Sista dagen klämmer till med pangväder & strandlyx

Vi jublade rejält när vi förstod att vår sista dag faktiskt skulle bjuda på riktigt pangväder och att vi skulle få en hel stranddag. Vi hade fått lite blodad tand från dagen innan och nu så valde vi att lämna Concarneau för att ta oss till en strand nära en stad, eller by, vi hade som runner up när vi letade boende; Île-Tudy.  En kilometerlång strand löper längs kusten från byn och vad vi kunde förstå var det en underbar sandstrand. Och ja, stranden Le Treustel Plage höll exakt vad den lovade. Vilket paradis.

Alla Bretagne-inlägg finns HÄR för den som vill komma ikapp.

Bilen parkerades och sedan var det vacker promenad på något som vi förstod var en gångväg parallell med havet till de ordnade nerfarterna till stranden. Väldigt hemligt alltihop.

Tillslut kom en öppning mellan träden och nerfart till stranden men den började med en liten backe så någon strand såg vi inte ännu. Hur ser det ut där bakom…?

Vi alla fem tappade andan. Alltså WOW vilken helt fantastisk strand. Så lång, så stor, vilket ljus och vi är ju typ ensamma här.

Helt klart värt en selfie med världens grin av lycka! Tänk att vi vår sista dag i Bretagne får denna present.

Återigen kom vi till stranden vid 12 och vattnet var så lågt så lågt vilket gav en helt underbart djup strand med all den vita sanden. Ljuset var helt enastående. Och då vi nu förstått så har fransmännen sitt schema inställt på siesta mitt på dagen och kommer till stränderna vid 15 så här var vi näst intill ensamma.

En belgisk kvinna kom fram och frågade våra två killar om de ville spela fotboll med hennes söner. Den perfekta presenten för våra pojkar som kanske inte tycker att ligga still, läsa bok och sola en heldag är det roligaste. Dessa fyra killar spelade sedan fotboll i nästan två timmar. Vem behöver prata samma språk när sporten förenar?

Jag och dottern tog en riktigt lång promenad längs med vattnet. Stranden var som sagt kilometerlång och när jag ser på kartan i appar så byter stranden namn med jämna mellanrum, så lång är den.

Så makalöst vackert här, vilken underbar strand! Och som jag skrivit tidigare är inte Bretagne resmålet för badsemestrar då vädret är som i Sverige med regn och sol om vart annat och temperaturerna blir inte jättehöga vilket också ger att havet, Atlanten, inte är direkt inbjudande för långsimningar då det sällan går över 19°. Det gör att stränderna här inte har solstolsuthyrning, restauranger och butiker. Allt är väldigt naturnära och “vilt”. I min värld: alldeles perfekt.

En somrig picknick à la France.

De två belgiska pojkarna gick hem och jag fick chans att vara bollpartner till lillebror.

Efter det är man värd frasiga franska bakverk. Saknade en kaffe så det skrek i mig. Där är jag så svenska, ha ha. Var är fikat??? Termos fanns inte i vårt hus nämligen.

När våra kroppar inte pallade mer sol var det dags att åka hem. Ungefär lagom till att högvattnet nästan nått normalnivå. Och fransmännen tagit över stranden. Älskar ljuden från en strand – barn som ropar, skrattar,  vågor som slår, måsar som skriker och sedan alla röster som samtalar om allt och ingenting.

Jag är ju tvungen att visa skillnaden på kl 12 och kl 16.

Maken tog bild på mig vilket inte hör till vanligheterna. På behörigt avstånd ha ha.

Vi hade glömt bort den långa varma promenaden till bilen men väl i bilen brassades det AC och vi fick tillbaka normal andning.

Det var en riktigt fin sista dag vi fick. Så många olika upplevelser vi haft under vår vecka men en sådan här dag och upplevelse saknades så det var efterlängtat.

Nu hem för att äta upp allt i kylskåpet och ta en sista kväll på stan. Och det känns alldeles för tidigt. Hade gärna stannat en vecka till. Det är ju nu vi kommit in livet här.