Mina vänner som jag lärde känna via BVC och hamnade med i samma mammagrupp 2009 var ute förra fredagen och vädret var så där alldeles underbart. Det var som att åka in till en helt ny stad när det var både varmt och ljust när jag klev ut på Medborgarplatsen. Och det var något i folks blickar, som att alla såg världen på nytt. Det är en helt underbar sak som nu sker; våren!
Utan mössa, utan tjock halsduk och mammakorv. Det måste firas med en selfie.
När vi planerade vår kväll var det olika förslag på restauranger och Florentine bokades. Jag visste inget om stället men så fort jag klev in så: ”men det är ju det här stället jag sett så många bilder från på Instagram” Och så är det, det är ett väldigt Instagramvänligt ställe.
Lokalen är verkligen inredd och dekorerad. Färgglatt och ska vara så där Italeinskt som blivit en stil på senare tid. Om någon för några år sedan sagt att det var italienskt inrett hade jag nog sagt rödvitrutig duk, flaska med bast mitt på bordet med ett ljus i och grova udda bestick. Nu är det en färgexplosion med mönstermixar så det står härliga till.
Jag var tydligen tidig vilket jag inte alltid är om man säger så och hade tid att ensam kolla och känna in lokalen. Då slog det mig; det här är som ett Pinchos för vuxna. Du vet Pinchos som älskas av barn och barnfamiljer, rätter beställs via en app och det är roliga alkoholfria godisdrinkar. Och det är inrett på samma maxade sätt.
Att man inreder för att det ska synas och spridas via sociala medier är ytterst smart. Och här sitter jag och delar är väl ett bevis… Får se om det nu blir en kedja och att det poppar upp fler inom kort.
Jag fullkomligt älskar porslinet. Jag har ju själv skaffat en uppsättning pastatallrikar. Här såg jag ”mitt” mönster på fler delar så jag fick ett sug att genast komplettera med fler. Kanske jag har en italiensk vår framför mig?
Mycket av inredningen var också för stora sällskap. Antalet bord för två var få. Här ska hela gänget in. Eller mammgruppen då.
Och det tar mig emot men jag måste tyvärr säga att det här var den sämsta carbonara jag ätit. Förlåt men pastan var inte färdigkokt och såsen som ska vara lätt krämigt av äggula blev mer bara smält ost som snabbt stelnade så pastan blev bara en enda stor klump på tallriken. Det gick inte att snurra. Då vill jag rekommendera DEN här för pasta i ost istället.
Men de i sällskapet som tog pizza var supernöjd så välj pizza eller annan mat. Men på en italienare vill man ju ha en god pasta väl?
Stället är så galet poppis så det var fullt när jag klev in vid 17.30 och när vår tid var ute vid 20 flyttade vi till uteserveringen som var föredömligt uppvärmt men det drog från glaset. Det är som om vi vägrar förstå att det fortfarande är mars och vill ha italiensk värme på uteserveringen.
”Ska vi gå vidare eller avsluta kvällen nu?” Nej vidare för kvällen var ung och vi var vakna. ”Runt hörnet ligger Shotsluckan, dit kan vi gå” sa J. ”Jaha men vad är det” frågade övriga. Vi gick dit för att kolla in denna lucka. Och jag skojar inte när jag säger att det var som att resa i tid och rum.
Och en parantes: En annan gång vi möttes så hade vi övernattning i stan med fullt schema men rörde oss bara inom ett kvarter nästan. Så det här med att hålla oss med korta avstånd är vår grej, ha ha.
När jag öppnar dörren ser jag ingenting. Det fullkomligt forsar ut rök från taket och lamporna blinkar så det går inte att förstå hur stället ser ut. När röken lagt sig så visade sig ett minimalt ställe med en gigantisk bar där personalen skakade, blandade och serverade shots av olika slag på löpande band.
Och för dig som inte bor i Stockholm så finns Shotsluckan i hela 9 städer i Sverige.
Det är precis vad namnet säger: en lucka där det serveras shots. MEN! Det är snarare en show man får uppleva. Vissa av shortsen måste man vara flera för att beställa och då bjuds det på överraskningar. Personalen här är nog mer skådespelare än bartenders kan man säga. Jag har aldrig varit på en roligare bar.
Vi beställde hallonpaj och fem gräddtoppade små glas ställdes på bardisken. Jag tänkte ta dem men då säger bartendern ”Nu har vi lagt pajen i sin form och vad gör man sen? Jo man bakar den i ugnen!” varpå han häller sprit på bardisken av metall och sätter eld samtidigt som han högt över alla i lokalen sjunger ”En shottebagare, han bor i staden, han bakar shottar mest hela dagen…”
Och sedan fortsatte det med uppståndelse och shower från alla bartenders till andra gäster. Och eld verkade vara den vanligaste effekten. Något jag och maken också mötte på vår kväll.
Jag frågade bartendern vilken shot han ville rekommendera. ”Hakuna Matata!” säger han och plötsligt blir det tyst i lokalen, introt till den kända scenen där Simba, i Lejonkungen, höjs mot skyn. Vi alla fick röda märken i pannan och sedan gick allt över till allsång på Hakuna Matata. Ja, jag säger då det.
Stället är litet och högljutt så man stannar inte länge. Det var ett rejält flöde av folk, man kom in, tog en shot och sedan vidare ut i natten. Vi hade nu fått energi och framförallt sånglust. Gänget vid bordet bredvid pratade om karaoke och vi frågade vart de skulle. De skulle till porten bredvid…
… till Gröne Jägaren. Jag ska erkänna att jag aldrig varit där. Det har ett rykte om sig att vara lite… vilt. Men nu när det vankades karaoke ville jag kolla in stället. Mycket större än vad jag trodde och ordnat. Och i en del var det karaoke på hög nivå. Vi insåg snabbt att det här är nog mer titta än delta. Riktiga sångproffs med massa energi bjöd på show från den lilla scenen. Så kul att få se. Men nu började klockan bli lite för mycket för den här mamman så jag tog t-banan hem och somnade ovaggad medans jag undrade om jag varit bortrest över hela helgen i annan stad. Så fantastiskt hur mycket man kan hinna med på bara en kväll och framförallt hitta nytt i sin egna stad. Det ger mig sug på att leta upp mer nytt.
Tack kära vänner för en fantastisk kväll. Återigen skapade vi nya underbara minnen.
