Äntligen en dag med tillräcklig värme och prognos om sol så att vi kunde få en heldag på stranden. Vi valde den närmsta, stranden Plage sables blancs, Den vita stranden, som vi kollade in här om dagen och det fick bli vår lekplats för dagen.

Detta verkade lovande för vår hobby-marinbiolog till son. Och det intressanta med denna skylt var att det stod hur många eller hur mycket man fick plocka med sig. Wow, självplock i havet? Max 3 kg musslor per person alltså – hur många kan det finnas????

Vi kom till stranden kl 12 och var nästan helt ensamma där. Lågvatten så man fick gå långt på sandstranden för att först komma till vattnet och sedan ännu längre för att doppa sig ordentligt.

Det var först vid 15 som det kom andra badgäster. Och ungefär då började det bli högvatten. Var det vattnet alla lokala boende väntade på eller kanske att de slutat jobbet/skolan?

Badvakter som ständigt vakade och kollade.

Min typ av sommarlunch på stranden. Enklast tänkbara och kanske den godaste. Saknade bara en yoghurt. (alltid grönsaker utanför mackan, så de inte blöter ner)

Och nu var det riktigt högtryck på stranden. Och högvatten.

Och på bageriet hade vi då köpt en hel del godsaker också. Fika måste man ha!

En underbar heldag med salta bad och bokläsning i mängder.

På väg tillbaka till Concarneau från Belon så passerade vi Plage Tahiti vilket också var en strand vi var på 2010. Då var det maj och iskallt vilket gjorde att vi vi nu var sugna att ta en hel strand- och baddag där denna resa. Vi åkte förbi för att rekognosera lite till när det skulle bli dags.

Här är det inte stränder med solstolsuthyrning, glassbarer eller restauranger med drinkar ”after beach” utan det är rätt orörd natur och man får ofta promenera långt till stränderna. Och när man får se en sådan här gammal bild som på skylten så ser man det sett exakt likadant ut i hundra år.

En rolig utsiktsplats med ett fotografi som gick 180°.

Vackert väder men väldigt blåsigt. Det uppskattades av detta gäng.

Vilket fantastiskt himmels-skådespel de bjöd på.

Det är intressant hur minnet kan spela en ett spratt. Vi mindes Plage Tahiti som enorm och lång men den var inte så stor som vi tänkte. Inget fel på stranden alls, den har fått sitt namn för att den är fantastisk och exotisk men intressant hur både jag och maken: Jaha, var den inte större?

Nu spelade det ju absolut ingen roll vad vi mindes för vi var på en helt fantastisk strand och så kul att återse den.

Maken badade så klart medan vi andra njöt av att bara få vara på denna underbara plats. Jag vill ha lite varmare i luften och mindre blåst för att känna mig lockad att svalka av mig.

Blir det denna strand vi tar i morgon? Det ska då bli pangväder så att det blir en hel stranddag är givet.

När vi var här i Bretagne för 13 år sedan var det på vår bröllopsresa och i bröllopspresent hade vi fått en lunch på Chez Jacky som är en skaldjursrestaurang i Belon. Ja men du hör ju, det är alltså en skaldjursrestaurang i orten som producerar de kända belonostronen. Det blir ju inte mer närodlat i skaldjursväg!

Det var ett helt underbart besök då minus det faktum att jag då var gravid med lillasyster och inte kunde äta några ostron… Så dålig tajming.

Så klart var det nu revanschdags och bord bokades för ny lunch för oss alla. Förra gången var det make, jag och vår 1-åring. Nu var vi fem stycken.

Ostron har en lyxighet, en flärd över sig men när man kommer hit där de odlas så är det inte mycket till glamour alls. Det är en liten fiskhamn i all enkelhet.

Så roligt att återse Chez Jacky och märka att exakt allt är likadant.

Eller inte, minns inte de orangea servetterna men det kan också ha att göra att vi hade en nyfiken ettåring med oss då som tog min uppmärksamhet.

Det finns alla typer av skaldjurs- och fiskrätter men det var skaldjursplatån vi längtat efter.

Belon i lågvatten och de där plattorna på torra havsbotten, som ser ut som bryggor mitt i viken är alltså ostronodlingarna.

Och in kom den mest underbara tallrik jag skådat.

Ja du ser ju hur glad jag är, ha ha.

Vi och ett gäng andra familjer. Så mysigt och hemtrevligt, som om det var en kvarterskrog fast de serverar mat som på andra ställen är av allra högsta prislapp och höjt till högst flärdnivå.

Och efter bara några timmar så var det högvatten och de där ostronbänkarna man tidigare såg var under vatten.

Så klart blir man sötsugen efter allt det salta.

Mousse au chocolat – when in Rome och allt det där…

Någon är nöjd.

Chez Jacky är inte bara en restaurang utan även en skaldjursodling.

Så häftigt att se detta så nära.

Naturen i Belon och runt den lilla viken är så vacker och det finns en fin promenad längs vikarna.

Och vad var stigen gjord av? Ostronskal så klart.

”Om du få välja – vill du ha krafterna från Harry Potter eller Star Wars? Skulle du vilja se alla spöken eller prata med alla spöken? Kan en myra hoppa i studsmatta?” Att gå på promenad med en snart 10-åring är en mycket intressant upplevelse. De frågor jag får är underbara!

Vilken upplevelse. Ett litet paradis på jorden och vi fick vara där i några timmar för att plocka med oss några fina minnen.

Vad jag köpte i Quimper? Jo sörru en kärleksfull fransk t-shirt. Amour X 3 kan väl alla behöva liksom?!

Det vi också köpte var färska rödbetor och chevre för det var något vi alla (ok, inte vår yngste ska erkännas) längtat efter. Och man kan ju se att matchar rödbetorna med mycket rosiga kinder, ha ha!

Och det här med att handla i saluhallar och direkt från bonden/producenten är ju fantastiskt. Doften från dessa hasselnötter var fantastisk och efter att jag rostat dem var de om möjligt ännu ljuvligare.

Nä men var så god då! Nykota rödbetor, blandad sallad, chevre, roste hasselnötter och resterna från grillmiddagen kvällen innan samt rejäl mängd hemmavispad majonnäs samt butiksskapad vinägrett.

Alldeles perfekt sommarmiddag.

”Mamma, kan vi inte ta en kvällspromenad?” kommer det från dottern. Jag rör inte en min, jag vill inte skrämma iväg denna fråga då den är lika sällan förekommen som om en svala landat på min hand. ”Så klart vi kan” svarade jag lugnt men inombords kände jag hur Bretagne vann över alla skärmar i världen och jag bubblade. TACK!

Så klart kom det fram en katt till äldste sonen. Vad är det för kontakt han har med djur?

Vyn ut mot horisonten och småbåtshamnen.

Och åt det andra hållet med mer småbåtshamn samt gamla stan innanför borgens murar. Och det var lågvatten vilket så klart gav världens bästa lekplats och klätterställning. Här går killarna på det som annars är havsbotten.

Jag och dottern blev kvar uppe på kajkanten och drömde om hur vi skulle inreda ett hus i Bretagne om vi kunde. För drömma är gratis!

På väg hem från Quimper ville vi passa på att kolla in vår vår närmsta strand Plage de sable blange, Den vita stranden, som ligger strax utanför Concarneau. Kanske inte att det var ett typsikt badväder men en strand är ju mer än bara sola och bada. Vi har ju hoppats på att få några baddagar och kanske Den vita stranden kan ge det?

En av mina absoluta favoritfilmer; Semestersabotören av Jaques Tati spelades in och utspelar sig inte långt från där vi är och på ett sådant här badhotell med strand. Det var som att gå in i den filmen. Jag fick en sådan både var och lite nostalgisk känsla.

Lite för kallt för 4 av 5 av oss men maken badade så klart. Vi övriga kastade sand och hoppades på varmare väder.

Vi bestämde oss för att vid första bästa soldag så är det hit vi styr kosan.

Nu var det dags att utforska vår närmsta lite större stad; Quimper. Så efter frukost hoppad vi in i bilen och åkte iväg lite inåt land. Här ligger byar och städer väldigt nära varann så faktiskt är det svårt att veta när en stad slutar och nästa börjar.

För den som vill se fler inlägg från vår resa finns de HÄR.

Men Quimper sticker ut med sin katedral, flera olika stora torg, stadsdelar och massa härlig shopping. Och det var lite det som lockade, kanske vi kan shoppa lite härligt unikt franskt att ha på sig?

Vi var här också bara över dagen för 13 år sedan och det är så roligt hur minnen kommer tillbaka. Då hade vi vår 1-åring (nu 14!) med oss och jag slängdes tillbaka till hur jag på just detta torg gick med honom och hur han på ostadiga ben hela tiden föll, men vill upp och vidare. Den tiden då man inte fick vara still en enda gång!

Av förklarliga själ var det då inte fokus på shopping så jag mindes inga butiker men det fanns det ju massor av.

Och massa mysiga gågator att bara strosa på och se allt vackert.

Och för den med korta ben som inte orkade strosa alls kan ta sig en åsnetur och se stan.

Vi hittade så klart saluhallen. Utanför den var det massa härliga bokstånd och annat.

Där inne var det lite olika typer av butiker. Några verkade precis öppna och andra stänga. Älskar hur det liksom är utifrån det man har att sälja eller sina egna tider.

Trall, Tull och Tripp. Mina killar i lite annan ordning så att säga, ha ha.

Och det vi inte visste var att just denna dag var det marknad i stora delar av staden. Längs med floden, kajkanten var det stånd efter stånd. Med allt från mobilladdare och kimonos till färsk fisk och råa kaniner.

Nä men? var det så att vi hittade en liten trevlig uteservering med moules??? Kan det vara så??!!

Hej hej!

Tidigare hade vi sett massa olika härliga glasscaféer så efterrätten fick bli där.

Hur gulligt hus???

Med lite diverseshopping och många vackra vyer rikare åkte vi tillbaka till vårt Concarneau. Och jag kan inte låta bli att tänka… om vi var här för 13 år sedan med vår lille parvel och nu med 3 barn varav 2 tonåringar… om vi kommer tillbaka några fler gånger… hur är livet med oss då?