Välkomna in i mitt grönskande hörn

Hej och hå vad det knakar i mitt hörnfönster. Mina gröna växter fullkomligt växer sig enorma. Samma visa varje år – när vi reser bort och har en vattningsvakt så kommer jag hem till en djungel. Det är lätt att tro att vattningshjälpen har de grönaste fingrarna men tror också att högsommarens solstrålar och gasade värme i just dessa söderlägesfönster hjälper till.

Jag bara älskar min växtgardin som skapar sådan stämning i rummet. Jag har skrivit tidigare om hur jag skapat den och visat bilder hur den blivit längre och större genom åren. Se hela utvecklingen och mina tips HÄR om du också vill testa.

Började med att plantera om allihop. Ja, alla behövde faktiskt nya krukor.

Eller så här: jag behövde bara någon ny större och sedan fick alla flytta upp ett steg. De gamla snygg-slitna krukorna fick nya hyresgäster.

Som du ser så rör växtgardinen sig ut mot vänster. Den har helt klart planer på att ta över hela rummet och inte bara fönstret. Jag har en idé på hur jag ska gör det lätt för den men även samtidigt snyggt för rummet. Återkommer med det.

Vi hyrde ut huset för filminspelning för ett tag sedan och teamet undrade om de kunde få flytta växtgardinen då den liksom var i vägen för den önskade kameravinkeln. Jag sa nej – den har tagit flera år att få till och det inget man liksom flyttar enkelt. Fatta sorgen om den hade knäckts på mitten. De sa “okej då” med ett tonläge som sa motsatsen, ha ha.

Nu har jag köpt mig en liten porslinsblomma till. Så här stor var min första också så på bara några år blir den alltså flera meter lång om man vill. Tänkte att dottern skulle få sig en växtgardin i sitt rum.

har också förärat hörnan med ännu en rottingskönhet. Vagnen fick jag av mina föräldrar i 40-årspresent och är mig ås kär, så kär och när jag såg piedestalen förstod jag att de kunde bli vänner. Min kärlek till rotting kan du läsa om HÄR.

Och här ringde 80-talet och sa att spjutbräken kommer göra en comeback. Den som jag alltid kallat ormbunke men det är ju helt fel. Alltså wow, vilka retrovibbar jag får av den. Du ser amplar och piedestaler med stora sådana i ditt minne nu här va? Gärna bredvid en stor svart blank porslinspanter eller hur? Men nej, där går min gräns. Tror jag…