Hej och godmorgon. Nu sitter jag och väntar på taxin för att strax åka till Nyhetsmorgon och visa lite olika paketinslagningar. Slå på TV4 kl 09:40 för då är det dags.
Och för dig som vill få lite mer ingående beskrivningar kommer några av dem här.
Att få besöka julmarknaden i Genève, Noël au Quai – Jul på kajen, var som att få träda in i en drömsk värld. En värld av den juligaste och mysigaste sort. Jag hade ingen aning om att Genève var en sådan julstad men de har verkligen fått till det och jag ska banne mig skriva ett brev till Stockholms stad och be dem skärpa till sig. Vi ligger i lä!
Längs kajen till Genèvesjön har en lång marknad byggts upp och det märks att det här är en destination genevborna besöker och möter upp familj, vänner eller kollegor.
Två glada turister är redo att njuta av allt underbart längs med kajkanten. Jag och Hanna var duktigt varmt klädda från topp till tå. Det kändes som det var snö i luften.
En lång marknad med stånd och jag överraskades av utbudet av varor i de många stånden. Jag är så van av att gå på julmarknader och det är samma salamikorvar, trätomtar och allmänt jox som kanske inte är det man egentligen vill ha eller behöver men här var det hantverk av hög kvalitet och häftig blandning.
Tur jag inte hade med mig barnen för de hade lagt hela sin veckopeng här.
Sedan vid alldeles lagom mellanrum dök det upp stånd med mat och dryck. Så klart en vin chaud stod på vår lista över saker att testa.
Och sedan en raclette på det. Jag vet inte om jag testat en raclette egentligen så det var lite oklart med vad vi beställde men sa typ: vi tar vad de tog och hoppades på det bästa.
Kan säga att de får minuspoäng på styling men alla pluspoäng jag kan ge för smaken och speciellt hur vältajamat det var med smällhet smält ost på kokhet, och ovanligt god, potatis. Kanske lite i snålaste laget med en syltlök och en cornichon…? Det sa slurp och allt var borta 😂
Det heter ju ju Jul på kajen men vi hade inte hittills sett sjön och i mörkret så syntes inte den stora sjön förrän vi kom nära. Speglingen i vattnet och den enorma fontänen var som ett fyrverkeri.
Det är med en enorm kraft den där vattenmotorn skjuter upp vattnet. Och det slog mig hur detta är Genèves symbol. Big Ben i London, Eiffeltornet i Paris, Colosseum i Rom osv är kända byggnader som inte kräver någon förklaring när man ser bilder av dem, man vet i vilken stad man är så att säga. Men Genève bjuder på en fontän, vilket är genialiskt om man inte har några stora signumbyggnader.
Vi fortsatte strosa runt bland alla stånd och mötesplatser som följer hela kajen. Vi hade mycket tid på oss då vi hade en middagsbokning på Chalet á fondue, japp mer smält ost.
Otroligt mycket lockade men då vi just skulle äta middag så fick efterrätterna vänta men oj vad svårt. De kan sina godsaker de där schweizarna, speciellt choklad som vi alla vet.
Så många platser att slå sig ned för att samtala, mötas och mysa. Samt många eldar att värma sig vid.
Jag noterar hur raffinerat allt är. Det är egentligen enkla träkonstruktioner och bara halmbalar men med enorma mängder ljusslingor och granruskor blir det mysets mys.
Vi blev lite kalla och såg att det fanns som en lada dit många gick in i. Vi följde efter och hoppsan, vi kom in på världens fest, en Christmas pub. Utanför så såg det just ut som en större valstuga om du förstår vad jag menar men där inne var det jul, jul, jul och världens ös.
Och här hängde det grejer i taket vill jag lova. Återigen, så smart pyntat. Det var som en julig afterski om jag ska försöka förklara. Hög volym och hög stämning.
En lumbumba satt finfint. Dvs varm choklad med rom och grädde. Värmde upp hela kroppen och knoppen.
Men sen var det dags för vår sittning på Chalet á fondue. Dags att leta upp restaurangen som ska ligga på kajen den med.
Ett ordnat kaos. Den mycket lilla dörren och entrén får en att tro att det är ett litet ställe men nej.
Två jätterum gömde sig där bakom. Fullsatt vid alla långbord och personal som springer runt, hög ljudvolym och alldeles alldeles underbart. Wow vad läckert.
Jag har aldrig ätit ostfondue på det här sättet så det var både spännande och ovant. Och att på min knaggliga franska och servitörens knaggliga engelska försöka reda ut vad som är vad var spännande. Men vi sa igen: vi tar det hon tog och insåg att det kommer nog lösa sig.
Insåg nu att det här huset måste ligga precis vid kanten för sjön syntes direkt utanför fönstern som var från golv till tak.
Schweiz underbaraste servitör? Inte helt omöjligt.
Lite samma sak som vid racletten men nu med bresaola och bröd istället för potatis och dubbelt (!) så många syltlökar och cornichoner 😂
Sen var det bara att gå loss på härligheterna.
Glatt påhejade av vår härlige servitör. Han var mycket noga med att vi åt rätt och fick en bra upplevelse. Av vår bordsgrannar förstod vi att ”bullfilén” av fonduen är när all ost är slut och det är liksom knaperstekt ost i botten av grytan. Dit kom inte vi för det fanns inte en chans att vi skulle kunna äta upp all den osten vi fick.
Sedan var vi så nöjda med allt och tog en promenad hem till hotellet. Varma av smält ost och julmys. Vilken kväll.
Som du vet så gillar jag julen och har genom åren besökt olika julmarknader och rest i Europa för att uppleva andra sorters jular. Och nu var det till Genève resan gick och samma veva få uppleva den unika Fête de l’escalde. Jag återkommer till den.
Jag reste med min kära vän och poddkollega Hanna Östberg och vi var inbjudna av Geneva Tourism som planerat ett schema för oss. Och jag vet inte hur de lyckats planera in klarblå himmel och krispig luft men det var så ljuvligt att kliva in staden som var omringad av snötäckta alptoppar. Med ens förstod vi hur nära vi var alla kända alporter och samtidigt alla övriga platser i Europa. Nån sa: 3 timmar till Paris, 2 timmar till Milano och 20 minuter till alperna. Kul men vi ville stanna just här, ha ha.
Checkade in på Hotel Tiffany, lämnade väskorna och snabbt ut på stan, i solen och med telefonens kartfunktioner komma till Parc de Bastion.
En paviljong i parken, Les Kiosque des Bastions med en liten skridskobana skulle bli vårt första stopp på vårt schema för dagen.
En dignande buffé med allt från svensk gravad lax till schweizisk ost via french toast och italiensk mozzarella. Älskar hur Europa kan samsas på en buffé och det känns helt rätt.
Vi sitter här i lugnan ro och försöker bara ta in att vi är just här då en rejäl jäkla smäll går av. Hela huset skakar, allt på vårt bord rör sig och vi stirrar på varann. ”Va fan vad det där?” Livrädda för att det var en explosion, nån form av dåd, anfall av nåt slag tittade vi oss runt om. Ingen annan reagerade. Alla liksom keep calm and carry on med sin brunch.
Vi tillkallade servitören och frågade vad som pågick. ”Ja men det är salut för Fête de l’escalde som pågår den här helgen 13 – 15/12″ svarade han. Så det visade sig vara en kanon som varje halvtimma smällde av. Så då var det bara att stålsätta sig för nästa smäll om 28 minuter igen då… De är för roliga de där genevarna och vad det var för festival skulle vi senare få reda på.
Väldigt mätta och lättade över att inte behöva ta skydd gick vi ut i solen. Nu hade vi en dejt med Debra, en guide som skulle visa oss gamla stan, ge oss historien om staden och ge oss hela historien om den festival som pågick i staden.
Jag hade inte tidigare varit i Geneve så jag hade inga bilder av hur staden skulle se ut, tänkt att den just skulle se ”europeisk ut” och lite så var det. Då jag nyss varit i Amsterdam hade jag lite svårt ibland att vet exakt var jag var. Schweiz är inte ett land jag haft på kartan att besöka, vi har åkt igenom, mellanlandat på tågluffar men aldrig stannat. Så märkligt att nu få en rejäl dos av staden, landet och faktiskt lära känna kulturen.
Den guidade tur vi hade på vårt schema visade sig vara en privat rundtur och Debra var en inflyttad brittisk dam som på en gång fick in hanna och mig i den mest spännande, dramatiska stämningen då hon så målande berättade om allt dramatiskt som hänt i staden. Med sin lägliga placering ville många ta makten över Geneve som var centrum för handel i Centraleuropa.
Och just en sådan dramtisk händelse är detta Fête de l’escalde som firades dessa dagar.
Du kan läsa allt HÄR men jag drar det lite snabbt. Hertigen av Savoyen ville äga staden och hade med sin armé tagit reda på var i stadsmuren det var som lägst och lättast att ta sig in, byggt stegar (escalde) precis anpassade för höjden. Tidigt på morgonen den längsta och mörkaste natten på året smög sig armen fram och klättrade upp men blev upptäckta av Mère Royaume som raskt sprang efter sin stora kittel med kokande grönsakssoppa som hon hällde över männen på stegen. se på bilden till höger här ovan. De började skrika och staden vaknade till. Tack vare detta klarade Geneva att står emot den stora arme som Savoy hade med sig. 18 män från Geneve satte livet till och dessa hedras just dessa datum.
Debra visar staty med stegar. Tänk vad bra det är med guide som förklarar. Hade missat alla dessa symboler annars.
Som den här tex. Alla familjer köper (eller gör egna) chokladkittlar och fyller med marsipan formade till olika grönsaker för att hedra Mère Royaume. Den äldste och yngste i familjen fattar händerna och tillsammans slår sönder chokladkitteln och ska utropa något i stil med ”Länge leve friheten” för att sedan alla att äta upp. Ja, det är väl ett skoj sätt att få äta choklad.
Vidare tur in i gamla stan och det var mycket folk överallt, en underbar folkfest. Och vi som inte riktigt förstod vad som var på gång märkte att alla hade nåt på gång.
Många barn gick runt med sådana här lanternor med levande ljus i. Så fina men också spännande att inte förstå innebörden av den. varför har barnen sådana, det fick vi svar på sen.
Varje litet torg och gränd var så fint pyntat. Nu märkte vi hur mycket den här helgen betyder för Geneve. Det var som om varje man gått ur huse för att ta sig hit.
Debra manade på oss för nu skulle kortegen starta, den som skulle gå genom hela staden under hela två timmar.
Kortegen var enormt lång, trummor och små flöjter ljöd över hela staden. Det som var bra att kortegen var lång och pågick länge var att vi kunde gå runt i staden, se alla fina torg och på så sätt se paraden flera gånger. Debra var en klippa!
Och här förstod jag vad lanternorna var symbol för.
Promenaden genom hela city var inte så lång då det är en i förhållande till andra europeiska storstäder en liten stad, 500 000 invånare om man jämför med Stockholms 1,5 miljoner. Så att det var som en liten stadsfest kändes det som.
Men det som skiljer sig från alla andra städer är den stora mängd lyxbutiker som tornar upp sig bland alla historiska byggnader. Det är märkbart att det finns en publik som kommer hit och köper mängder av varor. En annan värld…
Vi sa tack och god jul till fantastiska Debra och tog sikte på kvällens middag.
Bord var bokat på Restaurant Hotel de Ville. De hade försäljning av vin chaude utanför så det var fullt av folk som vi fick tränga oss igenom. Där inne var det fullt ös med hur mycket folk som helst och alla som jobbade rände runt. Detta måste vara deras största kväll insåg vi. ”Ursäkta, vi har ett bord bokat i namnet Helena Lyth” sa jag på min lite knaggliga franska till en servitör med långt vitt förkläde och lika vit underbar kalufs. ”NON!” svarade han med eftertryck. Jag försökte igen men nu på engelska. Fick samma korta svar.
Vi rörde oss in i den lilla lokalen och försökte med andra servitörer och de svarade samma sak. De till och med undrade om vi var på rätt ställe. Efter många om och men så kom de på att de visst hade en bokning och minerna byttes mot stora leenden och skratt. Vi var så välkomna och fick superservice.
Jag fullkomligt älskar sådana här ställen som känns som om inget har ändrats sedan de öppnade för decennier sedan. Och att det var populärt förstod vi då det konstant var folk som kom och gick. Fem barn kom in och sjöng för alla och gick runt med en mössa att lägga pengar i. Hade det hänt i Sverige? Hade det ens godkänts av restaurangägarna? Allt var som en underbar gammal film och jag ville bara stanna kvar i den här världen.
Gratinerade sniglar och gratinerad löksoppa. Två klassiker att värma oss med.
Lammlägg med potatispuré och kokta grönsaker i rödvinssås.
Jo tack, här mår jag!
Jag och Hanna studerade rummet och gästerna. Vi slås av hur härlig stämning det var och försökte hitta vad som gjorde det. Många familjer med både vuxna och små barn, par och vänskapsgäng men det som slog oss allra mest var hur alla var närvarande. Barn satt inte med mobiler, ingen scrollade alls och jag minns hur det var när våra barn var små och vi var på restaurang och pennor och block alltid åkte fram. Det har bytts ut mot skärmar och med det en frånvaro. Jag blev både bedrövad att det blivit så hemma och lycklig över att se hur det här var så hjärtligt och enkelt. Jag ringde hem till maken senare och sa att nu ryker skärmarna.
Creme brule on fire!
Vi blev kvar till de allra sista och vid 23.00 slog ägaren i en gongong varpå de två kvarvarande sällskapen började sjunga högt. Om vi inte trott att vi var i en film innan så gjorde vi definitivt nu. Så många fina minnen att ta med från denna intensiva dag.
Sedan hem och somna snabbt för nästa dag skulle också vara fullt ös. Återkommer med det.
Hur äter man ett julbord, vad ska finnas på ett julbord och vad vill man inte ha? I dagens avsnitt av julpodden Under granen går vi igenom de berömda sju turerna, vad vi vill ha och vad som måste finnas med. Och sedan har vi även ett brödtest – ska det vara russin i vörten?
Jag har så klart massa på min blogg vad det gäller julmat och även i båda mina böcker Julprassel & decembermys som är en renodlad julbok och Vardagsvackert & festfyrverkeri som är en bok om hela året, alla högtider och årstider (perfekt julklapp!) . Så det är dubbelt julmat kan man säga.
Jag och Stefan pratar i avsnittet om de sju turerna och de finner du HÄR och jag lovade även att länka till kålpuddingen som du finner HÄR. Jag säger mums!
I lördags hade vi massa goa vänner på glögg hemma. En duktig skara på 30 pers och äntligen fick hemmet sin julskrud, eller som dottern sa – ”nu är det bara granen kvar!”, för det finns inget bättre sätt att få ändan ur vagnen att fixa något i hemmet som att bjuda över vänner.
Som alltid när jag och maken planerar så har vi en tendens att ta i från tårna av den enkla anledningen att vi fullkomligt älskar att fixa fest och umgås. Det blev ett duktigt bord och som en sa: Då har jag ätit mitt första julbord, men så mycket var det inte.
Jag hade inte hunnit göra lussebullar till Lucia men gjorde dem på Lucia så det var väl gott nog? Och de som blev över serverades dagen efter på vår glögg. De fluffigaste sockrade lussebullarna som finns. Hela 4 personer bad om receptet. Det finns HÄR och i min julbok Julprassel & decembermys så klart. (adlink)
Julskinkan – är den på väg bor som julbordets krona. Hos oss är den med i hela december som skinkmacka både till frukost och på kvällskvisten men på julbordet har den nästan försvunnit. Vi är nu inne på vår tredje denna december. Och bakom den finns en fårfiol.
Cheddar, edamer och fyra olika rökta och kallrökta korvar. Samt katrinplommon för det tycker jag är så gott till korven.
Blåmögelost blandat med mascarpone till en mild god kräm till pepparkakor. Läfsor (norskt hårt tunnbröd som läggs i blöt så det blir som tunnbröd) med pepparfärskost och kallrökt lax.
Smördegssnurror med färskost och Västerbottensost.
Och sedan knäcke, vörtbröd, smör, senap och varm rödkål på spisen.
Varm och alldeles ljuvligt rinning.
Och i vardagsrummet var det äpplen, clementiner, godis och polkakäppar.
Några av mina julböcker har tagit plats på soffbordet. Det gör så mycket för känslan. Pynt de med. Och blomkrukor som fick bli godisskålar så klart.
Ett juligt godisbord i matrummet fast utan egna julgodisar. Det är för julafton det.
Julen kom som sagt in med en smäll när jag äntligen fick tid och ork. Men tycker nog det kan pyntas ännu mer…
Men tända ljus och amaryllis är nog ändå det viktigaste. Utöver granen.
Tomt bord i väntan på massa vänner.
Något nytt, något gammalt. Ljusmanchetterna köpte jag på Svenskt tenn nu i slutet på november. Och de söta piprenstomtarna fyndade jag på Tradera. De är för rara.
Men inte sötare än denna goding.
Ja men se det var väl ett glöggmys att lägga i minnesbanken. Tack alla som kom.
I dagens avsnitt tar vi in proffs! Sommeliern Maria Torén och konditorn Mia Öhrn ger sina tips på hur man matchar julens goda bakverk och sötsaker till olika viner. Julpodden har aldrig varit mysigare. Välkommen in Under granen!
Jag kommer här med den perfekta julklappen och reklam för min egna verksamhet. Min prisvinnande bok som räcker ett helt år har nedsatt pris från idag fram till onsdag 18/12. Boken Vardagsvackert & festfyrverkeri innehåller alla recept, pyssel, dukningar, tips och inspiration till hela året med alla högtider och säsonger. Med koden julbok får man hela 15% på köpet hos Bokus. Klicka HÄR för att komma till butiken. Och om du köper nu får du den innan jul.
En inspirationsbok för hela året med finurliga gör-det-själv-projekt och goda, enkla recept. Kreatören och inspiratören Helena Lyth har här samlat sina favoriter för att fira både högtider och årstider. Boken inleds, precis som kalenderåret, med vår stora pizzahögtid – nyårsdagen. Vägen går sedan över påsk och jul via vackra tisdagsdukningar till fredagsmys och året fylls med både fest och pyssel.
Klassiska rätter möter spännande tips och flätas samman med kreativa idéer för hela familjen. Äggmoln, kanderad syren, blödande ljus och kottgirlanger – allt får plats. Med utgångspunkt i att det ska vara snabbt och billigt att börja skapa, t ex med det som finns hemma och material från naturen, inspirerar boken till kreativitet och festlig vardag.
Vinnare av Svenska Måltidsakademiens pris i kategorin ”Måltidsutensilier” 2023.
Juryns motivering: ”Författarinnan tar oss året runt och pyntar därefter. Vackra chokladhjärtan till Valentin, målade ägg till påsk, gult och blått till nationaldagen, höstlov till skördetiden och självklart en uppsjö av julpyssel. Allt varvat med årstidens anpassade recept.”
Så passa på nu; från idag fram till onsdag 18/12. Med koden julbok får man hela 15% på köpet hos Bokus. Klicka HÄR för att komma till butiken.
En symbol över julen jag gillar är polkastången, eller polkakäpp – vilket är det riktiga ordet? Den rödvitrandiga mintsmakande käppen är fin att hänga i granen, speciellt om man gör en godisgran, den finns som mönster på allt från tallrikar till tröjor och så klart finns det ickeätbara käppar som dekorationer i alla möjliga storlekar. Jag älskar de som är som ljusstavar att hänga på balkonger. Men att pyssla egna, det är det inte så många man sett. Då vill jag testa hur jag skulle kunna göra en. Och då med något extra – som en godisgömma.
Jag fick till det bra tycker jag. Och det var riktigt kul att skapa något av en lite större storlek för mycket pyssel man/jag gör blir smått, gärna i miniformat. Här var det tvärt om något som var maxat.
Och som vanligt gillar jag att både skapa i och inspirera till att använda sådant man har hemma och papprullar är ju en sådan. Då blir det ett billigt pyssel, du kan sätta igång snabbt för du har det hemma och återbruk är bra på alla sätt.
Polkastång av papprullar & fylld med godis
Markera fem lika delar på en liten papprulle med blyerts. Min rulle var perfekt för att använda ett måttband som just är 2 cm bred.
Sätt en tejpbit rakt över längden. Skär nu på linjerna med skalpell eller vass kniv men inte över tejpen. Ta bort tejpen och öppna mellan de fem delarna, så rullen böjs.
Klipp upp den andra lilla rullen och fortsätt klippa i fyra lika delar. Klipp till spetsar vid öppningarna
Sära på rullen med de fem delarna och ta en av de fyra lösa för att lägga ovanpå två delar. Försök sära på delarna i den undre rullen. Tejpa fast både under och över. Upprepa på alla och du får ett U.
Klipp några cm på den långa rullen och tryck ihop så den kan föras in i U.et. En käpp ha skapats.
Rulla in käppen i silkespapper och vrid åt pappret så det låser sig. Fyll rullen med godis och ska det hållas färskt så är praliner i papper är det bra.
Avsluta med att fästa genom att vira ett sidenband runt. Fäster bandet inne i rullen genom att täppa till med en tuss av silkespapper.
Idag ska vi ha vänner hemma på glögg och jag har nog gått lite överstyr i planering och fix. Eller så här; jag har jobbat väldigt mycket och haft noll tid att fixa hemma fast jag jobbat med julen så när det nu blev skarpt läge för att ta emot vänner fick jag eld i baken att styra upp julhemmet. Egentligen är det det bästa tipset för att få något gjort: bjuda över gäster så man måste få det gjort.
Hur som helst, jag började fundera på alla 30 glöggmuggar som ska fram – kan de ställas på något roligt sätt, började jag fundera.
Mina ögon föll på den ställning jag köpte för ett gäng år sedan som jag inte direkt använder. Ett torkställ. Jag föll för att det såg härligt ut men kanske inte det smartaste sättet att torka. Men mu kom det fram och oj vad nöjd jag är. Den som väntar vinner eller vad det heter.
Olika glas men alla med litet öra så alla kan hängas upp. Det lite lika olika typ.
Och när jag nu ser på det kan man ju tänka att det är en gran, eller hur?
Nu är det bara att ladda om och upp för härligt glöggmys. ha en fin decemberlördag.
Julkklappstipsen och listan du väntat på. Vad ska du ge mannen, mamma, brorsdotter, svärmor och resten av hela släkten i julklapp? Jag och Stefan ger och listar våra bästa tips i dagens poddavsnitt. Och faktiskt även våra bästa och sämsta klappar. De vi aldrig mer vill få eller ge! Välkommen in under granen.
