Etikett: duka som Estrid Ericsson

En höstmiddag med några vänner hade planerats i evigheter. Jag och maken kände att vi inte träffat någon då livet liksom är lite isolerat. Ja, som de flesta av oss känner kan jag tro. Vi frågade några vänner om de ville ses på en middag. Att hitta ett datum är ju inte det lättaste fast “igen är bokad” då det är aktiviteter för barn osv. När vi bokade var det flera veckor kvar. Det gav mig och maken  oceaner av tid att planera denna middag. Klart att vi då tar i.

Medan maken hade matfokus la jag min kraft på dukningen och upplägg. (Bra hur vi kompletterar alltså!) Dukningen skulle bli en hyllning till en av mina idoler: Estrid Ericson – Svenskt tenns grundare.

Ska inte säga att jag är ett proffs på Estrid men vet tillräckligt mycket för att känna att jag skulle kunna göra en dukning som nog gjort henne nöjd.

Hennes signum var att “ta allt du gillar och sätt samman. Då det bara kommer bestå av favoriter kommer det bli en bra blandning”. Typ så.

Något jag länge velat ha var en rutig duk så jag gick till tygaffären och köpte ett med Gripsholmsrutor i grön/grå och röd kant. Det är ett tips att gå till tygaffärerna istället för att köpa färdiga dukar från kedjorna. Annars tog jag av det jag hade hemma. En blandning av vardagssaker, ärvda ting och loppisfynd.

Det skulle vara en höstmiddag så lite dova färger med värme från mässing. Och sedan allt skönt grönt jag har.

Jag kan inspireras av vackra dukningar som har helt enastående blomsterarrangemang men att sitta vid ett sådant bord är ju hopplöst. Blommorna är ju bara i vägen. Middagar ska ju uppmuntra till samtal, inte försvåra. Håller det enkelt med låga vaser och bara några kvistar eukalyptus men med höga ljusstakar med extra långa stearinljus.

En godispåse med den perfekta blandingen är ju så mycket härligare än en påse med endast en godissort. Samma sak vid dukning. Olika sorters glas skapar sådan känsla. Blanda gammalt och nytt, dyrt och billigt. Bara du älskar det.

Mammas gamla musselskal. Å som jag älskar dem. Jag sa till maken att ett krav för min dukning var att förrätten skulle vara nåt med skaldjur för jag ville duka med musselskalen.

Så här såg det ut på dagen innan gästerna kom och när middagen väl blev av bestämde vi att vi skulle ha tallriksservering av huvudrätten. Det gjorde att förrättstallriken blev så ensam så då la jag bordstabletter under. Det borde jag haft från början för det ger ju sådan bra bas.

Snyggt med bordstablett. Något jag faktiskt inte riktigt gillat så mycket. Måste använda dem mer bestämmer jag nu. Estrid hade nog hålla med mig.

Och att träffa fina vänner hoppas jag innerligt vi kan göra oftare också. Det gör gott för själen.