Etikett: paris

Sista måltiden i Paris och nu skulle Frankrike ge mig de där moules frites jag hade som enda krav på resan. Jag hade googlat och bord bokades på L’Anvers du Decor för att de fått bra recensioner, bilderna såg bra ut och de garanterade moules med hemmagjorda pommes.

Ett stimmigt ställe i Montmartre med underbar stämning. Superhärlig personal men turistfällan var total. Jag har som sagt inga problem med turistfällor men då ska det också leverera bra mat.

Personalen förutsatte att vi inte äta grodlår, sniglar eller musslor innan vid matbeställningen vilket kanske borde ha avslöjat det hela. Vi var nog inte deras vanliga gäster skulle jag tro. Sonen tex hade på sin 11-årsdg önskat grodlår till middag så vi är på intet sätt newbies, ha ha.

Sniglarna var goda och alla åt av dem. Dottern slukade 3 och yngste sonen tyckte faktiskt riktigt bra om det. Se där!

Storebror tog grodlår till förrätt. Gillar man kyckling och gillar man torsk – ja då gillar man grodlår. Som ett blandning. Som en groda.

Sen kom då musslorna som jag längtat efter! Superglad över att få äta musslor i Paris, känna lyxen av situationen men det var de sämsta musslor jag ätit.

Bunken som ska vara överfylld var halvtom, vissa musslor små som nyckelpigor och sedan var buljongen helt utan smak.

Men vet du? Jag var lyckligare än lyckligast just för att allt ändå var så galet underbart. Men om du ska till Paris – välj ett annat ställe. 

Med stort vemod var det vi vände hem till lägenheten igen. Sista kvällen, slut på vår underbara franska resa, jag som precis börjat känna mig hemma i vårt kvarter, greppa enkla franska fraser och komma in det parisiska livet. Snälla låt mig få återkomma snart igen!!!!

Vaknar upp till ännu en solig dag i ett vårvackert Paris. Denna dag skulle vi möta upp min brorsdotter, barnens storkusin, som enligt Facbookstatusen ”Quit my job and moved to Paris”. Åh den som ändå var 20-something igen. Nu bor och jobbar hon här och har varit vår guide.

Dagens uppgift för henne var att hitta en park där vi kunde ha äggjakt. Något som makens familj alltid haft, jag anammat och barnen tar som självklart.

Denna äggjakt är lite speciell då det ska sjungas en sång med högre volym och tempo när den som letar närmar sig det gömda ägget och det motsatt om hen går åt fel håll. Detta gjorde ju att vi behövde en park där vi kunde vara lite för oss själva. 

Men först hade vi några timmar på stan. Strosa lite utan mål, stanna till där det ser fint ut, dras åt nåt håll som känns lockande.

Det gav att vi köpte lite picknick eller vad man ska kalla det och satte oss för lunch i Place des Vosges där vi också var förra resan.

Jag hade kunnat stanna där i evigheter. Så otroligt mysigt. Parken var fylld av folk; unga kompisgäng, äldre par, barnfamiljer, möhippor och turister. Så lugnt , tyst och mysigt. Återigen slås jag av hur jag vill bo i Paris. Alla får plats. Jag får inte samma känsla när jag, säg går genom Humlegården i Stockholm. Det ligger inte äldre på filtar med en kaffekorg där utan mest bara unga. 

De tre syskonen lekte i parken och alla syskonbråk vi behövt medla i under resan var som bortblåsta. Jag hade inte bråttom härifrån om man så säger.

Men vi hade ju en äggjakt att göra och vi hade fått en park av brorsdottern – Jardin des plantes.

Vilken härlig park. Massa blommor, som namnet antyder, men även ett litet zoo. Det får vi ta nästa resa.

Efter lite letande hittade vi en plats där vi kunde gömma, leta och sjunga utan att hela Paris skulle glo på oss. Med löfte till barnen att inte sjunga för högt för det är ju bara så piiiiiinsamt började vi.

Sen fick man sin belöning i gräset och solen. Men bara för nån minut då vi, och ungefär 30 pers till, satt oss på fel sida ett stängsel. Det var bara att flytta sig några meter för att fortsätta äta skumharar och chokladägg.

Sen hem igen för att ladda om, middag var bokad, den sista i Paris, på ett ställe som garanterat hade moules frites. Denna gång skulle jag inte bli utan, ha ha.

Hur mycket Paris kan man uppleva på en och samma dag? Detta skulle vi testa för nu var det fullmatat schema med typ allt. Nej inte riktigt men på denna dag lyckades vi träffa in väldigt många grejer om man skulle ha ett Paris-bingo.

Började med att gå rätt över gatan från vår lägenhet till den underbara butiken Merci. Nu vet jag inte vilken som var först Artilleriet i Göteborg eller Merci, men det var stor igenkänning fast här lite mer då det är kläder och servering också.

Köpte ett grytunderlägg. Räckte gott så.

Sen var det ner i tunnelbanan för att åka till Sacre Cœr, den stora kyrkan uppe på toppen i Montmartre.

Linbanan dit var mer rolig än nödvändig då det kanske inte var jättelång trappa upp men om man promenerat hela vägen från botten så att säga och inte tagit t-banan som vi var det nog skönt att få hjälp sista biten.

Det var påskgudstjänst där inne och fullsmockat med folk men med högtalare över hela området kunde folk sitta utanför och följa det hela.

Om du sett Amelie från Montmartre så känner du igen vyn. Det är här hon leker med killen som får titta i kikare. Min känsla a att jag borde bo i Paris bara växte och växte för varje steg och dag.  

Vi hade lånat en guidebok av läghentsägarna där det var en promenad uppe beskriven så vi följde den. Riktigt kul att ha en guide i ficka så att säga.

Här ska den första restaurangen som kallades bistro fötts. Det var rysk konstnär som på nån av krogarna ska ha sagt; ge mig ett glas vin, bistro! Dvs snabbt. Så nu vet vi vad skillnaden på restaurang och bistro är. 

Vi slog oss ner på en liten restaurang för just en snabb bit. Vi hade planerat att inte sitta ner egentligen utan äta i farten men en sittpaus var vad vi behövde. Jag fortsatte att beta av saker på min franska menylista. Nu blev det crepes och torr cider. Jag är inte så förtjust i crepes egentligen men har inte gett upp hoppet. Kanske jag denna gång blev lite övertygad för den var god. Spenat, crème fraîche, champinjoner, stekfläsk, ägg och ost. Bra grejer det.

Nu var vi lite mer energifylld och promenaden skulle nu bara gå nerför. Montmartres höjder kund vi lämna bakom oss. Men Montmartre är mer än höjden utan det är massa myllriga kvarter med många kända landmärken.

Och det har inte sparats på utsmyckningarna heller. De här enorma blomsterfasaderna var det lite överallt i Paris. Viss blir man glad???!!!

Men hejsan hoppsan vad hittade vi här då? Jo en fiskdisk med en enorm mängd ostron man kunde köpa och äta på plats. When i Rome heter det ju men det funkar väl även med When in Paris???

Kan vara de godaste ostronen jag ätit alltså. I ett gathörn i Paris, öppnade direkt från kyldisken med massa citron på. Mon Dieu!

Känner du igen detta? Caféet som Amelie jobbade på i Amelie från Montmartre.

Och denna då? Moulin Rouge. Bingon bara fortsätter.

Jag fotograferar mycket som du redan vet och jag har säkert tusen bilder på fantastiska butiker. Åh vad jag älskar dessa skyltfönster och grafisk uttryck.

Vi hade en bokad aktivitet för dagen och det var att åka kanalbåt i Seine. Maken som är så bra på att boka saker hade hittat två olika kanalbåtsturer. En av dem var en tur som åkte IN UNDER Paris, genom tunnlar och sedan ut i Seine. Det lät ju väldigt läckert så den fick bli. Vi kom fram 20 minuter innan avgång och trodde det var i god tid men det var redan fullsatt på övervåningen och i fören var det nästintill fullt.

Men vi lyckades knipa lite här-och-där-platser för oss fem som ju sedan i slutändan blev perfekt. Mitt vid fören, på första parkett.

Kanalerna i Saint Martin är med slussar så först slussades vi och båten för att sedan möta öppningen till tunneln.

Det mörka på väggen är den normala vattenlinjen.

Jag vet inte vad jag hade tänkt eller trott innan men detta var över mina vildaste drömmar. Helt fantastiskt att åka in i denna svala (vilket var välbehövligt efter vår varma promenad) mörka tunnlar och se ljuspelarnaa från solen gå rakt ner genom ventilations öppningarna.

Mäktigt är bara förnamnet.

Sedan ut i ljuset igen och i den stora vida Seine. Och första landmärket var Notre Dame. Det fick oss att minnas förra resan hit som var på exakt samma dag som branden. Det var läskigt och oroligt då kan jag säga.

Och sen då tonades Eiffeltornet upp sig. Hur nära kommer er vi komma? Bäst att ta några bilder medan det går.

Ok, vi kom väldigt nära.

Och många bilder togs.

Efter två timmar på båten var sedan i land igen. Väldigt färdiga med dagen. Tack Paris för en helt makalös dag i den varma solen.

Och en sista bild på tornet måsta jag ta. Helt otroligt hur det där Eiffeltornet lockar till att fotografera det!

Till skillnad från den korta Lyon-vistelsen så skulle vi vara här i Paris i fyra nätter så egen frukost är då på sin plats. Varor på närmsta Carrfour köptes första dagen men på morgonen gör vi som fransmännen – går till boulangeriet för färskt nybakat bröd. 

Lite fnissigt att jag hade min mest franska randiga tröja på mig. Kände mig väldigt Pariskompatibel. 

Att gå ut tidigt i en storstad är alltid så häftigt. Borta är alla ljud, alla människor och man ser stan på ett helt annat sätt.

“Vårt” hus…

… med den vackra blå porten.

Härligt att bulla upp en fransk frukost ”hemma”. Saknades bara en Le Monde kan jag tycka.

Vår resa i Frankrike har så här långt varit mycket fokus på mat, upplevelser och att se städerna vi varit i. Nu behövdes det lite kultur och vad kan då vara bättre än Orangeriet med de magiska tavlorna av Monet? 

Och vad skådar vårt öga när vi närmar oss? Eiffeltornet så klart! Förra resan så hade vi en tävling om att den som först såg Eiffeltornet skulle få en klubba. Denna gång vann tydligen jag men nån klubba fick jag aldrig…

Vi kom från ett snöklätt Sverige, landade i ett enormt blåsigt men vårfint Lyon så vi var väl klädda för något mellanting av det. Det skulle vi inte ha gjort för oj vad varmt det blev i ett huj. På vägen från t-banan till Orangeriet åkte plagg efter plagg av. 

Maken hade bokat biljetter till kl 11 och vi klev rätt in utan några köer. Det var första gången för mig där och jag har fått höra av alla som besökt Orangeriet och sett Monets stora näckrosmålningar att det är något helt magiskt. Och jag kan bara skriva under på det.

Jag var dock inte medveten om att målningarna var unikt gjorda för detta hus, Orangeriet. Det var en gåva till staden efter första världskriget. Tavlorna sträcker sig runt väggarna i två ovala rum med ett helt unikt ljusinsläpp uppifrån. Jag blev helt tagen. Detta är som att bli kramad av skönhet. Barnen var dock inte lika övertygade…

Vi tog även utställningarna som fanns i källaren men sen tog barnens kulturtålamod slut. Med svala nyköpta drickor gick vi ut. Då ringlade köerna långa långa. Där hade vi tur.

Värmen hade slagit till rejält och vi tog en paus på stolarna i Tuilerierna med utsikt över Louvren. Med tanke på barnens tålamod för en utställning så var de glada över att vi inte bokat Louvren som ju är gigantiskt. Nej, den där glaspyrmiden är inte hela museet – det är ju bara entrén.

Efter en lunch på en liten vietnamesisk restaurang så var det lite shopping som stod på schemat. Jag fick med mig äldste sonen till Astier de Villatte.

Jag lovade med att förra gången fanns det en sött mops där. Och det gjorde det även denna gång. Han har ett speciellt band med djur, det vet jag, och denna lilla goding sökte upp honom på en gång och satte sig vid hans fötter. Den lille mopsen hette Avril. Passande namn att möta i april.

Jag köpte mig ett underbart fat att ha i matsalen hemma. Bad att få det välinpackat och med en bön till högra makter hoppas jag fatet klarar resan hem.

Sedan skulle vi möta upp de andra och på vägen fylldes energin på med macarons från legendariska Ladurée.

Operan är alltid så där tappa-andan-vackert. Och här tappade vi lite energi så vi vände hemåt för att ladda om.

Frankrike har storsatsat på sina tåg och skrotat inrikesflyg på sträckor där det faktiskt går att ta tåg. Det gör att det är det är bra tåg och de går fort. Höghastighetståg med få eller inga mellanstopp gör att man kan resa snabbt och smidigt och här var det som om vi precis satt oss på tåget i Lyon för att sedan kliva av i Paris. 

Paris har ett rätt knepigt stationssystem till skillnad från andra storstäder, det är nämligen 4 olika stationer. Ett för varje väderstreck. Så om du ska luffa och ska byta tåg i Paris är det viktigt att kolla att nästa tåg går från samma station. Maken berättade om hur han luffade back in the days och fick tokspringa genom stan med ryggsäck just av denna anledning.

Vi kom sydväst ifrån och Lyon så vi ankom till Gare de Lyon lämpligt nog. Airbnb-lägenheten vi hyrt låg några t-banestopp bort så det var att gå ner under mark.

Förra gången vi var i Paris 2019 åkte vi faktiskt aldrig t-bana/le metro så det var nytt det här med biljetter. Och intressant med förarlösa tunnelbanetåg där det var glasskivor på perrongen som höll säkerheten. Det visade sig endast vara på vissa linjer.

Bonjour Paris! Alltid lika spännande att komma fram till ett ställe man ska kalla hem för några dagar.

Och vi blev glatt överraskade av den fina stora lägenheten. Många stora rum med höga fönster, modernt kök och bad men med golv som var minst hundra år gammalt. Och ja, golven knarrade väldans men wow så vackra!!!

I välkomstbrevet stod det att man ska ta av sig skorna när man går in annars finns risken att grannen under bankar hårt i väggarna. Inga problem för oss svenskar som ju alltid tar av skorna, ha ha.

Vi i familjen brukar alltid gå igenom vad man vill uppleva, se, äta eller besöka när man är på resan så man i alla fall får med sig sitt ”måste”. Jag hade att äta en äkta moules frites så det var målet för kvällen. 

Jag googlade på Moules och den underbara gata, rue Montorgueil, vi passerade förra gången vi var i Paris men inte stannade till på någon restaurang vid. Det gav flera förslag och jag tyckte Le Compas såg perfekt ut. Bord bokades och vi promenerade dit.

Jajamensan, det var ett alldeles underbart ställe. Så franskt, så mycket Paris och familjevänligt. MEN INGEN MOULES!!!

Jaja, det fanns ju tusen å en andra saker så det gick ju ingen nöd på mig men det var ju lite typsikt att vi promenerat så långt för detta.

Gratinerade musslor till förrätt fick bli substitut.

Jag tar bild på familjen och lokalen varpå servitören frågan om han kan ta bild på oss alla. Det tillfället kan man ju inte missa. Så sällan vi alla fastnar på bild.

Kanske inte det blev bilden vi har som julkort men ändå.

Volymen, stämningen stegrade medan ljuset i lokalen dimrades ner mer och mer. Wow vilket fullt ös det var när vi sedan var redo för att gå hem å kojsa.

Ännu en lång dag med många intryck och upplevelser. Denna resa är bättre än vad jag någonsin vågat tro på. Och detta var bara första kvällen i Paris ju!