Etikett: varndrarhem

Nu är vi Småland. Lämnat kalkrika Gotland mot ett landskap som skiftar hejvilt mellan ängar och djup skog. Vi ska mot västra Skåne och tar ett två-dygns-stopp i Vimmerby och ska besöka Astrid Lindgrens Värld och Näs.

När vi satte våra sommarplaner i våras och letade boende trillade maken över Söderhult, ett vandrarhem/stugby några kilometer utanför Vimmerby. Det som fick oss väldigt intresserade var, förutom de söta stugorna och härliga omgivningarna, var den mystiska kombinationen Småland och Österrike. Huvudbyggnaden inhyser en österrikisk restaurang med schnitzel och bayerskt öl som specialiteter. Så j-la spännande att vi bara måste testa detta!

Det ser genuint småländskt ut va?! Men ur högtalarna strömmar ompa-ompa-musik och ägarinnan och dotter bär vackra klänningar som får mig att tänka mer på Oktoberfest än kroppkakor och isterband.

Det första vi möttes av när vi klev ur bilen var tre mycket nyfikna alpackor. Har nog aldrig känt mig så iakttagen tidigare. Deras långa halsar och stora ögon kollade in varje minsta rörelse. Inget undgår en alpacka.

Till våra tre barns enormt stora glädje var området fullt av djur; grisar, hundar, katt och highland-kossor. Och så en massa spännande saker så som lianer, gungor, porlande bäck, rutschkana, tre (!) studsmattor och fält att springa på. Som förälder tackar jag denna nöjespark för nöjdare barn får man leta efter.

Då de som bor här med stor sannolikhet kommer besöka Astrid Lindgrens värld så har de flesta rum fått namn från sagornas värld. Dottern fick nått helt saligt i blicken när hon hörde att vi skulle bo i Madicken-rummet. Jag med, då det även var min favvo som barn. Och kanske fortfarande.

Hela området är som taget ur Bullerbyn och Katthult.

Och så till middagen då. I en riktigt fin svensk sommarkväll beställer vi schnitzel och färdas ett antal mil söderut.

Hur kommer sig då detta? Att en småländsk stugby har schnitzel på menyn? Jo ägarinnan Carolina är gift med Ferdinand, en österrikare som kockar i köket. Och det är inte helt knasigt för utöver svenska turister så kommer de tysktalande på andra plats. Småland och Pippi står högt i kurs hos dem.

Som vanligt fann sonen en kär fyrbent vän. Denne vid namn Berndt.

Vi alla sov gott i vårt Madicken-rum och jag var så spänd på frukosten. Jag är ju lite frukostsnobbig och nöjer mig inte med vilken fralla som helst. Jag blev överväldigad. Allt fanns med och att få lantmjölk till kaffet och egengjord yoghurt smäller högt.

Sen att inredningen var så speciell och att ompa-ompa-musiken svepte in oss gjorde att denna frukost kommer hänga med i minnet länge, länge. Gott, mysigt och väldigt speciellt.

Fast det är ju inte bara frukosten utan hela upplevelsen här som vi tar med oss. Naturen, djuren, servicen, generositeten och värmen får det att kännas som värsta lyxhotellet. Fast myggbetten vittnar om att det är i den djupaste skogen vi är i.

Uppdatering, mer från vår resa i Småland:
• Astrid Lindgrens värld
• Näs
• Surdegspizza på Ingebo Hagar