Helena Lyth

En blogg fylld med inredning, pyssel, recept och allt annat som kan få dig inspirerad.

26 april, 2024

Fyllt år & fyllt minnesbanken. Att fylla 50 är grejer det!

Vilken födelsedag! Jag hade aldrig kunnat önska mig mer. Ja okej, det hade ju inte gjort något om det hade slutat regna och att temperaturen var på plussidan men i övrigt var det perfekt.

Att fylla år och ovanpå det fylla jämt, att bli 50 år, är helt fantastiskt. Nu med en natts sömn så är jag helt uppfylld av den fantastiska dag och all den kärlek jag fått. Så många fina meddelanden på alla möjliga ställen som för varje hälsning fick mitt hjärta att växa. Det blev en dag jag nu lägger i ett av hjärtats finaste hörn. Här kommer ett bildregn.

Fylla 50!

Som sig bör på en födelsedag vaknade jag tidigt men inte så tidigt som vanligt faktiskt och det tog ett tag innan jag kom på att det var min födelsedag. Jag sov räv medan resten av familjen trippade ner för trappan och jag kunde mig höra hur de undvek det knarriga trappsteget. Det i sig är kärlek det.

Helt plötsligt kommer musik ur högtalaren som är i sovrummet. Det är på rejält hög musik så om jag inte var vaken blev jag det nu. En sång som börjar med en kör som fullkomligt ropar “Helena!” drar upp mig.

“Vad är det här för låt? Har de tokstollarna spelat in denna för mig?” hinner jag tänka men texten är lite speciell så jag lägger tanken åt sidan och kliver ner.

Där står min fina familj med isfacklor och sång. Tårarna på min kind  var självklara.

Mina frukostfavoriter med mina människofavoriter.

Min nya besatthet: ingfärsshot på ett mycket elegant sätt.

De finaste presenterna jag kan tänka mig. Jag hade tydligt sagt att jag äger allt jag behöver och önskar mig inget men de här gåvorna var precis både vad jag behövde och ville ha: dagar ensam med varje barn för sig.

Och av maken fick jag presentkort (stooooort och klurigt inlaget) på en lampskärm. För det hade han snappat upp att jag tyckte skulle vara fint att förgylla rummet med. Han är bra han!

Sedan gick barnen till skolan och jag å maken svidade om för jag hade bokat lunch på stan, på Ett Hem. Något jag velat göra länge.

Jag tog orimligt många bilder från Ett Hem så det får bli ett eget inlägg senare.

Konceptet är enkelt: de har en meny och man får välja dryck. Men då vinkällaren är otroligt stor och fått pris för sin stora bredd och kvalitet så fick min mycket vinintresserade make att leta länge å väl 😅

Det blev ett vin från Mosel som vi älskar och besökt två gånger, bland annat på vår bröllopsresa för 13 år sedan.

<3 Den bäste jag vet!

Rakt igenom helt underbar mat.

Sedan var resten av dagen utom min kontroll. Maken hade bett om att få skapa en dag åt mig och bokat middag. Inte mig emot, så mysigt och spännande.

Efter all mat så blev det en promenad genom staden. Lång promenad. Från Lärkstaden, till Östermalm, över till västra delarna av Vasastan och bron över till Kungsholmen, längs med Karlbergskanalen upp till St Eriksbron och över till St Eriksplan. Man pratar bra när man promenerar så det var fint att få denna friska fysiska promenad men även tid att prata om allt.

Väl i Birkastan och på den gata vi bodde innan vi flyttade till hus hängde vi på låset till en helt otrolig liten bar.

En entré man lätt missar men det ska man för guds skull inte göra. Baren Apropo är bland de mest fantastiska ställen jag besökt. Otroligt litet men mysigheten är enorm. Som att kliv in i en annan tid.

Perfekt efter den långa kalla och blöta promenaden. Där satt vi på de sköna stoppade gamla fåtöljerna alldeles ensamma när det kom två personer upp för trappan.

Min största storebror med fru! Vilken överraskning!!! Mina övriga två brorsor var bortresta men då jag ska ha familjekalas på lördag hade jag inte räknat med att möta dem denna dag så detta var ju så klart en supeöverraskning och glädje. Och där ringer mina kära kära väninnor på en grupp-facetime med sång och skratt. Åh hela jag bubblade av tacksamhet.

Schemat skulle fortsätta för vips var det bråttom att gå för nu skulle vi vidare och till…

Fondueboden visade det sig där barnen och min mamma redan var.

En glad 50-åring och en snart 88-åring. Båda pigga som tonåringar! Mamma har verkligen visat mig att ålder är bara en siffra och inte ett sätt att vara.

Att maken bokat detta är bland det bästa jag kunnat önska mig. Jag fullkomligt älskar måltider som är lite över det vanliga, som att äta fondue, då det blir så mycket roligare. En tillsammans-måltid och det var ju precis det som en födelsedag ska vara. Han känner mig så väl!

Och sedan är det ju så gott! Vi beställde en köttfondue och en ostfondue.

En lek jag gjort på barnen i alla år när det varit dötid, tråkigt, väntan, på resor eller på restauranger är “Pelle gick till djuraffären”. Den lärde jag mig som barn och den är en succé fortfarande.

En person, i detta fall dottern, visar med fingrarna på “motståndarens” arm hur Pelle går fram och tillbaka, från handflatan till armvecket, för att köpa djur. Djuren har tyvärr förmågan att bitas, banka, nypa och allt vad de gör på vägen. Man avslutar med frågan “Hur kunde Pelle hitta fram och tillbaka till djuraffären?”. Jo genom den röda stig som blivit på armen…

Mormor i fara! “Pelle gick till djuraffären och köpte en elefant, BAM BAM BAM”

Lämplig hänga-gubbe denna dag!

Mamma hade stickat en tröja åt mig. Jag måste visa den senare.

Efterrätt? Chokladfondue så klart.

Galet mätt, otroligt glad, enormt tacksam och lyckligare än någonsin var de känslor jag hade i kroppen när vi tog tunnelbanan hem igen.

Tack alla fina för alla rara hälsningar. Att bli 50 rekommenderar jag varmt. Livet är fantastiskt.

Comments (1)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.