Den där känslan av vemod jag hade i början av månaden är bortblåst. Nu är jag så där taggad inför hösten som jag visste att jag skulle bli. Helt plötsligt blev det liksom skönt att hålla sig inne, tända lampor och äta en varm, krämig soppa.
Det blir en god höst!
Enkel & krämig tomatsoppa med krutonger
Ingredienser
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 tsk äppelcidervinäger
2 burkar krossade tomater
2 dl vatten
1 msk oregano
0,5 tsk socker
salt
svartpeppar
2 dl creme fraiche
Surdegsbröd
Smör
Gör så här: Hacka löken och fräs den med smör och vitlök i en stor kastrull. Häll i krossade tomater, vatten, vinäger, oregano och socker. Lägg på locket och låt puttra i några minuter.
Rör i creme fraîche och mixa med en stavmixer tills det blir en slät soppa. Önskas en lösare konsistens, späd med vatten. Smaka av med salt och peppar.
Skär några skivor bröd till kuber och stek på hög värme med mycket smör.
”Titta mamma, det ser ut som flickor med långt hår!” sa sonen och plockade upp en hasselnöt utanför dagis idag. Klart ett gäng tjejer skulle följa med hem.
Och där var terminens första hämtning avklarad och alla inblandade överlevde. Ett enkelt och roligt barnpyssel. Kanske de ska få kroppar också…
Hälsan är tillbaka och inte minst vardagen är tillbaka. Rutinerna sitter helt plötsligt där som om sommaren aldrig funnits. Vi rör oss enligt ett schema och en invand koreografi. En i köket, en i badrummet och några mellan påklädnad och frukostbord. 5 minuter på morgonen är en evighet. Tänk så mycket det hinns med på en morgonminut tillskillnad från en kvällsminut.
Många somrar har jag längtat efter att komma tillbaka till vardagen och rutinerna. Inte denna sommar. För våren var som ett enda långt mantra; på sommaren, då upphör tiden, då upphör jäktet. Det ligger fortfarande i minnet och är så glad att vi fick en sådan lång ledighet med total frihet från jäkt.
Nu är vi här. Försöker hålla kvar i inget-jäkt. Får se hur det går.
Låter altanen få spira med lite höstiga färger. Tar mig an denna nya termin i små doser.
Nu orkar jag inte vara sjuk längre. Ser fram emot resten av augusti och kräftor i massor. Älskar kräftor och har några tips om mat och dekorationer sedan tidigare. Tänkte att det var synd att de bara ligger i arkiven å samlar damm så jag slänger upp dem igen. Har några nya idéer om dekorationer jag vill göra, måste bara bli frisk först…
Placeringskort Ett enkelt tips till passande placering för kräftskivan. (klicka på röda länken så kommer du till beskrivningen)
Cajunkräftor Vill man variera sig och inte äta vanliga dillkokta, kalla kräftor är detta grejen. Heta i dubbel bemärkelse. Hot ’n’ Spicy och serveras varma. (klicka på röda länken så kommer du till receptet)
Papperslyktor Ingen kräftskiva utan papperslyktor. (klicka på röda länken så kommer du till beskrivningen)
Kräftpaj med dill Att äta sig helt mätt på kräftor kanske man inte vill göra och då är pajer en bra rätt att komplettera med. (klicka på röda länken så kommer du till receptet)
Kantarellpaj Kräftor ger en hint om den kommande hösten och vad är höstigare än kantareller. Passar mycket bra till kräftorna. (klicka på röda länken så kommer du till receptet)
Två supertips:
• Ta fram alla servetter du har. Udda eller jämna. Du vet de där servetterna som i packet var 25 stycken fina med blommor, grafisk mönster eller Hello Kitty på men nu endast finns en eller två kvar. Det är nu det behövs för det sörplas något så in i vassen på kräftskivor ju. Kul också med en servettblandning.
• Använd lakan som duk. Du vet hur kladdigt det blir, eller hur?! Vik ihop och släng i maskinen på hög värme på en gång så slipper du fläckar på fina dukar och dofter som sitter kvar till julafton.
Bild från förra årets familjekräftskiva. Får se hur det blir i år, om det hinns med någon. En för den lilla familjen i alla fall för kräftor måste jag ha. Fast de där havskräftorna för nån vecka sedan, de var ju i och för sig rysligt goda. Men det räcker inte. Röda och dilliga ska de vara!
Fortfarande sjuk och nu även rejält illamående av tabletterna. Piggar upp mig med en het kopp te och en ormbunkskvist från första vändan utomhus, i trädgården, på tre dagar. Det blev en kort vända då jag blev andfådd efter 5 steg. Hann dock tyvärr se att en skata verkar ha satt livet till bakom tallen. Våra katter som varit framme?
Tänk att det är så varje gång; När man är frisk har man tusen önskningar och problem. När man har är sjuk har man bara en önskan och ett problem. Man börjar helt plötsligt be till Gud och säger jag lovar att uppskatta varje dag jag är frisk om jag slutar var sjuk nu. Ska aldrig ta min friska hälsa för given. Sen blir man frisk, som man oftast blir, och vips så var sjukdomen bortglömd. Visst, det är bra att kroppen inte har något vidare smärtminne (annars skulle ingen kvinna föda mer än ett barn…) men det vore fint att påminna sig lite oftare om sin hälsa.
Okej, jag lovar det här och nu: Om jag bara blir frisk ska jag tänka på att jag är vid god hälsa när jag inte ens tänker på det. Ska sätta in det som en påminnelse i telefonkalendern; I dag är du frisk, njut av det!
Den sista veckan innan barnen skulle börja på dagis skulle bli så härlig. Vattnet varmt så vi kunde bada, kulturfestival inne i stan, det årliga Skansenbesöket, hänga hemma och pyssla och sen så hade jag fixat barnvakt för några timmar så jag kunde besöka Formex som är ett måste. Hur gick det med detta då?? Skitdåligt faktiskt.
Halsfluss kom in och tog över alltihopa. Jag har legat som ett vrak med yrdrömmar från helvetet (vem drömmer att allt är gjort av ved och barken innehåller information jag måste få reda på???) Överlevde tack vare att maken kunde jobba hemifrån i går och att den underbara mormodern som var inkallad för formexbesöket fick ta barnen i alla fall i dag fast med mig febersvettandes hemma i stället för få inspiration i Älvsjö.
I dag är det lite bättre. Tack Alexander Flemming för att du upptäckte penicillinet!
Vågar knappt kolla Instagram och bloggar, vill inte se vad det är jag går miste om på Fomex. ”Ja, ja – vad är ett formevent på Stockholmsmässan…”
Väl hemma efter 3,5 veckor på resande fot börjar det klia i fingrarna att sätt i gång med hemmet. Lite fräschare ögon och med en nypa mer energi ska hemmet så sakteliga få sin klädsel. Det är över ett år sedan flytten gick hit men det tar tid. Kanske lite av den tiden har ätits upp av tre små barn…
I vardagsrummet har vi en så kallad buffé, en blandning mellan byrå och skåp. Ovanpå den är det självklart att några vackra saker ska få stå och skapa stämning till rummet. Bara inte fått till det än. Rummet är superluftigt och väggen är stor så allt som ställs därpå blir liksom som små flugskitar. Måste ha antingen några få stora grejor som tar för sig eller en mängd saker.
Det blir alternativ två. Just nu i alla fall. Får bli i en färgskala i mässing, svart, mörkgrönt och mörkt trä. Är det höststämningen som kommer över mig?? Rätt nöjd för nu i alla fall.
Gammalt blandat med nytt. Mässingsgrisen är svärfars gamla spargris och marmorskivan ett fynd i en presentaffär. Doftljus Byredo och mässingsljusstakar som jag haft länge, länge. Man tager vad man haver.
Två cylindervaser i mässing blev jag så kär i. Minns inte vad butiken hette men de finns även på Grandpa. Kan användas till vas eller pennställ, eller ja, vad som. Förstoringsglasljusstaken var också en sådan sak jag suktat efter ett tag. Hittade den på Posh Living tillslut.
Denna vackra orkidé fick vi för en massa månader sedan av fina vänner. Att den lever än är obegripligt.
Jag samlar på sjöborreskal. Fått med mig hem från många av de greklandsbåtluffer jag varit på. Tyvärr är de så otroligt ömtåliga så bara en bråkdel finns kvar. Dessa vårdar jag ömt. (Knasigt egentligen att jag gillar dem då jag steg på en sjöborre som var vid full vigör och fick operera foten på den grekiska ön. Resten av resan blev på kryckor. Men det är glömt och förlåtet…) Står i en kupa från Åhléns som var nedsatt till 50% innan sommaren. Tack!
Får jag presentera Ernst! Denna lilla gose-and är gjord av den andälskande konstnären Ernst Billgren. Verket heter ”Änder med händer”. Blev helt galet förälskad i den. En del av prissumman går till BRIS, så det var ju så klart lättare att då köpa.
Mässingskrukan och de svarta servettringarna i svarta lådan är från Svenskt Tenn.
I morgon ska jag till Formex och då få en massa inspiration. Kanske allt åker bort och nåt annat från gömmorna här hemma får ta plats. Helt klart är i alla fall att någon plansch eller tavla ska in i leken här.
Inlagda körsbärstomater är att lägga sommaren på burk.
Vi är hemma igen och semestern är över (eller… jag är ju föräldraledig men familjens gemensamma semester är till ända) men sommaren är verkligen inte över. Försöker jag intala mig. För att känna sommaren extra länge har jag lagt vissa delar av den på burk. På riktigt.
Nära huset i Skåne, där vi firade semester, ligger fantastiska Vikentomater. Ett paradis för tomatälskare. Ett växthus med rader av olika tomatsorter. Som en plockgodisvägg fast tusen resor nyttigare.
Då tomaterna inte har ett evigt liv så lägger jag dem på burk och tar med mig sommaren lite längre.
Gör så här: Skölj tomaterna och rengör en 1 liters burk. Picka tomaterna med en sticka, några gånger på varje. Skala och dela vitlöksklyftorna. Lägg tomaterna i burken och varva med lagerblad, de färska kryddorna, vitlöken, svartpepparkornen. Fyll sedan på med vinäger tills den är välfylld. Stäng burken och förslut väl.
Ser fram emot en sensommargrill med dessa som smarrig tillbehör.
Och dessutom är inlagda körsbärstomater otroligt vackra att titta på, att ha som en skönhet i köket, tills de äts upp.
Har mött en ny favorit denna sommar – dillpesto. Så somrigt, så fräscht och så gott.
Hos vänner i början av sommaren fick vi denna svenska pesto till halstrad gravad lax. Kan bara säga att det var en rejäl höjdare och dillpeston har duggat tätt här sedan dess.
Svårt att förstå smaken? Om man säger så här; tänk krämig pesto med tydlig basilika, parmesan och pinje och så byter man ut råvarorna mot dill, västerbotten och solrosfrön och du är i hamn. Gott till bland annat lax i alla dess former.
Gör så här: Grovhacka dillen och riv osten. Rosta solrosfrön i torr stekpanna. Häll dill, ost, solrosfrön och rapsoljan i en mixer och mixa till en fin, jämn pesto. Smaka av med salt, peppar och citron eller vinäger. Peston ska inte vara för tjock, i så fall adderas mer rapsolja.
Vi har haft en makalös sommar. Väder som man aldrig ens vågat drömma om, massa härliga vänner som kommit på besök, andra som vi våldgästat och sen en massa äventyr. Ett av det häftigaste äventyren, i den sanna bemärkelsen, var en vandringsstrapats till Josefinelust på Kullahalvön i västra Skåne.
Josefinelust är en liten stenstrand mellan två dramatiska klippor. I klipporna finns det grottor och det sägs att Oscar 1:a lät sina tjänare gå i förväg dit och duka upp bord med vita dukar, kandelabrar och all världens godheter för att lite senare släntra dit och slå sig ner. Han gillade denna plats så mycket att den fick namn efter hans fru, drottning Josefina.
Just en eller ett par tjänare som hade lust att bära vår packning hade inte skadat. 3 barn varav ett i bärsele, badkläder, handdukar, cyklop, badbomber, vattenflaskor, picknick, tallrikar och muggar, kamera, skötväska och sig själv hade jag å maken tänkt få ner för den EXTREMT branta backen och trappan. Inget för den våghalsige. Jag som har en seriös släng av höjdskräck kände stundtals att detta var ju rätt osmart…
Men det var det värt. Vackrare plats får man leta efter i vårt land. Helt stum blev jag när skogen öppnade sig och jag såg ner över stranden, klipporna och havet. Vi hade fått tipset om att just gå dit vid middagstid för solnedgången där är vackraste stunden på dagen. Solen svepte sina sista strålar i ena änden av stranden. Gissar att tidigare på sommaren så kommer solen nog ner till hela stranden. Men upp i grottorna, där var solen. Förstår Oscar faktiskt.
Så här dramatisk natur får mig att tänka mer på Italiens kust än Skåne. Hade ingen aning om att det kunde vara sådan kust här.
Visst ser vi ut att vara den där typiska hajkingfamiljen?? Vi var helt ensamma på stranden under vår middag men på väg tillbaka till bilen mötte vi olika gäng som skulle fiska (stranden är f.ö. känd bland snorklare) och vad vi tror övernatta på stranden. De var klädda för vildmarken med kängor, sockar, ryggsäckar och byxor med ofantligt många fickor. De tittade lite förvånat på oss med våra foppatofflor och kylväskor från macken.
Helt berusade av upplevelsen och av all syre åkte vi tillbaka hem när solen gjorde sitt sista ryck för dagen. Med vindrutorna nere körde vi på Italienska Vägen, lyssnade på denna låt nedan och passerade Mölle. Det blev en av de mest fantastiska dagarna.
