Jag blir mer och mer nostalgisk ju äldre jag blir. Kanske det har att göra med att jag vet nu hur snabbt tiden går och hur kort tiden är medan barnen är små. För vips är de inte små. Och med mina bilder, denna blogg så blir det så tydligt för jag har nära till alla bilder, alla år. Och midsommaren i arkivet visar just detta. Som den årliga kransbilden till exempel.

Jag började fotografera kransarna jag gjorde 2016 och fortsatte. Inser att det är år av förändring. Så klart från barndom till tonår men även världen i stort. Fred och frihet var en självklarhet där i början men nu vet vi annat. Krig och pandemi sätter sin prägel på minnena.

Men sedan kommer en ny tanke. Hur länge är det jag som gör hennes krans? Hur många midsomrar har vi kvar tillsammans? När gör hon egna planer med sina vänner och det ska helst vara så långt borta som möjligt från föräldrarna? Precis som sig bör så klart men jag kan inte låta bli att få ett sting av sorg. Älskade sommarflicka. Jag njuter varje dag, varje år för snart är allt detta borta. Förvandlat till underbara, ovärderliga minnen.

Här är kransarna midsomrarna från de gångna åren. Och vill du ha tips på tre olika sätt att binda en krans så klickar du HÄR.