Energin är på botten när den borde vara på toppen

Du har en massa saker att göra, du har så många saker som går bra just nu och du kan glädjas åt. Men varför känns det inte som det? Känner du igen känslan?

Jag slås idag av hur jag inte kommer igång. Jag ska strax iväg på möte och skulle ha gjort en massa innan. Men jag lyckas inte. De eldar som brinner har jag klarat av att släcka som att svara på viktiga mejl och boka möten men skapa koncept, redigera bilder, skriva texter, komma med förslag till kunder – det går inte. Jag känner mig helt dränerad.

Men! Jag är nu tillräckligt gammal för att veta att denna känsla är temporär. Vissa dagar är jag på toppen medan andra är på botten. Inte så att jag känner att allt är nattsvart och riskerar att låsa in mig, inte så, utan bara som att gå i motström i midjehög vatten. Jag kommer inte framåt.

Det jag gjort idag då är att åka med i denna motström faktiskt. Jag har gjort sådana saker som kräver noll av min hjärna som att tvätta, städa köket och sy ihop ett hål på en favorittröja. Sådant som jag egentligen ska göra efter kl 17. Alltså efter arbetstid, som den räknas i det vanliga livet.

Bjuder på denna ärliga bild av hur det ser ut i mina förråd, ha ha.

Jag tror att detta är viktigt för mig, att omfamna denna hjärntrötthet och ge efter. Istället för att tvinga fram en text eller skapa ett koncept åt väntande kund när jag inte har energi eller kreativiteten med mig.

Förr om åren hade jag pressat fram och när jag sedan hade energin tillbaka sett på det jag skrivit/levererat/gjort känt att det sög. Det jag gjorde under press var ju så dåligt.

Bara att sitta och skriva denna text ger mig energi. Att jag ger mig själv en klapp på axeln. Alla dagar kan inte vara en dag på tivoli. Vissa dagar fylls av vändor till återvinnstationen. Så är det.

Jaha, nu har jag fått skriva av mig och kanske du som läser detta känner att jag skrivit dig på näsan eller kanske det var precis det du behövde få läsa det för att också acceptera en “återvinningsdag”. Imorgon blir det säkert tivolibesök… Det får vi se.