En mycket mycket blåsig dag skulle inte hindra oss. Vi skulle till stranden. Är det sol och vi är i Skåne – då åker man med badkläder mot närmsta badmöjlighet. Det blev stranden i Viken.

Med stora stenar på badlakanen så de inte skulle flyga bort och bakom ett stenröse försökte vi hitta lä och värme. Kallt var det inte men allt för blåsigt. 

Sönerna försökte kasta boll men den tredje medspelaren vinden tog den istället hela tiden. 

Några tog ett tappert kallt bad, fler tog en glass och sen gav vi upp. 

In till Höganäs istället för en lunch mot en husvägg i lä för värme och vindfritt lugn samt spela schack och Fia med knuff på torget. Handla mat och sedan börja middag hemma i stugan. 

Jag å maken var kvällens arrangörer. Så brukar vi göra här när vi är 14 pers samtidigt – fördelar matlagning till vissa och sedan diskning till annat lag. Och så snurrar den fördelningen. Alla involverade på nåt sätt. Mycket bra!

Med så många glas som behövdes fick barnen sina drinkar i glasburkar jag hittade i glasåtervinningen. Kanske de festligaste glasen ändå?

Spännande drinkar med snittar som stående förrätt och sedan paella till varmrätt. Det var ett spanskt tema. Med inspiration från vår resa till Mallorca i maj. 

Far och äldste sonen. När växer junior om senior? Det är inte långt borta nu.

Vinden hade inte avtagit alls. Men himlen var som allra härligast och sen klev månen upp. Då klev vi in. 

Disk, samtal, musik och maken bakade kakor strålade ut från det lilla köket. För att sen samlas framför tv.n och se de sista avsnitten av Stranger Things. Fast då somnade jag, för jag å äldste sonen såg dem innan vi reste iväg. 

Tog med mig lillkillen som börjat krokna han med och sa god natt. 

Och tack för första heldagen på semestern.

Hej från Skåne! Nu är vi på vår somriga semesterresa. Bilen packad med allt från solkräm till regnrock, från slitna shorts till frasig uteserveringsklänning. Hela kostcirkeln för sommargarderoben. Men främst är jag laddad med lugn. Jag har noll krav på denna sommar. Det blir vad det blir. Vi tar dagen som den kommer och jag ska se till att även en smältande glass på en parkbänk ska kännas som en stund att minnas. Att nuet, eller kanske just mellanrummen, ska också få sitt värde. 

Jag har haft så lätt att lägga för mycket fokus på att en utflykt eller en middag med nära och kära ska bli så bra som möjligt. Men allt det där emellan då? Om det, nuet, också kan få sin bekräftelse behöver inte de där stora sakerna bli just så… stora. Att förväntningarna på dem måste infrias. Ta ner kraven lite. 

Så lång utläggning på vad jag känner och hoppas på för de kommande veckorna. 

Vi började starkt med att landa i ett hus fullt till bredden. Precis så som vi längtat efter. 14 pers i ett hus med massa sommarlovspirr.