Följ mig:
Småland

Astrid Lindgrens Värld är kärlek. Och så många tårar

30 juli, 2019

Äntligen Astrid Lindgrens Värld! Eller för tredje gången som det är för oss faktiskt. Tror banne mig att detta är den bästa av ”världar” jag kan tänka mig. Här finns så mycket kärlek, så mycket uppmuntran till barn, så mycket inspiration och en rejäl dos av upptåg. En dag här och du blir liksom kär i livet och all den upptäckarlusta världens bästa Astrid Lindgren kunnat bidra med.

Vi är på vår sommarturné som lämnat Skåne för Legoland och nu kommit til bland det bästa Småland kan ge om jag får säga.

Vår äldsta fyllde 10 i våras så jag och maken tänkte lite lätt att detta kanske är sista sommaren som ALV är något för honom, att han skulle kanske ha växt ifrån hela sagogrejen. När dagen var slut så kan jag säga att så inte är fallet. Tvärt om! Varje ålder öppnar en ny värld, en ny dimension av sagorna, av berättelserna. De Emil han såg på som 3-åring är en annan Emil som han ser på som 10-åring. Det finns något nytt att upptäcka hela tiden.

Och för oss vuxna finns det nog aldrig någon gräns. Allt är så inspirerande vart man än vänder sig ju.

Och för dig som inte besökt Astrid Lindgrens Värld är de3t alltså ett stort område, en nöjespark, som byggts upp med Astrids alla karaktärer. Här finns teaterscener överallt utplacerade med världar från Ronja, Pippi, Madicken, Kajsa Kavat, Emil och alla de andra. Vissa har mer utrymme än andra men alla finns här. Teaterföreställningar hela dagen men inga berg-å-dalbanor eller karuseller utan här är det teater och lek för hela slanten.

Och mycket av det. Överallt, hela tiden. Det gäller att ha koll på både karta och starttider för föreställningarna. Nu hade vi bara en dag på oss men två är nog bäst. Så man kan dela upp allt för helst vill man klona sig och så på både Ronja och Emil samtidigt.

Men som sagt, det finns lekplatser överallt. Alltid något att leka med eller upptäcka. Som en hel park med gunghästar. Hela alfabetet faktiskt.

En av favoriterna är mini-staden. Som hela Vimmerby skapats i miniformat med fokus på torget i staden med stadshuset i ena änden av torget och stadshotellet i andra.

Så mycket att upptäcka.

Ja jösses vad mycket.

Vi började med min favorit; Madicken. Den Astrid-karaktär jag tyckte mest om som barn. Hon var påhittig, busig men ändå väldigt familjekär. Nog den karaktär jag kunde relatera till själv som barn.

Hopp och studs till nästa teaterföreställning.

Det var minsann Lillagubbens födelsedag och dagen till ära kom Kapten Långstrump hem. Vilken tur!

Överallt är det skådespel och upptåg. Åh som jag älskar detta.

En av de mest uppskattade föreställningarna visade sig vara Emil. Vi hade tur och fick plats allra längst bak.

Jag bad maken ta en bild på mig och barnen för förra gången vi var där…

… tog han denna. Lite kul att se hur barnen växt och mitt hår har blivit kortare.  Och jag ställer mig frågan varför jag envisades med att göra alla mina bilder då så dammiga??? Tycket jag det var coolt och bloggigt?

Hur som helst. Nu var det ett rejält kurr i magen och vi styrde kosan till Stadsmästargården.

Något jag, utöver allt annat, älskar med Astrid Lindgrens Värld är att de tagit beslut om att all fast food är borta från menyerna. Inga hamburgare eller langos. Här serveras rejäl husmanskost och tillagat med så mycket värme kan jag känna. Det är en kulturskatt på något sätt även att få äta rejäla rätter som rimmar så väl med alla historier vi får uppleva på denna plats. Och för den som inte blir mätt på sin portion ingår en backning. Den du! Inte många som skulle våga göra sådana Järva grepp på ett sådant här stort och populärt ställe.

Älsk på detta!!!

Som jag längtat efter isterband. Måste laga det oftare hemma.

Så klart är även inredningen här helt underbar.

Alltid plats för livet så att säga.

Vad är bästa efterrätten? Karameller så klart!

Stor, större eller galet stor klubba?

Kan bli något annat än lycklig av färgglada karameller i burk?

Trångt på Karlssons tak.

Den långa härliga hinderbanan som bokstavligen går över både stock och stenar.

”Åh halka inte nu pojk!” 

Vidare in i skogen för att träffa en annan av familjens favoriter…

… Rasmus! Som vi lyssnat på Rasmus om mornarna hemma hos oss. Ja, så har vi löst det hemma om vardagarna; vi sätter på en saga som vi lyssnar på medan vi vaknar, klär på oss och äter frukost. En saga är ungefär lika lång som vi har på oss innan barnen, och vi vuxna, måst gå till skola och jobb på morgonen.

Dra flotte är ju världen roligaste lek. Bra för teambuilding av bröder också.

Och nu undrar du säkert (?) varför jag skriver tårar i rubriken på detta inlägg… Jo så här är det. Jag grät på exakt alla föreställningar utom Rasmus. Tårarna bara flödade och klumpen i halsen växte sig stor varje gång.

Det är en blandning av min egen nostalgi, sentimentalitet och mina egna barns upplevelser. Att se Ida sjunga Idas sommarvisa får mig i gråt varje gång och att stå här i den somrigaste sommar med min dotter som är som en livs levande Ida få höra den gör ju mig sönder och samman. Ja, jag är sjukt blödig och gråter så lätt för det mesta men här är det som ett såll. När Pippi slår armarna om sin pappa, när Madicken och Lisabet sjunger pilutta dig tillsammans, när Skorpan och Jonathan hoppar – ja då brister det i hela mig. Tårarna rinner och jag är så sjukt tacksam över att mina barn kan få uppleva denna sommar och Astrid Lindgrens Värld.

Dagen avslutades med den stora föreställningen i Törnrosdalen. Och det var en rejält mäktig sådan. Alla som läst boken vet hur gripande historian är och alla som sett filmen vet hur mäktig den är. Att överföra den till en scen här och få historian berättad för sig i kortversion är svårt men jösses vad bra de fått till det. Som sagt, tårarna trillade tungt och jag vet att barnen sögs, fullkomligt sögs, in i historian. Hatten av till skådespelarna, till scenograf, regissör och alla som skapat detta.

Tengil. Inte snäll kille.

Dagens förställning är slut. Alla ska ut. Alla glada och fyllda med historier att ta med sig. Stora känslor detta.

Och mitt i vimlet mötte vi en kär vän med familj. De följde med ”hem till oss” på middag. Den visar jag strax…

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

  • Svara Lisen 30 juli, 2019 at 20:53

    Å vad fint du beskriver Astrid Lindgrens Värld. Jag är född o uppvuxen i Vimmerby o har tillbringat många dagar i parken, uppskattar allt det du beskriver❤️ O så många gånger tårarna trillat innanför solglasögonen ner över kinderna. Älskar ALV☀️❤️☀️

  • Svara Pernilla 10 augusti, 2019 at 23:08

    Oh jag fällde en tår bara av dina bilder och berättelse!

  • Lämna en kommentar

    Close