God morgon! En sommarsöndag står framför oss och semesterlunket är över oss. I går var det en heldag på stranden följt av grill. Så kan vi nog fortsätta hela sommaren, tack så mycket!
Hur toppar man då med frukost? Jo, maken cyklar till brödaffären och kommer hem med baguette och croissant. Det blir en fransk frukost minsann.
Frukostbfféen är uppdukad, tidningen är ännu oöppnad, solen strålar och barnen är utvilade – det blir en perfekt sommarmorgon
Å så en café au lait (Inte latte!!) Nu – nu ska det njutas. Sen blir det stranden!!
Jajamensan, vi har också en studsmatta i trädgården. Vet att det är en stor hatkärlek villaägare har till denna. Älskar den för att ungarna aktiverar sig, leker, rör på sig, är ute mm. Hatar den för att den är fulare än fulast, tar upp en hel trädgård, låter som fan (ibland av mattan självt och ibland av barnen som hoppar) och kostar en rejäl slant.
Har väl ungefär alla känslor ovan för denna tingest. Men att se barnen leka långa stunder, hoppa högre och högre och skratta är nog det viktigaste för mig så den får mest positiva ord från mig.
Tänker en tanke. Är detta vår tids barnhage??
Hagar, dvs stängsel i kvadrat att sätta in barn i, känns som om de är bannlysta. Det är inte rätt pedagogik och fel. Så upplever jag i alla fall att folk, föräldrar känner och säger.
För tre år sedan var det sommar, sol, skånesemester och vår dotter var 8 månader gammal. Hon hade börjat åla och röra på sig. Att lägga henne på en filt och tro att hon var nöjd där gick ju inte. Hon skulle bortom filten. Det blev ett vakande av henne hela tiden om man inte ville spänna fast henne vid en babysitter. När vi några dagar senare var på loppis och en gammal hage såldes för en tia slog vi till. Jag hade så dubbla känslor för detta. Visste att det skulle vara perfekt för dottern att tumla runt i skuggan, på en filt utan att riskera hamna utanför och stoppa i sig en massa gräs och annat. Dessutom övade hon på att resa sig upp mot staketet. Hon hade det toppen och jag kände att jag gjorde något nästintill olagligt.
Nu har vi världens största hage i vår trädgård. Skickar in våra och grannskapets ungar där, drar ner dragkedjan och vet att för en 10-15 minuter så är de hur nöjda som helst och jag kan typ gunga i hängmattan… eller städa köket…
Smålandskringlor, grova bakade med gräddfil och hjorthornssalt. Har ni testat än?
Min morfar och mormor var från Växjö i Småland men det var inte egentligen mycket under uppväxten som påminde om detta arv i vårt Stockholmska hem. Två småländska saker var och är däremot mycket viktiga och det är den folkdräkt (Värendsdräkten) min mormor sytt och som min mamma bär vid fina tillfällen och smållandskringlor. Jag ska nog läsa på mer om mitt småländska arv men dessa två rariteter är inte fy skam.
Kringlorna bakades, som jag minns det, flitigt och ofta och jag har kraftiga smakminnen från barndomen med dessa. En mycket speciell smak, nånting mellan scones och skorpa. Lite söt för att den doppas i socker men mer åt bröd-hållet då degen inte är sötebröd och gärna äts med smör på. Väldigt egen och jättehärlig.
Ytterst lättbakad och barnen tyckte mycket om att göra ”ormar” som formas till ett O, ”O som i orm, mamma”, och sen doppa i socker. Svåraste med kringlorna är att se till att ha hjorthornssalt hemma…
Smålandskringlor
Ingredienser
8 dl rågsikt
2 msk socker
0,5 tsk salt
3 tsk hjorthornssalt
100 g smör
3 dl gräddfil
Gör så här: Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke. Smula i smör och nyp in smöret i mjölblandningen. Häll i gräddfilen och knåda i hop till en deg. Dela i 24 bitar, rulla (10-12 cm) och forma runda kringlor. Häll strösocker i ett fat eller vid skål, lägg kringlan i sockret och se till att sockret sitter på hela kringlans översida, dvs den som är ner i sockret. Lägg kringlorna på en plåt med bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 250° i ca 8 minuter.
Servera helst nygräddade med smör på undersidan. Så gott!!
Kanske är det perfekta bakverket för att fira småländskans helgdag: fössta tossdan i mass [första torsdagen i mars]. Och den småländska ostkakan så klart.
Testa gärna smålandskringlan som ett alternativ till scones. Kommer garanterat bli uppskattat och för många vara en nyhet. Men vill du ha tips på goda scones i alla fall? HÄR har du mitt favoritrecept på scones.
När jag var liten och vi var på nåt café, på ett tåg, båt eller var som helst egentligen där det serverades fika och smörgåsar ville jag ALLTID ha köttbullemacka. Det var ju inget som gjordes hemma, såg så lyxig ut och själva mackan innehåller ju allt man vill ha; himla mjukt gott bröd, enkla smarriga köttbullar och så krämig majonnäsig rödbetssallad. Och inte sällan ett tjockt lager smör underst…
Nu för tiden kanske jag inte beställer det lika ofta. Dels för att caféutbuden har större bredd i dag men även att den där majonnäsen och smöret kanske inte lockar på samma sätt.
Men att göra en själv, då får man den ju som man vill och så är det ju nu picknicktider och att slå ihop två vanliga picknick rätter; mackor och köttbullar, är väl en smart idé?
Jag skrev förut om mitt förflutna som mackskapare och denna variant är mycket bra som picknickmacka. Den vanliga köttbullemackan på öppet, runt bröd kan lätt bli svåräten på en picknickfilt. Jag gör en köttbullemacka i submarine-stil.
Köttbullemacka
Till tre köttbullemackor:
1 baguette
12-15 kalla köttbullar, egna eller färdigköpta
Sallad, gurka, lök, paprika, tomat eller vad man vill ha i salladsväg
Rödbetssallad
Enkel rödbetssallad
1 dl majonnäs
0,5 dl creme fraiche
4-6 kokta, kalla och hackade rödbetor
1 msk fransk senap
2-3 msk kapris
salt, peppar
Rör ihop ingredienserna till rödbetssalladen, mår bra av att få stå till sig lite. Smaka av med senap, salt och peppar. Jag har kapris i för att jag bara älskar kapris och det går så bra i hop med den söta rödbetan. Annars kan man ha fin hackad lök och/eller äpple i röran.
Hacka köttbullarna till små, hanterliga bitar. För att fungera som bäst i en submarine, baguette, så är små bitar att föredra.
Skär brödet snett ned, som ett V. Börja i en av ändarna, där brödet är som hårdast, för att få in vinkeln och skär sedan runt hela.
Lägg på sallad, rödbetssallad, köttbullarna och annat som ska vara på. Lägg på locket och tryck försiktigt till, så att locket kilas ner mot fyllningen. Skär baguetten i tre delar och slå in i smörgåspapper. Vira runt med snöre eller gummiband.
Tina med vackra bloggen Peppar och Vanilj lade upp denna (reklam)film och jag bara känner att jag måste skicka den vidare.
Titta, ta in budskapet och (kanske) tänk om.
[youtubeplay id=”XjJQBjWYDTs” size=”medium”]
Hoppas sådana här filmer inte behöver göras i framtiden. Till alla tjejer, bruttor, kvinnor och damer; spring för livet, spring för lusten, spring för styrka, spring som du!
Då var vi alltså här. I dag kliver vi in i Lillkillens åttonde månad och inget blir som förut.
När vi fick vårt första barn var ju allt så klart helt nytt och varje utvecklingssteg var en ny kunskap och utmaning. Vad vi läste på, frågade och googlade om allt och ingenting. Det jag i efterhand minns mest var att just den åttonde månaden var som en enda stor utmaning och ryggvärk.
Det var en månad av vakande, bärande, skyddande, vyssjande, tröstande, oroande. Han kröp fortare än vad vi gissade att han kunde krypa och ställde sig upp mot saker i rätt höjd. Föll lika fort som han ställde sig upp, så då var man (jag) tvungen att hela, hela tiden gå bakom och vara beredd att ta emot. Ryggen böjd som en övermogen banan.
I samma veva börjar ju barn i denna månade förstå att de inte ”sitter ihop” med mamman och får seperationsoro. Blir rädda för människor de inte känner igen – tidigare har de smilat upp mot allt och alla.
Snacka om jobbig tid för en liten parvel som inte ens är 70 cm lång. Klart att det sovs sämre och känns oroligt. Då är det bara i famnen på en förälder som gäller. Där är det så tryggt. Och så en tutte i munnen, titt som tätt. Från att nästan slutat amma blir helt plötsligt dessa sladdriga hudpåsar jätteintressanta igen.
Där och då ville jag bara lämna över föräldraledigheten till maken och springa till jobbet. Att sitta med deadlines som en giljotin över huvudet, magkatarr, missnöjda kunder och omöjliga uppdrag kändes helt plötsligt som en ljuvlig situation.
Med dottern 1,5 år senare blev det samma sak. Kanske lite mindre av att klättra på saker och trilla men annars samma visa. Den stora skillnaden var att jag visste att det var en fas. 4-6 veckor av blod, svett och tårar skulle komma till sin ända och ut skulle det komma ett gladare, större och stoltare barn. Och förvisso även en sliten morsa med några nya rynkor men det var bara att ge sig in.
Och nu är vi här igen med lille trean. Han krypålar och blir inte lika snabbt nöjd längre. I stället för att 2 gånger sova 2 timmar i ett sträck på dan blir det max 2 st 40 minuterslurar. Från att ha varit en solstråle 24/7 är han nu solblandatregn. Tuttar mig ner till en halv A-kupa om nätterna.
Men samtidigt gläds jag åt att han verkar då vara on track with things. Lyfter upp honom, kramar och säger: nutar vi det lugnt, andas djupt, nu jobbar vi tillsammans och så ses våra riktiga jag igen om si så där 4-6 veckor. Hoppas jag!
Soffan fick för ett tag sedan en svartvit makeover. Tidigare var det brunt, beiget och blått och jag saknade kontraster så jag ville ha mer dramatik. Grafiska linjer och svart och vitt blev då det jag letade efter.
För säkert 17 år sedan fick jag en galen julklapp av min mor; en liten kossa på hjul. Den är en stor favorit, speciellt bland besökande barn. Hon fick namnet KossaRosa. Perfekt husdjur, väldigt billig i drift.
Men en mer levande svartvit kompis är vår katt Birger. Han nästan försvinner bland kuddarna. Bra kamouflage.
Vi är nu mitt uppe i vår renovering av badrummet och det verkar gå som tåget (??) och kommer nog bli klart om 2,5 veckor. Allt har gått bra förutom att kakel och klinker skickades till fel adress och tappades bort. Ingen fara, nu är allt på plats och redo att pryda väggarna.
Väggen mellan den lilla toaletten och badrummet är nu borta och ett större rum med plats för dusch, badkar, toalett och handfat är satt.
Renoveringen går fort, så fort det kan gå men jag är ivrig. Jag vill att allt ska vara på plats och själva inredningen kan starta.
Kanske inte ska överdriva, men väldans snygg badrumshylla har vi. Speciellt på morgnarna.
Vi håller på med en badrumsrenovering men vi är turligen inte utan dusch under tiden. I källaren har vi en tvättstuga med dusch. Inget speciellt med den egentligen om det inte vore för det magiska ljuset som letar sig in på mornar och förmiddagar.
Utanför källarfönstret är det en rabatt och skuggorna av växterna där gör att vi får en fantastisk ljustavla där nere.
Vi har våra parfymflaskor och annat i glas där och det blir både en praktisk hylla men även ett vackert stilleben på något sätt.
Burkarna nedan köpte jag i New York redan 1996. Att de hållt så bra genom åren är ett mirakel.
Är man på Gotland går det ju inte att inte äta saffranspannkaka.
Saffranspannkaka är verkligen en speciell rätt. Det sägs att ursprunget till denna gula pannkaka är att ingredienserna i den ska representera alla de olika världsdelarna och är en historisk idé från Hansa-tiden då Gotland och Visby var en knytpunkt för sjöfarten. Ser framför mig hur skepp kommer lastade med kryddor som svenskarna aldrig sett eller smakat. Måste ha varit så exotiskt och spännande. Här hade vi saltat sill och varit nöjda och så dyker det upp kardemumma, kanel och saffran. Vilken tur!
Under midsommarhelgen gjordes det en gudomlig saffranspannkaka i långpanna och jag bad att få med mig receptet på just denna. Lite omgjord från det kanske traditionella men lika smarrig. Kanske till och med mer smarrig!!
Gillar man pannkaka, saffran, kardemumma, kanel och nötter är detta grejen. Smakfest!
Använd antingen färdig risgrynsgröt, ca 10 pers, eller koka risgrynsgröt.
Gröt: Häll ris, smör och vatten i en stor kastrull, blanda och koka upp. Låt koka under lock i 10 minuter och tillsätt sedan mjölk, grädde, socker och salt. Koka upp igen på svag värme, ca 40 minuter, och rör då och då. Risgrynsgröt kokar gärna lätt över så ha koll på värmen. Låt gröten svalna helt.
Saffranspannkaka: Skolla och hacka sötmandeln. (Inte för finhackat, så härligt när det blir riktiga bitar och mandeln märks, tycker jag). Riv bittermandeln.
Sätt ugnen på 200° och smöra en långpanna.
I den kalla gröten hälls mandel, honung, saffran, kardemumma och kanel. Vispa upp äggen med elvisp och blanda i.
Häll smeten i långpannan och grädda i mitten av ugnen i ca 30 minuter eller tills pannkakan stelnat och fått fin gyllene färg.
Serveras ljummen ihop med lättvispad grädde och sylt, helst gotländsk salmbärssylt men det går givetvis även med annan bärsylt (hallon-, blåbär-, boysen- eller drottningsylt).
