När vi var här i Bretagne för 13 år sedan var det på vår bröllopsresa och i bröllopspresent hade vi fått en lunch på Chez Jacky som är en skaldjursrestaurang i Belon. Ja men du hör ju, det är alltså en skaldjursrestaurang i orten som producerar de kända belonostronen. Det blir ju inte mer närodlat i skaldjursväg!

Det var ett helt underbart besök då minus det faktum att jag då var gravid med lillasyster och inte kunde äta några ostron… Så dålig tajming.

Så klart var det nu revanschdags och bord bokades för ny lunch för oss alla. Förra gången var det make, jag och vår 1-åring. Nu var vi fem stycken.

Ostron har en lyxighet, en flärd över sig men när man kommer hit där de odlas så är det inte mycket till glamour alls. Det är en liten fiskhamn i all enkelhet.

Så roligt att återse Chez Jacky och märka att exakt allt är likadant.

 

Eller inte, minns inte de orangea servetterna men det kan också ha att göra att vi hade en nyfiken ettåring med oss då som tog min uppmärksamhet.

Det finns alla typer av skaldjurs- och fiskrätter men det var skaldjursplatån vi längtat efter.

Belon i lågvatten och de där plattorna på torra havsbotten, som ser ut som bryggor mitt i viken är alltså ostronodlingarna.

Och in kom den mest underbara tallrik jag skådat.

Ja du ser ju hur glad jag är, ha ha.

Vi och ett gäng andra familjer. Så mysigt och hemtrevligt, som om det var en kvarterskrog fast de serverar mat som på andra ställen är av allra högsta prislapp och höjt till högst flärdnivå.

Och efter bara några timmar så var det högvatten och de där ostronbänkarna man tidigare såg var under vatten.

Så klart blir man sötsugen efter allt det salta.

Mousse au chocolat – when in Rome och allt det där…

Någon är nöjd.

Chez Jacky är inte bara en restaurang utan även en skaldjursodling.

Så häftigt att se detta så nära.

Naturen i Belon och runt den lilla viken är så vacker och det finns en fin promenad längs vikarna.

Och vad var stigen gjord av? Ostronskal så klart.

”Om du få välja – vill du ha krafterna från Harry Potter eller Star Wars? Skulle du vilja se alla spöken eller prata med alla spöken? Kan en myra hoppa i studsmatta?” Att gå på promenad med en snart 10-åring är en mycket intressant upplevelse. De frågor jag får är underbara!

Vilken upplevelse. Ett litet paradis på jorden och vi fick vara där i några timmar för att plocka med oss några fina minnen.

Vad jag köpte i Quimper? Jo sörru en kärleksfull fransk t-shirt. Amour X 3 kan väl alla behöva liksom?!

Det vi också köpte var färska rödbetor och chevre för det var något vi alla (ok, inte vår yngste ska erkännas) längtat efter. Och man kan ju se att matchar rödbetorna med mycket rosiga kinder, ha ha!

Och det här med att handla i saluhallar och direkt från bonden/producenten är ju fantastiskt. Doften från dessa hasselnötter var fantastisk och efter att jag rostat dem var de om möjligt ännu ljuvligare.

Nä men var så god då! Nykota rödbetor, blandad sallad, chevre, roste hasselnötter och resterna från grillmiddagen kvällen innan samt rejäl mängd hemmavispad majonnäs samt butiksskapad vinägrett.

Alldeles perfekt sommarmiddag.

”Mamma, kan vi inte ta en kvällspromenad?” kommer det från dottern. Jag rör inte en min, jag vill inte skrämma iväg denna fråga då den är lika sällan förekommen som om en svala landat på min hand. ”Så klart vi kan” svarade jag lugnt men inombords kände jag hur Bretagne vann över alla skärmar i världen och jag bubblade. TACK!

Så klart kom det fram en katt till äldste sonen. Vad är det för kontakt han har med djur?

Vyn ut mot horisonten och småbåtshamnen.

Och åt det andra hållet med mer småbåtshamn samt gamla stan innanför borgens murar. Och det var lågvatten vilket så klart gav världens bästa lekplats och klätterställning. Här går killarna på det som annars är havsbotten.

Jag och dottern blev kvar uppe på kajkanten och drömde om hur vi skulle inreda ett hus i Bretagne om vi kunde. För drömma är gratis!

På väg hem från Quimper ville vi passa på att kolla in vår vår närmsta strand Plage de sable blange, Den vita stranden, som ligger strax utanför Concarneau. Kanske inte att det var ett typsikt badväder men en strand är ju mer än bara sola och bada. Vi har ju hoppats på att få några baddagar och kanske Den vita stranden kan ge det?

En av mina absoluta favoritfilmer; Semestersabotören av Jaques Tati spelades in och utspelar sig inte långt från där vi är och på ett sådant här badhotell med strand. Det var som att gå in i den filmen. Jag fick en sådan både var och lite nostalgisk känsla.

Lite för kallt för 4 av 5 av oss men maken badade så klart. Vi övriga kastade sand och hoppades på varmare väder.

Vi bestämde oss för att vid första bästa soldag så är det hit vi styr kosan.

Nu var det dags att utforska vår närmsta lite större stad; Quimper. Så efter frukost hoppad vi in i bilen och åkte iväg lite inåt land. Här ligger byar och städer väldigt nära varann så faktiskt är det svårt att veta när en stad slutar och nästa börjar.

För den som vill se fler inlägg från vår resa finns de HÄR.

Men Quimper sticker ut med sin katedral, flera olika stora torg, stadsdelar och massa härlig shopping. Och det var lite det som lockade, kanske vi kan shoppa lite härligt unikt franskt att ha på sig?

Vi var här också bara över dagen för 13 år sedan och det är så roligt hur minnen kommer tillbaka. Då hade vi vår 1-åring (nu 14!) med oss och jag slängdes tillbaka till hur jag på just detta torg gick med honom och hur han på ostadiga ben hela tiden föll, men vill upp och vidare. Den tiden då man inte fick vara still en enda gång!

Av förklarliga själ var det då inte fokus på shopping så jag mindes inga butiker men det fanns det ju massor av.

Och massa mysiga gågator att bara strosa på och se allt vackert.

Och för den med korta ben som inte orkade strosa alls kan ta sig en åsnetur och se stan.

Vi hittade så klart saluhallen. Utanför den var det massa härliga bokstånd och annat.

Där inne var det lite olika typer av butiker. Några verkade precis öppna och andra stänga. Älskar hur det liksom är utifrån det man har att sälja eller sina egna tider.

Trall, Tull och Tripp. Mina killar i lite annan ordning så att säga, ha ha.

Och det vi inte visste var att just denna dag var det marknad i stora delar av staden. Längs med floden, kajkanten var det stånd efter stånd. Med allt från mobilladdare och kimonos till färsk fisk och råa kaniner.

Nä men? var det så att vi hittade en liten trevlig uteservering med moules??? Kan det vara så??!!

Hej hej!

Tidigare hade vi sett massa olika härliga glasscaféer så efterrätten fick bli där.

Hur gulligt hus???

Med lite diverseshopping och många vackra vyer rikare åkte vi tillbaka till vårt Concarneau. Och jag kan inte låta bli att tänka… om vi var här för 13 år sedan med vår lille parvel och nu med 3 barn varav 2 tonåringar… om vi kommer tillbaka några fler gånger… hur är livet med oss då?

Man åker inte till Bretagne för att få en bada-varje-dag-resa utan här är det som vi nog skulle kunna kalla det ”en svensk sommar” med sköna temperaturer och sol blandat med regn. Och det finns så mycket att uppleva och titta på så man har liksom inte tid att bara bada, ha ha.

Så när väderapparna sa att det skulle regna kraftigt hela dagen åkte vi till Brest och det gigantiska havsmuséet Océanopolis.

Nu hade vi ju varit på det fina lilla muséet i Concarneau dagen innan så vi hade lite att jämföra med.

Detta ställe var enormt. Olika musée-hallar för de olika haven: Den lokala med Atlanten, den mycket färggranna tropiska, den svala arktiska och sedan det som jag ville se mest: uttrar. Det är nämligen mitt favoritdjur.

Man ska inte jämföra men jag tyckte mer om det lilla museet i Concarneau då det var lugnare, mer informerande faktiskt och mer pedagogiskt. Fast där var det ju bara om Atlanten, det bretagnska vattnet och här var det ju alla hav så det går kanske inte att jämföra.

Allt är akvarium men i den tropiska delen var det även en regnskog.

Stället var enormt och jag hade kunnat ta tusen bilder på alla vackra fiskar och undervattensmiljöer men det hade blivit för tradigt att titta på i efterhand.

Efter många intryck och information om olika hav och fiskar gick vi till restaurangen och åt lunch. Det blir mycket fakta att ta in på detta enorma ställe så en paus var välbehövlig av flera anledningar.

Och sen så då mina favoriter: uttrarna. Det finns flera olika sorters uttrar runt om i världen och här fanns två: havsutter som bara finns längs rysk-japanska gränsen och vid Alaskas kust och även den variant som finns hemma i Sverige, som kan gå på land.

Man ser på havsutterns bakben att de är mer som sälar och det är faktiskt så – att sälen är en (med miljoners års) utveckling från uttern. Samma huvud.

Så söta och jag liksom pep varje gång jag såg dem. Men sedan får jag ont i hjärtat. Inga djur ska vara i fångenskap. Jag känner mer och mer så när det gäller vilda djur faktiskt. Dubbelt det där – jag vill få möjlighet att komma när och se dem men jag vill att de ska få vara fria. Åka på djurvänliga safaris är väl det bästa då?

Intressant att så jordklotet visat på annat sätt än det vanliga. Då vi snurrar och det egentligen inte finns en fram och baksida så var det uppfriskande att få perspektiv på vårt klot.

Och det var mycket sådant här på museet – fakta om jorden och den utveckling som blivit. Hur viktigt det är att vi tar hand om våra hav. Man får sig en uppvaknande örfil lite då och då. Kan behövas…

Den arktiska delen av museet var endast helt fejkade djur, skelett och sedan väldigt söta pingviner.

Ännu en mycket lärorik upplevelse med ett andra havsmuseum och det finns faktiskt ett tredje i vår stad men då om fiske och fiskeindustrin. Vi får se om vi pallar mer och fler kunskaper om havet och dess liv.

När vi klev ut såg vi att himlen blivit ljusare. Badkläder låg i bakluckan – ska vi göra ett försök med stranden…?

Efter en riktigt matig dag och vända till matbutiken bestämde vi för att laga vår första middag hemma. Det är verkligen roligt att slänga sig in i någon annans kök och försöka förstå hur det är uppbyggt, planerat och följa ägarnas tänkta rörelsemönster. Jag kom på mig själv att hela tiden tänka att diskon var under fönstret men den var ju i bardisken som stack ut från väggen. Jag följde väl mina rörelsemönster från hemmavid. Tar tid att ändra sig så klart.

Alla hjälpte till… men kan vi bara kolla in det vackra golvet för en stund. Av vad jag kunde se var golvet gammalt och följde det som måste varit den tidigare planlösningen. Så vackert och förvånansvärt skönt att stå på där i köket.

Det är så spännande att öppna skåp och lådor och lära känna de som bor här. Sådana här saftglas hade jag gärna hittat på loppis. Och med matchande sugrör så klart.

Cider – en mycket bretagnsk dryck. Här dricker man den i vida koppar, som lite mindre tekoppar. På restauranger så dukar de ofta med sådana koppar, upp-och-ned-vända, på borden och du kan köpa cider i låda ihop med sådana koppar. Dock hade vår hyresvärd inga sådana.

Grillen tändes och vi var väl med det väldigt hemmastadda.

Maken blev alldeles vild i den lilla fiskaffären när det fanns marulkskind att köpa. Och då jag aldrig ätit det förstod jag inte delikatessen framför mig. Kryddade och snabbstekta små fiskbitar som är bland det godaste i fiskväg jag ätit. Han är bra han!

Vår egna uteservering.

En alldeles underbar plats och med precis de sista strålarna sol landar i denna hörna innan den försvann bakom grannens tak.

Avslutade middagen med en lokal delikatess: kouing amann. Snabbt förklarat så är det en karamelliserad smördeg. Den är saftig och tung. Riktigt rejäl kaka med helt fantastisk smak. Kouing amann betyder ungefär smörtårta på det lokala språket och det är väl precis vad det är det. Och som jag nämnt så är det bretonska smöret världens godast då det har en underbar sälta så här är det, med mina mått mätt, den perfekta balansen av sött och salt.

Sen var det då dag att ge sig ut på stan. Så klart hittade sonen en fyrbent kompis. Denna pälskling var en mycket social hane som bodde i grannhuset och hette Simba.

Grannen berättade att Simba ofta går in i olika hus så vi inte skulle bli överraskade om vi hade en katt i köket. Mysigt, det ser vi fram emot, vi som saknar våra två där hemma.

I hamnen var det festivalyra med rockband, öl i plastglas och alla andra klassiska festivalförsäljningar man kan förvänta sig; brända mandlar, godsiremmar, langos och så klart då crepes.

Nu var det lågvatten. Några timmar tidigare var det vatten upp till bron, som syns HÄR. Barnen gick ner och kollade på havsbotten. Riktigt häftigt med dessa olika vyer.

Häftigt skuggspel på den vackra muren.

Det var med ett litet sting i hjärtat alla barnen svarade nej på om de ville åka karusell. Jag visste väl svaret men hade det varit förra året hade i alla fall yngste svarat ja och systern hade åkt med som stöd. Jag älskar hur de växer och blir självständiga personer men jag greppar tag i varje litet barnstrå jag kan nu, snart är de alla tonåringar och på väg bort…

Vi gick genom borgen, tog färjan över till vår sida och där fick vi en fantastisk vy över ett fyrverkeri.

Vilken pangavslutning, bokstavligen, på denna härliga dag och kväll.

Jag är morgonpigg, jag älskar frukost och jag är helt klart galet förtjust i allt franskt så att den franska frukosten var något jag såg fram emot kanske inte överraskar någon. Om det är något jag önskar att vi hemmavid hade anammat härifrån så är det traditionen med att varje morgon gå till det lokala bageriet och köpa färskt bröd. Men men, man kan inte få allt men man kan passa på när man har det nära.

Första morgonen var det jag och maken som gick ut på promenad till bageriet. Barnen har sommarlovsvänt på dygnet och är inte vid liv för än vid 09.30-10 nu mer.

Runt knuten mötte jag denna söta lille katt. Som med egen balkong och trappa ägde gatan.

”Och vem är du?!” ser den ut att fråga, eller hur?

När vi var här för 13 år sedan och hyrde hus bodde vi ute på landet och maken fick åka till bageriet medan jag var hemma med vår 1-åring så jag missade morgonrutinen då. Det han berättade var att det bara var män i kön till bageriet och så var det nu med. Varför är det så? Männen har det som uppdrag? att handla det dagliga brödet?

Varje dag har sitt bröd. Snälla – kan jag få ett sånt här bageri hemmavid också???

Med alldeles för mycket bröd i väskan vände vi hem igen. Med känslan av att vi nääääästan var locals. Min franska är inget att hänga i julgranen men när jag lyckas beställa och handla bröd på franska blir jag ju väldans nöjd och stolt.

Så klart har jag min franska väska med mig.

Så nöjd med att få lajva fransyska för en vecka!

Färska baguetter och croissanter, massa sylt och marmelad, bretagnesmör som är världens godaste för de har sitt speciella salt i, skivad skinka från charkuteriet, paket och ost samt massa grönsaker från lokala handlare. Detta är min dröm!

Och här har vi barnens. Yoghurt med smak och chokladflingor. Det är också ”utomlands” det.

När vi reser har vi alltid kokböcker med oss. Kanske vi använder dem, kanske inte men det är härligt att bläddra i dem och drömma om middagar, långkok och spännande råvaror.

Det här rummet! Kan man få ta med sig det hem???

I Skåne köpte vi ett gäng krysstidningar. Det är också semester det.

Efter långsam och god morgon skulle vi göra stan. Se Concarneau på riktigt.

Bretagne har som sagt ett eget språk och faktiskt även en egen flagga. Svartvitrandig och med 11 svarta ”pluppar” som jag vid efterforskning lärde mig var symboler för hermeliner. Lite oklart med symboliken men de svartvita ränderna syns exakt överallt i Bretagne. Och de vitrandiga tröjorna som är väldigt franskt… de finns överallt här och flaggan som tröja känns inte långsökt.

Concarneau är en stad med många profiler men som shoppingstad kanske den inte får högsta betyg. Och det där med öppettider var speciellt. När man hemma i Sverige har öppet med extra personal vid lunch då många kunder gör sina ärenden just på lunchen är det här istället stängt. Olika fokus på lunch helt klart.

Så många vackra lokaler som var stängda. Semestertider.

Och då det är en hamnstad så är det marina närvarande överallt. Som signalflaggorna och de jag gjorde av toarullar här om dagen hade passat. Eller inte, ha ha.

Familjen Lyth kan sniffa sig till en saluhall överallt. Det är det bästa vi alla vet.

Med Atlanten precis runt knuten är Bretagne verkligen en landsdel av Frankrike med fisk och skaldjur på varenda meny. Här köper befolkningen ostron som om det var potatis nästan. Priserna på de lyxiga ostronen var ju som ett skämt om man jämför med hemma.

Ost! Kan man få för många ostar? Nej, trodde väl inte det

Här är då gamla stan på håll, den lilla ö som är som en borg. Och här är det högvatten. Något jag glömt var hur vattnets olika nivåer skiftar över dygnet. Ena timman går vattnet upp till kajen och i den andra så är vattnet flera hundra meter ut.

I Concarneu finns ett marint forskningscentrum och till det även ett museum. Så klart ville vi dit.

Ett litet museum men oj vad vi lärde oss mycket. Så bra och pedagogiskt berättade museet om Bretagnes vatten och havsliv. Sällan jag verkligen kunnat ta mig till allt utan att det känts för mycket eller svårt.

Till borgen och gamla stan. Nu in bakom murarna för nu skulle butikerna vara öppen.

Så vackert detta. Som en scenografi från Bröderna Lejonhjärta eller Ivanhoe typ.

Och så var det nu full fart på butiker, caféer och restauranger.

Vi insåg att vi inte ätit lunch och tog vår första galette (salt) och crepe (söt). På menyn stod det att man kunde skapa egen och det gjorde jag: chevre med karamelliserad lök. Du, det var en vinnare!

Handla på stadsmarknader

När vi var här för 13 år sedan hade vår hyrsevärdinna lagt fram ett schema över marknader. På måndagen var det fruktmarknad i den staden, på tisdagen var det fiskmarknaden i den hamnen, på onsdagen var det köttmarknad i den tredje staden och på torsdagen vr det mejerimarknad i den fjärde staden osv. Detta ville vi uppleva igen.

Denna dag var det lokala varor-marknad i Nevéz. Oliver och annat lokalt inlagt inhandlades.

Samt en enorm mängd lokala ostar. Nu hem för att laga middag. Kvällen blev en festlig sådan…

Vi hade köpt lite snacks och frukost på vägen till huset så middag tänkte vi ta på stan. Dags att göra sig bekant med vår nya stad.

Det är alltid så spännande att möta en ny stad, att lära känna nya kvarter och bli bekant med hus, dofter och ljud.

Husen i Bretagne har en mycket tydlig profil: vita rektangulära stenhus i 2 våningar med murstockar på kortsidorna som är utan fönster. 4-6 höga fönster på långsidorna, ofta med fönsterluckor. Husen är fristående eller som i vårt kvarter, tätt ihop som radhus. Men vårt hus sticker ut rejält med sin blåa färg och trädgård runt.

Jag och maken var här i Concarneau för 13 år sedan, förra gången vi var i Bretagne, men då bara för några timmar. Då hyrde vi ett hus ute på landet i 3 veckor med vår lille son, då 1 år. Det huset var som de jag beskriver ovan men helt fristående ute på ett fält. Jag hade minnen kvar från den gamla staden i Concarneau, som är som en liten borg inramad av murar på en egen liten ö. Där inne var det gränder med butiker och restauranger och det var dit vi skulle ta vår första färd till stan. Skulle det fortfarande se ut så som jag mindes?

Concarneau är en aktiv hamnstad med stora dockor för båtbygge samt fritids- och fiskebåtar och formad som ett C med den gamla staden mitt i detta C. Vi bor på en sida och city på den andra C’et men från vår sida går det en färja till borgen och man kan gå genom den för att komma till city.

Så vi gick till färjan och klev på. Den lilla turen tog inte mer än nån minut men var så mysig.

Och där, där har vi Atlanten, havet!

En liten ö som en borg.

Väl inne i borgen var det som jag mindes det men alla butiker var stängda. Det förvånade mig väldigt då jag är så van vid att vara vid stora turiststäder som har kvällsöppet men här var det lugnt och stängt. Och vi kollade öppettiderna; 09.30-11.30 och 14.30-18.30. Lite annorlunda än de vi är vana vid. Lunch ska man njuta av i lugn och ro lärde vi oss snabbt.

De flesta av restaurangerna var också stängda men en som såg väldigt härlig ut fick vi plats på. Och jag åt resans andra moules frites. Bäst att passa på när tillfälle ges, ha ha!

Med butikernas öppettider i minnet lämnade vi gamla stan med samma färja hem. Där fick barnen välja film och vi kände oss rejält hemmastadda.

Första kvällen här var precis så som vi hoppats och innan vi somnade kollade vi var vårt närmsta bageri låg. För om det var något vi också längtar efter så var det att få köpa färska baguetter och njuta god frukost. Somnade snabbt av alla intryck. Bon nuit!