Helena Lyth

En blogg fylld med inredning, pyssel, recept och allt annat som kan få dig inspirerad.

Etikett: trebarnsmorsa

17 mars, 2014

Hur är det att ha tre barn?

Den frågan har jag fått – ja jag vet inte hur många gånger. Försöker komma på ett svar som är ärligt (så klart) och lite fyndigt (för sån är jag) men känner att jag inte har något så där klatschigt å roligt eller jobbigt å suckigt som det kanske förväntas. “Det är mycket men alldeles, alldeles underbart” är det vanligaste svaret. Lägger sen till “det är lättare än vad jag trodde” för att få till nånting mer. Det blir ofta en konversationsstartare.

Men nånting som faktiskt slagit mig och jag kanske inte riktigt hade tänkt på innan vår lille trea damp (om nu barn efter 9 månaders väntan och timmar med verkar dimper ner) är hur förberedda vi var. Med första barnet är ALLTING nytt och för första gången. Det köps en drös prylar som aldrig används för att de 1. inte behövs 2. när det är dags att använda den/det/dem har de blivit för små eller tappats (!) bort. Saker som marknadsförts till oss som ovärderliga och utmärkt för barns utveckling eller vardag. Det rings till bvc stup i kvarten och bläddras i böcker om utvecklingsfaser och röda prickar på skinkan, benet, magen, ansiktet, örat mm. Frågar i mammagruppen om någon varit med om samma saker och frågar äldre generationer och erfarna mammor efter stöd. De två sista grupperna vill jag inte fråga mer för de svarar “du ska se att det ordnar sig”. Det vill jag inte höra, jag vill respons på min oro.

Nu är jag själv där. Superrutinerad och ascool – eller?? Nja inte riktigt men det är en skön känsla att ha facit om man kan kalla det så. Att veta att varje jobbig fas går över och framför allt; Det går så himla fort! Den lille parveln som man tycker man mest får bära runt kommer helt plötsligt säga att Duplo är för småbarn och att “vuxenkille”-lego är coolare. Det jag gör nu är att njuta, njuta, njuta av den lille prinsen vi fått. Att han redan är 4,5 månader och första tanden anas, hur gick det till?? När vi gick från blöjstorlek 2 till 3 fick jag en lite klump i magen. Nu är det lilla knorrande knytet borta, nu har vi en skrattande och vilt viftande bebis. Återigen – det går så fort.

Sen så är det det där med prylarna. Vi gjorde oss aldrig av med sakerna från storebror och storsyster så någon shopping är inte å tala om. Har precis tvättat upp kassarna med storlek 68 och packar ner 62. De ska väck. Bort. Vidare.

Att ta upp en pyjamas äldste sonen hade bara för några ögonblick sen nu får klä lillebror är en hissnande känsla faktiskt. Aldrig i mitt liv hade jag väl trott att den söta pyjamasen med fåglarna på skulle klä tre barn. Tar fram hoppgungan som knappt användes av storasyster och storebror för det enda stället den kunde användas i lägenheten var i dörrposten mellan hallen och badrummet. Hallgolvet var en kvadrat så det var antingen att trängas där med alla skor och kläder eller sitta på kalla badrumsgolvet. Inget var jättelockande så det bidde inte så mycket hoppgungande för dem. Nu studsar minstingen i vårt kök och syskonen skrattar och leker med. Så mitt svar på hur det är att ha tre barn blir “Det är mycket men alldeles, alldeles underbart”.

För övrigt: de tuffa gympdojjorna hade inte heller någon av de stora så lillkillen har nästan nya saker kan man säga…