Framme på Koster & mötte paradiset

Nu har vår västkustturné tagit oss till Koster, via först brorsan på Brännö och sedan hyrstugan utanför Kungshamn. Till Nordkoster och det gamla pensionatet Milton för att vara exakt. Vi hade världens flax i början gav juni när reserestriktionerna ändrats. Vi hörde ett rykte om att norrmännen och tyskarna som vanligtvis bokar mycket stugor på Koster avbokat och att det då fanns stugor lediga. Vi hittade en liten stuga på 43 kvm veckan efter Kungshamnsveckan – helt perfekt för oss. Som om allt vara meningen.

Här har vi vår stuga. En nu privatägd stuga som tidigare var en del av det legendariska pensionatet Milton. Det som ligger som grund för Jonas Gardells roman “Pensionat Oskar” faktiskt.

Här ska vi må bra, det kände jag.

Jag har aldrig tidigare besökt Koster och bara hört att det ska vara så makalöst vackert och enastående. Då kan man förstå att jag hade höga förväntningar.

Utöver klippbad, fantastiska solnedgångar i havet och vacker natur så är det vandring som är stort här. Flertalet vandringsleder som är väl markerade.

Kosteröarna är både naturreservat och nationalpark. Det visste jag ju innan resan men det jag inte riktigt förstått var hur mycket olika sorters natur det var på en sådan lite yta.

Lummiga täta skogar.

Trollska skogar med häftig vegetation.

För att plötsligt öppna upp sig mot havet.

Och tidvattnet som gör att man kan gå ut till vissa öar när det är lågvatten.

Ängar och hagar som påminner om Skåne, Gotland och även Jämtland.

För visst ser det här ut som en vandringsled på kalfjället?!

Sydkoster

Inte nog med att vi hade tur att hitta en stuga så har vi flera vänner samt makens släkt på Kosteröarna. På Sydkoster hade vi kära vänner som lockade oss över sundet. Dit du måste åka färja för att komma de 50 meterna.

De tog med oss till stranden Stran.

Vår första dag på Koster verkade aldrig sluta ge oss nya upplevelser.

På Sydkoster ligger en av Sveriges kardinalkyrkor lärde vår vän oss. Det betyder att de är de fyra kyrkorna som är placerade längst ut mot Sveriges gränser. De märks ut med en sådan här krona längst upp. Detta är alltså Sveriges västligaste kyrka.

Ett litet bibliotek för alla.

Tillbaka till Nordkoster & Strandkanten

Det började kurra i magen och middag på Strandkanten skulle intas. Men den restaurangen ligger på Nord så det blev till att ta linfärjan över.

Linfärjan är bemannad och man åker långsamt, långsamt de 40 metrarna över sundet.

Strandkanten är inget man missar när man passerar. Restaurang och butik som säljer…

… exakt allt!

Och inredningen på restaurangen går i samma maxade tema.

Denna långa dag avslutades på bästa sätt med skaldjur och kall öl.

Vi somnade lätt och sov djupt denna natt. Tack Koster – tror vi kommer gilla varann.