Kvartersbion som är min barndoms bio

“Det var jättemycket folk som kom ut från bion när jag var å handlade” sa maken efter ha åkt förbi Blackeberg för att köpa mjölk. “Vi kanske också skulle gå dit nån dag?” fortsatte han.

Då vi bor i mitt barndomsområde är jag fullt medveten om att det finns en bio på vårt lilla torg, Kaskad. Jag var ju där jämt då. Nu under våra snart 11 år här har vi bara varit där en handfull gånger om ens det.

Så sagt och gjort, biljetter bokades och fredagskvällen skulle bli en kväll på bio. Dune 2 minsann. En 2, 5 timmar lång film och det blev jag och mina tre killar. Dottern såg chansen att få en kväll hemma med sina tjejer själv. Alla nöjda!

När vi närmade oss så bubblade alla minnen upp från förr. Hur godis köptes ur en sådan där maskin man la pengar i och det valda godiset snurrades fram från sin hylla. Tablettasken Piggy med gula och röda pastiller eller en förpackning av Nickel, den med fruktsmaker. Det var de två jag tyckte bäst om.

Nu är Kaskad mer ett kafé än bio så då många bakverken lockade. Men det blev popcorn och cola. En klassiker.

Roligt hur jag fortfarande i mitt minne ser salongen som mycket större. Allt är perfekt men kanske att radavstånden mellan sätena är lite snålt tilltagna. Men då kan man ju sätta sig längst bak i sofforna som finns.

Filmen var action i varje sekund så ingen somnade vilket ju annars är standard på fredagarna hemma i soffan. Bara en sådan sak. När filmen var slut fick vi en promenad hem och snön började falla.

Där och då insåg jag hur lyxigt detta är. Hur lycka kan vara ett litet biobesök och en promenad. Jag tror alla från 52 till 10 år kände att detta ska vi göra om. Bio som var standard förr blev nu något väldigt unikt.