Älskade hatade tallar

Att komma hem efter mer än en månad borta, även om det var en liten vända hem för firande, så kommer man hem till en trädgård som betett sig som en tonårsrevolt. Trädgården har helt klart skitit i att städa efter sig, hålla ordning och klippa sig.

Framförallt är det tallarna som gått bananas denna sommar och tappat enorma mängder barr. Kombinationen värme och stark vind är orsaken.

Vi bor i ett område där tallarna är k-märkta och får inte fällas utan bygglov och då ska det vara av exceptionella skäl. Att de barrar och gör vår trädgård stickig är inte ett godkänt skäl.

Men, som jag älskar dessa tallar. Raka stolta stammar med ständigt gröna kronor som står i kontrast till de vita kantiga funkishusen här är så vackert.

Jag är ju uppvuxen ett stenkast härifrån och om somrarna låg jag på filt och tittade på de stora kronorna när de vajade i vinden. De är en del av mig. Barren däremot, så fort de släppt från kronan hatar jag dem.

Köksträdgården jag gjorde i våras har också växt. Vi använde den inte alls så mycket som jag hade trott där i våras men nu i höst ska det kryddas upp med färskheten här i från.

Måste bara lägga mig på alla fyra och plocka barr. Miljarders barr. Gahh!!!

Det är inte bara vi tvåbenta som äger denna lilla plätt utan även våra katter så klart. Och de visar ofta vägen på hur man ska njuta till fullo här. Slappa i skuggan av syrenen eller totalt äga ena hörnan av soffan när solen skiner. Inte hålla på och kratta, rensa och fixa. Jag borde vara mer som en katt!