Pressträff med matnyttiga nyheter

Förra veckan hade PR-byrån Jung en pressträff där deras olika mat- och dryckeskunder fick presentera kommande nyheter. Kul idé att samla olika kunder, det blev som en food market.

ICA lanserar små munsbitar som ligger i frysförpackningar. Perfekt att ha hemma om det trillar in en massa gäster. Skjuts in i ugnen och tilltuggen är kirrade.

GoGreen presenterade sina nya vegetariska grytbaser. Addera till önskat protein eller ha som de är. Det bästa med dessa är att de är saltfria. Perfekt för små barn tänker jag. Man får krydda på bäst man vill och vågar själv.

Smakproven serverades i små engångsbunkar med döskallestickers. Kul sätt att piffa till en buffet.

Fjällbrynt kommer med en mjukost med extra protein. Det är för dem som tränar eller behöver en extra kick i vardagen, tex trötta småbarnsföräldrar. Jag räcker upp handen!

Rydbergs har såser att hälla över fisk (lax är att föredra) och sen är redo för ugnen. Inte svårt, bara gott.

Kopparbergs bjöd på läckra alkoholfria drinkar med deras cider som drinkbas. Under mina graviditeter så har jag njutit av många alkoholfria drinkar. Många bartenders gillar att sättas på prov och mixtra till nåt mer än bara gin å tonic. Dessa vi fick prova nu var toppen. Fick med mig några recept och ska absolut testa.

Nej du ser inte dubbelt – bartenderskillarna är tvillingar!

Fullt av pressfolk från mattidningar och en drös bloggare.

’- Hur gick det å plocka svamp då?

’- Jättedåligt! Vi var ute helt fel helg, typ tre veckor för sent och innan regnet så antalet svampar som kom med hem i våra fyra korgar var noll. När regnet föll i går sa dottern; ”NU är det nog svamp!”

Fast vackert var det och kardemmummabullarna smakade extra bra.

En glad och en trött:

Det var nog sista värmen vi tajmade in. Skön temperatur, vindstilla, klar luft men ändå inte jättekul för de två juniorerna. Tror inte de skulle jubla om jag föreslog att vi skulle göra ett nytt försök. Kanske om si så där 6-7 år är lagom…

Det som däremot var en höjdare för sonen var den lurviga larven. Den sanna, lille djurvännen blev alldeles till sig. Larven blev nog dock livrädd och rulla i hop sig.

Hur social måste man vara för att hålla på med sociala medier?

Jag har alltid sett mig som en social person och älskat att träffa människor. Gärna många och nya. Arbetat i miljöer med många kollegor och kunder, haft många träffar, middagar, fester och träffat vänner så mycket jag kunnat och orkat. Men mitt sociala liv har ändrats. Radikalt.

Jag är mammaledig så självklart så träffar jag inte så många kollegor och kunder på dagarna och dessutom har vi flyttat från stan så den anonyma folkmängd som mötte mig varje dag på gatan och i tunnelbanan är ju borta. Och alla älskade vänner får jag försöka träffa så gott det går mellan galonbyxor och simskolan. Detta är väl inte så konstigt, det ingår liksom i mamma-jobbet men det är nåt mer. Det är känslan av att vara asocial. Stå vid sidan av.

Min verklighet känns så långt ifrån den ”verklighet” som finns hos andra i sociala medier. Bilden av hur vi har det i dag kan vi se på facebook, instagram, bloggar och annat. Där verkar alla få det att funka så bra. Det är en perfekt balans i tillvaron och det hinns med både ommöblering och en och annan cocktail. (kanske kastar jag sten i glashus nu?) Alla är übersociala. Jag känner mig social med dem för att jag får följa med dem på deras fester och vardag på socialamedier. Men vissa jag följer på instagram känner jag ju inte. Hur socialt är det?

Så här: jag tog mig till stan och ser Ann Söderlund i Brunogallerian. Jag hejdar mig precis när jag ska vinka och ropa hej. För vi känner inte varann, bara följt varann och ”snackat” på Instagram. Då jag läser hennes blogg visste jag vad hon skulle göra denna dag. Blev stående med en väldigt konstig känsla. Jag visste vart denna person skulle men inte vad mina närmsta vänner var just då. Där och då insåg jag att min bild av mig som social inte stämde riktigt. Mycket av den kontakt jag har med min omvärld går via en skärm. Har du svarat på frågan ”har du nån kontakt med X fortfarande?” med svaret ”bara via facebook”? Så har svaret blivit några gånger nu för mig.

Får man syssla med sociala medier om man känner sig asocial? Jag älskar att blogga och att komma i kontakt med tusentals människor. Jag började att blogga för fyra år sedan just av anledningen att livet inte var annat än blöjbyten och dagishämtning. För att få komma bort från den världen och in i en annan, mer social och overklig värld. Men vilken är verklig nu?

Bloggforum i Göteborg i våras diskuterades vi vad vi bloggare har för ansvar för vilken bild av verkligheten vi visar upp. Tex att en vas för 2000:- dök upp i var och varannan blogg helt plötsligt. Något inte så många har råd med men i bloggvärlden blev den nästintill standard. Någon i samtalet sa att vem vill titta på enkelhet, bloggen ska vara en njutning och inspiration. Ingen vill egentligen se på vardagen i en blogg för det kan man se hemma. Håller till viss del med för om vi backar 15-20 år och tänker på de vykort man skickade från semestern. Inte var det ett vykort på semesterorten i regn och rusk man valde, eller hur!?

Hur kommer det bli i framtiden? Läste att nån höjdare uttalat sig om att facebook hade två år kvar att leva. Sen skulle det dö ut. För att formas om till nåt annat eller hela det digitala, sociala beteendet? undrar jag. De dagar jag är fylld av energi och träffar vänner irl orkar jag också vara social i sociala medier. De dagar allt går emot mig så låter jag telefonen ligga och ingen app fylld med härliga stausuppdateringar öppnas. Det är då känslan av att stå bredvid infinner sig. Alla är på en fest jag inte är bjuden till. Tar upp telefonen och tjuvkikar lite. Vill ju inte missa nåt…

Slå dig ner hos dukningarnas drottning

Står bredvid ett av de vackraste borden jag sett. Dukat med underbara glas, färger och detaljer. Ser att det är dukat för en perfekt kväll men får inte slå mig ner. Det är inte dukat på riktigt – det är Estrid Ericsons bordsutställning i Sven-Harrys konsthall. (Övriga utställningen kan du läsa om här)

Estrid Ericson, förutom att äga, driva och utveckla sitt företag Svenskt Tenn, var dukningarnas drottning. Hennes, för tiden, djärva dukningar ger fortfarande eko i vår tids bordsdukning. Hon bröt de tydliga etikettsreglerna där bestick och glas skulle ligga på givna platser. Hon föreslog bl. a. att använda så få glas som möjligt och lägga gaffel och kniv på samma sida och inte på var sida om tallriken. Radikalt va??!! 😉

Estrid Ericson växte upp med en pappa som var hotellägare i Hjo och var trött på matsalens stela servettvikningar och färglöshet. Det märks att hon bryter med det gamla då det är en kreativ färgexplosion på hennes bord. Hon valde gärna färgade glas, använde sig av naturinslag så som snäckskal, låga blommor, växter och frukter, glastallrikar på fina tabletter – ibland av vävd, tunn bast och höga ljusstakar.

Jag är inspirerad och vill ha middagsfest. Massa fest.

De två första två borden här nedan är två dukningar som återskapats från Estrids dokumenterade dukningar. De två nedersta är moderna bord som är inspirerade av Estrids bordsdukningar.

Observera de rundade tygtabletterna. Perfekta för rundade bord!!

Skördefest i trädgården

Vi har ett äppelträd och ett plommonträd i vår lilla trädgård. Förra sommaren gjorde inget av dem nåt väsen av sig men i år släpper de frukt så att vi inte hinner med. Vi har inte beskurit träden så skörden skulle nog sett annorlunda ut om vi varit mer beredda.

Äpplena är rekordsmå, troligen för att trädet inte beskurits på många år och är vildvuxet. Det ska vi göra bot på till nästa år.

Plommonträdet fick sig en rejäl körare när de förra husägarna installerade bergvärme. Halva trädet fick sätta livet till. Men den lilla del som är vid liv levererar plommon för hela kommunen.

Nu ska det bli mos, marmelad och paj för hela slanten. Och för att toppa detta så tänkte vi ta den lilla familjen ut på en svampjakt. Hoppas god jaktlycka.

Min inspirationinredning just nu: Estrid!

”Trender kommer och går medans klassiker består”. Så skulle man kunna säga och om jag skulle definiera hur min inredningsstil är så är det väl i grund och botten klassiskt. Inreder med ärvt, fyndat på auktion och loppis, möbler med mörka färger till vita väggar, många stilleben, önskan om många, stora tavlor och sen att möblerna är få men stora.

Svenskt Tenn grundades av Estrid Ericson 1924, endast 30 år gammal, och är väl om något klassisk svensk inredning. Har aldrig varit en stor fan av stormönstrat och det är väl det som just är synonymt med Svenskt Tenn så att jag nu, lagom till 90-årsjubileumet, blir jag förvånad över att jag känner igen mig så mycket i stilen. Inte de storblommiga sofforna utan detaljerna, formspråket och blandningen.

Sven Harrys konsthall har precis en utställning om Estrid Ericsons verk, liv, arbete och stil öppnat. Det är som att gå runt i ett stort inredningsreportage och få ha-begär. Livsfarligt. Men oerhört inspirerande. Jag känner att jag älskar stilen och vill hem och möblera om och planera. Det är en stil som har flertalet årtionden på nacken men känns ändå högaktuell.

Det jag skulle säga att hennes stil är att blanda hej vilt. Det är höga, stora växter bredvid små låga bord, det är linnekuddar på skinnmöbler, det är stormönstrade soffor med enfärgade kuddar, det är mängder av lampor och ljuskällor men inga stora taklampor, det är massa material så som mässing, tenn, sten, rotting, trä, snäckor och luft. Har jag missat nåt?? Nä, allt mellan himmel och jord är med.

Batterierna i mobilen tackade för sig så det blev tyvärr inte så många bilder på de härliga soffgrupperna tex. Men om ni har vägarna förbi Stockholm och Vasaparken under hösten så får titta själva.

Det jag går igång mest på är hennes vitrinskåp. Estrid tyckte att att en vitrin skulle rymma en blandning av ägarens älskade föremål och med det ge åskådaren en fängslande stund. In med allt du har och tillsammans blir det en fin och spännande enhet. Det gillar jag. Less is less!!

Lagom till jubileet så har även 90-åringen släppt en bok. Fylld med fakta, inredning och design. Kolla här för den digitala versionen. Bild från Svenskt Tenn.

I butiken på Strandvägen har man i renoveringen för nåt år sedan skapat en museumliknande rum och vägg i tesalongen. Här är det en stor hylla med ting som jag ser har legat till grund för mycket av Estrid Ricsons formgivning. En sådan vägg skulle jag vilja ha hemma. Att kunna sitta och titta in i en värld med mönster, färger och former. Eller så gör jag som hon önskar; skapar en vitrin.

Det jag tar med mig är att våga färg och form. Finna inspiration i naturen och kulturer. Känner inte att jag vill eller behöver köpa dyra saker från Strandvägen utan snarare vill hitta egna unika ting.

Mässing + Terracotta = Sant

Min mässingsfas verkar bara fortsätta och fortsätta. Får aldrig nog.

Nu har jag fått i hop mässing med hederliga terracotta och det är en väldigt trevlig kombination. Passande färger nu i hösttider tycker jag. Detta mässingsfat är från Lagerhaus och är egentligen menat för blockljus men det är väl inte hugget i sten va?!

 

När ett Kinderägg faktiskt överraskar

I somras var barnen på kalas och i den obligatoriska fiskdammspåsen såg låg det, inte helt otippat, ett Kinderägg. Lite choklad och nåt plastjunk barnen tycker i kul i ungefär 23 sekunder.

Men döm om min förvåning då det var en leksak som lever än. En liten plastbyggsats till ett grafiskt ritset. Vet inte vad de kallas (nån som vet??) men det är en minivariant av det jag å mina brorsor hade som barn. Jisses vilken nostalgitripp. Minns hur jag å speciellt en av brorsorna satt i (vad jag upplevde) timmar med de där plastcirklarna och ramarna. Ritade cirklar som blev till vackra mönster och världar.

Nu är det jag och sonen som sitter och snurrar de små plastbitarna och jag vill ha mitt gamla set med massa ramar som man nålade fast och en massa olika cirklar så det blev oändligt många olika storlekar och mönstermöjligheter. Har sökt lite grann efter ett sånt set men måste leta djupare. Vill ha ett riktigt. Skulle bli superfint att göra tex omslagspapper med.

Vår badrumsrenovering är klar! Nästan…

I början av sommaren när värmen slog till på allvar plastades vårt hem in och det kånkades kakel, klinker, murbruk, träbalkar och gamla rör ut ur huset. Nu skulle badrummet få sig en omgång. En liten separat toalett och intilliggande badrum skulle bli ett stort rum.

Här är en tre-stegs-bild från vår renoveringsresa:

Och så är vi då framme, äntligen vid denna mer tilltalande vy:

Att vi ville göra vårt badrum i funkisstil visste vi tidigt och för att matcha husets stil och tidsålder.

Funkis – Funktionalism – det är alltså en bygg och inredningsstil och i ett hem där allt är planerat utifrån att det ska vara så funktionellt som möjligt. Inbyggda garderober, optimalt planerade kvadratmetrar och detaljer med industrikänsla är några saker som är typiska. När det kommer till badrum så var det så finurligt uträknat att det var mätt hur mycket en genomsnittsperson stänker när hen badar i ett badkar. En höjd av åtta kakelplattor var precis det man skulle ha så därav de halvkakalade väggarna man ser i hus från 30-40-talen.

Grönt var modefärgen före andra under funkiseran. Det var den färg som tydligen kopplades till den moderna industrin och det var något som kändes helt hett och rätt. Här ville man bort från det handgjorda och kaklet skulle tydligt visa att det var maskinellt framställt. Tänk så olika det kan vara, nu vill man ha allt handgjort, eller hur?!

Golven skulle vara schackrutiga men den ljusa rutan ska inte vara vit utan en aningens beige eller sandfärgat. Vi valde svart och sand i badrummet men i vår gästtoalett där det är originalgolv från 1940 så är det grönt/beige.

Ett inkaklat badkar känns funkas och ger en skön känsla. Slippa se karets ben och damm där under.

Handfatet från Gustavsberg hade en känsla som stämde överens med funkisstilen. Gillar stålkonsollen under.

Det gröna elementet sparade vi som det var. Det ville vi inte måla om utan den skönt slitna gröna färgen ger en fin patina till det helt nya badrummet.

Som ni ser så är badrummet klart men det är inte en pinal där inne. Och det är ju nu det svåra börjar tycker jag. Att hitta rätt detaljer som förhöjer funkisstämningen utan att det ska kännas som ett museum. Det måste ju även kännas modernt och fräscht. Ska vi ha en helt ny spegel (denna tänker vi på) eller leta oss galna efter den där perfekta spegeln från 40-talet och kanske behöva vänta 3 år??

Får återkomma med lite snyggare bilder och mer i inredningsreportagestil när vi fått till det med spegel, skåp och detaljer. Nu blev det lite redovisande bilder och o-charmigt. Skyller på lille sonen som kravlade runt benen samtidigt…

Rösta Rösta Rösta

I dag har vi alla makten att visa hur vi vill att vårt land ska bli och vara. Att missa den chansen är så onödigt dum. I andra länder offras liv för den chansen, vi tar den för given. Oavsett vad man tror på och hur man vill att landet ska styras så ska man ta del av sin rösträtt.

Jag är av tron att alla får tycka och rösta som de själva vill men jag vill innerligt tro att vår riskdag kommer fyllas med smarta kvinnor och män som har en stark tro på att alla människor har samma värde.

Jag minns hur jag följde med föräldrarna när jag var liten till skolan på valdagen. Alltid frisk, hög luft och ledig söndag. Skolgården var fylld med vuxna istället för lekande skolbarn med spring i benen. Vuxna med vuxna miner. Vuxna med banderoller över kroppen och papper i handen. Vissa banderollvuxna  stod med mängder av folk runt sig, andra var helt ensamma och ingen ville ha deras papper. Jag fick ont i magen ”varför vill ingen ta papper av henne?”. Så typiskt mig, alla ska vara glada och få vara med.

Kommer jag känna så idag?? Troligtvis inte.