Nu börjar rönnbärsgirlanderna så sakteliga ta form. 5 meter skulle jag uppskatta det till. Med tre små barn finns liksom inte tiden att sitta ner och göra dem färdiga i ett svep. Pö om pö, heter det väl?
Men en klase i sin helhet är också vacker att torka, så den vackraste jag hade får hänga i ett av hörnen i köket på den snygga spiken.
Kom på att jag inte visat ett av sommarens loppisfynd. En gammal kundkorg i metall. Jag föll för direkt utan att veta vad den skulle användas till. En gigantisk brödkorg när det är kalas eller fruktkorg. Men, det blev en perfekt korg för gamla dagstidningar, bara att bära till återvinningen när den är full.
I går var vi duktiga, rejält duktiga. Sly och grenar forslades bort från trädgården, trasiga och farliga saker lämnades på tippen och vårt gamla förråd tömdes, äntligen. Galet att vi har förvarat saker där istället för att slänga dem för det är uppenbarligen saker vi inte har varit i behov av. Förrådet har vi haft så länge så jag minns inte vad det ens var i lådorna. Verkligen en modern företeelse.
En av lådorna var dock en tidsmaskin. Öppnade och hamnade i ena sekunden i mitt flickrum med Sindyhästar och luktsudd och i den andra på språkresan till Bournemouth -90. Wow!!
Rörd till tårar blev jag när jag hittade min trälåda jag gjort i slöjden. Den hade jag fyllt med minnen, redan då, för om det skulle bli en brand så skulle jag rusa in och bara ta den lådan. Så tänkte jag som 15 åring. I den låg min första smurf, mina simmärken, min samling av tuggummipapper, mitt första brevvänsbrev, bild på min kanin, biljetten till Storlien där vi alltid åkte skidor (140:-!!), mitt första tunnelbanekort mm. Vilken tidskapsel!
Så många veckopengar det måste gått åt för att få ihop till min samling av Garbage Pail Kids! Två-tre kort i hop med ett vidrigt tuggummi i ett packe. Korten var parodier av dåtidens hetaste grej Kåldockor – Cabbage Patch Kids. Fick ihop hela serien. Minns hur vi bytte och dealade i korridorerna på skolan. Inga hockey- eller fotbollskort här inte. Vem vet, kanske värda nåt nån dag…
Och så alla dessa bubbelgum i helt galna smaker. 50 öre styck. Kioskägarn bredvid skolan måste älskat oss ungar som rände dit vareviga rast. Refresher, havrebollar, jenka, chock, dance, bugg, salmiakpulver, mintgrodor, krokodiltårar för 10 öre tyck, lakritsremmar, skumdelfiner mm mm. Allt över disk. Ni vet; ”en sån, en sån och en sån”
Att jag var en sådan tjej då, det visste jag inte. Eller hur ska jag säga? Att jag tänkte så hade jag glömt. Måste ge mitt yngre jag en större cred än vad jag gör. Ganska redig ändå.
Blir sugen på att göra en låda nu, en tidskapel av mitt liv 2014. Tänk hur jag känner när jag öppnar den om 25 år som glad pensionär. Gissar att den skulle vara fylld med mycket barnsaker. Vill kapsla in hur det var att ha en 5-, 4- och snart 1-åring. Tider som inte kommer tillbaka, bara som fina minnen.
Denna helg firas hösten på Skansen med en marknad anno 1900. Det har blivit en årlig tradition för oss att gå dit. Kul för både stora och små.
Gott är det också. Vi brukar njuta av stans godaste kroppkakor där men i år hade de även kolbulle. Något de endast brukar servera på julmarknaden. Skansen borde ta lärdom av den matsuccé det är på dessa marknader för övriga dagar lyser den svenska matkulturen med sin frånvaro. För succé är det när folk villigt står i kö i 45 minuter för hederlig, supergod svensk husman. Denna kolbulle pratade barnen om hela gårkvällen. En ny favorit.
Av en slump så tittade jag å barnen på Emil och Grisekoen på fredagen. Nu var det som att gå in i filmen och dottern vill nästa år komma utklädd till Ida. Sonen var mer skeptisk till rollen som Emil. Rasmus på luffen är nog mer hans grej.
Och vad skulle en gammaldags marknad vara utan godisstrutar och karameller??
Porslinskross, starke-adolf och andra roliga tävlingar var inget mot hökastningen.
På marknaden kunde man köpa fina hantverk, närodlade grönsaker, bokmärken, korvar, skurborstar, färgpigment, smör från skogsbetande kor – ja, nästan allt mellan himmel och jord.
Discogolv anno 1900
Ett gäng glada ”ungdomar” visade upp vad man roade sig med innan det fanns tv, dataspel, angry birds och barbie. Mycket fysiska och smärtsamma lekar. Bäst var nog denna nedan; rövkrok (?!!)
År 1900 fanns det inte engångsartiklar och då finns det inte på denna marknad heller. En stor eloge till alla de fina disktanter och -gubbar som ständigt höll ordning och diskade tusentals tallrikar, glas och bestick.
Sen så tog vi så klart och tittade på alla djur. En trött men glad liten skara tog sig sedan hem på den guppande Djurgårdsfärjan.
Koka egen plommonmarmelad är enkelt och härligt att göra. Ett perfekt höstmys och höstpyssel!
I dag lyser solen och vinden viner så det knakar i fönstren. Det är alltså en perfekt höstdag som väntar. Och en perfekt frukost står serverad och mitt i bufféen står min nya favorit; plommonmarmelad.
Koka egen plommonmarmelad
Ingredienser
2 kg plommon
1 kg syltsocker
0,5-1 pressad citron
(1-2 tsk kanel, om man önskar krydda)
Gör så här: Skala och kärna ur plommonen och skär sen i mindre bitar. Lägg i en stor kastrull tillsammans med syltsocker (och ev kanel) och blanda. Koka upp under omrörning och skumma noga. Smaka av om det behövs syra och pressa i citronsaft. Koktiden varierar men ca 10 minuter. Jag brukar ta en liten klick marmelad på ett fat och ställa in i frysen en liten stund. När man kan dra ett finger genom marmeladen utan att den rinner i hop är den färdigkokt.
Häll upp i varma, rena glasburkar (se nedan) och förslut väl. Förvara svalt i skafferi eller matkällare. Öppnad burk i kylen.
Varma glasburkar: Diska burkarna helt rena och ställ in i en varm ugn, 100°, på galler eller plåt i ca 10 minuter.
Vårt lilla plommonträd visade upp sig från sin bästa sida och gav oss frukt i mängder. Bara tacka, ta emot och koka. En helt okomplicerad sylt eller marmelad, inte helt säker på skillnaden om jag ska vara ärlig. Frukt, syltsocker och en halv citron senare och det är klart. Ja, det som är det pilliga är väl att skala och kärna ur plommonen.
På saftigt, rostat surdegsbröd och lagrad prästost – ja, det är ett inte så illa sätt att starta helgen.
Att göra egen äppelmos är ett perfekt höstpyssel. Kul att plocka äpplen, från eget träd eller alla de dignande frukststånd som nu är välfyllda av närodlade äpplen.
I morse åt hela familjen gröt med vår egen äppelmos med äpplen från vår trädgård. Går det att få mer närodlat och närproducerat än så? Nånting i mig myser.
Jag önskade ha äppelmos som inte var allt för söt och inte helt slät. Den blev perfekt!
Är äppelmos nyttigt?
Frukt och grönt behöver vi alla och de där ”fem om dagen” är lätt att få in om man just piffar sin frukost skål med en klick äppelmos. Du gör lätt en äppelmos utan socker som även de små kräsna ätarna gillar om du har en riktigt söt äppelsort. Men jag personligen tycker äppelmoset inte behöver så mycket socker alls men det är en smaksak så klart.
Göra egen äppelmos
Ingredienser
2,5-3 kg äpplen
1-2 dl vatten
2 krm askorbinsyra
2-6 dl socker
Gör så här: Skala och kärna ur äpplen, se till att alla skador och eventuella insektsbett tas bort. Det som är kvar ska vara en mängd så det blir 2 kg. Skär i bitar och lägg i en stor kastrull i hop med 1-2 dl vatten.
Koka upp under lock i ca 10-20 minuter. Bitarna ska bli mjuka.
Ta kastrullen från plattan, värmen, och stompa med potatisstompare tills önskad konsistens är uppnådd. Man kan även använda elvisp.
Ta lite mos i en skål, häll i askorbinsyran och blanda ut. (Det är för att moset inte ska bruna till sig) Häll tillbaka i den stora kastrullen.
Häll i strösocker efter eget tycke, ca 2-6 dl, beroende på äpplets egna sötma. Rör runt så sockret löses upp och låt koka upp. Koka några minuter.
Varma glasburkar: Diska burkarna helt rena och ställ in i en varm ugn, 100°, på galler eller plåt i ca 10 minuter.
Häll upp moset i de varma glasburkarna ända till kanten och sätt på locket ordentligt. Fyll diskhon med 4-5 cm djupt kallt vatten. Ställ ned burkarna i diskhon och låt svalna. När vakuum uppstått i burken hörs ett pop då locket sugits in. Ställ i kylen när de är helt kalla. Håller minst 6 månader i kylen.
Moset kan även djupfrysas och då fördelaktigt i plastlådor.
Ville bara visa hur min verklighet ser ut i bland.
Vi bor med två katter som har helt olika temperament och personligheter. Bernhard, som denna heter, är keligare än keligast OM man sitter vid en dator. Då kommer han och vill ligga på tangentbordet och buffa sitt huvud mot mitt. Annars är han helt ointresserad av kel. Jättekonstigt!!
Nån som förstår sig på katter??
Jag har inte hjärta att fösa bort honom men när han raderat min text för tredje gången fick jag sakligt och mjukt säga att nu var det nog och sätta ner honom.
BTW, bjuder på ett osminkat fejs också så här på fredagen. Så kan det gå.
Det säger tjong och duns på hallgolvet. Posten har kommit. Men då brevskickandet har minskat kan jag undra vad det är som är så tungt att det dånar i hela huset när posten kommer. Jo, medlemstidningarna från matbutikerna.
Det har hänt något med dessa reklamblad. För reklam är det fast de upplevs nog mer som glossiga, lyxiga matmagasin. Tidigare kunde jag ta de tunna små bladen med röda extrapriser och på sin höjd nåt roligt recept, och lägga i återvinningen efter en snabb läsning. Nu kommer jag på mig själv att lägga reklamtidningarna i ”snygga magasin att spara-högen”. Inser i samma tanke att det var längesedan jag KÖPTE en mattidning.
Det är kris i tidningsvärlden. Många dagstidningar går omkull eller köps upp, och månadsmagasin kämpar med försäljningssiffrorna. Mycket har skyllts på den digitala världen med nättidningar och bloggar. Men det blir ju inte heller bättre när gratistidningarna är snyggare än många köpetidningar.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är toppen att matkedjorna gör dessa tidningar för de tar ofta upp nyttig, spännande och ekologiska recept och val. Det kommer alla till nytta.
Som ni ser ovan så är vi en matglad och väldigt otrogen familj. Här handlar vi inte bara på ett ställe utan alla möjliga. Tackar Hemköp för att de har ett kortlöst bonussystem för de plastkort jag drar runt på känns så onödiga.
Ni som läst mig genom åren vet att jag älskar julen och började här på amelia.se med en renodlad julblogg. Då förstår ni att jag är lite galen och att börja med julpysslet redan nu är helt i sin ordning, enligt mig.
Men för att förklara mig, för er som inte delar min fascination, så är det nu säsong och dags att plocka rönnbär. Dessa trär jag, en och en, på tråd och får supervackra röda girlander att ha i granen.
Här där jag bor är det enorma klasar av rönnbär. Aldrig sett så maffiga. Och om man ska tro den gamla sägnen så ska det ju då bli en riktig vargavinter. Mycket rönnbär = mycket snö. Vi får se
Förra veckan hade PR-byrån Jung en pressträff där deras olika mat- och dryckeskunder fick presentera kommande nyheter. Kul idé att samla olika kunder, det blev som en food market.
ICA lanserar små munsbitar som ligger i frysförpackningar. Perfekt att ha hemma om det trillar in en massa gäster. Skjuts in i ugnen och tilltuggen är kirrade.
GoGreen presenterade sina nya vegetariska grytbaser. Addera till önskat protein eller ha som de är. Det bästa med dessa är att de är saltfria. Perfekt för små barn tänker jag. Man får krydda på bäst man vill och vågar själv.
Smakproven serverades i små engångsbunkar med döskallestickers. Kul sätt att piffa till en buffet.
Fjällbrynt kommer med en mjukost med extra protein. Det är för dem som tränar eller behöver en extra kick i vardagen, tex trötta småbarnsföräldrar. Jag räcker upp handen!
Rydbergs har såser att hälla över fisk (lax är att föredra) och sen är redo för ugnen. Inte svårt, bara gott.
Kopparbergs bjöd på läckra alkoholfria drinkar med deras cider som drinkbas. Under mina graviditeter så har jag njutit av många alkoholfria drinkar. Många bartenders gillar att sättas på prov och mixtra till nåt mer än bara gin å tonic. Dessa vi fick prova nu var toppen. Fick med mig några recept och ska absolut testa.
Nej du ser inte dubbelt – bartenderskillarna är tvillingar!
Fullt av pressfolk från mattidningar och en drös bloggare.
’- Jättedåligt! Vi var ute helt fel helg, typ tre veckor för sent och innan regnet så antalet svampar som kom med hem i våra fyra korgar var noll. När regnet föll i går sa dottern; ”NU är det nog svamp!”
Fast vackert var det och kardemmummabullarna smakade extra bra.
En glad och en trött:
Det var nog sista värmen vi tajmade in. Skön temperatur, vindstilla, klar luft men ändå inte jättekul för de två juniorerna. Tror inte de skulle jubla om jag föreslog att vi skulle göra ett nytt försök. Kanske om si så där 6-7 år är lagom…
Det som däremot var en höjdare för sonen var den lurviga larven. Den sanna, lille djurvännen blev alldeles till sig. Larven blev nog dock livrädd och rulla i hop sig.
