Och där lärde sig barnen uppskatta elektricitet

Här om dagen tystnade musiken under frukosten. Jag tänkte “sabla Sonos-system, vad du krånglar hela tiden” och barnen ropade “var tog Trazan och Banarne vägen?” Grannen ringde på min telefon och jag såg att jag hade 3 % kvar i batteri. “Du Helena, ser du om det lyser i vårt hus, jag är i Malmö”, sa grannen. “Jag har fått mejl om strömavbrott från vår vaktservice”. “Näe, det lyser inte, åh vad jobbigt för er”, sa jag och gick tillbaka till musikkontrollen i köket. “Varför funkar den inte nu då??” Då märker jag att barnens matsäcksmakaroner inte kokar längre och att det inte finns ett ljud i huset. Ingen frys som surrar, ingen musik (ju), och elementen är knäpptysta. Öppnar kylen och den är svart och tyst den med. “Happ, det var elavbrott hos oss med alltså!?”

Tänker att jag ska kolla om det kommit nåt meddelande till mig men min mobil dog precis, batterierna gick åt i sista samtalet med grannen. OK, upp med datorn – nej just det – utan el ingen uppkoppling. Paddorna då?? Nej, båda var urladdade.

Barnen börjar kl 10 på dagis och brukar få lyssna på musik eller sagor på förmiddagen. Försökte förklara att det inte gick. “Men tv då?” sa sonen. “Men spela iPad då” sa dottern. Nej och nej.

Mycket, mycket speciell känsla av att inte kunna komma i kontakt med någon och att själv vara helt okontaktbar. För hemtelefonen har vi inte installerat sedan vi flyttade hit. Känts onödig. Nu är jag inte lika övertygad.

Efter att ha gått igenom med barnen den elektriska kunskap jag besitter blev de i alla fall lite utbildade. Inget ont som inte har något gott med sig. Något som inte blev så gott var tyvärr barnens matsäck som fick bli kalla mackor istället för varma, mjuka makaroner och korv.

Note to self: Ladda alltid mobilen under natten och ha alltid paddorna fulladdade.