja Knippe persilja Ev 1 dl vitt vin severa med riven parmesan
Gör så här: Koka upp stor kastrull med välsaltat vatten och lägg i spaghetti för två personer. Koka enligt instruktioner på pastapaketet.
Under tiden: skala och finhacka vitlök. Hetta upp olivoljan en stekpanna och fräs vitlöken. Sänk temperaturen, vitlöken får inte brännas, bara bli mjuk och väldoftande. Hacka persilja.
Häll av spaghettin och spara ca 2 dl pastavatten. Häll i den avrunna spaghettin i stekpannan med vitlöken. Höj temperaturen till medel, häll i några matskedar pastavatten och vänd runt spaghettin så den täcks av vitlöksoljan. Vänd ner persiljan och häll på mer pastavatten om den kokat bort helt. Eventuellt kan pastavattnet bytas mot vitt vin för extra smak. Låt puttra nån minut.
Lägg upp på tallrik och riv över parmesan och peppar om så önskas.
Då har jag spenderat timmar efter timmar på något helt nytt för mig. Det är gymnasievalet 2025 om några veckor och Stockholm stads alla gymnasium har öppet hus. Ett schema har fått läggas och tunnelbaneresor planerats för att se till hur vi skulle hinna till alla. Jag är helt slut nu. Men det är ju inte jag som har det jobbiga valet…
En mycket ambitiös 15-åring här hemma står för sitt livs hittills största val. Vilket gymnasium ska han välja??? Det är program, det som förut hette linjer, att välja på men sedan skolor i massor. Hela hösten har vi fått så många reklamblad från olika skolor så pappersåtervinningshögen har svämmat över. Hur sjutton ska man förväntas kunna ta in allt detta? Enklare på min tid, ha ha. Väldigt få linjer att välja på och man fick ta den skola som låg närmast. Ja, enkelt men också inte riktigt mitt val så att säga. Plus och minus.
Alla skolor vi nu har besökt har varit fantastiska. Alla har sin unika egenskap och med det känns så självklart. Södra Latin med sina estetiska program och hela huset sjöd av musik, dans och sång samtidigt som det var fullt utrustade laboratorier. ”Här kommer jag trivas”, sa sonen. Valet verkade redan klart. Jag fattade precis.
Men fler skolor att besöka, granska och förstå. Fler lärare och elever att möta. Näst på tur var Blackeberg som ju var min skola. Det var rätt knasig känsla att gå in i den skola jag lämnade för hela 31 år sedan. Såg till min besvikelse att jag inte var med på deras Wall of Fame ha ha.
Krypavstånd från hemmet och en erkänt riktigt bra skola. Många av våra vänners barn kommer gå där så det är tryggt från start. En skola som lockar massor. Men kanske just det – att det är för bekant tänker sonen.
En av stans största Östra Real. Mitt i stan med elever från hela kommunen. Det drog rejält med folk på öppet hus och trängseln var enorm.
Så många underbara elever och lärare som verkligen spred god energi. Återigen så åkte en ny favorit upp på topplistan. Efter varje skola som vi besökte så var det den som kändes bäst.
2 timmar spenderades på varje skola och mitt huvud började bli trött. Alla ämnen, lärare, elever, program, individuella val, matsedlar och allt vad det var började gå i varann. Jag började kolla på inredningen för att lugna huvudet…
Ny dag och ny skola. Vi konstaterar att varje skola satsar på marschaller och/eller eldfat och Norra Latin tog rekord på båda. Det var som att komma nära en valborgsbrasa i doften här.
Måste ge de gamla arkitekterna en eloge för hur man byggde skolor. Slående hur vackra alla dessa innerstadsskolor är. Maffiga, pampiga. Man känner lite sorgligt att det är tydligt hur det satsades på skolan på ett annat sätt förr…
Ytterligare två timmar av samtal och besök. Lärare som går igenom läroplan och elever som går igenom elevkårer och fester. Granska skolsalar och studieytor.
Det är stora val att ta men vilka lyxiga sådan. Så fantastiskt att alla har samma möjlighet till studier och gratis. Det är faktist helt enastående. Och sedan möjligheten att hitta vänner för livet. Blir alldeles rörd nu när jag inser hur stort detta kliv är. Vår fine son kommer få det toppen oavsett var han hamnar, det är jag övertygad om. Han ska följa sitt hjärta, som vi alltid bett honom göra.
På tunnelbanan hem sitter vi och diskuterar alla val. Han frågar mig om hur jag och hans pappa gjorde. Vi hade helt olika vägar efter skolan då jag var mer praktisk och ville jobba inom reklam och fysiskt med design, formgivning så jag har gått konstskolor och reklamskola. Min man har gått den akademiska vägen med högskola.
”Förlåt att jag lägger mig i men jag kan inte låta bli” säger den äldre mannen bredvid mig. ”Jag tror verkligen på utbildning. Den har man alltid med sig. Om jag skulle leva om mitt liv skulle jag ha studerat. Visst, det har gått bra för mig men jag ångrar att jag inte pluggade”
Vi samtalade vidare och den här mannen var helt ljuvlig. Vi tre satt hela vägen hem och pratade och skrattade. Det visade sig att det inte bara hade gått bra för honom, han hade jobbat som hockeytränare i NHL i Kanada och USA sa han efter lång tid, när jag nästan fick dra det ur honom. ”Men ni ska veta att endast 0,68% av alla som utövar en sport kan livnära sig på det!” Det var en deppig siffra och den skulle nog få många fotbollstjejer och -killar att bryta ihop. Men hoppet finns ju alltid.
