Jag gjorde en jobbplåtning i trädgården i början av april och nu kan jag få visa dem. Det är intressant hur fort det går för nu ser det inte ut så här längre. Det är mer grönt och med det mer ombonat. Jag ska återkomma med en status hur det ser ut just nu.
Filtar, kuddar, ljusslingor och levande ljus sätter verkligen stämningen och även behövs för att hålla värmen uppe.
Tåliga växter livar upp våren, så länge rådjuren inte äter upp dem dock. Det här med solcellslampor och -lyktor gör verkligen mycket frö trädgården kvällstid. Om jag inte sitter i trädgården och ser dem på nära håll så är det himla mysigt att se dem inifrån huset också. Det göra att uterummet lever upp.
Men det här med en värmande eldkorg – det gör att även en kall kväll blir varm och mysig. Och doften och ljudet, det ska man inte glömma för de sinnena behöver också sin dos.
Ja, kom ihåg detta nu så återkommer jag med grönskande bilder.
För mitt samarbete med Läkarmissionen ville jag titta på bilderna från förlossningen 2009 och letade i mina hårddiskar. Men hittade inte! Paniken spred sig i kroppen – har jag tappat bort ett av mitt livs viktigaste ögonblick!!??? Det är ju sånt jag kan ha mardrömmar om och blir livrädd för. Att jag jobbar på stan och glömmer min hårddisk eller att någon ska göra inbrott och stjäla datorn. Det skulle vara värre än att bli av med allt fysiskt jag äger och har.
Jag fotograferar jättemycket, både till jobb och privat så det är enorma mängder bilder som hamnar i olika mappar. Jag har idag ett system med externa hårddiskar för min dators minne klarar inte allt och det har funkat okej. Ja, tills den disken säger ”Kan inte utföra tjänsten pga för lite minne” eller nåt sånt. Då köper jag en ny hårddsik och döper den till 2.0 och fortsätter där. Tills den blir full och jag sätter in en ny, 3.0.
Två gånger har det hänt att mina hårddiskar kraschat och jag med gråten i halsen och svetten rinnande på kroppen lämnat in till reparation och *tack till alla gudar* den har reparerats. ”Det är nog bra om du gör om ditt system” har de snälla it-konsulterna sagt båda gångerna.
Har jag gjort det? Så klart inte. Det tar ju sååååååå lång tid att göra. Men om det betyder att jag tappar bort bilder från livsviktiga stunder så kanske den tiden är värd det?
Jag letade djupare i hårddiskarna och hittade en mapp som hette Masters och där! Där fanns mappen med bilderna från den kaotiska förlossningen när vår förstfödde kom till livet. Bilder jag aldrig hade förlåtit mig för om jag tappat bort.
Nu är det jag som sitter här med en gigantisk hårddisk och för över bilder i ordningssamma mappar. I skrivande stund så har jag 3 timmar kvar på att föra över hela 2023. Ett rätt matigt år men ändå på bara några timmar ska hela året landa på denna nya disk.
OCH, ja jag ska även göra en molnlösning typ Dropbox så om nu olyckan är framme och min extradisk även den skulle försvinna ha allt på plats att komma åt.
Min pappa gjorde fotoalbum. Det kunde blir 4 per år och de kunde vi i familjen när som helst plocka fram från bokhyllan i vardagsrummet. Bläddra fram till förra sommaren och minnas mysiga grillkvällar, sköna strandbad eller vad det nu var. Men hur kommer mina barn åt bilder från våra resor? De vet inte ens var bilderna finns och jag ser inte gärna att de börjar fippla med mina hårddiskar. Och att göra album ska man ju göra på en gång för går det tid så blir det inte av.
Okej, jag har bloggen där många bilder hamnar men där är inte de mest personliga, de privata bilderna så de blir osedda i ett hörn på hårddisken.
Det var enklare förr när man åkte på en resa med en rulle på 24, ibland 36, bilder. När man kom hem igen lämnades filmen in och där satt man med bilderna, limstift och album att klistra in dem i. Var jag på gott humör kunde jag skriva med färgglada färger runt bilderna men oftast: Middag på kvarterskrogen, god pasta.
Det är inte utan att jag sörjer att inte ha bilderna så barnen kan se allt roligt vi gjort, se hur de växt och hur deras föräldrar såg ut för 15 år sedan. Sådant som man älskar med album ju.
Hur gör du? Har du bra koll på alla dina bilder? Gör du album?
Jag kan inte släppa tanken på en japansk trädgård. Det är en sådan stor trend med trädgårdsodling, att så fröer, plantera växter och få blomstrande rabatter och ha enorma växthus man gärna ska ha långbord i men det är något med det som inte landar helt i mig. Dels att jag inte riktigt ger det all energi och att vår trädgård inte är så bra för odling då det är mycket berghällar och tallar. Men efter vår japanresa så får jag nu energi – kanske jag bara ska ha en annan typ av trädgård än den som nu är på högsta mode här i Sverige? Jag vänder blicken mot Japan istället.
Jag började redan på vår resa söka inspiration och mycket av det jag läst mig till liksom checkar mina boxar, som det heter. Här är de punkter jag tar med mig:
Omslutet
Det första jag tar in som något annorlunda än andra trädgårdar är att det är en sluten plats. En inramad, avskärmad plats för dig och de dina att vara på, lite hemlig. I Japan kan det var med bambustaket eller täta häckar som ger känslan. Men även att det är rum i rummet. En trädgård där det finns olika ytor på den stora ytan. Något som också kommer in i nästa punkt…
Återskapa naturen
Att din trädgård är som en naturlig plats där det finns dungar, öppna ytor och träd som ger olika inramningar. Att gå genom en japansk trädgård är som att uppleva olika känslor och stämningar. Du ser inte hela trädgården från en plats utan måste kliva in och runt för att se allt.
Flera element
Det är inte bara det som växer i japansk trädgård som man ska tänka på utan även andra element. Stenar är väldigt viktigt har jag förstått. Kan vara en avdelare eller vägvisare eller komplement till något som lever och är grönt. Vatten är nog en självklarhet i en japansk trädgård, tror många ser framför sig vattenspeglar och kanske till och med dammar med fiskar i. Gärna någon form av porlande vatten i form av vattenfall eller fontän.
Det onaturligt naturliga
Om du tänker på japanska träd tror jag att ett litet träd, format av någons hand kommer upp i huvudet. Ett bonsaiträd, ett litet träd i kruka som liksom formas av dig för att se ut som ett riktigt träd fast i miniformat. Och det är inte bara för fönsterbrädan sådant står högt i kurs utan även de växter som finns i trädgården. Buskar och träd formas ytterst medvetet men på något sätt ska de ändå se naturliga ut.
Detaljer
De är så fint att gå runt i en japansk trädgård och se olika små detaljer som liksom pyntat trädgården. Det kan vara skulpturer, träportaler, stora lyktor i sten eller något som bryter av.
Maxa liten yta
Det här imponerade så på mig. Framför ett tvåvåningshus, på uppfarten var det massa olika lådor, krukor och kärl med blommor. Ingen trädgård men ändå en blomsteräng. Vi som har en trädgård men till stora delar med bergshällar så har jag sagt att det inte går att odla men här är motbeviset. Inga rabatter i jorden, på stora ytor behövs. Det handlar bara om kreativitet och att vara lösningsorienterad. Och som en bonustanke: Mitt i storstaden får de stå och blomstra. Det är Japan det – man förstör inte någons annans verk.
Lite töntigt kanske men jag tänker på mycket av det jag sett i Hollwoodfilmen Karate kid. Om du har sett den så är det mycket av det jag skriver ovan och inspireras av. Med sitt höga stängsel i sin lilla trädgård skapar Mr Miyagi en hel värld och använder sig av flera olika element.
Så nu börjar jag min resa mot en trädgård som är åt det japanska hållet. Få se om jag skapar nån form av Bromma/japansk trädgård för jag ser inte att jag gör en damm med karpar eller börjar klättra i vår tallar för att tukta dem. Men man vet inte…
Skulle du också vilja åka till och möta våren i Paris? Kanske plånboken sätter stopp eller att tiden inte finns för en resa – ja men då kanske jag kan tipsa om hur du gör en resa i vår huvudstad. För mig och de som bor här är det ju bara en tunnelbaneresa på 40 kronor bort, för er som har lite längre är det så klart en större apparat. Men tipset kanske kan få ligga kvar i minnet tills besöket är aktuellt.
Jag har haft heldagar i stan under våren med franska inslag. Letat mig fram till ställen som känns som den franska huvudstaden i inredning, mat, smaker, dofter, stämning och aktivitet. Ta på dig din randiga tröja, det rödaste läppstiftet, sätt på skön fransk musik i hörlurarna och låt mig få ta dig med till mitt Paris, fast i Stockholm.
Möt våren i Paris. Fast i Stockholm
Inget är så mycket utomlands som att handla i saluhallar och Östermalmshallens arkitektur känns väldigt Paris. Men Hötorgshallen är verkligen bra den med, kanske än mer saluhall då det är mycket handel. Och passa på att beställa ett fat ostron under shoppingen.
Paris är ju modets huvudstad men att resa till Paris för att shoppa stora kända märken? Nej, du behöver bara ta dig till Biblioteksgatan. Och ta med den stora plånboken… Sedan är vintage väldigt stort i Paris också så något för alla alltså.
Birger Jarlspassagen. Vackraste platsen i stan kanske?
Små butiker med franska specialiteter ger den där ”närakänslan” jag är ute efter. Som hos Sibyllans kaffe- & tehandel, Stockholm ost & chark och Androuet ost.
Om man är i Paris så lär man sig snabbt att de tar det här med bakverk på högsta allvar. Visst, vi har vårt svenska fika men de är ett strå vassare vad det gäller kvalitet. Visste du tex att baguetten är skyddad sedan 1993, receptet är nu satt för att vara en äkta baguette. Så då kan det vara värt att besöka äkta franskt bageri så man inte begår brott…
Fransk mat serverad i fransk miljö är väl det ultimata knepet att resa utan att resa? Det finns gott om franska restauranger i den här staden och jag har med här de jag varit på och verkligen kan rekommendera: Bergamotte, Bistrot du passage, Riche, Chez Jolie, Sturehof, Mirabelle, Balzac, Sparrow, Teatergrillen.
Vad gör man då? Gå på en utställning med en fransk konstnär? Kanske gå och se en matiné med något härligt fransk film noir? Men för att inte bara se, smaka och uppleva Paris utan även fysiskt göra något? Ja men då är det ju boule så klart!
Sedan så är det ingen Parisresa om man inte promenerar i parker; Humlegården, Tegnérlunden, Vasaparken tex. Kanske att en härlig promenad runt nån av våra kanaler ändå ger allra mest Paris-känsla? Som runt Djurgårdskanalen, Karlbergskanalen eller Pålsundet.
Allt detta kan du göra för att få den härliga Pariskänslan men för att ta upp det en nivå, få den ultimata upplevelsen så behövs det fransk musik.
Säg en sport som är 100% fransk?
Boule!
Det finns flertalet ställen att spela boule på och de är både utomhus och inne. Görs allra helst med ett glas pernot i handen.
Jag ska nu erkänna en sak: jag tycker inte franska crepes är jättegoda men de är ju så vackra. Allra helst äter jag den salta varianten; galette. Som är med alla möjliga pålägg som ost, skinka, tomat osv. Men om det är något jag älskar är det omelett och fransmännen gör den ju allra bäst. HÄR är inlägg från Babylon som hade min favoritomelett. (inlägget är 13 år gammalt, alltså hur tänkte jag med bilderna…?)
Här kommer en bonus: När du är på stan för ett glas med vänner, på date eller med kära mamma – beställ pommes med bearnaise istället för nötter och oliver. Så mycket Paris över det!
Vad ska man ha på sig för att vara parisisk? Den lilla svarta är alltid ett bra tips!
Ja det var ett litet axplock. Har du fler tips på franska saker att göra, äta, se, lyssna, uppleva så tar jag gärna emot dem.
Reklam för Läkarmissionen ”Vem av oss är det som dör?” ville jag skrika till alla i operationsrummet men det enda jag fick ur mig var ett svagt ”ja” när de ropade ut mitt personnummer och frågade om det var mitt. Sedan var jag borta.
Min första graviditet var inte okomplicerad. Jag mådde bra hela tiden och hade inga smärtor men det var inne i mig det inte var bra.
Uppseglande havandeskapsförgiftning hette det, mitt blodtryck var på tok för högt så jag fick gå på regelbundna kontroller till mödravården och hade nära kontakt med min barnmorska som hade full kontroll på mig. Vid minsta tecken på havandeskapsförgiftning så skulle det bli ett kejsarsnitt. Men vår lille kille i magen kämpade och stannade där inne hela sina 9 månader tack vare just kontrollen på oss.
Under tiden läste vi på om förlossning, packade bb-väska, gick på profylaxkurser och mödravårdsträffar, skrev förlossningsbrev, skapade målbilder och spellistor för att få den perfekta förlossningen. Men inget av det var något värt när allt vändes upp och ned.
Förlossningen var igång och drog ut enormt på tiden, timmarna gick och blev till nya datum. En hemsk kamp och kraften började sina men jag fortsatte i hopp om att allt var som det skulle. Som förstagångsföderska har man inget att jämföra med.
Plötsligt piper maskinerna runt mig som både jag och bebisen i magen är uppkopplade till, personal rusar in, låser upp min säng jag ligger i och rullar iväg i ilfart till operationsrummet. Ingen har tid att prata med mig men jag hör nånstans i mitt väldigt utmattande stadie att bebisen måste ut NU! Jag försvinner bort i narkos.
Jag vaknar upp motvilligt. Jag vill bara sova, jag är helt slut men någon försöker väcka mig. Jag vet inte var jag är eller vad som hänt men slungas snabbt till verkligheten när jag känner en tyngd på mitt bröst. Där ligger världens minsta lilla person i söt liten mössa och blöja och ammar. Som om inget hade hänt. Som om det var världens mest självklara sak.
”Vem är det?” känner jag med hela min kropp. Att det är den lille pojke som var i min mage har jag svårt att ta in, förstå hur allt hängde ihop. Det tar tid för mig att komma ikapp situationen. Jag får förklarat för mig hur pojkens lilla hjärta inte klarade mer i förlossningen, hur hjärtljuden försvann och han behövde komma ut omedelbart. Urakut snitt. Det handlade om sekunder. Det handlade om att personal hade full kontroll på mig, hade all teknik redo, att vården fanns så nära, så snabbt.
Jag pendlar mellan lycka och ångest. Hur hade det gått om vi inte fick vård så snabbt? Tillåts jag känna lycka över förlossningen när jag inte klarade den på egen hand, jag var ju inte ens där. Jag mår inte bra efteråt. Dels så har jag fått fel medicin så jag får en allergisk chock och får ligga på akuten med det lilla knytet på mig och sedan efter hemfärd får jag gå hos psykolog.
All den vård jag och vi fått är helt fantastisk. Ur denna kaotiska start kom en stark liten pojke som var så hungrig så han växer i rekordfart och en mamma som fick all hjälp och stöd för att vara den bästa mamman jag kan. Jag är så lyckligt lottad och väl medveten om att så inte alltid är fallet. Det är därför jag med stolthet samarbetar med Läkarmissionen för att kunna bidra till att förbättra mödravården där den behövs som bäst.
Låt oss tillsammans hjälpa de som behöver det som mest
Hjälp Läkarmissionens otroliga medarbetare på Kyesherosjukhuset att kunna ge gravida kvinnor och nyfödda barn livräddande vård. Läget är akut och ditt stöd kommer fram och gör skillnad! Foto: Läkarmissionen
För 180 kronor får en kvinna plats på förlossningsavdelningen. Om du ger 90 kronor i månaden räcker det till att rädda livet på sex kvinnor och bebisar per år.
Medicinförråden gapar tomma och rätt medicin och material behövs för att kunna: • Stoppa livshotande blödningar • Genomföra akuta kejsarsnitt • Ge antibiotika vid infektioner • Ge rätt vård till för tidigt födda eller svårt sjuka barn
Situationen i östra Kongo är oerhört svår. Rebellstyrkor har tagit kontroll över stora områden och hundratusentals människor är på flykt. Trots en farlig och osäker situation fortsätter personalen på Kyeshero-sjukhuset sitt arbete. De gör allt de kan för att rädda liv men nu behöver de din hjälp!
En lördag hemma, i trädgården som sagt och nu sitter jag vid tv.n och är rätt mör. Jag kan liksom aldrig bara fixa lite grann utan jag kör alltid 100% och ska hinna med allt. Och trädgårdsarbete kan vara som värsta träningspasset. Kan säga att jag inte behöver gå på gymmet närmsta dagarna… Men sen blev det så bra och dagen blev himla mysig, häng med.
Tror nog aldrig att jag har klippt gräset så här tidigt på året men det hade växt sig så högt på vissa platser så det vara bara att sätta igång.
Men först rensa ogräs like a pro.
Jag köpte innan japanresan en liten kul grej, en solsellsfontän och efter resan har jag fått sådan inspiration att göra mig en japansk trädgård och där är just vatten, gärna en fontän, mycket viktig del .
Lite nyckfull då den slog av och på men det ska nog bli bra med lite fix.
”Vad blir det till lunch?” frågar lillebror. ”Ja du, kan du göra ugnspannkaka” svarar jag. Nej det kunde han inte men jag ropade från köket hur han skulle göra och vips så hade han lärt sig.
Dert är verkligen roligt att se hur pannkakan växer och bubblar upp.
En klassiker med sylt.
Och det experimenterades sedan med färskost och kallrökt lax.
Planterade, planerade och flyttade runt.
Hoppas hortensian kommer igen även i år.
Middagen närmade sig och tänkte bordet förtjänade en bukett och årets första trädgårdsbukett klipptes.
Och där är grillsäsongen igång. Premiär för grillen och det doftade sommar.
Forsythia, körsbärsblom, narcisser, gul prästkrage och nån gen jag kapade i min rensning.
Grillat, grekisk sallad, pommes och bearnaise. Sommarmiddag.
Mycket bra invigning och premiär av lite allt möjligt.
Hej! Efter en förkylning som tog mig ser jag ljuset och hej, där kom solen också. Nu är det jag som tar mig ut i det ljusgröna.
Jag har nåt på gång här och vi får se om jag kommer genomföra det…
Återkommer med det. Så hej så länge bloggen och alla fina som tittar in här. Längesedan jag a hej och tack så jag gör det nu. I alla hast. Ha en fin lördag!
Då är våren officiellt här och invigd, firad på bästa sätt med ett klassiskt Valborgsfirande. Och denna gång var vi som klassföräldrar medarrangörer då femteklassarna i vår skola alltid håller i försäljningen vid brasan, firandet. Men gårdagen var inte bara Valborgsfirande, det var lite mer.
Inte bara klassföräldrarna utan alla familjer från femman bidrar till fikabordet. Jag valde att göra småkakor för att de tär så kul att baka.
Ingen jäsning, ingen färskhet som måste bevaras och det finns liksom alltid plats för en småkaka.
När vi kom hem från Japan så var vårt japanska körsbärsträd i full blom och det håller nu på att blomma över så jag var snabb att fånga med kameran den skönhet som fanns kvar.
Även om nu våren igår invigdes så har det varit vår ett tag och det går fort nu. Under vår resa missade vi vitsipporna tex.
Jag tog cykeln till körskolan. Nu har jag ökat takten i min resa mot körkortet. Dubblat antal lektioner i veckan och ska försöka köra det dubbla även med min man.
Jobbade ikapp en massa och kunde stänga dagen tidigt. Mycket nöjd att jag hann allt.
Hur många gånger har man stått på ett Valborgsfirande och klätt sig för kallt? Man går till firandet när solen står på himlen och värmer och sedan, som ett trollslag är det vintertemperaturer. Inte denna gång! Nu var det massa lager på lager och benvärmare under byxorna, varma gummistövlar och dubbla vantar. Hatar att frysa.
Nere på badstranden där vi alltid har firandet började vi klassföräldrar fixa vår försäljning. Tidigare har femteklassarna även ansvarat för lotter och hamburg- och korvgrillning men i år har det tagits över av fotbollsklubben vilket var superskönt. Några som kan hålla traditionen levande och växla upp. Svårt för klassföräldrar till femteklassarna att köra år från år med allt då det ju varje gång är nya personer som dessutom inte alltid känner varann.
Vädret växlade raskt och från ingenstans öppnade sig himlen och det störtregnade. Sedan, efter 20 minuter var det sol igen. Som om naturen ville visa att man inte ska ta våren för given.
En kille i klassen är i en klass för sig kan man säga. Kolla in de fina kakorna han bakat helt själv, som de allra sötaste små sälarna. Nästan omöjliga att äta upp ju!
Redo!
Solen bjöd på värme och folk strömmade till. Kakförsäljningen gick sjukt bra och alla våra barn skötte allt exemplariskt. Alla barn hade fått ett schema där de visste vilket klockslag de var ansvariga för något; fika, popcorn eller fiskdamm. Så imponerad över hur fint de klarade det och hällde upp kaffe, la upp kärleksmums på servetter och summerade vid betalning. Vilka hjältar, vi vuxna kunde stå vid sidan som stöd.
Men den stora saken för barnen var ju att tända elden. Mycket ordningsamt gick de på led, ställde sig i ring runt elden och inväntade signal om att försiktigt lägga facklorna i elden.
Och där eldade vi upp det gamla och kliver in i det nya. Så vill jag se på denna ritual. Allt som varit är glömt och uppeldat, nu är det rensat och fritt.
Det var ett enormt tryck på försäljningen och det var bara några få bakverk kvar när mörkret lade sig över stranden. Tror barnen har fått sig en rejäl lön för sitt jobb och klasskassan borde vara välfylld. Och det har de gjort sig förtjänta av.
Och jag kan nu säga tack för min sista valborg som förälder. Aldrig mer behöver jag baka, rodda, planera, köpa in, fixa för valborg. På ett sätt är det skönt för det är månader av planering och rätt stökigt uppdrag men samtidigt sorgligt. Mina barn är så stora nu, ingen av dem frågade ens om att köra fiskdamm. Uppdraget som mamma att fostra och få barnen att bli självständiga, starka är det mest motsägelsefulla jobbet någonsin ju. När jobbet är klart så försvinner de ur boet. Kan inte låta bli att få klump i halsen och tårar i ögonen av tanken att det bara är runt hörnet…
Och som ett brev på posten kanske, men jag vaknade med feber och en förkylning som sitter på alla de klassiska öron-näsa-hals-doktorer känner till. Kanske skönt att just vara krasslig och kinkig på en röd dag när jag ändå inte hade några stora planer? Jo, jag var bjuden på ett härligt event där en restaurang hade premiäröppning för sin sommarservering. Den får jag ställa in och bädda ner mig istället.
Så, då börjar vi maj med feber, kan ju bara gå uppåt nu då?
Jag sitter nu här hemma och det är valborgsmässoafton. Jag lever kvar i mina minnen från vår helt fanatiska resa och skriver nu det sista inlägget, det sista kapitlet i min resedagbok från Japan. Känns som igår vi stod vid de blommande körsbärsträden en sekunden och stå i folkvimlet i Shibuya den andra. Fint att minnas. Men tillbaka till sista dagen…
Det finns så många tempel och vackra platser att se i Tokyo så bara att besöka dem skulle kräva en vecka så man får klämma in några lite mellan varven. Kejsarpalatset är en sådan. Ligger mitt i stan och kontrasternas land visas här igen. Skyskrapor bredvid historisk mark.
Älskar de här två bilderna för det är så visande på hur vi är… Jag plåtar, make och storebror kollar karta och fakta medan…
De två kvarvarande busar/brottas/skrattar/busar/bråkar. Samma upplägg varje dag, alla dagar ha ha.
En maffig grund till det gamla palatset som brann ner på 1600-talet. Om grunden är så här stor kan man bara gissa hur stort palatset var.
Här bor han, Japans nuvarande kejsare och jag önskar att jag kunde mer om historien. Det är något jag känt att jag vill läsa in mig på. Japan har verkligen en spännande historia. Sådana saker som att Japan är det välutvecklade land som varit mest isolerat och kunnat skapa sin egna lilla värld. Haft sina typ av världsåskådning och traditioner. Besöket på samuraj- och ninjamuseet gav mycket men jag vill veta mer.
Hur som helst, kejsaren sägs vara släkt med gud, han fick inte umgås med vanligt folk och absolut ingen fick se in i hans ögon. Rätt ensamt liv där på toppen alltså. Efter andra världskriget ska den då regerande kejsaren ha erkänt att han inte var släkt med gud och blev lite mer mänsklig och idag är kejsaren, av vad jag har förstått, lite som vår kung – en stadssymbol. Han är alltså släkt med den förste kejsaren så bara det är imponerande, att de hållit samma släkt i alla år på tronen.
Och här ska vi få besöka hans hem. Eller nja, inte riktigt. Vill man ta en tur till palatset måste man ansöka om tid långt i förväg. Vi var så nöjda med att se parken. En park som tidigare var ett enormt palats där delar både brann ner 1600-talet som sagt och bombades under kriget. Men idag är i full blom. Jag fyller mitt inspirationskonto till max. Min dröm om en trädgård med japanskt sätt att ”utreda” växer sig starkare.
Jag blev väldigt förtjust i den japanska lönnen. Kan den trivas hos mig i Bromma?
Ett sådant här körsbärsträd har vi faktiskt och den blommar så fint just nu. Sakura (japanska för körsbärsblomning) även hemma hos mig alltså.
Camelia. Ser ut som något man vill äta ju.
Tall har vi gott om hemma och jag börjar få varmare känslor för trädet. Så här är det en fantastiskt vackert träd. Måste undersöka hur jag kan få till det i vår villaträdgård.
Till och med fiskarna är snygga i Japan.
Vi nöjer oss så, vi struntar i att kolla in palatset för det skulle ta så lång tid att gå till det – så stor är parken.
Utöver tempel så har Tokyo så mycket som är unikt och de vill vi ju inte missa. Som att det finns caféer med djur. Vi var lite skeptiska då vi inte ville gynna eventuella ställen som kanske håller djur som skulle må bättre i det vilda, som ett ugglecafé tex.
Men ett kattkafé för katter som söker ett hem efter räddats från olika ställen låter ju som en win-win.
Efter en massa omvägar och hjälp av en snäll tjej som såg att vi var förvirrade hittade vi rätt. Det här med att ställen, caféer, restauranger och butiker kan ligga på andra våningar än gatuplan är jag fortfarande inte van vid. Säger kartan att jag ska nånstans tänker jag att det är det jag då ser men nej, man kan behöva gå in och upp fyra våningar.
Genom en sluss, tofflor på fötterna och handtvätt fick vi gosa med katterna som just nu bor där. En halvtimma fick räcka för man betalar för kattgos per halvtimma nämligen.
De katter som just nu bor på kattkaféet.
Efter det åt vissa hamburgare på Wendys, något vissa (lillebror och storasyster) längtat efter, medan jag och andra tog en gudomlig ramen på stället i gränden bakom stora gatan. 45 kronor för något så fantastisk.
Och det är verkligen annorlunda hur många av dessa små ställen har sin logistik. En maskin vid dörren med alla rätter på olika knappar. Sätt in pengar (kontanter) tryck på knappen och ge kvittot till ägarinnan. Sätt dig och vänta. Inga ord behöver utbytas.
Att resa bort tillsammans. Det gör något med oss. Jag blir varm och rörd.
Och när det är sista dagen så gäller det att hinna med de där grejerna vi velat göra och testa. Som melonpan tex.
Ett japanskt bakverk. Stor fluffig söt bulle med sockrade rutor på. Som att blanda brioche och sockerkaka typ.
Och grejen är att den då kan serveras på olika sätt, med glass, grädde och olika toppings. Jag valde helt au naturell för att just smaka brödet.
Efter de sista presenterna var köpta till vänner och familj där hemma så skulle vi ta oss ut på en sista måltid. Något nära hotellet, något enkelt.
Den här kanske?
Eller den här?
Nu är det ju så att varenda restaurang är fantastisk och även om det kan se enkelt ut med rätt knepig belysning, noll ambitioner på flådig inredning och torra saker som grillad kyckling på menyn så är det alltid amazing.
Det blev den här. Vårt ”runt hörnet-ställe” visade sig vara den perfekta avslutningsmiddagen med typ allt det vi älskade. Och när varje rätt kostar 6 kronor är det lätt att njuta av allt gott. Vi är nu så bortskämda med lyxmat för väldigt låga priser.
Mer än mätta och glada packade vi ihop våra väskor och sa God natt Tokyo för sista gången. Och det är inte utan att jag med varje cell i min kropp inte vill åka hem. Jag brukar ha hemlängtan när resor går mot sitt slut men inte denna gång. Japan har varit över all förväntan.
Klockan ställd, frukost tagen i all hast på rummet och vidare mot flyget.
Hur man ser att någon varit japan utan att säga det? Det hänger gulliga saker på ens väska. Det ska alla ha!
Hej då Tokyo, hej då Japan. Jag hoppas innerligt vi ses igen. Vågar knappt drömma om det men mina minnen kommer jag alltid ha kvar. Nu är det jag som ska koka ramen, servera i vackra skålar, plantera rogivande små öar i vår trädgård och vårda mitt hem med samma vördnad som jag känt här. Tack för allt!
Efter att ha haft många dagar med bokade och inplanerade saker att se och uppleva så var det härligt att ha en dag där vi mer skulle strosa runt och framförallt ta sovmorgon. Även om jetlagen lagt sig så ligger vi efter i sömn. Med 20 000 steg vissa dagar, över en mil under fötterna och massa intryck är man rätt trött i både kropp och huvud. Och jag kan säga att jag drömt så mycket och helt vilt så det är förståligt att kroppen behöver återhämta sig.
Då hotellets frukost stänger 09.30 valde vi att gå ut och äta frukost. Ett litet café tvärs över gatan, Café de crie, lät lite europeiskt så kanske vi skulle få en frukost som vi kände igen. Jag valde kycklingsmörgås och den var helt otroligt god. Kycklingen var marinerad i citron samt att det var citronmajonnäs så den var trots sin fethet väldigt fräsch. Den ska jag försöka göra hemma.
Äldste sonen valde en nudelrätt som fanns på frukostmenyn. ”Nja, det var mer som en kall spaghetti” var hans betyg.
Att det är en stor stad är vi alla överens om. Att lära sig hur staden hänger ihop tar längre tid än vår resa.
Barnen längtade tillbaka till Shibuya som ju är en sådan mäktig upplevelse och med massa butiker att leta de där unika sakerna i. Vi började där och jobbade oss runt.
Hamnade så småningom på Cat street och vidare in i Harajuku, områden med lite lägre byggnader, smalare gator med kända varumärken blandat med små boutiquer och vintage.
Vad står yen.en i? Idag är 1000 yen ca 67 kronor. Jag har fått många frågor efter att jag postat från resan om hur priserna är. Kläder och saker är ungefär som hemma men du har som turist möjlighet att få taxfree vilket är 10% på allt, utom mat och dryck. Men det som främst är billigt är att äta. Vi har varit, som du sett, på många restauranger och det har varit fulla måltider med dryck och det har hamnat från 140 kr/person. En helt makalös ramen med fläsk och soyamarinerade ägg kostar 45 kronor. Och kollektivtrafiken är väldigt billig så det är billigt att röra sig runt och äta. Att shoppa märken är dyrt, vintage är billigt och kul.
Diors mycket spekatkulära byggnad och butik.
Jag hittade två second hand-toppar för 120 kr styck på Kinji (fantastisk vintagebutik). Bra kap tycker jag och jag kommer känna mig så fin i sommar.
Innan vi skulle vidare till vårt främsta mål för dagen skulle vi ta en lunch. En sushirestaurang, Kura Sushi, låg i närheten såg vi på kartappen så vi gick dit.
Det visade sig vara en sådan stor restaurang på ett helt våningsplan upp i huset så ännu en gång fick vi leta fast vi var på rätt adress. Och det var med sushi på band. Denna gång i små bås med tyggardiner för så alla satt helt isolerade i sina egna små världar.
Ett band åker runt till alla bås och vi plockade det vi ville ha.
Via en iPad beställde vi våra önskade sushirätter om de inte dök upp på det allmänna bandet. Då kom de på ett annat band över det andra med express. Även dryck kom där. De tallrikar vi tagit skickade vi ner i ett litet fack vid bordsänden och de regisserades på en gång till vår totala nota som syntes på iPaden. Så med andra ord mötte vi ingen personal överhuvudtaget. Väldigt udda.
Varje tallrik kostade 150¥ vilket är ca 10 kronor så det var lätt att testa nya sorters sushi. Och äta oss galet mätta.
Det fanns också ett spel ingen av oss riktigt förstod. Ovanpå de där banden fanns en liten automat med kulor. Plötsligt plingade den till och en kula kom fram. Vad vi gjort för att få den vet vi inte. Men ”priset” var en pin. Grattis till oss.
Sen var det mer än dags att åka till dagens viktigaste: Kappabashi. Det är en gata, som startar vid denna gigantiska kock på taket, där varje butik är inriktad till köket och bordet.
Massa butiker som säljer knivar vilket är ju en japansk specialitet och sedan är det flera som säljer porslin samt andra köksredskap. Andra som har alla skyltmaterial en restaurang kan behöva, och några som har specialiserat sig på matpinnar osv. Himmelriket för mig och maken kan man säga.
För att spara tid och vara effektiva styrde han kosan mot köksredskap och knivar medan jag riktade in mig på serveringsbitarna. Jag önskade få med mig stora härliga ramenskålar men insåg snabbt att om jag vill ha 10 likadana blir det 1) svårt att hitta 10 matchande tydligen och 2) väldigt väldigt tungt. Jag ändrade fokus till sushiservering istället.
Jag klev in i en affär precis innan stängning och fick hjälp av en helt underbar äldre man. Har du sett Harry Potter och butiken med alla stavar? Det här var precis som den. Jag kan inte japanska och han kunde inte engelska men vi löste allt ändå. Han började prata med någon kvinna längre in i rummet. Jag hörde henne men såg henne inte. Det visade sig att hon var ännu äldre än han och så kort så hon knappt syntes över köpdisken. Hon packade mina porslinsskedar jag köpt så fint och gav mig dem med ett leende som värmde ända in i hjärtat.
Hittade saker i en vacker brunbränd färgskala jag tycker kan spela fint ihop. Mycket nöjda med alla vår köp vände vi tillbaka till hotellet.
Vårt hotell lockade med en gratis sakeprovning och liveshow i takbaren. Det skulle bli bambuflöjtmusik och det kan man väl inte missa?
Vi klev in rummet och det satt 2 andra sällskap där med 3 i varje så det var lite stelt. I hörnet stod en väldigt gullig och entusiastisk bambuflöjtsman och visade sina handgjorda flöjter.
”Tonight we are going to make memorials together!” sa han. ”And afterwards – you can charge the flutes” Jag tror han menade minnen och att vi kunde köpa…
Han var så otroligt duktig på att spela och det var vackert men när han bytte instrument till att spela Ave Maria på kazoo hade jag svårt att hålla mig för skratt. Det var något med att se honom i de där kläderna, i hörnet med den fantastiska utsikten bakom spela ett barninstrument på en låt som inte passar in och dessutom spela massa fel, ja då brast det. Jag bet mig i läppen så många gånger för att inte skratta. Ni vet hur det kan vara, man får inte alls skratta och egentligen är det inte kul men situationen blir bara för mycket. Speciellt när jag, äldste sonen, en kille från Hong Kong och en man från Österrike tvingas upp att stå samma hörna med honom och också ska spela Ave Maria på Kazoo. Efter det trillar det in massa folk och jag är så glad att de slapp höra vår galna version…
Han var så otroligt rar och lite knasig men oj vad han bjöd oss på memorials, nej minnen menar jag.
Det här var vår näst sista dag och att vi nu bara ha en dag kvar kändes allt annat än rätt. Jag brukar få hemlängtan i slutet av resor men inte denna gång. Så mycket kvar att se och uppleva och framförallt ville jag stanna kvar i denna vänliga varma värld. Få omge mig av människor som respekterar varann och njuter av god mat och vackra ting och natur. En dag till av detta.
