Letar du efter print med fjärilar att ladda ner? Då hittar du det här. Och om du trillade in på bloggen för att du läser den regelbundet och aldrig ens tänkt tanken på att printa ut fjärilar? Då tycker jag du ska passa på för allt blir roligare med fjärilar i din dukning. Speciellt nu på sommaren!
Det var för ett fotojobb i våras jag skapade dessa bilder och fjärilar men de användes inte och blev liggande. Nu blev jag påmind och passar på så här i högsommaren att bjuda på ett gäng fjärilar.
Och du kanske minns dippsåserna jag tipsade om tidigare? Om inte så hittar du dem HÄR.
Fjärilarna är vackra som de är att ha på det dukade bordet eller varför inte ha olika fjärilar och sätta på allas vinglas så gästerna hittar sitt egna glas.
Ett förslag kan vara att den som tar ett glas med grön fjäril får sedan leta upp sin sittplats vid bordet där det också är en grön fjäril. En bordsplacering skapad av slumpen. Eller fjärilen kanske, ha ha.
Jag hittade vackra fjärilar på nätet som var tillåtna att ladda ner och skapade en utskrift du får av mig HÄR – ladda ner, printa och klipp ut.
Med hålslag fick jag enkelt ett snyggt hål i en av vingarna.
Jag hade fina gem att fästa både fjäril och glasfot med men det går så klart även med vilket snöre eller band.
Ett snabbt och enkelt pyssel för att sätta en fladdrande och somrig känsla på tillställningen.
Jag köpte en torskställning, en sådan där flasktork för flera år sedan (När vi var i Vallåkra, se HÄR) och hade en tanke om att den skulle bli fin att hänga kaffemuggar på men den liksom hade svårt att hitta hem här. Den fick inte en naturlig plats så den blev stående i skåpet och arbetslös.
När jag rensade för ett tag sedan så plockade jag fram ställningen och tog mig en funderare: ge bort, donera eller faktiskt försöka använda den?
Då testade jag att sätta de loppisköpta låga glasen på piggarna var de perfekta för stället. Kan de då bli en del av baren i matrummet, på drinkvagnen?
Jajamensan. Både stället och glasen blev jättebra där.
Jag samlar på sådana här glas och hittar dem på loppis/second hand med jämna mellanrum. Det är ett långsamt samlande och nu kanske jag ska intensifiera det hela – har några piggar att fylla, ha ha.
Och jag passar på att ge lite kärlek till flasköppnaren med katten. Den är fortfarande mig väldigt kär och så fin där bland allt det andra.
Bor man i funkishus så har man rutiga golv! Tror inte det är en lag i och för sig men det borde vara det, ha ha. Funkishus och rutiga golv är verkligen synonymt med varann och inte mig emot som gillar både funkishus och rutor!
I den lilla korridor eller egensakpade walk-in-closet vi skapat, se hur den skapade HÄR, är det så klart samma golv som i det sovrum som blev ”kvar”. Och jag har liksom stört mig på att man ser hur parketten visar att det egentligen inte ska vara en korridor där. Samt att jag tyckt att ett eget golv skulle skapa en mer ombonad känsla för detta nya lilla utrymme.
Så jag har velat lägg in nytt golv men inte vetat vad. Tills nu. För nu blir det rutig heltäckningsmatta minsann!
Detta hade jag tänkt få klart innan semestern men lyckades jag med det? Nej så klart inte ha ha. Det var en sådan massa jobbsaker som puttade undan mina privata inredningsdrömmar.
Men kanske lika bra det för då har jag något varmt och mysigt att pyssla med efter sommaren och det är ju då man vill tassa på något mjukt kan man tycka.
Kommer bli häftigt hur detta mjuka rutiga golv tittar in till det rutiga klinkergolvet i badrummet.
För några år sedan var det en hashtag som hette #ihavathingforfloors eller nåt sånt. Jag kanske ska bli the leader of the pack på den hashtaggen, ha ha.
Ja jag återkommer efter sommaren med, förhoppningsvis, ett färdigt rutigt golv.
På väg in i köket stannar jag upp och ser hur kvällssolen slår hårt rakt in på väggen i matrummet. Det blir en skarp stråle som landar på stormlyktorna på skåpet, passerar rakt genom glaset. Ljuset fastnar dock på den lilla buketten av torkade blommor och ger istället en stark mörk skugga bakom på väggen.
Solen om somrarna på kvällen kan vara mjukt och har dagen varit riktigt varmt så kan man andas lugnare när solen blivit svalare. Aldrig har jag dock tänkt på hur hårt ljuset också kan var när det liksom går parallellt med alla ytor rakt in.
Det heter zenit när solen står rakt upp mitt på dagen, vad heter detta då? När det kommer helt från sidan?
Jag fick en slags melankoli som for över mig när jag såg detta ljus. huset var fullt av liv men här blev det ensamt och tyst. Jag kan för mitt liv inte tro att det skulle vara en första släng av hösten-kommer-känsla för det är det på tok för tidigt för men det blev ändå en sådan tung känsla. Kanske för att jag blev så tagen av skönheten att jag var tvungen att hämta kameran och fånga den. Att känslan tog mig och blev kvar.
Kanske fint att få stanna i den känslan också och inte bara ha det så där lättsamt-med hoppa-i-vattnet-reklamfilmer-sommar? Ja aj, det var en känsla jag inte ville vara utan i alla fall och nu kom den med på bloggen.
Koka egen körsbärssylt! Visst låter det superdupersomrigt? Att koka egen sylt är en av de härligaste sakerna man kan göra på sommaren, jag har med det i min bok faktiskt under kapitalet sommar, och det blir så klart den andra godaste sylten.
Och att servera egen sylt till sommarens godaste plättar gör väl att man lyfter från marken av sommaridyll? Sommarlov på ett fat kan man nog säga.
Koka egen körsbärssylt
Jag har verkligen blivit galen i körsbär, eller snarare bigarråer, på sista tiden, jag skrev om det HÄR. Så när jag nu skulle till å koka egen sylt var det så klart med körsbär. Det är något jag aldrig tidigare gjort men då det är plättlätt att ska egen sylt så tvekade jag inte.
Ingredienser:
1 kg urkärnade körsbär/bigaråer
1 kg syltsocker
Gör så här: Skölj körsbären och skär dem på längden till två halvor. plocka bort skaft och kärna. Dela halvorna till kvartar, ännu mindre om du önskar en så len sylt som möjligt.
Lägg körsbären i en stor kastull och häll över syltsocker och koka upp under omrörning. Låt koka i ca 5 minuter och ta bort skum med en sked eller hålslev. Det är för att få bort luft och sylten ska bli klarare och jämnare.
Värma burkar till sylt
Värm ugnen till 125° och ställ ett ugnsgaller mitt i ugnen. Diska glasburkarna och ställ Demi ugnen i ett par minuter. Då blir de sterila.
Häll över sylten i burkarna och fyll upp. Skruva på metallock ordentligt eller snäpp till locket med gummirring. Ställ de fyllda och förslutna burkarna i tex diskhon med kallt vatten så vattnet går upp utan att gå över burkkanterna. Låt stå tills burkarna svalnat.
Om du har metallock kommer du höra lite poppande från burklocken, det är när det blivit vakuum. Känn efter att locken har tryckts in annars är det fel på locket eller förslutningen.
Så, nu var sommaren sparad på burk! Och dags att värma upp plättlaggen.
Vill du ha bästa tipset till plättarna? Det är ju lite pilligare och riskerar bli kladdigare än vanliga tunnpannkakor. Då ska du kolla in mitt tips HÄR. Bra va?!
Åh vad somrigt det blev om jag får säga det själv??!! Detta tar jag gärna på repeat hela sommaren.
Alla har vi våra platser där vi rensar hjärnan. För vissa är det att läsa en bok, sätta händerna i arbete, ut och springa, samtala, spela musik eller gå ute i naturen.
För mig är det kombinationen av tre saker som ger min heliga treenighet för att må som allra bäst: Att promenera snabbt längs vattnet med hög musik i öronen.
Jag är inte en tränande person hur mycket jag än försökt hålla uppe någon sorts ambition och jag vet inte hur många olika sätt men den form av rörelse jag måste ha är att promenera. Ibland jäkligt fort och andra gånger sävligt, ibland otroligt långt och andra bara långt. Allt beror på dagsform, tid på dygnet och väder.
Den promenad jag tar går ner till Mälaren och längs med den. Och här är naturen blandad, det skiftar i underlag från smala rätt svårtillgängliga stigar till asfalterade vägar. variationen gör att jag inte tröttnar.
Och sedan musik. Oj vad viktigt det är. Jag har min powerwalk-lista som jag aldrig tröttnar på. Nästan så det blir som ett dansgolv och får jag feeling längs vägen så både dansar och sjunger jag.
Jag behöver inga havshorizonter. Det räcker alldeles utmärkt med denna vy över till Kärsön. Då får jag någon form av lugn. Svårt att sätta ord på vad det är men så klart är vi alla djur nånstans och kanske jag har nåt djuriskt drag här? Äsch, jag låter analyserandet vara.
Nu när det är sommar blir jag ju lockad att ta ett mellanstopp och dopp men än har det aldrig hänt. Känslan av att sedan gå vidare plaskblöt lockar inte riktigt. Men vi får se vad sommaren ger.
Jag vänder vid Nockebybron och går sedan upp längs med vägen för att se denna vackra vy. Himmel så långt ögat når och med solen i ryggen vänder jag hem igen.
Är det morgon (vilket det oftast är) ser jag fram emot en andra kopp kaffe (för jag kan inte promenera utan bensin först) och dusch för att sedan sätta igång dagen. Kroppen har fått dos av luft, energi och hjärnan har fått arbeta på det sätt jag älskar när jag promenerar – helt fritt. Kan säga att de flesta av mina kreativa lösningar och idéer sker under dessa promenader. Det är som om svåra uppgifter låser upp sig så sakteliga under vägens gång.
Ja vad skulle jag vara utan denna promenad och stund? Var hittar du din energi och kraft?
Nu är vi på vippen till semestern, vi kan nästan ta på den. Ja vi kan ta på packningen i alla fall som sakta men säkert börjar samlas i olika högar lite var stans i hemmet.
Men som för de flesta så är sista veckan innan semester alltid ett näsan-ovanför-ytan-läge och med nu-kör-vi-in-i-kaklet-tempo. Detta vet vi så vi har de senaste åren (minus pandemin) gjort det bästa av situationen och låtit barnen resa till farmor i Skåne. Det är en sådan win-win då exakt alla är glada. Jag och maken kan jobba utan ha dåligt samvete för sommarlovslediga barn som bara vill hitta på saker och sedan får barnen lämna vardagen och leva sommarlovsliv med farmor med sovmornar och bad runt hörnet samt att farmor får skämma bort barnen på egen hand. Som sagt; win-win.
Det som sker är också att vi föräldrar får ju helt plötsligt date-night varje kväll. Lugna middagar kanske lite senare än vanligt och med tid för samtal.
Och den där semesterkänslan smyger sig in. Det blir fördrink en vardag och få välja film helt själva.
Det är inte hemester för vi jobbar ju men vad heter detta då? Arbester? Nä det lät sorgligt, vardagslyx får det heta.
I år har det varit riktigt galet mycket för oss båda i juni och vi har ju den där balkongrenoveringen som gör att hela hemmet hela tiden skakar och bankar men ändå har det blivit en nedtrappning vi aldrig tidigare haft.
Har vi varit bättre på att planera? Att barnen blivit äldre och att då haft tid innan de reste bort att hinna med mer? Ja nånting har i alla fall hänt.
Kanske jag hade hoppats på att vi skulle ta kvällsbad, hyra kajak nere vid stranden som man nu kan göra eller till och med gå ut men där sprack det. Att äta rester i plastlåda uppvärmd i micron med en flaska vin är ändå värsta lyxen och semestern anas.
Ja, det sista är inte klart och balkongrenoveringen verkar inte bli klar enligt tidsplanen men det hade väl varit lite väl mycket om att exakt ALLT hade gått bra väl?!
Att kunna få skriva ”Jag är nominerad till Årets Inredningsinpiratör!” är helt ofattbart. Det är sådan ära och jag blev verkligen paff när jag fick mejlet av Karin Leijon, chefredaktören på Hus & Hem. ”Men nu måste det blivit nåt fel!?” tänkte jag. Typiskt mig att inte först bli glad utan bli misstänksam… Men när jag läste på om priset och hur de letar sina nominerade förstod jag mer – det är inte bara inredning utan mer inspiration till allt i hemmet ”och det gör ju jag!” tänkte jag sen.
Jag brinner för att inspirera till eget skapande, pyssel, återbruk, använda det du redan har, bordsdukningar, pynta och fixa för årstider och högtider, baka, laga mat, njuta av vardagen och sätta guldkant på stunderna i hemmet. Och att det märkts tillräckligt mycket och brett så att det givit mig en nominering av tre i Årets Inredningsinspiratör gör mig så ofantligtglad. Då har jag nått ut och inspirerat någon till att skapa.
Foto: Ulrika Pousette
Tack Hus & Hem för denna nominering och TACK till alla er som följt mig genom åren som möjliggjort detta.
Nu är detta en tävling som görs genom röstning och om jag ska ha nån chans måste jag be dig om din röst. Du GÅR IN HÄR och lägger din röst. Tusen tack på förhand om du känner att jag får bli din inspiratör i detta.
Dart är nog ingen överraksning att jag gillar pyssel och loppis eller att göra saker till hemmet. Och detta är nog bland de bästa pyssel och kap jag gjort.
Matskydd har verkligen blivit en populär inredningsdetalj som sätter det där lilla piffet som sommarens bord. De är dock rätt pricy men de kan lätt göras själv. Av en lampskärm och tyll. Jag har visat beskrivning tidigare HÄR. Med en rak cylinderform blir det ju rasande enkelt. Som jag visade i Nyhetsmorgon sist, se HÄR.
Jag är så glad över hur det så enkelt blev så snyggt och framförallt användbart. Efter den värmebölja som varit är det rätt många små flygfän som letat sig in men de får inte mumsa på mina bigarråer.
Utöver pysslet så tycker jag att den här skålen kan få lite plats i strålkastaren. Jag har sett hur fina dyra inredningsbutiker och -magasin visat flätade porslinsskålar och de har en duktig prislapp så när jag hittade en på Myrorna för en bråkdel var jag snabb att plocka den.
Ja nästan lika i alla fall.
”Jag bestämmer att den här skålen kallas körsbärsskålen” sa jag. Visst är den som gjord för ett härligt fång körsbär eller bigarråer?
Ja jag erkänner jag känner material kärlek till de här två tingen. Egengjort och kap – två bra grejer man får gilla kan jag tycka.
Nå blir det några loppis för dig i sommar? Vi reser till Frankrike snart och jag ser fram emot att få se nya mönster, material och användningsområden för saker. Kanske jag kommer hem med en jäskorg för baguetter? Vi får se.
För ett tag sedan hade jag en kväll med min gamla mammagrupp. Vi som lärde känna varann våren 2009 när vi var förvirrade och nyförlösta. När vi möttes på BVC med våra nyfödda små barn och inte visste något om livet egentligen. Men vi hade varann. Hur livet hade varit utan dessa underbara kvinnor kan jag inte säga. Garanterat tyngre.
Nu är vår små inte så små utan 14 åringar vilket är jättekonstig för vi morsor har ju inte åldrats en dag, ha ha.
En träff innan sommaren och semestern med på bord på Urban Deli var bokat men först en drink på takterassen. Det var bara det att det var fullt och man fick logga in för att ställa sig i kö nere på gatuplan. Då man bara kunde skriva in 4 pers åt gången (vi var först 5 och sedan alla 6) så skrev jag in mig själv vilket resulterade att jag fick åka upp själv först av alla. Jag fick hänga i baren själv tills de andra fick komma in och upp.
Det som slog mig var att jag kan inte minnas sist jag var själv i en bar. Att komma dit före någon annan och vänta är inte samma sak som att gå ut själv, det är väldigt stor skillnad men när var jag ute själv? Om någonsin?
Jag älskar att gå och äta lunch själv. Jag älskar att resa själv, vara själv, göra saker själv. Det har jag alltid gjort och det har nog en hel del att göra med att jag är uppvuxen som ensam barn fast jag är lillasyster i syskonskara på 4. Då det är 13, 11 och 8 år till mina bröder är största delen av min barndom ensam då de flyttade hemifrån tidigt. Jag har varit själv men aldrig ensam. Och här ligger hela grejen – hur skillnaden är på känslan av att vara själv och vara ensam.
Du väljer att vara själv men du väljer inte ensamhet. Den bara är.
Jag åkte på språkresa till England när jag var 16 själv, jag kollade på lägenheter, hade samtal med banken som 19 åring och flyttade själv, jag sökte alla jobb själv utan att någon hjälpte eller tipsade, jag har alltid tränat själv, valt utbildningar utan att någon jag kände gjorde samma, gått på stan själv, gått en hel del på bio själv och framförallt älskat att äta lunch själv. Allt för att jag själv valt det. Hade jag önskat ha sällskap utan att jag kunnat ha det hade alla dessa tillfällen och stunder kantats av sorg och ensamhet.
Nu för tiden är du aldrig ensam för det är bara att ringa eller messa med en vän, plocka upp på mobilen och scrolla eller som jag gjorde – frågade mina följare på Instagram om de gillade att gå ut själva.
78% svarade ”Min mardröm” medan 22% svarade ”Bästa jag vet”. Det var en överraskande hög siffra på hur man inte vill vara ensam på krogen, baren, restaurangen. Vad kan det bero på? Att man riskerar uppfattas som ensam person och med det vara bortvald? Är det djuriska beteendet av att tillhöra en flock så starkt?
Jag blev faktiskt lite upprörd men sedan uppmuntrad till att då börja gå ut mer själv. Äta middag ute ensam, inte bara lunch. Det borde jag testa, visa att det går.
Det blev en lång utläggning om detta men det fick mig att fundera. Vad tycker du – skönt att vara själv eller är det jobbigt?
Sedan kom mina väninnor upp, gruppen var samlad och tankarna på hur jag uppfattades av andra släpptes helt.
Sedan var det hiss ner igen och vårt bokade middagsbord.
Så mysigt här och ett av de där ställena där det är dynamik med folk av olika åldrar, nationaliteter och sällskap. Så blir det när det är restaurang som hänger ihop med hotell.
Den koreanska råbiffen! En av stadens bästa och alltid en jackpott.
Från ensam i baren till ett enormt högt tempo och lika hög volym på samtalen bland oss runt bordet. 6 stycken kvinnor som har lärt känna varann i alla olika stadier av mående och liv. Det är guld värt det.
Tog t-banan hem och cyklade sista biten i den sköna sommarnatten. Alldeles varm i hjärtat. Av vetskapen om att jag kan välja att vara själv och slippa känslan av ensamhet. Det är lyx det!
