Vardagspiffet på bordet

Vardagen är väl det vi verkligen borde värna om för om de dagar vi har flest av får bli sedda och lyfta blir de där dagarna vi alla tar oss genom några att minnas.

Det kan låta lite klyschigt och överambitiöst är jag medveten om men inte så att varje dag sak vara en fest men om man gör något litet varje dag så tror jag att ens själ blir lite lyckligare. Som att välja finporslin på en tisdag, att ta kaffet i solen, skapa en spellista med favoritmusik som får en att lyfta och till middagen sitta en liten stund längre tillsammans.

Här om dagen, en vanlig dag med alla på olika håll och matkassen vi just nu har gav pasta köttfärssås tänkte jag att detta kan bli en middag som äts med ena skinkan utanför sitsen på alla och stunden, kvällen är glömd innan den hann börja. Då tog jag en extra 15 minuter på att duka lite mer än vanligt.

Som sagt, köttfärssås och pasta. vardagsmat som slukas och försvinner snabbt. Men även en sådan middag kan bli något mer.

Finglasen från skåpet i vardagsrummet som väldigt sällan används, tallriksunderlägg som mest är för helgmiddagar, mina nya bestick jag gav mig själv i 50-årspresent.

En alkoholfri cider från skafferiet gör ju vilken mat som helst festlig.

och varför inte slänga in en krukväxt på bordet om nu blombuketten var lite vissen.

“Firar vi något, kommer det någon?” frågade barnen. Så med det hade jag lyckats. De såg att bordet var lite extra och med det satt lite längre, med båda skinkhalvorna på hela stolen. Och med det kom samtalen om vad som hänt i skolan under dagen, vem som sagt vad, gympalektionen var så kul och att den och den läraren är så svår osv.

En vardag att minnas.