Dill är verkligen en sommarkrydda tycker jag. När färskpotatisen har fått koka ihop med några knippen färsk dill och jag lyfter på locket till kastrullen – den härliga dilldoften som slår emot. Perfekt.
Vilken rätt som helst under sommaren mår ganska bra av att få sig en dillkvist eller två skulle jag tro. Förra sommaren var det dillpesto för hela slanten.
Nu är det frukostmackan som får sig ett grönt täcke av dill och smaklökarna jublar.
Har fått höra att dill är den krydda det är omöjligt att krydda för mycket med. Att dill aldrig kan ta över och bli för stark. Låter troligt för jag har nog aldrig hört nån säga att det smakar för mycket dill i något.
Synd att vår dillodling i trädgården inte alls vill ta sig. Men jag är inte förvånad, ska tydligen vara svår att odla. Kan ta några år. Eller??
Märks att jag gillar dill för i mitt arkiv ligger det en massa dill… Vad sägs om dillmajonnäs, dillsmör, kräftpaj med dill och dillfrödressing.
