Följ mig:
Min dag Trädgård | Uteplats

Första heldagen i trädgården. Tog musten ur mig

24 mars, 2020

Måste börja med ett TACK! Tack för all den kärlek jag fick igår. Nu är den här tävlingen uppbygd så att de vill att man ska rösta varje dag så om du vill hjälpa mig får du mer än gärna rösta på mig igen HÄR. Jag har nr 69 i kategorin Årets Instagramflöde. Igår låg jag 5.a men fallit ner. Ja ja, så är det… men varje röst räknas <3

Hursomhelst: I söndags lös solen starkt och att vara inomhus fanns ingen möjlighet att vara. “Det är sol, du måste ut” är ett mantra som sitter så djupt i mig sedan barndomen. Kanske någon som känner igen det, ha ha.

Vi hade dagen innan träffat vänner i skogen och nu fick det väl vara lite paus på träffar då tiderna är som det är med smittspridning trots att vi som familj mår alldeles prima. Men nu är det ju som det är.

Vi som bor i hus med trädgård går det ingen som helst nöd på. Att kunna öppna upp och kliva ut i vår lilla vilda trädgård är guld värd.

Men, jag är ju som jag är så jag kan inte bara ta fram dynor och sätta näsan i vädret utan först måste ju alla kottar bort, barr ska krattas, rabatten med sommarens torkade rester måste rensas osv. “Måste du alltid ta i så hårt och göra allt på en gång?” undrade maken. Ja, jag har liksom ett problem där, det vet jag. Allt eller inget. Och när det kommer till trädgårdsfix är det alltid allt.

Och allt innebär också att det ska grillas så klart!

Efter snart 7 år i huset så har jag lärt mig en sak: ha alltid korv och korvbröd i frysen så är du aldrig mer än 20 minuter bort från en underbar grillstund i trädgården.

Kanske mycket hallaballo för några korvar men känslan, doften och myset – alltid rätt!

Enkelt och härligt.

Våra två katter leker marskatter. Vår Birger som nu blivit 12 år och är den lite kinkiga av dem var nära oss hela tiden under dagen vi var i trädgården men aldrig stilla.

När kolen är som bäst, dvs när korven är grillad och uppäten så kom jag på att jag hade marshmallows i matkällarn. Ingen bättre efterrätt än så!

Sen var det hårt arbete. Rensa, kratta och plocka upp. Sliter och rensar nu för att sedan bara slappa tänker jag.

I odlingslådorna ser jag knoppar som ger hopp om härliga sommarfikor i syrenbersån: rabarbern är på väg upp!

Barnen var inte så pigga på att hjälpa till i trädgården, förstår inte varför ha ha. Då ropar äldste sonen genom köksfönstret “Får jag baka?”. Så klart han fick men då fick han göra allt själv. Helt fantastiskt hur tiden går så snabbt. Nyss kunde han knappt gå ner för trappan till trädgården, nu smälter han choklad i vattenbad och bakar småkakor.

Detta hoppas jag han gör ofta. Tycker lillebror också som liksom åkte med på en räkmacka här.

Det blev Geishakakor som jag hade precis fått receptet till. Återkommer med det om nån vill testa.

Sedan sa kroppen stopp. Eller så här: allt var rensat och jag faktiskt vågade känna efter. Ont i axlar och inte en droppe energi kvar i kroppen la jag mig i vår utesoffa.

Då kom vår andra katt Bernhard som är den lite äldre, 14 år, och väldigt gosig upp till mig. La sig till rätt, spann högt och somnade. Spinnandet övergick till snarkningar. Åh den som ändå fick vara katt!

Om vår värld var friskheten själv och dagarna var så här soliga skulle jag säga att livet är gott. Men just nu är det allt annat än det. Fortsätter följa alla rekommendationer och hoppas på att allt vänder snart.

Något som dock är positivt mitt i allt är ju att jag har den stora glädjen att bli nominerad i Rum21’s tävling. Tack för alla fina hälsningar. Rösta som sagt gärna varje dag.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar