Lång färd mot Skåne med färja från Visby till Oskarshamn och sedan får kust till kust för att landa i västra Skåne. Vi verkade ha lämnat vädret på Gotland men om jag ska vara ärlig så var det skönt. Kroppen har helt klart fått sin dos av d-vitamin så den klarar sig.
”Vad gör vi idag?” En tur till Höganäs för lite av varje blev planen.
Först badminton. Det är givet här.
Intressant hur jag missat detta museum, KKAM (Konst Keramik, Ateljé, Museum) i Höganäs. Har helt gått under min radar fast det var ju som mitt kan jag tycka.
Flera olika konstutställningar, dels nya med försäljning som galleri men även fasta delar. Den om Höganäs historia var omfattande. Verkligen värt ett besök.
Jag är så svag för den här typen av hus/rum. Som 60-tals funkis. Om jag skulle bygga mig ett hus skulle det vara så här. Stora fönster och i enplan. Som ett litet Louisiana om jag skulle förklara det.
Kermik du kanske känner igen?
”De har ateljé där man kan få prova dreja!” sa barnen. Ja men då så – då måste vi kolla upp det. På onsdagar och lördagar är det drop-in.
När vi är här i Skåne med makens familj brukar vi var upp till 14 pers och det ger att vi tagit fram ett system som funkar bra. Vi har olika matlag som är ansvariga för matinköp och matlagning. Ett annat lag tar disken och det tredje behöver inte göra något.
Speciellt bra när ytan är begränsad. Fast jag vill inte ha det på annat sätt. detta är sommarlov!
Maken snitsar fram en mojito mitt i matlagningen.
Fantastisk räkpasta med saffran dukades fram.
Önskar jag kunde lägga på ett doftfilter här för jisses vad gott.
Vi brukar berätta vad vi önskar inför våra resor och vad vi har för ”måsten”. Om alla har 2-3 stycken var så försöker vi se till att alla får dessa uppfyllda för då har man fått en lyckad resa kan jag tycka.
Mina är:
• Middag vid långbord utomhus i Skånekvällen
• Se gässens v-streck på kvällen
• En långsam dag på stranden
Jag lyckades få in två av tre på första kvällen. Inte dåligt.
Myggen tvingade oss att ta efterrätten inne och sedan somnade jag som en stock framför Harry Potter. Precis som det ska alltså. Bra första dag i Skåne.
Vi vaknar till liv efter den stora festen dagen och kvällen innan. Det är för första gången lite lite mulet och det tas emot tacksamt. Är man lite grusig i ögat så kan det vara skönt att slippa de starka strålarna samt den där rösten i mig som ropar ”det är sol – du måste ut nu!”
Frukost och vart-ska-vi-idag-samtal runt bordet. Alla ville till Fårö och de underbara långa sandstränderna där. Då färjan från Fårösund kan vara dödens långa fick vi fart i baken och samlade ihop badkläder och drog i väg.
Ingen kö alls på färjan överraskade så vi kunde faktiskt åka rätt på och färjan åkte på en gång. Men här kom antiklimax mot oss med gråa moln och regn. Det här är faktiskt bland det häftigaste med Gotland – det kan vara mulet och regn på ett ställe och sol bara några kilometer bort. Väderapparna visade att det skulle regna hela dagen på Fårö men på norra Gotland skulle det vara sol.
Det blev helt om och tillbaka till Gotland. har nog aldrig varit så kort tid på Fårö tidigare ha ha.
Tillbaka till stenkusten och leta upp sköna klippor. De där långa vita stränderna får vi vänta med till Skåne som blir vår nästa destination på vår sommarresa i Sverige.
Klippor är inte fy skam det heller. Sköna bad, värmande strålar och jag somnade fint på min lilla filt när ögonen inte orkade läsa mer.
Väcktes till liv när jag förstod att det var picknick på gång. Det är nu mer lag på att det en gång per gotlandssommar ska vara picknick med sallad niçoise.
Och då det blev sås över från den goda middagen kvällen innan så blev den lite lyxigt toppad med den.
Verkligen perfekt sommarpicknick. Att ha alla ingredienser klara och redo för att på plats blanda ihop och servera på stubben.
Bläse Kalkbruk Bistro
Detta är vår sista dag så eftermiddagen ägnades åt att leta fatt på alla strumpor, laddsladdar och tofflor. Man hinner sprida ut sig rejält på kort tid och med 20 pers i samma hus är det mycket av allt.
Middag intogs på Bläse Bistro och vi fick det bästa bordet med utsikt över en fantastik solnedgång.
Bläse är ett gammalt kalkbruk och här finns museum, servering och det sötaste lilla museitåg som verkligen är ett tips för den som är på Norra Gotland. Eller inte bara tåget utan hela stället så klart.
Här är tåget som går in på ön från kusten här, till de gamla kalkbrotten. En mycket söta tågresa vi tog för några år sedan men jag ser till min förfäran att jag inte bloggat om det! Ovanligt…
Ännu en perfekt solnedgång. Jag känner mig mycket bortskämd med alla dessa fantastiska soldagar vi fått. Och intressant att vi kunde åka bort från ett regn tidigare under dagen. Exotiskt nästan.
Hela släkten på första parkett.
I väntan på maten åt jag livets godaste chips.
Om lunchen var fransk fortsatte det även på middagen för vår del. Moules frittes samt fisk- och skaldjurssoppa med ailoi och pommes.
Sakta sakta sänker sin solen.
Det fanns en variant på kubb som sönerna testade. Det är hälften av allt så det är som ett snabbkubb. Perfekt för tålamodsfattiga småkillar.
Solen nedgången och syrsorna tog över ljudbilden. Så stilla och vackert. En bild jag tar med mig in i hösten.
Ett perfekt avslut på vår Gotlandsresa denna gång. Nu fortsätter vår sommarresa över till Skåne och västkusten.
Efter den sköna sommardagen med bad laddades det om för fest i ladan. Alla 20 skulle involveras, både barn och vuxna, delades in i olika grupper. Inte förvånande kanske men jag hamnade i dukningsgruppen.
Med vackert porslin i huset och blommor från naturen var det snabbt fixat.
Och med ett rum som är som en dröm behövs det inte mycket fix i övrigt tycker jag. Förra gången vi ordnade fest här var det ett knytis med många gäster. Uppdraget för alla gäster då var att ta med en italiensk rätt. Då gjorde jag mycket italiensk dekoration över borden – nämligen klädstreck. Se det HÄR. Nu var det mer fokus på blommor, se det inlägget HÄR.
Allt klart, festen är redo. Somrig fördrink med gin och tonic med lavendel.
Femkampsgruppen hade gjort om det till en fyrkamp och vi delades in lag. Och jisses hur färgmatchade vi var då!
Första grenen var krocket. En i varje lag skulle ta sig så långt som möjligt på fem slag i en bana. Jag fick representera mitt lag i denna gren. Och jag kom tvåa här vill jag bara tillägga…
Pilkastning.
Stövelkastning.
Matkastning. Näe, skoja bara. Här blev det paus i kampen och middagen serverades.
Vittelo tonnato fast på lamm så då kan man säga angelo tonnato tror jag.
Middag med tal och sång, skratt och mys.
Den fjärde och avgörande grenen i kampen blev en pingisturnering. Nej, mitt lag vann inte men så klart blev alla vinnare på nåt sätt.
Natten fylldes av dans och jag såg mig besegrad – jag brukar alltid vara sist på dansgolvet men denna gång gick det inte. När klockan blev 01.30 och dansen inte var nära att sluta så var det bara att inse fakta. Lång härlig dag med massa sommar och Gotlandsnjut kräver sin sömn och återhämtning.
En girlang med färska blommor smiter in här mitt i sommarens semesterblogg. En enkel dekoration till fester och speciellt sommarfester är att göra girlang med färska blommor. Enklaste enkla och om du har tillgång till blommor i trädgård eller äng så är den ju gratis minus snöret då.
På Gotland stod dessa blommor precis överallt och jag erkänner att jag inte kollat upp vad det heter men det som var så bra med dem var att de var så fylliga i sig själva så det inte behövdes många för att skapa girlangen.
Tre blommor, tre själar i varje bunt och en bit bomullssnöre knutet i samma höjd från blomman på samtliga buntar/buketter.
Och sedan knyta upp dem på snöre/lina över platsen som ska dekoreras och pyntas.
Inget avancerat alls men i sin lilla detalj blev det en mycket vacker girlang av färska blommor.
När vädret var med oss på dagen då vi skulle ha det stora släktkalaset var ju som världens bästa present. Så klart kan man ha kalas och fest med mulen himmel, snålblåst och regn men det blir ju så mycket roligare och enklare med sol.
Kvällen skulle fyllas med matlagning och femkamp men dagen fick bli lugn med bad och horisont på stenkusten.
”Blir det bra här?” Den ständiga frågan på sommaren. Ofta med en ton av frustration och med ömma axlar av bärandet av både badpackning och picknick
Det blev den bästa platsen. Häftigt hur Gotland kan både bjuda på vita långa sandstränder och dramatiska klippbad.
Vad jag läser och vad jag ser.
Friska bad och sköna solstrålar. Tror jag till och med lyckades somna en stund här på klipporna. Då är man verkligen i semestermood.
Tacos på ängen
När vi åkte norrut passerade vi en mycket färgglad skylt på vägen och lade den på minnet. Vid närmare undersökningar så var det tacostället Påängen och det lät som något för oss.
Många härliga rätter och drycker. Och inte att glömma – den mycket passande mexikanska musiken ihop med den varma solen så kändes det nästan som vi hamnat i annan värld.
Ett ställe som bjöd på mer än mat. Sådant som barnfamiljer uppskattar extra mycket.
Knappt jag hann ta en bild innan maten var slukad. Så gott men också det som är svårt med tacos – det tar slut fort och då rätt dyrt kan jag tycka. Många smårätter behövs för att mätta mitt hungriga gäng.
”Mamma vill du vara med?” frågade sonen och kusinerna. Jag har gett mig en regel: när ett barn frågar om jag vill göra något (spela strandtennis, kasta boll, bada, spela kort mm) så måste jag svara ja. För med en son som i höst fyller 11 är jag smärtsamt medveten om att snart kommer inga sådana frågor längre.
Sedan att jag kom sist hör inte hit. Vi gjorde något tillsammans och mitt hjärta fylldes till bredden av deras skratt.
Sedan var det tillbaka till huset för att börja fixa för kalas. Ses snart igen.
De (alltid män faktiskt) som kommit med dessa upprop har ju rätt måste jag erkänna. För vi har ju inte luffat. Inte som det var förr…
När vi fem åkt tåg genom Europa och tagit båt i Grekland har vi bokat alla resor och boenden i förväg så det har varit ytterst välplanerade resor.
Vid 20-something var absolut inget bokat. Då luffade vi runt på riktigt: kom till en hamn, kollade vilken båt som gick, hoppade på och hoppades på boende vid nästa ö. Det hände att jag sov på golvet i en snäll familjs vardagsrum och blev väckt av söt grekisk fyraåring. Funkar mindre bra som 50+ och med tre egna barn nu om man så säger…
Om du tar, säg tåg till Köpenhamn med byte i Malmö så säger du inte att du luffar. Men om du tar tåg till annan Europeisk storstad blir det ändå lätt att man säger luffa. Fast du tar ju tåget som om du flög. Du flygluffar inte, och inte heller billuffar. Du reser till London, Paris, Barcelona oavsett färdmedel.
Vi har tagit tåg med interrailkort (med förbokade resor) och med det känts som tågluff. Ska jag säga att jag ”interrailat”? På engelska heter båtluff islandshopping – öhoppat låter inget bra… Här kommer jag inte vidare. Förslag?
Jag kanske inte är en luffare i rätta bemärkelsen längre men vill absolut vara en rundresare. Det är mitt bästa sätt att resa. Nya miljöer, nya upplevelser hela tiden som förlänger våra resor. Förra sommaren blev det 7 europeiska länder med bilen. Fler minnen, mer av allt. Passar inte alla men absolut mig.
Nu är vi på rundresa i Sverige, akt två på semestern blir från östkust till västkust. Den slimmade kappsäcken och sova på extrasängar ger känsla av luff. Den moderna elbilen gör det inte…
Bild från vår första båtluff som familj 2017.
Och nu 2024.
På tågluff 2019. Så många minnen och upplevelser vi fått. Ovärderliga allihop. Oavsett vad man kallar resandet 😅
Vaknar nästan så långt söder ut man kan komma på Gotland för att somna i den nordligaste delen. Vi är på Gotland av många anledningar men den främsta är att svärfar ska firas. Och det i norr så nu bär det av över hela ön.
Men först en liten promenad efter frukost. Det är ju 2,5 timmar i bil som väntar.
Horisonter verkar vara temat på årets semester för mig. Får aldrig nog av dem.
Bilen packad, alla långa Lythar intryckta och gps.n ställdes in. Fast först till…
Jag pratade med en vän som bor utanför Paris och diskussioner om hur jag avundades henne som kunde åka på marknader och handla grönsaker direkt från bönder på ett annat sätt än vi i Stockholm. Hon avundades den svenska självbetjäningshandeln större delen av alla dessa gårdsbutiker använda sig av. Enligt henne skulle det aldrig funka i Frankrike. vi svenskar har en ärlighet som passar sig för Swish-kassor. Det gjorde mig lite glad ändå. Hoppas vi kan smitta fransmännen…
Kassar proppades och Sedna var vi på väg på riktigt.
Lagom till sen eftermiddag kom vi fram med laddningar av bil och lunchintag på vägen. 18 pers äntligen samlade för kalas i dagarna tre.
Kusiner och bröder, svägerskor och syskon i en salig blandning.
Det finns många saker jag håller varmt om hjärtat och långbord är en av dem. Det är en sådan härlig känsla av att få vara en del av ett stort sammanhang.
Helgen skulle gå i ett italienskt tema. Kanske inte uttänkt men när jag fick höra menyn för de planerade dagarna kändes den italiensk. Och med solen och värmen kunde jag låtsas lite att jag var i Toscana tycker jag.
Välkomstskål i motljus.
Hjärtat fullt.
Okej då, kanske ute så jätteitalienskt med pannkakor med grädde och sylt…
Två svenska sommarkvälls-måsten: fotogenlampa och myggsprej.
Vilken dag. Så mycket upplevelser och många möten. Början på fina dagar tillsammans.
Vaknar och försöker komma på var jag är och vilken dag det är. Ser att solen lyser så att det är morgon har jag redan förstått men det övriga tar tid.
Nu är vi på vår turné för att fira semester med olika delar av släkten. Den första natten blev på Sudret, södra Gotland och efter att ha varit på resande fot med kappsäck i Grekland och bytt boende hela 6 gånger så är solen här på morgonen lätt att ta miste för en grekisk sol.
Efter långsam frukost i solen så bestämdes det för att ta en dag på stranden i Austre.
Men först en omväg för den söta självbetjäning i Vamblingbo och köpa nybakade bullar.
Det fanns fyra påsar kvar och bara för att man är svensk så lämnar vi en. Man tar liksom inte allt… Bullarna går åt som smör i solsken. Eller som bullar på Gotland då det är helt otroligt vad många bullställen det finns över hela ön. Och crépe. Och pizzor. Inte en ö för glutentineleranta med andra ord.
Det är bara avsaknaden av en svag turkos ton som gör att det inte är Grekland igen. Och kanske några grader på Celsiustermometern då.
Förra sommaren hyrde vi ett hus här och minnet av Holmhällar levde starkt hos barnen. De nästan krävde en lunch där. Inget jag ens försöker motsätta mig om man så säger.
2019 var vi här första gången och då bodde vi i en av stugorna. Som jag sa då: det är som att resa i tiden här.
På vägen in så stode det stora skyltar: Schnitzeln är av ny sort. Allt är som vanligt men schnitzeln är annorlunda. Och det var synd för den var inte lika god sa maken och sönerna. Hade jag fått frågan efter om den var annorlunda hade jag svarat nej. Mitt smakminne kanske är sämre än deras.
Sedan åkte barnen och badade med resten av ligan medan jag och maken fikade hos släkting.
Vi fick med oss en pepparot som maken med stor möda grävde upp. Och det var ju passande då det…
… skulle bli piggvar till middag. Östersjöfiskad piggvar med grannskaps-pepparrot och närodlat potatis.
Jag sköljde bort jord, skalade och rev denna goding. Och hallå vad det stack i näsan. Bara att vara nära denna hög fick hela min näsgång rensad.
Om du får möjlighet att laga piggvar – ta den. Så otroligt gott det blev. Så somrigt.
Önskan om att äta fler måltider med fisk vi uttalade på Schinoussa verkar redan vara uppfylld. Ska bara få in det i vardagen hemma också.
Vi tackar Sudret för denna gång, innan läggdags packades väskorna (som egentligen aldrig packades upp) för morgondagen bjuder på fortsatt färd, norröver på ön.
Det var inte utan att jag fick lite déjà vu när vi skulle åka på Gotalndsfärjan. En båtluff i Grekland sätter sina spår kan man säga. Men nu är det inte till en liten ö med 256 invånare och grusvägar utan stora Gotland och en turné för att hälsa på vänner och familj. Blir en tripp över hela ön faktisk men börjar på södra delen av ön.
Nu var det inte så länge sedan jag var här, det var i början av juni, annars är det en gång per år. Och gjort så i 25 år, sedan jag träffade min man som har massa släktingar på ön. Finns faktiskt hus och gator som heter Lyth här och var då båthandelsfolk från Holland (eller var det Belgien) från staden Lytisch (typ) slog sig ned här.
Hur som helst. Nu är vi här och njuter av sommaren och semestern. Och med det har vi också startat akt två på vårt sommarlov, den i Sverige i bil. Från kust till kust.
Det finns något som heter ”Vacker kustväg” längs med den västra kusten ner till Sudret på Södra Gotland. Och ja, det är en vacker kustväg. Till och med en snabb bild genom bilfönstret blir vacker.
Grusvägarna är vackra de med.
Framme hos svåger-liksom med familj. Vi hade med oss middagen och den blev… grekisk.
Benen på grillen hade gett vika och en zinkbalja gjorde jobbet lika bra. Kanske bättre?
Vi är så bortskämda med sol, värme och mäktiga solnedgångar men att sitta ute i kvällen och det fortfarande är ljust – det kan Grekland aldrig tävla mot.
Spett med ugnsrostad färskpotatis, grovhuggen sallad på tomat, gurka, lök och oliver. Serverat med libabröd och olika såser.
Dessert blev en svensk klassiker med rabarberpaj, smulpaj.
Men barnen hade en annan plan…
Finns det en glöd är grillade marshmallows alltid en bra idé.
Vilket mottagande av Gotland. Akt två på sommaren börjar mycket bra. Mer av just detta tack!
Jag fick frågan om att skriva inlägg om den rensning jag gjort och inget kunde göra mig mer pepp för den rensning som skett har fått mig att må så bra. Om det kan inspirera någon att göra liknande och med det också känna sig lite lättare är det ju toppen.
Vi har bott i vårt hus i över 11 år, vi har gått från två barn på 2 och 3 år till att ha tre barn på 15, 13 och 10 år samt att jag numer jobbar hemifrån på heltid och maken en del som många gör nu efter pandemin. Det gör ju att vi har förändrats en hel del och att vi ändrat hur vi använder huset rejält. Många saker har kommit in i huset för det behövdes barnmöbler, oömma tallrikar bland annat. Och sedan har jag i ärlighetens namn haft en kraftig kärlek för att agera både jägare och samlare. Att jaga härliga loppisfynd är helt fantastiskt och nästan som ett fritidsintresse. Att samla på vackra servisdelar ger en enorm tillfredsställelse så förråden av tallrikar, vaser, glas, dukar mm fylldes snabbt.
Bra att ha?
Vi hade en dröm om att skaffa ett sommarhus, eller ett landställe att få forma till vårt andra hem och så fort jag hade hittat ”ett bättre” durkslag sparades det gamla för det skulle ju bli jättebra i det där huset vi inte ens ägde än. Och det fick nästan mig motiverad att just fortsätta jaga och samla på grejer för det gamla kan ju absolut komma till användning sen, i det andra huset.
Nu bestämde vi ju oss för att vi inte alls ville ha ett andra hus! Vi hinner ju knappt med det vi bor i och om vi inte vill vara hemma reser vi gärna till andras hus och hyr. Då blev lådorna med gamla durkslag bara som ett hån. Och de där lådorna blev många. För det var leksaker barnen inte lekte med längre men man vet ju inte, kanske de helt plötsligt får en släng av nostalgi och vill bygga en tågbana… Eller som om tonåringen helt plötsligt får feeling och vill leka med dockvagnen igen… Kanske det snarare var jag som inte kunde skilja mig från dem.
Skit rinner neråt
Det är en fara att bo större än vad man egentligen använder. Finns det rum menade att förvara saker i, förråd som man drömmer om när man bor trångt, så fylls de snabbt. Hade jag haft fler förråd hade jag nog lyckats fylla dem med. Det här vet de företag som har som affärsidé att hyra ut förråd. Du betalar för att förvara saker du inte använder. Och tom kanske aldrig någonsin mer kommer använda men inte kan/vill göra dig av med. Så den där billiga vasen du inte lägre använder kostar hyra i ett förråd istället… Men vi har en källare med förråd och jag har rensat massor under många år; en halvdan soppslev, den där saken som kändes för mycket 2009, byxorna jag inte längre kommer i men kanske en dag gör… åkte ner i källaren. Tätt följd av fler saker, en grej här och tre där. Så det var inte en super rensning från bohaget utan ett successivt gallrande. Tills det inte gick att gå in i de där förråden.
Lådorna, kassarna och högarna av gamla oanvända grejer gick upp till taket. Dagsljuset från fönstret i tvättstugan försvann. Möjligheten att basta i bastun likaså.
Det finns en uttryck inom feng shui som säger ”har du fullt på vinden kommer du inte framåt. Har du fullt i källaren hålls du tillbaka” Eller nåt liknande i alla fall. Och här var det min källare som höll hårt om mig. Jag fick puls varje gång jag skulle tvätta för jag kunde inte lägga tvätten någonstans. Fick hänga tvätt balanserande på tåspetsarna för att nå linan pga enorma mängder bråte under torklinorna. Eller när jag skulle hämta hammaren eller nåt verktyg fick jag liksom ta sats. Att gräva sig fram tog evigheter.
Ut och bort
Jag tog ett beslut. Nu är det nog, allt ska bara bort! Första steget var att grovsortera allt och det skulle inte få ta tid. Jag la exakt allt i mer ordnade lådor och stora kassar bara för att det skulle bli hanterbart. Det jag i denna överföring snabbt värdera som skit fick gå direkt till soptunnan. Resten till ny låda. Sedan ordnade jag en promenadloppis ihop med alla grannardär allt togs fram till försäljning ute på gatan.
Mitt egentliga syfte var inteatt tjäna pengar utan mer för att försöka bli av med det hela snabbt och enkelt. Visst, det finns många fina saker där i högarna som kunde nog ge bra peng men tiden det skulle ta att lägga upp på olika sidor för försäljning skulle kosta mig mer.
Det som inte såldes åkte direkt efter detta till välgörenhetsbutiken.
”Oj, jag minns inte att det fanns ett fönster där” sa sonen när han klev in i tvättstugan när allt hade åkt ut på gatan till loppisen. Jisses!!! Mitt samlande hade tagit över rejält.
Och så klart har man alltid kvar ett rum med prylar…
Den lättnad jag nu känner är så fantastisk och jag skäms när jag säger så för det är ju liksom höjden av i-landsproblem. Här mår jag dåligt av att äga för mycket när andra knappt har ett tak över huvudet men jag tror du förstår vad jag menar. Att släppa taget om ting fick mig just att inse att välmåendet inte sitter i tingen.
Det finns en trend sedan några år som heter dödstädning. Låter hemskt som om man städer för sin egen död men nja… det finns en tanke som är så, att om jag dör nu ska mina efterlevande slippa ta hand om min skit. Och det är väl bra? Att för sig själv göra sig av med sin skit. För att leva!
Flyttstädar mig hem
Men jag ser detta som en flyttstädning utan att flytta. För som sagt, vi har bott här i 11 år och så länge har jag aldrig bott på ett ställe sedan jag flyttade hemifrån vid 20 års ålder. För som innan flyttade jag vara annat till vart fjärde år och vid dessa flyttar rensade jag. Man gör ju så, ingen vill flytta med två durkslag. Så jag ser detta som nåt som liksom skjutits upp i 7 år egentligen.
Nu när det så luftigt i våra förråd och jag har lovat mig själv att hålla det. Det är lättare nu när barnen är äldre för det är helt klart inga gamla leksaker som trillar ner i källaren längre. Jag har inte gett mig ett köpstopp men en ny köpmedvetenhet i alla fall. Och en glädje över de vackra saker jag har kvar. De har värderats högt och undslapp sorteringen så de ska användas än mer.
Ja, så var min rensning. Hur har du det? Rensat dig ledig och klar eller står mitt upp i stöket?
