Lagar mat hemma & hamnar på fest i byn

Efter en riktigt matig dag och vända till matbutiken bestämde vi för att laga vår första middag hemma. Det är verkligen roligt att slänga sig in i någon annans kök och försöka förstå hur det är uppbyggt, planerat och följa ägarnas tänkta rörelsemönster. Jag kom på mig själv att hela tiden tänka att diskon var under fönstret men den var ju i bardisken som stack ut från väggen. Jag följde väl mina rörelsemönster från hemmavid. Tar tid att ändra sig så klart.

Alla hjälpte till… men kan vi bara kolla in det vackra golvet för en stund. Av vad jag kunde se var golvet gammalt och följde det som måste varit den tidigare planlösningen. Så vackert och förvånansvärt skönt att stå på där i köket.

Det är så spännande att öppna skåp och lådor och lära känna de som bor här. Sådana här saftglas hade jag gärna hittat på loppis. Och med matchande sugrör så klart.

Cider – en mycket bretagnsk dryck. Här dricker man den i vida koppar, som lite mindre tekoppar. På restauranger så dukar de ofta med sådana koppar, upp-och-ned-vända, på borden och du kan köpa cider i låda ihop med sådana koppar. Dock hade vår hyresvärd inga sådana.

Grillen tändes och vi var väl med det väldigt hemmastadda.

Maken blev alldeles vild i den lilla fiskaffären när det fanns marulkskind att köpa. Och då jag aldrig ätit det förstod jag inte delikatessen framför mig. Kryddade och snabbstekta små fiskbitar som är bland det godaste i fiskväg jag ätit. Han är bra han!

Vår egna uteservering.

En alldeles underbar plats och med precis de sista strålarna sol landar i denna hörna innan den försvann bakom grannens tak.

Avslutade middagen med en lokal delikatess: kouing amann. Snabbt förklarat så är det en karamelliserad smördeg. Den är saftig och tung. Riktigt rejäl kaka med helt fantastisk smak. Kouing amann betyder ungefär smörtårta på det lokala språket och det är väl precis vad det är det. Och som jag nämnt så är det bretonska smöret världens godast då det har en underbar sälta så här är det, med mina mått mätt, den perfekta balansen av sött och salt.

Sen var det då dag att ge sig ut på stan. Så klart hittade sonen en fyrbent kompis. Denna pälskling var en mycket social hane som bodde i grannhuset och hette Simba.

Grannen berättade att Simba ofta går in i olika hus så vi inte skulle bli överraskade om vi hade en katt i köket. Mysigt, det ser vi fram emot, vi som saknar våra två där hemma.

I hamnen var det festivalyra med rockband, öl i plastglas och alla andra klassiska festivalförsäljningar man kan förvänta sig; brända mandlar, godsiremmar, langos och så klart då crepes.

Nu var det lågvatten. Några timmar tidigare var det vatten upp till bron, som syns HÄR. Barnen gick ner och kollade på havsbotten. Riktigt häftigt med dessa olika vyer.

Häftigt skuggspel på den vackra muren.

Det var med ett litet sting i hjärtat alla barnen svarade nej på om de ville åka karusell. Jag visste väl svaret men hade det varit förra året hade i alla fall yngste svarat ja och systern hade åkt med som stöd. Jag älskar hur de växer och blir självständiga personer men jag greppar tag i varje litet barnstrå jag kan nu, snart är de alla tonåringar och på väg bort…

Vi gick genom borgen, tog färjan över till vår sida och där fick vi en fantastisk vy över ett fyrverkeri.

Vilken pangavslutning, bokstavligen, på denna härliga dag och kväll.