Söndagen den 11.e september 2022. Tror det kommer bli ännu ett datum man kommer lägga in i minneskalendern över datum som man vet var man var. Du kan säkerligen säga var du var när du fick veta att de två tornen i New York hade blivit rammade av flygplan 11/9 2001. Jag minns exakt hur jag var på en fotografering, den största hittills i min karriär som art director, och den fotograf jag jobbade med hade bott där och med många vänner i stan hon då försökte få kontakt med. Det blev minst sagt en mycket konstig arbetsdag då.

Och jag läste i tidningen igår att det var ett slag mitt i Europa 11.e september år 9 efter Kristus som satte stopp för romarrikets framfart. Det stod att det var det slag som gjorde att de latinsak språken inte kom längre norrut. Hade ingen aning.

Hur som helst, det blev en dag igår som vi ännu inte riktigt vet resultatet av, hur valet i riksdagen slutligen blir. Det var något jag inte visste till frukost som här får synas i väldigt ostylade bilder från mobilen.

Med ett kök utan golv och diskmaskin orkar jag inte ens försöka få det att se fint ut. Så känns det nu. Men en frukost med tända ljus och te ihop med God morgon världen i P1 i radion samt med tidning fick det bli.

Sen var det ett himla sjå att få ihop dagen, barn med aktiviteter och kompisar. Med maken bortrest så saknar man helt klart en hjärna och minst två armar till. Skjuts till aktiviteter och kalas ordnades och det slutade med att jag hade 6 barn hemma.

Tur för mig att det var den årliga Ängbydagen här i vårt område. Det är en dag med aktiviter för alla grannar men främst med fokus på barnen. Som vanligt är det femteklassarna från skolan som står för försäljning av korv, burgare, dricka, kaffe och bakverk. Så bra då – då blir det lunch för samtliga där och jag bidrar fint till femteklassarnas klassresa!

En stor loppis av och fö barnen. Detta är en sådan fin tradition. De barn som vill (och föräldrar som önskar rensa) säljer leksaker till varann. Mina barn är så stora samt att jag snarare vill sälja än köpa så var jag inte så ivrig att kolla in utbudet. Just nu är det mest ut som gäller här hemma. Vi borde sälja med andra ord.

Men något jag som sagt gärna köpte var allt gott som det bullades upp med.

Och sen var det då dags för den sportsliga delen av eventet: Ängbyloppet.

I vår familj så springer vi inte så jättemycket men lillkillen som älskar att springa… (efter bollar i alla fall) höll Lyth-fanan högt och tog guld.

Varje årskull har sitt egna lopp.

Eller guld och guld – alla får medalj så klart. Alla är guld värda så att säga.

Ja och sedan skulle jag gå och rösta i skolan men jag drog mig så för det var inte ett lätt val denna gång. Jag krattade tomten fri från kottar och barr i nästan 2 timmar för att tänka igenom mitt val. Ja så lång tid tog det. Jag såg på kvällens valvaka att det är ca 30% som bestämmer sig sista veckan. Hur många är det som bestämmer sig timman innan??? Typiskt mig alltså.

Jag var helt slut på kvällen av både den fysiska matchen med krattningen, bolla 6 barn i huset och valvåndan så det blev varma mackor till middag. Ja det är också en middag tycker jag.

Valvakan höll på att ta knäcken på mig och vid 00.45 så la jag mig. Sov inget vidare faktiskt men det kanske inte är så konstigt… Och vaknade då till den vackra dimman. Lite talande för dagen tycker jag, se HÄR.

Valet är över och nu börjar kampen om de platser som ska styra över vårt land. Oavsett hur an röstat så är det en situation som är väldigt skör och osäker.

Och just skörhet tänker jag på när jag vaknar till en otroligt vacker värld. Skönheten utanför fönstret är så skör och behöver ett styre som tänker stort och framåt.

Idag så kommer jag sitta mycket vid datorn och jag kommer inte vilja lyssna på radio som jag alltid annars gör utan välja mjuk musik med mycket jazz. Orkar inte många intryck idag känner jag.

Ha en fin måndag och så får vi hålla andan lite till i väntan på svar på hur vårt land kommer ha för framtid.

Det är inte ofta jag gör något ensam med barnen men när det sker så blir jag påmind om hur härligt och viktigt det är. I går kväll var det dags för Per Anderssons show Räkhäst på Rival som jag gav äldste sonen i julklapp. Datumet för showen har flyttats massa gånger pga pandemin men n var det äntligen dags.

Så kul att gå på stan med sin store son. Eller stor och stor, han är bara 13 men lång som en vuxen vilket vi blev varse då en kontrollant på tunnelbanan önskade se leg för han hade ju reducerat barnpris. Sånt man får ta när man har långa föräldrar och generna ger en längden.

Hur som helst, kul att gå på stan och mingal med folk i en lobby. Och framför allt helt otroligt roligt att gå på show och skratta så tårarna rinner. Jag å maken gick förr regelbundet på humor- och stan up-föreställningar för det är verkligen välgörande för själen och ens humör att få skratta högt och mycket.

Och Per Andersson får alla tummar upp av mig och sonen. han är verkligen helt galen. I mångt och mycket handlade hela showen om att få behålla sin fantasi även som vuxen, att få vara naiv och barnslig. Få vara knasig och rolig. Jag skriver under på det med all kraft jag har.

Efter showen var det fortfarande ljust och middagstid. Två hållplatser bort vid Hornstull ligger en av mina favoritrestauranger; Ho’s, så jag ringde och kollade om det fanns plats.

Ja det gjorde det. Något det inte ofta gör nämligen. Det är inte bara jag som har restaurangen som favorit. Enligt mig (och många med mig) så är detta stans bästa kinesiska krog.

Och något jag också gillar är att de inte försöker smickra eller sminka sig. Lokalen ser likadan ut som den alltid gjort och den är på intet sätt snygg. Hit går man för maten och stämningen. Alltid fullt bland borden och maten är utsökt.

Härligt att få prata med sin tonåring länge och ensamt. Det blev nästan mer en julklapp till mig detta kan jag tycka.

Sedan tog vi bussen över Västerbron och tunnelbanan västerut igen. En mycket trevlig lördag i stan med min tonåring. Mer sådant här.