Etikett: västkusten2020

Sista dagen på Koster klämde vi till med två riktiga pärlor: makrillsfiske och middag på Kosters trädgårdar. Det gäller att go out with a bang så att säga.

Makens släkt bor som sagt på Nordkoster och nu fick vi följa med på farbrors båt till barnens och, ja oss allas, stora glädje.

“Jag trivs bättre här!”

Och här trivs jag!

Kommer jag kunna leva utan horisonter resten av året? Är inte helt säker på det.

Och så var det då dags för fiske. Då vi var på en mycket lyckad fisketur i Smögen bara någon vecka innan så såg vi framför oss samma goda resultat.

Men nej. En liten makrill fick sonen upp. Men jag tror nog själva turen med båten i sig var tillräcklig upplevelse.

Hem igen till hamnen med vår fångst.

Sonens min avslöjar en del…

Då vi på fisketuren i Smögen också fick lära oss rensa fisken fick dottern visa sin talang. Med den äran!

Middag på Kosters Trädgårdar

Vår vänner på Sydkoster hade bokat bord på Kosters Trädgårdar så efter ett litet ombyte i huset tog vi färjan över till Syd.

Fick beskrivningen “ett Rosendal på Koster” innan och det låg mycket i det. Fast mycket personligare här.

Tanken med menyn på Kosters Trädgårdar är att servera god mat från trädgården.

Här är en rabatt med endast ätliga blommor att dekorera maten med.

Så vackra och enormt inspirerande odlingar. Och att sedan kvällsljuset var himmelskt vackert gjorde allt galet underbart.

Mycket spännande vinmeny med ekologiska viner och naturviner.

Middagsmenyn är väldigt slimmad. Sådant gillar jag skarpt. Att man liksom vet vad man är bra på och gör då lite av det men riktigt bra.

Som här fanns det tre pizzor: klassisk, röd och vit. Jag testade alla och rekommenderar den vita mest.

Vit pizza: olika ostar, pumpa från trädgården och pesto skapad från köksträdgrden och sedan lingon. Var lingon kom ifrån vet jag inte…

Mitt i maten kommer yngste sonen och drar i mig. Jag måste följa med ut.

Han ville visa alla hönor. Och var helt överlycklig. Han ville ha med alla hem. “Eller kanske det räcker med 10? Då bör jag väl få 20 ägg?”

Alltså på riktigt – han blev helt kär i alla hönor. Och kanske att en del hönor fattade tycke även för honom?

Vi tackade sedan för oss och tackade Koster för en helt fantastisk vecka. Så mycket vi sett, upplevt och upptäckt och jag tror banne mig att jag lämnade en liten del av hjärtat nån stans på de kala klipporna. Jag är övertygad om att jag kommer återkomma. För att äta nyfångade havskräftor på en klippa i solnedgången är något jag nu vet att jag måste göra. Nästa sommar?

Nu blir det mycket “Kosterporr” här om jag ska vara ärlig. Men det är ju som att gå runt i ett vykort på den här ön. Vackra vyer överallt som jag vill minnas.

Som den här dagen som hade allt Koster, eller nja – bara en bråkdel men mycket av det i alla fall, kan erbjuda kändes det som. Fantastiska klippor, horisonter, klara vatten, friska vindar och sedan somriga trädgårdar med grillmiddag.

Makens kusin tog oss med ut på tur. Här skulle det badas från klippor.

Först fick vi vada över till en ö från stranden. Så klart letade sonen efter liv i vattnet.

Så vackert och rofyllt här.

Det var lågvatten så det var lätt att gå mellan öarna och klipporna.

Ibland måste man putsa i vandringen för att kasta macka.

Och sen var vi framme. Vid världens ände kändes det som.

Den ständiga sommaroutfiten. Varför packa något annat?

Efter bad, krabbiske och fika inse vi att vi helt glömt bort tiden. Vi skulle ju bort på middag till makens andra kusin. Nu fick vi rappa på. Men det är svårt att skynda när vägen är både klippig och vacker. Vill ju njuta av allt det sköna.

Och undertiden vi varit på klipporna kom högvattnet. Det som nyss var barmark var nu hav. Men vi klarade det så klart och vi blev bara en akademisk kvart sen.

Bara att börja tända grillen. Eller grillarna. Så bra med dubbelpipigt.

En bild jag kommer ta fram de dagar det känns lite grått.

En sådan där perfekt kväll i trädgården runt ett bord. När luften är varm fast det mörknar.

Vackra skuggspel av kvällssolen.

Krämig äppelpaj med galet god topping.

I huset vi hyr finns ett litet bärbart schack-spel och helt otippat började barnen spela detta nu i veckan. Så överraskande måste jag erkänna.

Sedan började ögonlocken på barnen röra sig neråt. Jag lämnade maken där med sina kusiner och så gick jag hem med de trötta barnen.

Då sg vi denna himmel. Har aldrig sett en sådan makalös natthimmel. Molen ligger i exakt rätt vinkel för solen bakom horisonten att lysa upp dem. Som ett norrsken fast på västkusten. vad kan ett sådant fenomen kallas?

S otroligt glad över att jag fick till en någorlunda bild av det. Kan säga att det var än mer vackert i verkliga livet. Var helt stum.

Vi somnade snabbt när vi kom innanför dörren. Inse att jag nog blivit kär i Koster!

Det blev en dag på Sydkoster. Innan vi planerade resan hit hade jag inte full koll på att Koster just var uppdelat på två öar. Då det är ett litet mäck med att ta sig över det lilla lilla sundet mellan öarna är det med planering man besöker den andre ön. Färjorna går rätt sällan och den där linfärjan som går non-stop men väldigt långsamt och tar nu endast 6 pers åt gången pga pandemin så det kan bli en timmes väntan i värsta fall. Vi tog tablåfärjan för att vara på säkra sidan för att komma över till andra sidan.

Mötte upp våra vänner och startade en vandring till andra sidan av ön. Vi skulle till Naturum Kosterhavet och äta lunch på Kosters rökeri som ligger intill.

Häftigt hur dessa öar i skärgården med sina karga kala klippor samtidigt bjuder på skogar som snarare får mig att tänka på Astrid Lindgrens Småland.

Eller hur??? Som en sommardröm.

Så var vi framme vid Ekenäs Brygga och Naturum. Ett hus fyllt av information om Kosterhavets nationalpark med mycket kul upplevelser för de små och mycket matnyttig information.

Mycket vetgiriga kids.

Och nu dags för riktig västkustlunch.

Kan inte få nog av skaldjur. Så är det bara. Kanske jag är en sann västkustars ändå?

Vädret bjöd på bad tyckte vi så med mätta magar letade vi upp en bra strand.

Här fastnade vi några timmar. Manetfri strand och allt.

Sen var det dags att vända nosen mot norr igen.

Det blev en sådan där sommardag man knappt vågar drömma om. Koster har helt klart tagit mig med storm och visat sig vara så där fantastiskt som jag fått höra. Denna dag visade sig vara just så. Kanske att det var någon grad kallare än vad man önskar men det är inte för mig så viktigt faktiskt.

Som varje dag här på ön utan öppna butiker har vi som sagt bakat egna frukostfrallor. Visade receptet imorse HÄR.

Och med honung från Brännö som min svägerska gjort själv (vi började vår turné där, läs HÄR) av sina egna bin startar varje dag på bästa sätt.

Heldag i Norrvikarna

Jag och maken tog en rask promenad på morgonen och såg att Norrvikarna vara helt manetfri så vi tog oss sen dit med barn och packning.

Nu stannar vi här för några timmar.

Tre-i-rad! Alltid rätt i sanden.

Och krabbfiske alltid rätt i de vätskustska vattnen.

Grillmiddag vid stugan

När skuggorna började bli långa vände vi hem igen. Läs om vårt boende HÄR.

Oset av sommarkväll. Och kolla vad snygg han är, min karl!

Middag i stark kvällssol utanför vår stuga.

Då kvällen bjöd på vackert väder så tänkte vi ta en tur ner på byn, mot hamnen. Kanske en glass och något krabbfiske på bryggan?

Nedanför vårt boende, Milton, är det ängar och hedar ner mot havet. Vackert i alla väder.

Sommarlov i en bild, eller hur? Krabbfiske i motljus på en brygga med fiskebodarna bakom. Den här bilden lägger jag nära hjärtat.

En liten social och gosig katt gjorde oss sällskap.

Kanske hen var lite sugen på krabba?

Nöjda vände vi hemåt och jag blev alldeles förälskad i fasadrosorna på väggarna.

Men jag blev nog än mer kärgalen i den solnedgång vi fick. Här är solen bakom molnen men plötsligt damp den ner under molnet.

Så vackert, så ljuvligt.

Hem igen över ängarna till vår stuga.

Ännu en magisk dag på vår västkustturné. Och den bara fortsätter.

Nu har vår västkustturné tagit oss till Koster, via först brorsan på Brännö och sedan hyrstugan utanför Kungshamn. Till Nordkoster och det gamla pensionatet Milton för att vara exakt. Vi hade världens flax i början gav juni när reserestriktionerna ändrats. Vi hörde ett rykte om att norrmännen och tyskarna som vanligtvis bokar mycket stugor på Koster avbokat och att det då fanns stugor lediga. Vi hittade en liten stuga på 43 kvm veckan efter Kungshamnsveckan – helt perfekt för oss. Som om allt vara meningen.

Här har vi vår stuga. En nu privatägd stuga som tidigare var en del av det legendariska pensionatet Milton. Det som ligger som grund för Jonas Gardells roman “Pensionat Oskar” faktiskt.

Här ska vi må bra, det kände jag.

Jag har aldrig tidigare besökt Koster och bara hört att det ska vara så makalöst vackert och enastående. Då kan man förstå att jag hade höga förväntningar.

Utöver klippbad, fantastiska solnedgångar i havet och vacker natur så är det vandring som är stort här. Flertalet vandringsleder som är väl markerade.

Kosteröarna är både naturreservat och nationalpark. Det visste jag ju innan resan men det jag inte riktigt förstått var hur mycket olika sorters natur det var på en sådan lite yta.

Lummiga täta skogar.

Trollska skogar med häftig vegetation.

För att plötsligt öppna upp sig mot havet.

Och tidvattnet som gör att man kan gå ut till vissa öar när det är lågvatten.

Ängar och hagar som påminner om Skåne, Gotland och även Jämtland.

För visst ser det här ut som en vandringsled på kalfjället?!

Sydkoster

Inte nog med att vi hade tur att hitta en stuga så har vi flera vänner samt makens släkt på Kosteröarna. På Sydkoster hade vi kära vänner som lockade oss över sundet. Dit du måste åka färja för att komma de 50 meterna.

De tog med oss till stranden Stran.

Vår första dag på Koster verkade aldrig sluta ge oss nya upplevelser.

På Sydkoster ligger en av Sveriges kardinalkyrkor lärde vår vän oss. Det betyder att de är de fyra kyrkorna som är placerade längst ut mot Sveriges gränser. De märks ut med en sådan här krona längst upp. Detta är alltså Sveriges västligaste kyrka.

Ett litet bibliotek för alla.

Tillbaka till Nordkoster & Strandkanten

Det började kurra i magen och middag på Strandkanten skulle intas. Men den restaurangen ligger på Nord så det blev till att ta linfärjan över.

Linfärjan är bemannad och man åker långsamt, långsamt de 40 metrarna över sundet.

Strandkanten är inget man missar när man passerar. Restaurang och butik som säljer…

… exakt allt!

Och inredningen på restaurangen går i samma maxade tema.

Denna långa dag avslutades på bästa sätt med skaldjur och kall öl.

Vi somnade lätt och sov djupt denna natt. Tack Koster – tror vi kommer gilla varann.

Nu har vi lämnat vårt lilla hus för att styra kosan mot Koster. På vägen passade vi på att övernatta hos våra vänner strax utanför Strömstad. Regn och blåst kunde inte ta bort vår sommarstämning och sommarglädje.

Efter en ljuvlig kväll med samtal långt in på småtimmarna var det frukost och lite utelek innan vi skulle hoppa in i bilen igen.

Denna lilla bit av världen är så ljuvlig. Haft lyxen att få vara här både en och två gånger tidigare.

Med egen strand och brygga. Sådant man just kan kalla paradis.

Kompisar som liksom tar upp samtalet när de senast sågs.

Detta inspirerade mig: spaljér målade i samma färg som fasaden.

Kompisarnas äldste är en akrobat. Denna lilla språngbräda/studsmatta var sjukt rolig. Min yngste gjorde några försök, till vänster. Proffset till höger.

Det är inget snack om att vår dotter är familjens modigaste. Inget är läskigt och ju högre och snabbare det är är alltid bäst. Att testa “banan” var ju en självklarhet för henne. Ingen av brorsorna ville.

Storebror som alltid vill ta det lugnare och säkrare testade kajaken istället. Det älskar han.

Med många upplevelser på kort tid skapade kramade vi våra vänner farväl och satte kurs mot Kosteröarna. I spöregnet…

Igår hade vi åkt förbi Hållö när vi var på makrillsfiske och sa att dit vill vi åka pm det är fint väder för härliga klippbad. Förstå då lyckan när makens barndomskompis också var i trakterna med egen båt också tänkt åka dit. Och vi kunde få följa med! Ibland står stjärnorna rätt.

Vi blev upphämtade i Fisketången och snart var vi på Hållö. Mitt i det stora blå. När både himmel och hav är så där blå som de just kan bli en sommardag. Hållös fina fyr och intilliggande vandrarhem. Ett mycket populärt ställe för bröllop och fest har jag nu fått höra.

Nej, detta är inte kompisens båt men visst ser detta så där superidylliskt ut. En västkunsdröm kan jag tro.

Nu ska vi bara hitta den allra bästa klippan där vi ska vara hela dagen.

Vid denna “pool” blir väl bra?

Gänget vi fick hänga med och skapa sommarminnen med.

Vi fick ju med oss en duktig mängd havskräftor dagen innan till middag och några av dem blev en helt sagolik kräftröra. På surdegsbröd är det ju den mest fantastiska lunchmackan a la västkusten.

Min sommarflicka.

Efter salta bad och fiskmåsskrik bestämde vi oss för att vända hem igen.

Jag hade nu fått feeling och ville göra crab cakes till middag. Om det är någon gång det går att få tag i krabbkött så är det väl nu? Återkommer med receptet på dem. Kan avslöja att de blev helt ooooooootroligt goda. Helt perfekta.

När vädret inte bjuder på bad så får man hitta andra aktiviteter. Och vad gör man i Smögen? Jo, man åker med en fiskebåt och fiskar makrill så klart.

“Tror du vi får så där stora krabbor?” Detta verkar lovande tyckte vi.

Båten Ester-Marie med kapten Tommy skulle ta mandom oss en hel dag.

Innan vi klev ombord fick alla flytvästar och spön. För familjen som inte fiskat fler gånger än fingrarna på en hand kändes detta lite läskigt. Eller framförallt svårt.

Vi tuffade ut och fick se Smögen på håll. “Där var vi ju och åt!”

Alla redo och förväntansfulla.

Med en proffsig vana och väldigt pedagogiskt sätt visade kapten Tommy hur vi skulle göra för att fånga makrill. Men det ser ju alltid lätt ut när någon som gjort något tusen gånger gör det. Kommer vi klara det?

Jajamensan!

Familjen fick en fin fångst färsk makrill.

Och nu var det dags att kolla krabbtinorna. Kommer vi även fånga krabbor?

Jo då!

Helt andra krabbor än de där små som barnen fångar på stranden. Aldrig sett så stor krabba faktiskt.

Och med i tinorna fanns även vackra sjöstjärnor till sonens stora glädje.

Vilken dag vi fick. En hel dag flög förbi. Och även säl såg vi sticka upp bland vågorna men den var kameraskygg.

Vi for förbi vackra ön Hållö. Den bestämde vi att vi ville besöka. Ska ha fantastiska klippor att bada från och sk marmorbassänger.

När vi kom tillbaka till hamnen var det dags för att rensa fisken. Så överraskad och imponerad av barnen dels för att de ens ville rensa men än mer över deras duktiga teknik. Hade inte kunnat göra det bättre själv.

Medan vi rensade fisken kom kräfttrålarna in med helt nyfångade och nykokta havskräftor. Jag har aldrig kommit så nära dessa delikatesser så att kräftorna är kokheta.

Så klart frågade vi om vi kunde få köpa några och det fick vi. Direkt från båten.

Hemmavid stektes vår egenfångade makrill och den middagen med fortfarande varma havskräftor och vår makrill kan ha varit den godaste måltiden hittills på västkusten.

För första gången denna sommar skulle vi få en heldag på stranden. Picknick så vi står oss en heldag och sedan känslan av att vi har all tid i världen. Sådant jag längtat efter hela vintern. Och nu skulle det bli av. Ute på Bohus-Malmön.

Bohus-Malmön är en ö nära Kungshamn och maken hade tagit reda på att här fanns det bra stränder. Och kul att åka bilfärja så klart.

Efter att ha haft tur med parkeringsplats började vår promenad till Pärlane/Kattesands strand – en sandstrand med vatten åt två håll, med bryggor och klippor. Det lät spännande.

Efter en liten vandring kom vi fram. Här skulle vi må bra hela dagen.

Den lille hobbymarinbiologen hade å göra. Fullt med liv i vattnet.

Allt som behövs för en dag på stranden.

Som sagt – han hittar allt.

Där ligger han. På mage eller simmandes i vattnet i timmar. Allt ska undersökas.

Den bästa picknickmaten; pizzabullar som jag visade recept på igår HÄR. Så galet gott och perfekt filtmat.

Mycket nöjda lunchgäster.

Himlen började skifta i färg och vi blev ensamma på stranden.

Ser du dem? Två färdigbadade barn blev bergsklättrare.

Krabbfiske kan man alltid syssla med.

Så glad var även jag.

När fisket är klart blir det krabbrace. Alla får komma hem igen.

Och hem ville även vi. Nu fick vår stranddag ändå vara slut. Så ljuvlig dag vi fick.

Jag har inte varit smycket på Västkusten förutom hos min bror på Brännö så att få uppleva allt detta härliga nu på riktigt och länge känns så härligt. Maken som är fån Göteborg och seglat längs med kusten i alla år har berättat om alla hamnar men för mig har allt blandats samman och vad som är vad har jag aldrig förstått.

Något jag dock har förstått är att Smögen är en kustmetropol. Och utöver Kungshamn vårt hus närmsta “storstad”. Och som galen i skaldjur var jag mycket pepp på vårt besökt på Smögen.

Badväskan är med (IKEA-kassen är den okrönte badkassedrottningen!) och fötterna pigga. Nu gav vi oss in i gyttret av skärgårdshus här i Smögen.

Tätt, tätt, tätt ligger husen. Både sjöbodar och bostadshus.

Ner i hamnen var det full fart.

Så klart testade vi lyckan om att vinna ett kilo räkor men vi gick bet. Sponsrade istället den lokala idrottsföreningen, ha ha.

Vi promenerade hela hamnen fram till änden och Vallerviken.

Så vackert med sjöbodarna.

Mötte en glada amatörsfiskare med sin fångst. Jag frågade om jag fick ta en bild och det fick jag gärna. Detta var hans livs andra öring. Och då han var i 60-årsåldernoch en van fiskare förstod jag att detta var en bra dag för honom.

Se alltid tillatt matcha din outfit med sjöbodarna du ska passera!

Måste säga att den Västsvenska flaggan är så vacker. Extra somrig på något sätt.

Sommargult med blåa hav är inte så dumt alltså.

Vi blev kvar på klipporna ett tag tills det började kurra i magen. Både pådesom badat och de övriga (dvs jag).

Hör du måsskriket?

Det blev lunch på Skäret.

Och det enda jag tänkt på sedan vi klev ur bilen var skaldjur. Så klart blev det en riktig lunchfest.

Några (de omyndiga i sällskapet) tyckte en slushi var en helt rimlig avslutning på lunchen.

Stockrosor. Som jag älskar dem.

Jag blev mycket förtjust i husen i Smögen. Så vackra och detaljerade.

Och detta vackra tornhus var till salu minsann. Den som ändå hade 12,6 miljoner över…

En bit av Smögen med hem

Superinspirerad av Smögen så vara ju middagsmenyn självklar. Så klart skulle vi fortsätta med de goda skaldjuren i vårt hus.

Imponerad son. Han som säger sig älska krabba men så fort han får chansen säger att han är mätt. Men havskräftor det gillar han.

Räkor, havskräftor, sallad, vitlöksbröd och vitlöksaioli. Varken mer eller mindre.

Västkusten levererar tycker jag. Detta kan jag lätt vänja mig vid.

Vår turné fortätter på Västkusten. Våra två dagar på Brännö la vi på bästa stället i minnesbanken och siktade norrut. Vi har hyrt en stuga utanför Kunghamn som vi ska kalla vår för en vecka.

Mäktiga Uddevallabron imponerade. Och kontrasterna kunde inte vara större när vi närmade oss vårt hus.

På slingriga grusvägar tog gps’en oss fram till vårt hus.

Det sötaste lilla huset i en vägsväng med skog åt ett håll och betesfält åt det andra.

Välkomnande pelargoner.

Huset är från 1904 förstod vi av uthyraren och har genomgått fasadrenovering. Alla innerväggar var verkligen sekelskifte medan ytterväggarna var från oklar nutid. Som synes nedan.

Vi reser alltid utan skärmar för barnen och det uppstår magi varje sommar. Nu kanske jag låter galet präktig men sedan vi införde somrar utan skärmar blir allt lugnare, vi upplever alla våra dagar “här och nu”. Och framförallt så skapar barnen sina egna lekar och världar tillsammans.

Det märktes rejält när vi kom till huset. Medan jag å maken packade upp slog de sig ned och började spela Uno. “Händer detta? Är de sams och gör något helt på egen hand?” Ja, lite så viskade jag till maken.

Är på intet sätt emot det digitala, en del av mitt jobb ju, men semestern blir så mycket bättre analog. Min  egna skärmtid har minskat med 48%, bara en sådan sak.

Modernt kök hade vi men den vackra gamla vedspisen fångade mitt öga så klart.

Innerväggarnas gamla tapeter var bara så ljuvliga. Så synd att ytterväggarna var så omgjorda.

Den enda tavlan i hela huset. Och kanske den mest passande. Carl och Karin Larssons kök. Där hade jag gärna bakat mitt morgonbröd.

Takmålningar med oklar ålder.

Gult är ju den somrigaste färgen. Detta var tapeten i mitt å makens sovrum. Hmmm… var kan jag få in gult där hemma?

Solbrända fält omringar oss.

Vi handlade på vägen och invigde hemmet med en grillmiddag utomhus.

Kvällen sänkte sig bakom träden. Vi skulle sova riktigt bra denna natt.

Hemma har vi alltid frukosten uppdukad på köksbänken men här blev det på matbordet. Insåg att barnen nog aldrig ätit frukost på detta sätt. Så hade både jag och maken det själva när vi var små men då var köken annorlunda planerade med små köksbänkar. Nu blev det mer liv vid frukostbordet.

Dottern ville ha chiapudding så den hade satts kvällen innan. Recept HÄR. Så gott med 50% yoghurt, 50% chia, müsli och nektariner.

Vacker vägg i hallen, återigen innerväggen. Och en glad Helena med dotter. Så redo för nya västkustäventyr.

Här ska vi nog må bra i en vecka.

Dag två på Brännö skulle bli en utflyktsdag. Jag har hälsat på min bror på Brännö många gånger men aldrig varit på den lilla ö som nästan sitter ihop med Brännö; Galterö.

Med stadiga skor, matsäck och stegräknare gav sig vår trupp iväg efter en stadig frukost.

Vem vill inte gå på Dunderstigen?

Innan Galterö skulle vi tillBrännös högsta punkt och det gamla lotshuset. En stadig klättring för de minsta benen.

Sådana härlig utsikt och vi såg ända in till Göteborg.

Här är det gamla lotshuset och på väggarna är alla som arbetat som lots här porträtterade. Min bror lyfter upp lillkillen.

Mäktigt jobb att här ha uppsikt över hela Göteborgs infart och all sjötrafik.

Och här är jag! I årets sommaroutfit. Nya skor men elva år gamla shorts. Försökte räkna ut hur länge jag haft dem och tror mig minnas att jag köpte dem första sommaren som mamma. De passade så bra till min nya kropp då vet jag att jag tänkte. Och den kroppen verkar vara här för att stanna.

Vila lite innan utflykten fortsätter.

Alltid så kul att prata natur, väderstreck och himlar med barnen. Så vetgiriga och suger åt sig all information som svampar. Och att solen går ner i havet här på västkusten, att havet ligger “åt andra hållet” än hemma kunde vi prata ett bra tag om.

Två av de somrigaste ting.

Mot Galterö

Nu gick vandringen vidare. Tydligt markerat vilket gjorde turen roligare för de små – att leta prickar.

Och så var vi framme. Den lilla bron som skiljer Brännö från Galterö.

Den lille hobby-marinbiologen. Har sagt det förut men han älskar verkligen allt som lever på land, i luften och i vattnet.

På Galterö bor det inga människor men många får. Nyfikna får. Och det var ibland svårt att veta om det var stenar eller får som stod på ängarna.

Välförtjänt picknick.

Mackor och ägg med kaviar. En klassiker. Och sedan barnbensin i form av kakor.

Hon som alltid är först i.

Vidare ut på ön för att komma till Sveriges ände. Eller startpunkt. Beror på hur man ser det.

Beviset på att det kan blåsa rejält här.

Ständigt iakttagna av öns ägare.

Nånstans här ute tar Sverige slut och världen tar vid. Alltid så mäktigt att stå vid en horisont.

Bergshällar i vackra mönster.

När bensinen i våra kroppar började ta slut tackade vi naturen för skönheten och vände tillbaka. Nu vill vi ha glass.

Först ett litet middagskompletteringsstopp i butiken. “En in, en ut”. Mycket föredömligt hanterat här.

Som sagt så är Brännö bilfri och flakmoppar är färdmedlet utöver fötterna. Ljudet av en flakmoppe är numer så förknippat med sommar.

Brännö varvet

Sedan några år har en servering öppnat i Brännös varv. Ett sådant där ställe man älskar för att det är så där kreativt fixat. Superhärligt avslappnat och välkomnande.

Tidigare har det varit föreställningar, konserter och frågequiz mm här men inte i år. Så klart.

Som sagt, ett riktigt varv.

“Var är glassen?”

Om man skulle hitta en titel för inredningsstilen så skulle jag kalla den för ihopplock av bästa sort.

Nej, detta är inte vår mat men jag var bara tvungen att plåta vad som finns här utöver glass. Makalöst va?

Något vi inte heller gjorde var att spela minigolf. Det hade vi inte tid med för nu skulle vi laga middag.

Men nästa gång vill jag ta en omgång.

En gammal båt som lekstuga.

Sommarmiddag

Det blev en grillmiddag av bästa sort. Burgare med alla tillbehör man önskar.

Kvällar som dessa vill man inte ska ta slut. Brorsan tog fram eldfatet så vi stannade ute och uppe länge.

Och de där godsakerna från dagen innan åkte fram de med.

Och jag spettade barnfavoriter.

När livet är som bäst.

Och den lille, som egentligen inte är så liten, somnade i min famn. Han som hade gått 29 850 steg denna dag visade det sig på stegräknaren. Jag bar honom i säng så hade han gått själv hade han passerat 30 000 så vi kallar honom nu 30 000-stegs-killen.

Vilken dag vi fick! Och detta var bara första stoppet på vår västkustturné.

Nu har vår semester startat på riktigt och den västkustturné som vi ska fylla vår sommar med. Vi hoppas på klippor, salta bad, skaldjursmiddagar och horisonter. Sådant som för oss östkustare är superexotiskt.

Den idé vi hade om en sommar med hyreshus i Frankrike ströks så fort pandemin var ett faktum. Då föddes idéen om en sommar på västkusten men den ströks även den så fort reseförbudet kom. Då blev det tältsommar runt Mälaren istället som blev vår plan. Men när reserestriktionerna ändrades gick vi tillbaka till västkusttanken. Den skulle funka med avstånd och säkerhet. Kanske ändå kan bli en riktigt härlig semester trots allt.

Första stoppet på vår semesterresa blir vackra Brännö utanför Göteborg. Den ljuvliga bilfria ön med Sveriges mest kända brygga.

Här bor min bror med familj och i deras lill-hus kunde vi få plats. Sådan lyx att “checka in” här.

Så härligt att få se stora vyer efter 5 timmar i bil. Känna vind och höra måsar. Sommar!

Så fort det bara gick lämnade vi alla väskor i huset och gick mot havet. Nu är havet nära överallt då det är en liten ö så promenaden gick snabbt.

Framme!

Inte mycket som slår denna vy.

Kusinerna! Så efterlängtat möte med de bästa kusinerna från bästkusten.

Brännö brygga

Efter det friska badet (nej jag badade inte denna gång, behöver mer värme) gick vi till den lille kiosken vid Brännö brygga.

Kiosken, med intilliggande vänthall för färjorna, som omvandlats till en delibutik. Så mycket godsaker på en sådan liten yta.

Anders som driver kiosken är en sann entusiast och har alla möjliga godsaker. Något för alla, både stora och små.

Denna sommar är det ingen dans på bryggan. Alla tillställningar är inställda och det var nästan så jag hörde hur plankorna saknade sina dansfötter på sig.

Hoppas innerligt kunna få återvända nästa år och då möta massa glada människor här och höra hög glad musik. Fasen vad tråkigt det är med Corona!

Desto roligare var det att återvända till huset och njuta av en sagolik sommarmiddag. Gratinerad färskpotatis med kaviar, gräddfil, dill och rädisor på plåt. Serverades till kallrökt lax och kall öl.

Så gott och trevligt.

Syskon som beter sig som syskon. På en sommargräsmatta i motljus. Sådant vi kommer längta tillbaka till i november.

Och så dukades alla godsaker från delibutiken fram. Brännö levererar!

Vår första dag bådar gott för resten av vår semester.

Kvällen avslutades med ett parti boule och en kvällspromenad ner till havet igen. Kan aldrig få nog av de där vida vyerna. Detta kan bli en fin sommar, det känner jag. Trots allt.