Följ mig:
Min dag Tallinn

Sjöflyghamnen i Tallinn – Europas mest spännande museum

4 mars, 2020

Ja då var det dags för dag två på vår Tallinnresa detta sportlov. (första dagen HÄR) Vi hade fått höra att Sjöflyghamnen i Tallinn hade utnämnts till Europas mest spännande museum men jag kan inte hitta var den omröstningen gjorts så det får nog vara en upplevelse för dig att avgöra. Jag kan bara säga att jag och hela familjen var mäkta imponerad.

Hursomhelst, inte gå händelserna i förskott men dag nummer två hade vi som mål att, som sagt, ta oss dit och lite mer.

En väldigt kall, krispig och klar morgon tog emot oss och vi promenerade mot hamnen där musset Sjöflyghamnen skulle ligga. Vi gick längs med det berg där gamla stan ligger på.

Vidare genom stadsdelen Kalamaja som var spännande.

Här var det som om olika tidsresor konstant löste av varann. Hus som var knappt stående och från oklart sekel låg jämte en übermodern kåk.

Så kom vi då fram till hamnen och denna superläckra byggnaden.

I en gammal flyghangar för flygplanstillverkning har ett museum skapats. Det är under vatten, på vattnet och i luften som vi får utforska.

Så spännande att kliva in och inte riktigt veta vad som väntar mer än att det då skulle vara spännande. Det förpliktigar ändå. Men bara att komma in i den stora lokalen var spännande.

Så sjukt imponerande arkitektur. Och den var vida omtalad när den byggdes för inget betonghus hade byggts så här tidigare. I taket är tjockleken som tunnast 8 cm. Hur är det möjligt liksom???!

Nere på golvet var det utställningar om livet under och på vatten, i u-båten Lembits ytnivå och ovanför var det utställningar om flyg.

Utställningens hjärta är den enorma u-båten Lembit. Det var så allt hade börjat; att göra en utställning om u-båten men sedan växte utställningen till allt mer och fler saker.

Det jag gillade mest av allt var att man kunde stå på en balkon på sidan av båten och trycka på knappar och så visades animerade informationsfilmer på båten om livet inne i Lembit.

U-båten Lembit byggdes 1936 och hade stor betydelse under andra världskriget och senare under kalla kriget. Togs ur bruk så sent som 2011.

Så svårt att förstå hur den ens funkar än mindre hur man frivilligt vill vara ombord. Så galet att den var bygg för att vara en krigsmaskin.

Nån hade lite sinne för design här i alla fall.

Museet är verkligen en mäktig upplevelse.

Den här green screen var så poppis. Fanns mängder av kläder att välja på för både vuxna och barn för att sedan välja olika bakgrunder.

Radiostyrda båtar är alltid kul. Extra roligt att de båtar vi kunde köra med sedan visade sig vara miniatyrer av riktiga båtar som låg förtöjda utanför vid kajen.

Jag skrev igår om den där pappersflygtävlingen jag kom på vid restaurangen. Här var den ju på riktigt!!! Alla fick vika sina flygplan vid ett bord för att sedan testa hur långt de kunde kastas. Att kasta var inte svårt men att kasta rakt var det svåra.

Den här saken tyckte jag var superkul. Man var en räddningsbåt och skulle finna kapsejsade båtar med folk över bord. Verkligen spännande. Och svårt.

När det var slut på både saker att se, uppleva och energi var det dags för lunch.

Museets restaurang såg rätt ocharmigt ut men var verkligen superbra. Väldigt ambitiöst kök med många goda rätter. Blev glatt överraskad.

Färdiga med insidan av musset klev vi ut i den kalla och klara luften.

Sprang oss varma på lekplatsen. Riktigt kul hinderbana mellan de stora gränsbojarna.

Vid kajen låg flera museibåtar förtöjda som vi gick in i. Men här tog nog det marina intresset slut. Dags att vända in mot stan igen.

Nästa stopp på schemat var saluhallen som låg på vägen hem till hotellet. Och saluhallar är verkligen ett måste att besöka vid varje ny stad jag kommer till. Det är som att ta stan på pulsen skulle jag säga.

Tallinns saluhall ligger precis vid tågstationen och lite av en station är hallen mer än en klassisk gammal saluhall kan jag tycka. Flera våningar med mer foodcourt än en saluhall. Och jag hade väl trott att det skulle vara mest fokus på mat och råvaror men det var mer som en marknad av lite allt möjligt. Kläder, prylar, kaféer, snabbmatsdiskar och vissa butiksstånd med matvaror i en salig blandning.

Vi var där på fettisdagen och i Estland har man minsann också fastlagsbulle. Annorlunda men lika. Grädden är mer som en gräddig vaniljkräm och sedan är den fylld med en massa olika saker. Den jag valde var med lingon. Shit pommes frittes vad gott. Den syrliga sylten är ju perfekt till semlan. Den måste jag testa att göra själv.

Lillkillen tog en estnisk bulle och här blev vi golvade. Ta en vetebulle som har en stelnad chokladkärna, fyll med vaniljkräm och sedan en typ av toscatäcke på. Går ju knappast att toppa den där!

Jag och dottern tog oss till översta våningen medan alla killar gick till mataffären i källaren (typ som Coop och ICA). Skyltar med “Antik” pekade uppåt. Vad kunde det vara?

Jo det var en loppis som var i det största slaget jag någonsin sett!

Alltså! Jag kan inte med ord säga hur stort och hur många saker det fanns här. Det var som om alla ensamma ting i världen sugits hit. Oändligt!!!

Skulle ha kunnat plåta mig till pensionsålder om jag skulle visa allt fint jag såg.

Det som dock skrämde mig var all den krigsnostalgi och militära och politiska ting som fanns här. Jag tappade nästan andan när jag såg en porslinsserie med hakkors på. Eller all annan nazistisk och kommunistisk propaganda som skulle ha varit typ olaglig ute på gator och torg. Det var en kulturkrock här.

Och då vi som är födda på 70-talet och har ett arv med mycket barnkultur från öst hade många minnessaker här. Drutten och Jena i mängder och John Blund bland annat.

Hem till hotellet och vila fötterna. Vi hade en middagsbokning på restaurang Pööbel som fnissigt nog låg exakt mitt över gatan från vårt hotell. Det var verkligen en överraskning men så lyckat.

I ett gulligt trähus ligger denna mysiga restaurang med många traditionella estniska maträtter. Kanske att det var lite väl mysigt för det var galet mörkt.

Kan ha att göra med det svartmålade taket kanske? Nä men det var många ljuskällor men de lös så svagt att det var svårt att ens läsa menyn.

Här fick jag rikta en lampa från väggen mot bordet för att ens se maten vi fick.

Jösses, nu låter jag som en gammal surkärring men jag skojar inte; det var så sjukt mörkt. Små ljusstakar med levande ljus hade inte skadat om man säger så.

Supergod mat och verkligen intressant med massa spännande smaker. Här var det husmanskost i modern tappning och vi kunde se lite av det svenska som sill och det ryska med smetana och saltgurka. En verkligen spännande blandning. Speciellt vågade rätter med inälvsmat. Många rätter med lever, tunga och blod. Allt ska tas tillvara!

Då restaurangen hade hela huset till sitt förfogande så var ett helt rum omgjort till ett barnrum. Leksaker och filmvisning. Barnen sjönk ner i stora saccosäckar och såg på söta filmen Wall-E.

Och sen var det ju så behändigt att nästan bokstavligen krypa hem rätt över gatan till vårt hotell. En natt till innan vi skulle ta färjan över Östersjön igen. Men några timmar till av Tallin skulle vi få. Vad vi inte visste när vi gick och la oss att det var ett helt annat Tallinn vi skulle få se. Ett snötäckt Tallin…

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

  • Svara Ninni 5 mars, 2020 at 07:16

    Fantastiska reseskildringar!

    • Svara Helena Lyth 5 mars, 2020 at 08:31

      Tack Ninni! Vad glad jag blir av att höra.

      Kram
      Helena

    Lämna en kommentar

    Close