Alla har vi våra platser där vi rensar hjärnan. För vissa är det att läsa en bok, sätta händerna i arbete, ut och springa, samtala, spela musik eller gå ute i naturen.
För mig är det kombinationen av tre saker som ger min heliga treenighet för att må som allra bäst: Att promenera snabbt längs vattnet med hög musik i öronen.
Jag är inte en tränande person hur mycket jag än försökt hålla uppe någon sorts ambition och jag vet inte hur många olika sätt men den form av rörelse jag måste ha är att promenera. Ibland jäkligt fort och andra gånger sävligt, ibland otroligt långt och andra bara långt. Allt beror på dagsform, tid på dygnet och väder.
Den promenad jag tar går ner till Mälaren och längs med den. Och här är naturen blandad, det skiftar i underlag från smala rätt svårtillgängliga stigar till asfalterade vägar. variationen gör att jag inte tröttnar.
Och sedan musik. Oj vad viktigt det är. Jag har min powerwalk-lista som jag aldrig tröttnar på. Nästan så det blir som ett dansgolv och får jag feeling längs vägen så både dansar och sjunger jag.
Jag behöver inga havshorizonter. Det räcker alldeles utmärkt med denna vy över till Kärsön. Då får jag någon form av lugn. Svårt att sätta ord på vad det är men så klart är vi alla djur nånstans och kanske jag har nåt djuriskt drag här? Äsch, jag låter analyserandet vara.
Nu när det är sommar blir jag ju lockad att ta ett mellanstopp och dopp men än har det aldrig hänt. Känslan av att sedan gå vidare plaskblöt lockar inte riktigt. Men vi får se vad sommaren ger.
Jag vänder vid Nockebybron och går sedan upp längs med vägen för att se denna vackra vy. Himmel så långt ögat når och med solen i ryggen vänder jag hem igen.
Är det morgon (vilket det oftast är) ser jag fram emot en andra kopp kaffe (för jag kan inte promenera utan bensin först) och dusch för att sedan sätta igång dagen. Kroppen har fått dos av luft, energi och hjärnan har fått arbeta på det sätt jag älskar när jag promenerar – helt fritt. Kan säga att de flesta av mina kreativa lösningar och idéer sker under dessa promenader. Det är som om svåra uppgifter låser upp sig så sakteliga under vägens gång.
Ja vad skulle jag vara utan denna promenad och stund? Var hittar du din energi och kraft?
Nu är vi på vippen till semestern, vi kan nästan ta på den. Ja vi kan ta på packningen i alla fall som sakta men säkert börjar samlas i olika högar lite var stans i hemmet.
Men som för de flesta så är sista veckan innan semester alltid ett näsan-ovanför-ytan-läge och med nu-kör-vi-in-i-kaklet-tempo. Detta vet vi så vi har de senaste åren (minus pandemin) gjort det bästa av situationen och låtit barnen resa till farmor i Skåne. Det är en sådan win-win då exakt alla är glada. Jag och maken kan jobba utan ha dåligt samvete för sommarlovslediga barn som bara vill hitta på saker och sedan får barnen lämna vardagen och leva sommarlovsliv med farmor med sovmornar och bad runt hörnet samt att farmor får skämma bort barnen på egen hand. Som sagt; win-win.
Det som sker är också att vi föräldrar får ju helt plötsligt date-night varje kväll. Lugna middagar kanske lite senare än vanligt och med tid för samtal.
Och den där semesterkänslan smyger sig in. Det blir fördrink en vardag och få välja film helt själva.
Det är inte hemester för vi jobbar ju men vad heter detta då? Arbester? Nä det lät sorgligt, vardagslyx får det heta.
I år har det varit riktigt galet mycket för oss båda i juni och vi har ju den där balkongrenoveringen som gör att hela hemmet hela tiden skakar och bankar men ändå har det blivit en nedtrappning vi aldrig tidigare haft.
Har vi varit bättre på att planera? Att barnen blivit äldre och att då haft tid innan de reste bort att hinna med mer? Ja nånting har i alla fall hänt.
Kanske jag hade hoppats på att vi skulle ta kvällsbad, hyra kajak nere vid stranden som man nu kan göra eller till och med gå ut men där sprack det. Att äta rester i plastlåda uppvärmd i micron med en flaska vin är ändå värsta lyxen och semestern anas.
Ja, det sista är inte klart och balkongrenoveringen verkar inte bli klar enligt tidsplanen men det hade väl varit lite väl mycket om att exakt ALLT hade gått bra väl?!
Att kunna få skriva ”Jag är nominerad till Årets Inredningsinpiratör!” är helt ofattbart. Det är sådan ära och jag blev verkligen paff när jag fick mejlet av Karin Leijon, chefredaktören på Hus & Hem. ”Men nu måste det blivit nåt fel!?” tänkte jag. Typiskt mig att inte först bli glad utan bli misstänksam… Men när jag läste på om priset och hur de letar sina nominerade förstod jag mer – det är inte bara inredning utan mer inspiration till allt i hemmet ”och det gör ju jag!” tänkte jag sen.
Jag brinner för att inspirera till eget skapande, pyssel, återbruk, använda det du redan har, bordsdukningar, pynta och fixa för årstider och högtider, baka, laga mat, njuta av vardagen och sätta guldkant på stunderna i hemmet. Och att det märkts tillräckligt mycket och brett så att det givit mig en nominering av tre i Årets Inredningsinspiratör gör mig så ofantligtglad. Då har jag nått ut och inspirerat någon till att skapa.
Foto: Ulrika Pousette
Tack Hus & Hem för denna nominering och TACK till alla er som följt mig genom åren som möjliggjort detta.
Nu är detta en tävling som görs genom röstning och om jag ska ha nån chans måste jag be dig om din röst. Du GÅR IN HÄR och lägger din röst. Tusen tack på förhand om du känner att jag får bli din inspiratör i detta.
Dart är nog ingen överraksning att jag gillar pyssel och loppis eller att göra saker till hemmet. Och detta är nog bland de bästa pyssel och kap jag gjort.
Matskydd har verkligen blivit en populär inredningsdetalj som sätter det där lilla piffet som sommarens bord. De är dock rätt pricy men de kan lätt göras själv. Av en lampskärm och tyll. Jag har visat beskrivning tidigare HÄR. Med en rak cylinderform blir det ju rasande enkelt. Som jag visade i Nyhetsmorgon sist, se HÄR.
Jag är så glad över hur det så enkelt blev så snyggt och framförallt användbart. Efter den värmebölja som varit är det rätt många små flygfän som letat sig in men de får inte mumsa på mina bigarråer.
Utöver pysslet så tycker jag att den här skålen kan få lite plats i strålkastaren. Jag har sett hur fina dyra inredningsbutiker och -magasin visat flätade porslinsskålar och de har en duktig prislapp så när jag hittade en på Myrorna för en bråkdel var jag snabb att plocka den.
Ja nästan lika i alla fall.
”Jag bestämmer att den här skålen kallas körsbärsskålen” sa jag. Visst är den som gjord för ett härligt fång körsbär eller bigarråer?
Ja jag erkänner jag känner material kärlek till de här två tingen. Egengjort och kap – två bra grejer man får gilla kan jag tycka.
Nå blir det några loppis för dig i sommar? Vi reser till Frankrike snart och jag ser fram emot att få se nya mönster, material och användningsområden för saker. Kanske jag kommer hem med en jäskorg för baguetter? Vi får se.
För ett tag sedan hade jag en kväll med min gamla mammagrupp. Vi som lärde känna varann våren 2009 när vi var förvirrade och nyförlösta. När vi möttes på BVC med våra nyfödda små barn och inte visste något om livet egentligen. Men vi hade varann. Hur livet hade varit utan dessa underbara kvinnor kan jag inte säga. Garanterat tyngre.
Nu är vår små inte så små utan 14 åringar vilket är jättekonstig för vi morsor har ju inte åldrats en dag, ha ha.
En träff innan sommaren och semestern med på bord på Urban Deli var bokat men först en drink på takterassen. Det var bara det att det var fullt och man fick logga in för att ställa sig i kö nere på gatuplan. Då man bara kunde skriva in 4 pers åt gången (vi var först 5 och sedan alla 6) så skrev jag in mig själv vilket resulterade att jag fick åka upp själv först av alla. Jag fick hänga i baren själv tills de andra fick komma in och upp.
Det som slog mig var att jag kan inte minnas sist jag var själv i en bar. Att komma dit före någon annan och vänta är inte samma sak som att gå ut själv, det är väldigt stor skillnad men när var jag ute själv? Om någonsin?
Jag älskar att gå och äta lunch själv. Jag älskar att resa själv, vara själv, göra saker själv. Det har jag alltid gjort och det har nog en hel del att göra med att jag är uppvuxen som ensam barn fast jag är lillasyster i syskonskara på 4. Då det är 13, 11 och 8 år till mina bröder är största delen av min barndom ensam då de flyttade hemifrån tidigt. Jag har varit själv men aldrig ensam. Och här ligger hela grejen – hur skillnaden är på känslan av att vara själv och vara ensam.
Du väljer att vara själv men du väljer inte ensamhet. Den bara är.
Jag åkte på språkresa till England när jag var 16 själv, jag kollade på lägenheter, hade samtal med banken som 19 åring och flyttade själv, jag sökte alla jobb själv utan att någon hjälpte eller tipsade, jag har alltid tränat själv, valt utbildningar utan att någon jag kände gjorde samma, gått på stan själv, gått en hel del på bio själv och framförallt älskat att äta lunch själv. Allt för att jag själv valt det. Hade jag önskat ha sällskap utan att jag kunnat ha det hade alla dessa tillfällen och stunder kantats av sorg och ensamhet.
Nu för tiden är du aldrig ensam för det är bara att ringa eller messa med en vän, plocka upp på mobilen och scrolla eller som jag gjorde – frågade mina följare på Instagram om de gillade att gå ut själva.
78% svarade ”Min mardröm” medan 22% svarade ”Bästa jag vet”. Det var en överraskande hög siffra på hur man inte vill vara ensam på krogen, baren, restaurangen. Vad kan det bero på? Att man riskerar uppfattas som ensam person och med det vara bortvald? Är det djuriska beteendet av att tillhöra en flock så starkt?
Jag blev faktiskt lite upprörd men sedan uppmuntrad till att då börja gå ut mer själv. Äta middag ute ensam, inte bara lunch. Det borde jag testa, visa att det går.
Det blev en lång utläggning om detta men det fick mig att fundera. Vad tycker du – skönt att vara själv eller är det jobbigt?
Sedan kom mina väninnor upp, gruppen var samlad och tankarna på hur jag uppfattades av andra släpptes helt.
Sedan var det hiss ner igen och vårt bokade middagsbord.
Så mysigt här och ett av de där ställena där det är dynamik med folk av olika åldrar, nationaliteter och sällskap. Så blir det när det är restaurang som hänger ihop med hotell.
Den koreanska råbiffen! En av stadens bästa och alltid en jackpott.
Från ensam i baren till ett enormt högt tempo och lika hög volym på samtalen bland oss runt bordet. 6 stycken kvinnor som har lärt känna varann i alla olika stadier av mående och liv. Det är guld värt det.
Tog t-banan hem och cyklade sista biten i den sköna sommarnatten. Alldeles varm i hjärtat. Av vetskapen om att jag kan välja att vara själv och slippa känslan av ensamhet. Det är lyx det!
Jag fick ett infall. Vi hade masa färska aprikoser hemma som började sjunga på sista versen så jag ville göra något med dem. Hittade en fetaost i kylen som också sniffade på bäst-före-datumet. Och salt plus sött går ju alltid ihop så då ville jag göra något med dem ihop.
Jag fick för mig att göra varma små tilltugg men om jag ska vara ärlig kanske de ändå var bättre innan ugnen? Eller så här; båda god men om man skippar ugnen blir det fast track till snitten.
Och sedan är de ju rasande vackra kan jag tycka. Perfekt liten sommarmunsbit. Man kan låtsas att man står vid Medelhavet och både fetaosten och aprikoserna är tagna från gården bredvid.
Gör så här: Hetta upp en torr stekpanna och rosta pinjenötterna. Var vaksam, det går fort. Lägg dem åt sidan.
Värm (om om du önskar värma dem) ugnen till 200°.
Skär en skåra längs med hela aprikosen, hela vägen runt. Ta tag i aprikosen med båda händer och vrid motsatt håll så aprikosen delas i två lika halvor. Plocka ut kärna.
Lägg aprikoserna på fat (ugnsfast) med öppna sidan uppåt. Dela fetaosten i bitar och lägg i håligheten. Strössla över de rostade pinjenötterna samt flingsalt. Avsluta med att ringa över olivolja.
Ställ nu i ugnen i 15 – 20 minuter ELLER servera spå en gång.
Varma eller kalla – du bestämmer. Aldrig någonsin tror jag att jag har levererat ett recept som är så veligt, ha ha.
Något som dock är JÄTTEGOTT varmt och ett måste skulle jag säga är ugnsbakade vindruvor. Kolla in HÄR och sätt på ugnen nu! Detta vill du inte missa. Och till detta tänker jag att du ska ha något krispigt – salta potatischips med citronzest. Kolla in HÄR. Ja det blir en perfekt kombo alltihop.
Vilken härlig morgon jag fick hos Nyhetsmorgon. Fast det blev en massa tekniskt strul och att saker gick sönder men det är ju precis det som är tjusningen med live – man vet aldrig vad som händer.
Precis innan det är min tur i rutan känner jag på limpistolen på bordet, den är kall!!! Grendosan min sladd var insatt i var inte varit påslagen. Så jag slänger mig ner bakom väggen till köket där all el är och byter kontakt i precis tid för att rusa tillbaka och vara på min plats när Maria Forsblom går fram till mig. Phu!
Men sen var inte min mikrofon påslagen den heller och min lampskärm gick av när jag skulle visa hur enkelt det är att vrida upp fästet. Det som gått flera gånger går plötsligt inte! Oh my! Men man kan bara garva och gå vidare, eller hur!!???
Här är klippet, hoppas det kan inspirera. Och vill du ser mer av några grejer jag visar så har jag länkar i det HÄR inlägget.
Ett sommarbord a la Lyth får jag väl ändå säga. Eller om det hade varit hemma hos mig hade det nog varit mer färska blommor och någon ljusstake men det är skillnad på verklig dukning och studio så klart.
En av de bästa sakerna med att få kliva in i denna bubbla som det är att vara i studion är att det är fullt ös och en spänning, som att alla i rummet är på en förfest och bidrar med stämningen.
Svårt att förklara men du kanske vet hur det är att vara på en internationell flygplats klockan 06.30 – det är tidigt men det är ändå som om det är feststämning, förväntan och uppåt. Exakt så är det här i studion.
Jag vet inte hur många gånger jag varit med i Nyhetsmorgon men det är lika kul varje gång och jag är så otroligt glad över att få bli inbjuden. Det ger sådan energi och den tackar jag för. Och tackar även för all den respons jag får och möter i samband med detta från de som tittar. Nya fina hälsningar på Instagram och olika dm.s. Så fint att veta att det jag visar uppskattas och kan inspirera. TACK!
Massa sommarinspiration, saker att göra med enkla medel, ja till och med gratis, som förhöjer din sommar. Av saker du redan har hemma eller med återbruk. De där sakerna som sätter lite piff utan större ansträngning. Ja det var det jag fick i uppdrag av Nyhetsmorgon att inspirera med och om du läser detta innan 10:45 så kan du se mig visa detta i TV4 alldeles strax, annars kan du få lite inspiration här.
Om jag får möjlighet så ska jag få loss klippen och lägga på bloggen också så klart.
Okej, då kommer det lite av varje här nu.
Massa sommarinspiration med enkla medel, även gratis
Karafftoppar som blivit över, där karaffen saknas är så vackra och jag visat HÄR hur de kan vara med i dukningen som glasklara dekorationer och HÄR som duktyngder.
Gamla och vackra lakan, se mer HÄR, som dukar till långa bord är alldeles perfekt. Speciellt när det är middagar och sällskap som kan bli yviga i sina rörelser. Fläckar försvinner i maskinen då lakan tål höga temperaturer.
Duka med udda porslin men håll ihop det med färgerna. Det är inget som är så somrigt som loppisfyndeat, ärvt och gammalt service och serveringsfat. Det ger direkt en sommarlovsstämning när maten serveras från en blåblommig gammal tallrik.
Vackra somriga buketter är givet på det dukade bordet men för att få en sådan där maffig bukett kan det bli en kostsam tur till blomsterhandeln. Men här kliver då dikesbuketten in och levererar gratis blomster. I diken och allmänningar finns vacker hundkex, vitmåra, rödklöver, timotej mm som blir de allra finaste buketterna. Perfekta för sommarbordet – alldeles gratis.
Att dekorera med girlanger, vimplar och flaggspel ger direkt den där festliga stämningen och det är perfekt att göra på sommaren då uteplatsen snabbt blir inramad. Och det behöver inte vara nya vimplar utan de kan du göra själv för du har materialet hemma. Ja se HÄR så förstår du.
Maten behöver skyddas när det är sommar. Det kan vara diverse flygfän som lätt landar på din goda mat och matskydd är både vackra och smarta. Men de du finner i butiken är ofta väldigt dyra – tur då att du kan göra en själv för bara en bråkdel av pengarna. Kolla in HÄR.
Åh vad vitaminerna spritter i kroppen på mig för jag fullkomligt frossar i olika bär och frukter nu. Det är helt otroligt vad gott allt är nu. Allt som är i säsong är alltid gott och nu är det just bär och frukt. Och idag tar jag mig denna typ av lördagsgodis!
Jag är uppvuxen i hus med ett klarbärsträd och ett bigarråträd så det är verkligen sommar med dessa bär. Tyvärr tog alltid fåglarna alla bigarråer och klarbären var så syrliga så syrliga så de kanske inte var mina favoriter men de ska vara med i min sommarvision.
Jag vet inte om det är något som hänt med de körsbär man kan köpa i butikerna, i grönsaksstånden men jag kan inte sluta äta dem. Alla är helt otroligt goda och det är verkligen som lösgodis, plockgodis. Små söta färgbitar att mumsa precis när som helst.
Här om kvällen så hade vi filmkväll och då hade jag aprikoser, blåbär, jordgubbar, körsbär på en bricka samt olika sorters ostar och korvar. Ett helt otroligt gott och färgsprakande plock. Aldrig har barnen ätit så mycket frukt och bär kan jag tro.
Och svenska jordgubbar!!! Finns väl absolut ingenting som är mer sommar? Hittar man de där färska närodlade solvarma jordgubbarna så är det som att finna guld.
Sen vill jag avsluta med att frukt kan aldrig vara godis som många envist vill säga, men minst lika gott. Som just nu!
I år var det första året jag hade möjlighet att gå på sommarfestivalen Lollapalooza här i Stockholm. Maken har gått med barnen två gånger (han var i Almedalen nu) så detta var barnens tredje gång så när vi fyra åkte ut till Gärdet var det de som visade mig vägen. Jag kände att där och då vände förhållandet mellan oss och jag bara älskade det. Nu var det jag som klev in i deras värld. ”Man går här och där visar man biljetterna.”
”Man går här och där visar man biljetterna.” Stadiga kliv framåt och in i smeten.
Lollapaloza är en musikfestival i dagarna tre och med fyra scener utspridda över rejäl yta. Mellan scenområdena är det full aktivitet, matställen, försäljning, happenings, sportområden, serveringar och ja hur mycket som helst. Till och med ett pariserhjul.
Full kaptiviertet exakt överallt och något jag hört om men inte riktigt förstått var hur familjeanpassat det är. Det är sällan jag upplever hur grånade äldre, tonåringar, förälskade unga 20-something-par, barnfamiljer, rockers, raveare ja exakt alla är på ett och samma ställe med lika mycket intresse.
Jag försökte komma på när jag var på riktig musikfestival senast och kom på den svidande sanningen att det nog är Hultsfred 1996. Det var ju riktigt sorgligt – hur har jag lyckats undvika detta så länge? Ja ja, nu är det ändring på det och denna gång med mina älskade barn. Det tidshoppet heter duga måste jag säga, ha ha.
Jag hade jobb fram till 13.30 så det var hem och byta om, samla ihop barnen och snabbt åka iväg vilket gjorde att vi sladdade in 14.55. Perfekt att då gå direkt till scenen med Molly Hammar och slängas in konserten som startade 15:15. Och med det var vi liksom igång.
Jag kan inte med ord säga hur fantastisk röst denna kvinna har. Det var en underbar konsert på 45 minuter vilket är rätt häftigt. Hur festivalstider hålls, konserter börjar när de ska och slutar när de ska. Folk springer mellan scenerna och ska hinna med allt. Det är konserter som pågår samtidigt så då får man välja men man ska då hinna mellan starterna i alla fall.
Festivalmat är inte av den där typen som klassas som fiberrik och fylld av vitaminer kan jag tro. Men vi tar seden dit vi kommer och frossar i friterat som sig bör.
Mellan scenerna är det då fullt med aktiviteter. Ofta är det varumärken som har ett tält eller liknande och istället för att bara bjuda på godis/chips/dryck så får man tävla eller göra något för det. Helt rimligt och gör stunderna mellan konserterna fyllda av roligheter.
Som denna chipskanon. Jag vill också ha en.
En artist jag inte kände till, Sabrina Carpenter, var riktigt bra och vi pausade i gräset. Och just det – alla barn under 12 måste ha hörlurar man får vid entrén. Ännu en sak som gör att man känner att alla är välkomna.
Jag var sjukt tråkigt klädd om man jämför med många andra. Jösses vad roligt festivalmodet är. Det är starka färger, glitter och paljetter, diamantstenar i fastklistrade ansiktet, cowboyhattar och sedan de som typ var nakna. bara det är kul att titta på.
Paus igen för att äta och leka lite.
Miss Li var vi sjukt pepp på. En timma av hits. Inte en enda låt man inte kan utantill. Vilken otrolig artist hon är.
Hon drog en enorm publik och bättre sommarkväll har jag sällan skådat. Klockan var 21 och det var 24 grader i luften. Solen lös stort och det blev ett magiskt dis över hela fältet.
Sedan var det Kygo. Jag gillar hans låtar när jag hört dem på radion men kanske inte kan hela hans repertoar.
Det var full pyro, scenshow, konfetti och ett himla tempo men jag kan inte låta bli att bli besviken. Han var… förlåt… tråkig. Har man ett helt hav av människor i feststämning och han står där uppe och säger: ”If you know the lyrics, please sina along!” Och det var typ det.
Bäst drag var det när han spelade Gimme Gimme av Abba. Ja ja, det var inte min kopp te men andra älskade det säkert. Och så är det ju, så ska det vara på festival.
Solen liksom vägrade gå ner. Hängde länge i luften och ville vara med så länge det gick.
Så där ja, ännu mer ”fibrer”.
Jag har gillat Mando Diao riktigt länge och de är så otroligt bra live. När de avslutade med ”Dance with somebody” var det som om marken lyfte. Alla på hela fältet dansade.
Och här hade barnen kapitulerat – deras mamma kommer inte sluta dansa bara för att de tycker att jag är pinsammaste som finns.
Sedan delade vi upp oss för första gången. Jag ville så gärna se Fat Boy Slim medan barnen ville se Travis Scott. Vi visste inget om varandras artister så det var en lätt match att bara bestämma att vi går dit vi kommer ha som roligast. Det här med mobiler är himla bra – man kommer aldrig bort från varann.
Inne i det tält som en av scenerna är placerad i, det jag skulle tro är DJ-tältet spelade en av mina favoriter från 90-talet. Jag är en gammal rave-tjej som har saknat nätter igenom när det begav sig men jag såg aldrig Fat Boy Slim då så detta var liksom som en klassåterträff. Ett möte med någon man känner men inte sett på flera flera år. Det var nästan så jag började gråta.
Och vad häftigt det var att stå i folkmassan helt själv och dansa utan att tänka på någon annan. Jag fullkomligt älskade det och svängde med både armar och ben. En av de mest underbara upplevelserna på senare år.
Sedan ringde barnen och var trötta vilket jag verkligen förstod. Jag klev lite motvilligt ut från tidskapseln där i tältet men glad över att se mina älsklingar och känna den enorma lyckan av att fått denna upplevelse ihop med dem.
Klockan 23.30 lämnade vi festen och temperaturen var fortfarande 24 grader. Vi var som i ett annat land på en resa vi just avslutat och med oväntat mycket energi började vi färden hem på t-banan.
Idag och på söndag fortsätter festivalen men en dag räckte för oss. Samtidigt så lovade jag för mig själv att jag måste boka biljetter till nästa år för detta vill jag ha mer av.
