Som jag skrev så gick vår trädgård bananas under vår semester och så klart har det växt även inomhus. Nu har jag faktiskt gjort mig av med några växter då de nog skulle få bättre liv i andras händer men flertalet lever kvar.
Som det stora palettbladet, se den som bebis HÄR och tonåring HÄR. Oj vad jag håller på med det. Stöttar upp och vrider med jämna mellanrum. Är så där oberäknelig i min vattning vilket den verkar uppskatta något enormt med tanke på hur den växer.
Men nu var det inte den jag skulle skriva om utan den nya lilla bebisen från den stora mammaplantan jag. Jag tog stickling och planterade. Valde en rak för jag önskade stamma upp ett palettblad. Med tanke på den växtkraft denna har så skulle det vara enkelt. Och det var det fram till vi åkte på semester. Hej och hå vad kronan inte växte utan den skickade ut nya grenar.
Grenar som valde att gå NERÅT! Men hallå! Jag skulle ju få en kraftig stam med frodig krona. Inte en ranglig växt åt alla håll!!
Men när min chock (okej jag överdriver lite) lagt sig så tittade jag på den med nya ögon. Den är ju så vacker i sin lite vilda växtlighet. För skönhet ligger som bekant i betraktarens ögon. Och mina ögon behövde vänja sig och se denna snygging.
Så nu har jag en stor som är ”som den ska” och denna lite mer artistiska krukväxt. Bara rädd att den går av när varje gren blir tung. Och då står jag där och stöttar upp och vrider precis som med mammaplantan. Tror jag vill att denna ändå ska bete sig busigt. Får se hur det går med det.
