Etikett: tågluff paris

Efter gårdagen med en stadspromenad på nästan 2,5 mil var vi redo för en dag till i Paris. Kanske att vi inte skulle vandra runt så mycket men vi hade ju endast en dag kvar på vår tågluff här i Paris så bäst att nyttja den till fullo.

Började med att lämna vårt hotell för frukost runt hörnet. En klassisk frukost med baguett, kaffe och croissant var önskan.

På en uteservering i ett lätt vårrregn åt vi vår frukost. Nu var batterierna laddade och vi var redo. Vi skulle börja dagen med att ta oss in i området Sentier och strosa mest för att känna in staden.

Något som slog mig rätt snabbt i Paris var alla motorcyklar. Eller stora moppar – var går gränsen? Men jösses vad många som svischar hitan och dina på gatorna. Tog mig ett tag att vänja mig att se upp för dem.

På väg mot Rue Montorgueil gick vi på Rue Poissonière och där passerade jag en butik jag läst om innan som tyvärr var stängd. Jade Design är en butik som endast säljer växtterrarium. Liiiite svårt att transportera hem på alla tåg kanske så det var tur det var stängt, ha ha. Men inspirerad till tusen av bara fönstershoppingen.

Och så kom vi då fram till Rue Montorgueil. Visste inte så mycket innan än att “detta är Paris” – ja som att gå in Amelie-filmen typ. Och det skriver jag under på.

Hela gatan är så ljuvlig och om jag någonsin bor i Paris och ska handla mina vardagsköp någonstans så vill jag göra det här. Varenda butik hade sin specialitet och alla råvaror var så lockande.

Och när jag, i min framtida parisfantasi, handlar kan jag pusta ut lite här och var på alla caféer som ligger mellan butikerna.

Aldrig någonsin sett vackrare och mer fantastiska grönsaker än i denna grönsakshandel.Tog närmare 10 bilder här bara på grönsaker men det ska du slippa se. Men jag är nästan fortfarande i chock. Så här vill jag också ha det när jag handlar. Inga vakuumförpackade paprikor, eller svettiga champinjoner i plastlådor.

Japp, en hel snigelrestaurang. Nu hade vi ju ätit escargots kvällen innan så vi var rätt nöjda men matglade sonen blev ändå lite lockad. Nästa gång!

Denna gata lägger jag i minnet som en av de vackraste jag gått på. Så mycket inspiration och så mycket kärlek till råvaror, kokkonst och matlagning.

har man ingen balkong så gör man ändå det man kan. Smart och fint ju!

En springa-av-sig-park är bra att trilla in i.

Min mest franska utstyrsel jag kan tänka mig – svart klänning och svarta strumpbyxor.

När batterierna började tryta så hade vi turen att bokstavligen gå in detta hörn av Rue du Post Louis-Phillippe för påfyllnad. Aux Merveilleux gör de mest makalösa gräddbullarna. Krämig gräddkräm på ett kex och sedan rullas himmelskapet i olika strössel eller kross. Ja tack, vi tar ett gäng!

Och de bakas på plats vilket skapade publik ute på gatan. Jag blev superinspirerad och vill testa göra egna.

Vägg i vägg på Rue François Miron ligger denna juvel. Izraël har precis allt du kan tänka dig i matväg. Som att gå in i Narnias garderob och försvinna in en parallell värld.

Vi hade pratat på tåget innan vi kom till Paris vad vi hade för önskemål i staden och makens toppönskan var ett besök i Marché des enfants rouge. En gammal saluhall som sägs inte ha ändrats på hundratalet år. Här kan du handla råvaror och du kan äta mitt bland detta.

Jag hade svårt att greppa stället då det verkligen har ett annat upplägg än de saluhallar jag är van vid. Detta är mer som korridorer och med försäljning bakom höga glasdiskar. Men när jag liksom lugnat mig och börjat fatta blev jag alldeles kär.

Hade jag och maken rest själva hade jag mer än gärna satt mig i skaldjursdelen med en liten skaldjursplatå och något bubbligt i glaset men det får bli nästa resa.

Som i alla saluhallar värda att höjas till skyarna ska det finnas mat för alla smaker och det gjorde det här. Faktiskt galet svårt att välja vilken matkultur jag ville gå på. Kidsen valde italiensk pizza och medelhavsmeze.

Jag valde tillslut galet goda tagines och couscous från Marocko. Så gott med citronkyckling och sultanrussin i couscous.

Mätta och utvilade gick vi vidare. Mot kanalerna och slussarna.

Mäktig spegel mitt i stan. Här ville barnen ta en kanalbåt men de var fullbokade. Lovade dem att vi minsann skulle åka kanalbåt i Berlin. Lyxigt att liksom ta det man missar i en stad i en annan bara dagarna ifrån varann. Coolaste grejen med tågluff.

Häftig grönska mitt i stan. Och mitt finaste gäng!

Alltid kul med att se en båt slussa.

Då vi skulle ta tåget tidigt nästa morgon ville vi ta en tidig kväll så vi vände tillbaka till våra kvarter.

När vi kom första kvällen så såg jag en restaurang mittemot vårt hotell där köerna ringlade långa utanför. Vad är det för ställe? Varför är det så poppis?

På fråga ett: Det heter Bouillon Chartier. Fråga två: Det är så franskt att det nästan blir fnissigt och priserna är osannolikt bra.

Då vi tog en tidig middag var det ingen kö utan vi fick bord på en gång men bara nån halvtimma senare var det fullt. Där hade vi tur!

Vem vill inte dricka en arrogant groda? Det ville i alla fall jag å maken.

Ser du hyllorna av mässing ovanför borden? Som hatthyllor på tag för alla gästerna att lägga sina tillhörigheter. Sådant gillar jag.

På pappersduken skriver servitören ner beställningarna. Återigen detaljerna som gör det.

Kvällen innan åt vi en sådan där rättfram middag och det blev det även här. Endivesallad med gorgonzola är  just endiver med gorgonzola. Förövrigt en helt magisk kombination jag genast måste göra hemma.

Det är en väldigt familjär stämning här med mycket rörelse och hög ljudnivå. Lätt att känna sig avslappnad och njuta av en rolig kväll.

Frågesport för hela familjen förlänger middagen.

Och återigen den där rättframma maten jag älskar. Fisk med fänkål visade sig inte vara fisk med grönsaken fänkål som sallad eller bakad som jag trodde utan kryddan fänkål. Inte lätt att veta, ha ha. Beställde en tallrik med marinerade stekta champinjoner till.

Jag blev photobombed! Du vet, när någon ska ta en bild av dig där du ska se lite snygg och världsvan ut och någon hoppar in i bilden precis när den tas och liksom bombar bilden. Vi hade den mest underbara servitören som du ser, ha ha!

Två av de finaste jag vet.

Sagt det förut och säger det igen: finns det papper och penna har man aldrig tråkigt!

När ljudvolymen och skramlet från tallrikar, bestik och glas fyllde hela lokalen tackade vi för oss.

Medan kvällen i Paris bara hade börjat. Kön här ringlar först inne i rummet till vänster där det finns en bar så de i kön kan få sig ett gott glas medan de väntar och sedan går kön ut igen och mot dörren till höger. Som sagt; poppis ställe!

Dags att packa ryggsäckarna för att tidigt nästa morgon ta tåget till Berlin. Vår resa fortsätter.

Då vaknade vi upp för första gången i Paris och laddade för en heldag. Vi hade letat i guideböcker efter bra stråk att promenera i och problemet är att typ hela Paris lämpar sig att promenera i. Alla dessa olika områden och sedan de klassiska vyerna.

Vi hade två dagar i Paris så vi bestämde att den första dagen skulle bli till strosa i de klassiska kavarteren, kanske de lite mer turistiga som Louvren, Champs elysee, Eiffeltornet och avsluta med en restaurang maken besökt för ca 25 år sedan och är en riktig pärla. Så det var ju bara att ta på sig promenadskorna och börja gå.

Men först en frukost.

Jag har aldrig varit den där turisten som vill gå på alla museum eller gå på utställningar. För mig är det mycket viktigare att gå runt i den stad jag besöker och ta in kulturen. Se något som inte finns hemma. Ta all inspiration jag kan. Så att se en restaurang som denna ovan som är som en liten skogskoja inknökat i ett bostadshus är för mig det jag vill när jag besöker ett nytt ställe. Något helt annat och nytt.

De kända saluhallarna Les Halles är inte vad de var förr utan ombyggt till en modern shoppinggalleria. Utanför hittade barnen något de rankar som bland det bästa med hela tågluffen.

Ur marken på den stenlagda platsen sprutar det ånga, eller som jättestora blomsprutor för det var kallt vatten.

Barnen ville aldrig lämna torget. Det var så kul att se hur de sprang runt, kiknade av skratt och busade.

Möta våren i Paris. Visst låter det bekant? Och nu kan jag säga att jag har gjort det.

Jag skrev i tidigare inlägg vad jag ville få ut av mitt Parisbesök och dottern hade bara en sak: äta Macarons.

Utanför Paris stadshus finns den mest fantastiska parisiska karusellen. Som en scen ur en fransk film kan jag tycka.

Gjorde mitt bästa för att smälta in.

Floden Seine flyter genom Paris och över den går massa broar. Allt är så vackert så man smäller av. Vart man än vrider sig är det som ett vykort.

Den bästa tösen jag vet!

Om man har en sådan här fasad behöver man nog inte tänka så mycket mer på sin image.

Och så kom vi då till Notre Dame. Med sin spira i behåll.

Här stod jag och föreläste för barnen hur kyrkan började byggas under den gotiska eran, som syns på den vänstra dörren med kantig topp, men trenden svängde till den romerska och resten av dörrarna blev helt böjda. Att kyrkan bara någon timma senare var i brand är fortfarande svårt att ta in faktiskt.

Vi hade en tävling; den som först ser Eiffeltornet får en godis.

Här vann dottern. Där är Eiffeltornet. Äntligen!

Du vet hur man säger boklådor om bokaffärer? Det är här det trycket kommer ifrån fick jag lära mig. Det har väl typ alltid varit boklådor  längs med Seine vad jag vet.

Louvren – världens mest besökta museum. Byggdes först som ett kungligtpalats. Jag har alltid undrat vad de fyllde alla dessa enorma salar med när det var tänkt som residens.

Vi ville inte lägga timmar på att stå i kö så vi vandrade vidare till Tuilerieträdgården som ligger jämte.

Flertalet caféer i trädgården påminde oss om att vi var hungriga.

Croque Monsieur och crepe gav smak av Frankrike.

Bredvid Tuilerieträdgården ligger gator fyllda med shopping. Många dyra och kända så det är inte fyndhörnan som gäller här.

Jag ville till gatan Rue Saint-Honoré och butiken Astier de Villatte då jag hört och läst så mycket om det stället. Världens coolaste mops välkomnade.

 

Tvärs över gatan ligger Aesop. Och längs med hela gatan ligger alla kända varumärken du behöver för att känna att du är i modets huvudstad.

Vidare i vår promenad och klassiska Parisiska vyer. Här är obelisken med den berömda rondellen som sägs vara utan trafikregler. Alla kör lite hur som helst.

Här börjar Champs Elysee där vi hade ett mål, nämligen macaron-mecka; La Duree.

Och rätt som det är när vi går där passerar vi skobutiken med stort S! Jag blev alldeles svimfärdig.

Jag köper så sällan kläder och näst intill aldrig skor. Men jag har ett par skor som är mina snygg-skor med hög klack och de köpte jag i London för 9 år sedan. Märket är Repetto och är från Paris.

Repetto startade sin verksamhet med att göra balettskor och utvecklade till dansskor. Nu är ju dansskor så välbyggda så det var inte bara dansare som började köpa skorna. Nu är det både äkta balettskor och vanliga skor men med bästa passformen.

Den berömda röda ballerinaskon – den kommer härifrån och startade hela grejen med ballerinaskor.

Jag tänkte att om jag älskar mina Repettoskor efter 9 år kanske jag ska investera (ja, de är inte billiga) i ett par till. De jag har är grå så ett par svarta tänkte jag. Och så blev det. Där försvann hela shoppingbudgeten.

Och några meter till låg då äntligen La Duree. Nästan lika poppis som Louvren, ha ha.

Det är en butik där du får ta med dig söta lådor med macarons men det är även café och restaurang.

Vi valde att plocka en liten låda och sätta oss på parkbänken på en tyst tvärgata. Här behövdes det både fyllas på med energi och vilas fötter.

Nu hade vi två saker kvar på vår lista innan vi skulle till restaurangen; komma nära Eiffeltornet och besöka det legendariska varuhuset Le Bon Marché.

Det härligaste med att gå närmare och närmare tornet var att se hur uppspelta kidsen blev. De vill verkligen se det på nära håll.

Vi försökte för sent få tag i biljetter online hemma i Sverige för att komma upp i Eiffeltornet så alla biljetter var slut. De gav oss tipset att det finns drop in-biljetter i mån av plats men att köa och spilla massa tid var inte intressant. Och de som är höjdrädda i familjen (säger inga namn) protesterade inte.

Men bara att ha varit vid tornet, 360 meter högt, var imponerande.

Efter en rätt lång promenad kom vi då fram till Le Bon Marché men tiden hade runnit ifrån oss så det blev en snabb vända bara för att se det vackra huset. Nästa gång i Paris ska jag lägga timmar här.

Sett snyggare trapphus?

Den restaurang vi ville till har ingen bordsbokning så det gäller att inte komma allt för sent och nu hade vi bråttom.

“Men vilket jättekonstigt moln som kommer där så plötsligt” sa jag. “Det ser ju faktiskt ut som brandrök”. Maken plockade upp mobilen och ser en pushnotis: Notre Dame lågor.

Kan berätta att det var många, många tankar som rusade genom huvudet. Först: men vi var ju där alldeles nyss! Och sedan: vilken typ av brand är det??? Är det ett terrordåd? Kommer elden sprida sig?

Vi fick ganska snabbt höra att det var en förmodad arbetsolycka och att Notre Dame ju ligger på en ö så att elden skulle inte kunna sprida sig. Det lugnade oss men det tog tid för barnen att sansa sig. Många frågor långt in på natten om bränder mm.

Det konstiga i det hela är att vi under hela kvällen inte hörde en enda siren eller kände någon som helst brandrök.

Så kom vi då äntligen fram till dagens sista stopp: Polidor. En restaurang som sett likadan ut sedan 1845. Blir inte mycket mer Frankrike och Paris än så här.

Menyn är enkel på det sätt att rätterna är ganska straight forward. Jag beställde konfiterad anka med surkål och det var just det jag fick, varken mer eller mindre. Det snofsiga franska köket syns inte här.

Vi kom i tid och lokalen fylldes till bredden. Ljudnivån var helt fantastisk. Fullt hus minst sagt.

Vad jag önskar att Stockholm, och fler städer i Sverige, hade vågat och kunnat behålla sin inredning. Alla ölfik i Stockholm – vart har de försvunnit???

Det gröna salladsbladet fick jag lillkillen som tycker att allt med sallad är djävulens påfund.

Jag äskar sådana här restauranger där inte allt är så tillrättalagt utan genuint och “det har funkat i 100 år så det borde göra det nu med” – typ. Men, moderniteten med toalettsits borde kanske ändå få komma in? Det är alltså toalett på gården med ett hål i golvet. Japp, genuint var ordet!

Jag och maken kollade våra stegräknare på telefonerna och jag hade gått 24 600 steg så en taxi hem var på sin plats.

Tog denna suddig nattbild i farent i taxin. Och återigen – inga sirener, ingen brandrök fast det vid denna tidpunkt brann fortfarande.